Chemnitz (ca 244 500 inv.), Sachsens tredje
största stad, ligger vid foten av Erzgebirge. Namnet har staden övertagit
efter floden med samma namn, då två källfloder, Würschnitz och Zwönitz,
rinner samman vid stadens södra gräns. Området var under förhistorisk tid
inte befolkat, däremot ledde flera vägar genom det. Orten omnämndes 1143, men
man vet, att ett kloster hade byggts där dessförinnan. Staden grundades något
senare, förmodligen någon gång under 1200-talets första tredjedel. 1307
övertogs Chemnitz av den wettinska ätten, vilket blev av stor ekonomisk
betydelse för staden. Mycket betydelsefullt blev beslutet att inrätta ett
blekeri 1357, vilket räknas som födelseåret för Chemnitz textiltillverkning.
Härigenom fick staden en central ställning inom textilproduktionen och
textilhandeln. Under 1600-talet arbetade mer än en tredjedel av befolkningen
inom textiltillverkningen, som under 1700-talet genom en fabriksmässig
produktion och insättandet av maskiner fick ett kraftigt uppsving. Omkring 1800
var Chemnitz ett av Tysklands mest betydande hantverkscentra och intog en
ledande position som fabriks- och handelsstad i Sachsen. Snabbt förändrades
stadens yttre: murarna togs bort och vallgravarna torrlades, förorter kom
närmare varandra, då den nya industrin etablerade sig huvudsakligen där.
Staden blev ett nationellt centrum för textilproduktion och maskinbyggnad, vars
produkter efterfrågades över hela världen. Befolkningen i staden växte
kraftigt och redan i början av 1900-talet hade man över 300 000 innevånare.
Den kraftiga befolkningstillväxten påverkade också stadens infrastruktur.
Inte bara nya bostadsområden tillkom, utan också offentliga byggnader som
affärer, kontor, banker, museer, den nya stadsteatern, det nya rådhuset mm.
Även om första världskriget medförde en ytterligare industriell uppgång,
så blev nedgången under efterkrigsåren desto mera markant på grund av
stadens industriella struktur. Många företag gick i konkurs och antalet
arbetslösa var mycket högt jämfört med andra tyska städer. Under andra
världskriget producerade företagen åter för rustningsindustrin, vilket fick
till följd, att staden utsattes för bombanfall. Vid krigets slut var centrum
och angränsande bostadsområden förstörda på en yta av över 6 km². Att
återuppbygga centrum som det var, visade sig omöjligt och under 1950-talet
beslöt man att ge centrum ett helt nytt utseende. 1953 döptes staden om till
Karl-Marx-Stadt och behöll detta namn fram till 1990, då man återtog det
gamla namnet. Under denna tid var staden centrum för maskinbyggnadsindustrin i
DDR och hade i slutet av 1980-talet en befolkningsmängd, som uppgick till 315
000 innevånare. Efter återföreningen har många mindre och mellanstora
företag grundats inom de områden, som traditionellt varit starka i staden
(verktygs-, textil-, fordons- och maskinbyggnadsindustrin), men också nya
områden har kommit till.
Till stadens sevärdheter hör det gamla och det nya
rådhuset. Den gamla flygelbyggnaden tillkom redan under 1400-talet med tornet,
som utsmyckning av en vacker renässansportal. Det höga tornet har sitt
ursprung från 1100-talet och är sedan 1300-talet en del av rådhuset. 1986
kompletterades tornet med den åttkantiga tillbyggnaden och kupolen, vilket
gav tornet dess barocka utseende från 1746 tillbaka. Portalen byggdes 1559 och
är utsmyckad med två kvinnofigurer. Över portalen finns ett klockspel med sex
bronsfigurer, som visar staden Chemnitz historiska utveckling. Det nya rådhuset
uppfördes i början av 1900-talet och utgör en harmonisk pendang till det
gamla. Inredningen är gjord i 
jugendstil.
Röda tornet från 1100-talet är stadens äldsta byggnad och det enda vittnesbördet, hur den gamla staden såg ut. Först tjänade det som bostadstorn, senare som en del av stadsförsvaret. Det har också tjänstgjort som domstol och fängelse.
Väl värd ett besök är också Teaterplatsen, som
omramas av representativa byggnader som operan, König-Albert-Museum, hotellet
Chemnitzer Hof och St. Petrikyrkan. Operahuset byggdes 1906-09 i nybarock stil
och domineras av kupolen och scenhuset. Trots sitt historiska yttre är det ett
modernt operahus med modernaste teknik och med mycket omtalade
föreställningar. Museet visar stadens konstsamlingar och är speciellt känt
för sina expressionistiska verk.
Kassberg är stadens konsthistoriskt mest representativa
bostadskvarter med utmärkta exempel på hus från 1870-talets ekonomiska
uppgångsperiod och det tidiga 1900-talets jugendstil. Omkring 400 av de
historiska byggnaderna är k-märkta och tillkom till övervägande delen mellan
1870 och 1930. Här finns representerade både bostadshus, kyrkor, skolor och
förvaltningsbyggnader. Typiskt för Kassberg är också den kvadratiska
uppbyggnaden, de allélika gatorna och grönområdena.
Slottsberget gäller för att vara den plats, där staden
grundades. Under 1200-talet bosatte sig munkar här. Den förgångna tiden kan
man här bekanta sig med i slottskyrkan och slottsbergsmuseet. Här kan man se
utställningar, som belyser stadens historia, liksom samlingar av gammal konst.
Den sengotiska hallkyrkan grundades 1136 som benediktinerkloster och räknas
till stadens mest värdefulla byggnadsminnen. Till den mest betydelsefulla
inredningen hör det romanska kapellet, den sengotiska portalen, ett altare
från 1499 och en pelare från ca 1515, snidad ur en enda ekstam.
I Oberrabenstein, ett område med omväxlande skogar och
ängar, kan man se Sachsens minsta medeltida borg, Rabenstein, vars historia
går tillbaka till år 1170. Efter riddarna kom munkarna i bergsklostret och
sedan medlemmar av det saxiska hovet. Bevarat från den tiden är övre delen av
borgen med tornet och den palatsliknande östra flygeln med fresker från
1600-talet. Den för inte länge sedan frilagda och restaurerade bottenvåningen
i den undre delen av borgen och de frilagda fundamenten från borgmuren är av
historisk betydelse. I borgen finns en informationsutställning om borgens
historia samt växlande specialutställningar. 
I stadsdelen Klaffenbach kan man se renässansslottet Klaffenbach, som byggdes under 1500-talet vid floden Würschnitz. Slottet är idag hemvist för Museet för saxiska fordon, en verkstad för silversmide mm.
Hilbersdorf (ca 1 500 inv.) som numera ingår som en stadsdel i Chemnitz, uppstod under den tyska expansionen österut, då Erzgebirge koloniserades. Orten är känd sedan 1290. Ända in på 1700-talet hade Hilbersdorf en lantlig struktur, vilket dock ändrades genom den industriella utvecklingen i det näraliggande Chemnitz. Orten är bekant som den plats, där man hittade "den förstenade skogen". Vid ett vulkanutbrott för ungefär 290 miljoner år sedan blev genom ett regn av aska skogen konserverad inom ett område av ca 10 km.
Niederwiesa (ca 5 300 inv.), nordöst om Chemnitz,
är känt sedan 1346, men man antar att orten grundades i början av 1200-talet.
De första bosättarna slog sig ned i Zschopaus dalgång, men utbyggnaden av byn
fortsatte mot mera höglänta delar på grund av översvämningsfaran. På grund
av bestämmelser skulle man i Niederwiesa endast få utskänka öl från
Chemnitz. Då man motsatte sig detta och erbjöd öl från andra platser i
stället, kom det till ett regelrätt "ölkrig" mellan ortens
innevånare och representanter för Chemnitz. Under trettioåriga
kriget led befolkningen stor nöd och under sjuårskriget och det
napoleonska kriget hemsöktes orten och plundrades eller måste utstå
tvångsinkvartering.
I Niederwiesa bör man också passa på att besöka
slottet och rokokoparken Lichtenwalde. Slottet härstammar ur en
försvarsanläggning från 1100-talet, som brändes upp 1450 för att sedan
byggas upp igen. Redan i mitten av 1500-talet omnämns en fruktträdgård, som
har liknande mått som den senare tillkomna rokokoparken. 1722 revs borgen
så när som på några rester och under de kommande fyra åren byggdes ett
barockslott med tre flyglar upp. 1730 anläggs trädgården. Efter 1800
omgestaltades rokokoparken och en engelsk landskapsträdgård tillkom utanför
parken. Vid en brand 1905 förstördes övre våningen och takstolen, men vid
återuppbyggnaden skedde endast smärre förändringar. 1945 fråntogs ägarna
rätten till slottet och detta användes av de sovjetiska trupperna som
förläggning. När det återlämnades ett drygt år senare hade såväl den
värdefulla inredningen som porslins- och tavelsamlingarna försvunnit. Från
1948 till 1996 användes slottet för diverse ändamål, senast som
bildningscentrum och skola för tjänstemän. 1999 överförs slottet till den
saxiska slottsförvaltningen och en sanering och upprustning kunde påbörjas.
Förutom de historiska rummen, som kan beses, finns också andra lokaliteter
för utställningar, försäljning, kontor mm.
Augustusburg (ca 5 200 inv. + ytterligare 4
stadsdelar med ungefär lika många innevånare) är en småstad mellan Chemnitz
och Freiberg. Stadens rötter går tillbaka till 1200-talet, då namnet
Schellenberg omnämns 1206. Borgen Schellenberg var föregångaren till dagens
Augustusburg. Borgen förstördes i eldsvådor 1528 och 1547 och endast ruiner
återstod. 1568 påbörjades bygget av slottet Augustusburg, som sedan användes
av det saxiska hovet som jakt- och lustslott. Idag hyser det flera museer:
motorcykelmuseum, vagnmuseum, ett museum för vilt- och fågelkunskap; dessutom
olika utställningar och inte minst, ett vandrarhem. Till slottet kan man med
fördel åka med den 1911 byggda linbanan, som startar i stadsdelen Erdmannsdorf.
Kartor över området med vänlig tillåtelse av www.erzgebirge.de
[Upp]
