Östra Erzgebirge    

Området Östra Erzgebirge har en historia bakom sig med rötter inom bergshanteringen, både den tidigare brytningen av mineraler och den senare utvinningen av stenkol, vilket gav området en särskild politisk, ekonomisk och kulturell struktur. Redan tidigt kom vattnet att bli av stor betydelse som ett förbindande element mellan nord och syd. Vägar och bosättningar orienterade sig efter vattenlederna, många hantverkare var beroende av vattnet och många av den tyska romantikens diktare hämtade sina bildmotiv från flodernas stränder. Från Erzgebirges bergskam rinner de båda floderna Röda och Vilda Weisseritz genom området och rinner gemensamt ut i Elbe vid Dresden.

Närheten till Dresden har visat sig utgöra en positiv faktor för näringslivet, som till övervägande delen består av mindre och medelstora företag inom maskinbyggnad, pappers- och möbelindustrin, elektroteknik, finmekanik, glas- och porslinstillverkning. En viktig ekonomisk faktor är också turismen, som kan dra fördel av naturen med dess mångsidiga djur- och växtvärld. Östra Erzgebirge räknas till de vackraste medelhöga bergsområdena i Tyskland och den oberörda naturen i naturskyddsområdet och den friska luften har bidragit till att många kur- och rekreationsorter har uppstått.

 Kartor över området med vänlig tillåtelse av www.erzgebirge.de

Freital (ca 39 200 inv.) är en ung stad, som tillkom 1921 genom sammanslagning av flera små byar. Detta innebär också, att staden inte har något centrum med ett historiskt torg och gamla byggnader. I några av de ingående stadsdelarna, som historiskt går långt tillbaka i tiden, kan man dock fortfarande se den ursprungliga bosättningsstrukturen. Många av dessa gamla orter dominerades av stenkolsbrytningen, medan den nya staden präglas av modern industri och turism.

Foto: Zadnicék

Slottet i Burgk är en stilla tillflyktsort omgivet av en romantisk park med dammanläggning, talrika rhododendronbuskar och gamla träd (platan, lärkträd och ginkgo). Stadsdelen Burgk är omnämnd redan 1168, däremot är inte bekant, när exakt riddargodset tillkom. Av vissa byggnadstekniska fynd i det nuvarande slottet dras emellertid slutsatsen, att det tillkom under renässansen. I slottet finns sedan 1946 Freitals museum.

Ångloksvänner reser gärna till Freital för att kunna åka på Tysklands äldsta  smalspårsbana med ångdriven trafik. Under en 90 minutersfärd tillryggalägger man 26 km och en höjdskillnad av 350 m. Under resan passerar man 36 broar och har en härlig utsikt. Eftersom delar av banan skadades vid högvattenkatastrofen 2002, måste man undersöka, hur långt reparationerna har kommit och vilka delar som trafikeras. För tillfället fungerar trafiken mellan Freital-Hainsberg och Dippoldiswalde, men avsikten är att även delen vidare mot Kipsdorf skall upprättas. 

Foto: Stadtverwaltung Freital

Som så många andra städer och kommuner i Sachsen har staden Tharandt (ca 5 300 inv.) slagits samman med flera omkringliggande byar och orter. Tharandt är känd sedan 1216, framför allt genom den borg som byggdes där. Efterföljaren till denna förstördes genom åsknedslag under 1500-talet. I slutet av 1700-talet började turismen att få fotfäste och många av den tidens kända besökte staden. Sedan man grundat en skogsakademi blev Tharandt en stad för lärda och studenter. Under DDR-tiden var staden centrum för miljöskyddsrörelsen.

I samband med att skogsakademin grundades, anlades också en trädgård med över 2 000 olika arters plantor från alla världsdelar. En väsentlig utvidgning av området i riktning mot kurorten Hartha skall genomföras för att kunna anlägga ett Nordamerikaområde.

Borgen Tharandt hade stor betydelse i Sachsens historia och var en plats, där 1700- och 1800-talens litterära borgromantik hämtade inspiration. Av den dåtida borgen finns endast några rester kvar. Den första borgen byggdes i början av 1200-talet med förebild från en borg i Tyrolen. Denna första borg brann upp redan 1224 vid en stormning. En ny borg stod klar 1256 och det är från denna som dagens rester härstammar. 1429 anfölls borgen av hussiterna, som dock ej lyckades inta den tack vare dess motståndskraft. Kort därefter försågs borgen med ytterligare eldvapen och hade i förhållande till andra borgar i Sachsen ett mycket starkt försvar. Efter 1510 var borgen inte längre bebodd och delar av den demonterades för att användas på andra slott. Från 1582 började man också att bära bort murarna för att återvinna byggnadsmaterial. Omkring 1800, då borgromantiken florerade i Tyskland, säkrades de kvarvarande ruinerna och träd planterades. 1976 påbörjades en sanering av ruinerna.

En av Tharandts stadsdelar är Grillenburg, känd för det lilla jaktslottet i biedermeierstil, vilket tidigare var en del av en ganska omfattande jaktanläggning, som byggdes i mitten av 1550-talet på tillskyndan av kurfursten August av Sachsen. Anläggningen fanns inte kvar så lång tid med undantag av just jakthuset, som senare byggdes om till ett litet jaktslott av kurfursten August den Starke. Idag hyser slottet bl.a. ett skogsmuseum.

Ytterligare en stadsdel utgörs av kurorten Hartha, som i över 100 år har erbjudit rekreation åt sina gäster. Sedan 1904 är Hartha statligt godkänd luftkurort.

www.tharandt.de 

Staden Dippoldiswalde (ca 10 200 inv.) kan följas bakåt i tiden till ca år 1000, beroende på vem man anser har grundat staden. Om detta råder delade uppfattningar. Malmbrytningen i området var omfattande redan omkring 1150 och den ursprungliga bosättningen utvidgades. Kyrkans inflytande var stort och vid samma tid byggdes två kyrkor. Den äldsta urkund, som bevisar stadens existens, är från 1218. Under 1360-talet befästes staden med murar, torn och gravar, vilket inte hjälpte stort, när hussiterna anföll staden. Under andra hälften av 1400-talet blomstrade staden tack vare brytningen av silvermalm. 1600-talet medförde mycket lidande i form av krig och sjukdomar. Gruvorna fylldes med vatten och malmbrytningen upphörde nästan helt. I stället kom ett stort antal nya verksamheter inom framför allt hantverksyrken. 1700- och 1800-talens krig medförde nya svåra tider, som förvärrades av flera stora stadsbränder. Efter andra världskriget måste stor kraft ägnas åt att bygga nya bostäder och att återskapa ett fungerande arbetsliv. Enligt gängse mönster skedde detta i form av stora statliga arbetsplatser, som vid återföreningen 1990 måste läggas ned på grund av olönsamhet och ersättas med mindre, privata företag.

Till stadens sevärdheter räknas den historiska stadskärnan med torget, rådhuset, slottet och stadskyrkan. Stadskärnan hade ursprungligen anlagts i triangelform, där spetsarna utgjordes av stadsportarna. Den sista resten av den gamla stadsmuren finns mittemot slottet.

Slottet var ursprungligen en borg, som skulle skydda malmbrytningen under 1100-talet. Under striderna mot hussiterna 1429 brann borgen upp och först 1485 byggdes den upp igen. 1503 tillträdde en ny välbärgad familj, som ville bygga om borgen till ett modernt renässansslott, vilket skedde under 1500-talets första hälft. Slottet hyser idag en domstol och ett museum.

Sedan 1200-talet har det på stadskyrkans plats funnits en kyrka mitt emot slottet. Den första byggnaden, omnämnd 1218, var en romansk basilika, av vilken det bara återstår den nedre delen av tornet och huvudportalen med ingångsutrymmet, resten av kyrkan förstördes under kriget mot hussiterna. Omkring 1500 byggdes kyrkan upp som gotisk hallkyrka och dess storlek kan tyda på att staden var välmående. 1539 genomfördes reformationen i staden och kyrkan övertogs av den protestantiska församlingen. Under trettioåriga kriget skadades kyrkan svårt, framför allt inredningen, och endast murarna stod kvar. På kort tid byggdes kyrkan upp igen och försågs med ny inredning av högt konstnärligt värde. Hit räknas predikstol, altare och dopfunt från omkring 1650 liksom det målade taket i koret. Kyrkan har sedan dess restaurerats och gjorts om, men allt på ett sådant sätt, att intrycket av 1600-talskyrkan finns kvar.

Mitt på Dippoldiswaldes kyrkogård finns den gamla Nikolaikyrkan. Eftersom denna kyrka sedan århundraden inte har varit församlingskyrka utan främst använts vid begravningar eller konserter, har den inte utsatts för särskilt stora byggnadstekniska förändringar utan har bibehållits som en romansk basilika. Den treskeppiga kyrkan torde vara byggd i början av 1200-talet och uppvisar de första dragen av gotisk stil. Kyrkan restaurerades under 1880-talet men hänsyn togs till det romanska arvet och endast i kyrkans inre utsmyckning kan man se 1800-talets romantiserade uppfattning av den äldre tiden i form av blomsterornament och guldfärgade stjärnor på blå bakgrund. Så sent som 2005 restaurerades kyrkans yttre, då man strikt höll sig till den romanska förebilden.

www.dippoldiswalde.de 

[Upp]