Övre Erzgebirge    

Turistregionen Övre Erzgebirge ligger i södra delen av Sachsen och är en av Tysklands mest omtyckta och besökta regioner. Med sina kännetecken, de fyra imponerande bergen och deras utsiktstorn, det förtrollande berglandskapet och det hälsosamma klimatet drar området årligen till sig stora besökarskaror. Varje årstid har sin speciella tjusning och öppnar för möjligheter att få en oförglömlig semester. Området ligger i hjärtat av Erzgebirge omkring orterna Oberwiesenthal och Annaberg-Buchholz samt Greifensteine Erzgebirge. 

Greifensteine Erzgebirge är ett område, som erbjuder stora möjligheter att gestalta en meningsfull fritid. Inom området ligger den geyerska skogen med ett vitt förgrenat system med vandringsleder, som under vintern också används som skidspår. Erzgebirges "balkong" är Spiegelwald med utsiktstornet "König-Albert-Turm". Från det 40 m höga tornet har man en underbar utsikt över alla de bekanta bergstopparna i Erzgebirge. Området befinner sig på en ganska flack platå på ungefär 700 m höjd och begränsas i stort av orterna Jahnsbach, Ehrenfriedersdorf och Geyer. 

Kartor över området med vänlig tillåtelse av www.erzgebirge.de

Annaberg-Buchholz (ca 23 100 inv.) grundades efter att man hade gjort de första silverfyndigheterna i Erzgebirge och sedan 1501 är staden känd under det nuvarande namnet. Tack vare de rika fyndigheterna flyttade många in i den nya staden, som under 1500-talets första hälft utvecklades till Sachsens näst största stad och därmed också till en av de största städerna inom det tyska språkområdet. Under senare delen av århundradet fick knyppling och virkning en ekonomisk betydelse genom de många kvinnor, som utövade dessa verksamheter hemma. Först under 1800-talet fick textilindustrin en kraftig uppgång och Annaberg blev ett centrum för tillverkning av snörmakerier. Efter andra världskriget skedde en sammanslagning av de båda städerna Annaberg och Buchholz och staden fick ett nytt kortvarigt uppsving, då man sökte och fann uran i Erzgebirge. Efter återföreningen har industrin gått starkt tillbaka och regionen omkring Annaberg med ca 20 % arbetslösa hör till de ekonomiskt svagaste i Tyskland. Inom turismen har dock staden kommit starkt, sedan Annaberg har blivit det viktigaste turistmålet i Sachsen. Speciellt gäller detta under tiden före julen.

Sedan lång tid tillbaka har staden varit attraktiv för konstnärer och även nu finns ett stort utbud av konst och kultur inom stadens gränser. De smala och som regel branta gränderna i Gamla stan leder ofta fram till vackra arkitektoniska detaljer på husen. Stadens teater har årligen ett antal premiärer i olika genrer från skådespel till symfonikonserter.

Till stadens sevärdheter hör den sengotiska St. Annenkyrkan, som byggdes 1499 - 1525 och är en av Tysklands mest betydande hallkyrkor från denna tid. Kyrkan har många värdefulla konstskatter som t.ex. predikstolen, dopfunten och det s.k. bergsaltaret från Annaberg. Fram till 1539 var kyrkan katolsk, vilket kan förklara närvaron av det stora antalet altare från 1500-talet. Ett flertal restaurationer under 500 år har förändrat kyrkans interiör och av den en gång rikliga inredningen finns inte mycket kvar. Kyrkans goda akustik gör att den är berömd som konsertlokal. 

1523 flyttade en man, Adam Ries, till staden och blev sedan bekant som "den moderna räkningens fader". Hans ursprungliga bostadshus har nu gjorts om till museum, där man kan se en utställning om mått och vikt samt hans idéer om hur räkningen kunde förenklas. Efter honom har det bekanta uttrycket "nach Adam Ries(e)" uppstått. Detta används ofta skämtsamt vid en utförd enklare räkneoperation för att ge sken av en mera komplicerad uträkning. Den som vill vara ännu skämtsammare, kan förlänga uttrycket: "nach Adam Ries(e) und Eva Zwerg", varvid de två orden Riese och Zwerg kommer att stå som varandras motsatser (jätte och dvärg). 

Bilder från Tourist-Information annaberg-buchholz.de

Sehmatal (ca 7 300 inv.) är floden Sehmas dalgång, men också en beteckning för tre mindre orter - Sehma, Cranzahl och Neudorf - som slutit sig samman. 

Oberwiesenthal (ca 2 600 inv.) är Tysklands högst belägna stad på 914 m ö.h. och dessutom den mest omtyckta vintersportorten i Erzgebirge. Staden ligger i områdets södra del vid gränsen mot Tjeckien. Namnet Unterwiesenthal är känt sedan 1406, Oberwiesenthal däremot först sedan 1527, då den nya staden grundades, sedan man funnit silver i området. Då bergshanteringen avslutades under 1800-talet, kom turismen i dess ställe. 1921 slogs de båda städerna samman till en stad, som 1935 tack vare den goda luften blev kurort. Inom vinteridrotten är Oberwiesenthal ett känt begrepp, speciellt vad gäller backhoppning. Flera av Tysklands berömda backhoppare har haft anknytning till staden.

Även sommartid är denna kurort ett lönande mål för turister. De typiskt klimatiska betingelserna och den tilltalande naturen erbjuder stora möjligheter att söka rekreation och kombinera aktiviteter med vila. Även sommartid kan man åka i rodelbana, om man inte hellre spelar minigolf, åker linbana eller åker på den 17,3 km långa sträckan genom de romantiska dalarna med det över 100 år gamla ångloket till Cranzahl (ovan). 

www.oberwiesenthal-kurort.de 

Gelenau (ca 4 900 inv.) är officiellt känt sedan 1273, men grundades långt dessförinnan. Vid den tiden var Gelenau en liten by omgiven av skog och ängar. Under de första århundradena präglades byn av lantbruket och först under 1500-talet kom olika bygghantverkare till byn. Under 1700-talets första hälft kom en ny verksamhet till byn och blev en vändpunkt för den dittills fattiga befolkningen. Många kvinnor måste bidra till familjernas uppehälle och gjorde detta genom att virka strumpor. Denna verksamhet ägde rum i hemmen, men 1872 uppstod den första strumpfabriken. Utgångspunkt för industrialiseringen var det spinneri, som hade grundats 1838. Vid sidan av textilindustrin utvecklades också maskinbyggnadsindustrin. Dessa industrier var i verksamhet ända fram till Tysklands återförening.

Till ortens äldre byggnader hör kyrkan från 1581. I dess inre finner man flera verk i sandsten från tiden för kyrkans tillkomst, en epitaf (minnestavla) över familjen von Schönberg, dopfunten och predikstolen. Barockaltaret är från 1724. 

Rådhuset tillkom i mitten av 1400-talet och utgjorde en del av riddargodset. Till samma byggnadskomplex hör också det tyska strumpmuseet, som inrättades 1992. Detta är det enda museet i sitt slag i Tyskland och kan visa upp utställningsexemplar från den allra tidigaste tiden, då man började sticka strumpor. Dessutom visas en omfångsrik maskinpark med anknytning till branschen. Flera av maskinerna är fortfarande funktionsdugliga och används för demonstrationer. 

[Upp]