Meissen

Staden Meissen (ca 27 500 inv.) ligger pittoreskt vid Elbe och kan se tillbaka på en över tusenårig historia. Staden grundades av den tyske kungen Henrik I, som under sitt härtåg mot slaverna 929 lät anlägga en borg i närheten av Elbe. Genom att man 965 fick en markgreve och kort efter ett kyrkligt stift grundades, blev Meissen till ett förvaltningscentrum för området. Från 1423 blev staden centrum i kurfurstendömet Sachsen. En påminnelse om denna tid är den stilrena domkyrkan och slottet Albrechtsburg.

Från 900-talet utvecklades nedanför borgen en rast- och handelsplats i det område, där idag Teaterplatsen ligger. Under 1000-talet tillkom en bosättning av tyska och judiska handelsmän vid det s.k. Neumarkt och 1150 uppstod omkring det nuvarande torget en planerad stadsbebyggelse. Tack vare den betydelsefulla handelsleden mellan Leipzig och Prag och behovet av hantverksprodukter i de nygrundade byarna blomstrade det ekonomiska livet i den nya stadsbildningen.

Efter delningen av de wettinska länderna 1485 förlades residensen till Dresden och Wittenberg. När sedan stiftet upphörde 1581 förstärktes förlusten för Meissen ytterligare. Efter trettioåriga kriget förföll Meissen i en längre ekonomisk stagnation, som inte förbättrades förrän inrättandet av den första europeiska porslinstillverkningen genomfördes 1710.

Avbrutet av krigsåren under 1700- och 1800-talen påbörjades en ny blomstring för staden 1834, då de första industrierna startade sina produktioner och Meissen utvecklades till en betydande ort för den keramiska industrin i Sachsen. Under de båda världskrigen förskonades staden från större förstörelse och kunde inom de ekonomiska ramarna fortsätta utvecklas efter krigens slut.

Till stadens sevärdheter hör den ovan omtalade borgen Albrechtsburg, som uppstod ur ett befäst militärläger. Under 1400-talet beslöt de båda bröderna ur den regerande ätten Wettin att bygga ett nytt residens, som skulle ha plats för två skilda hov, samtidigt som det fungerade som förvaltningscentrum. Så tillkom en sengotisk slottsanläggning, det första slottet i tysk byggnadshistoria. Slottets läge på det branta hanget gör, att man har måst tillgripa mer eller mindre ovanliga lösningar för vissa problem. Så har man t.ex. två källarvåningar på vissa ställen, unika statiska lösningar m.m. Då de båda bröderna beslöt sig för att dela landet 1485, hade slottet knappast använts för bostadsändamål. Inte heller efter denna tid användes det som bostad och 1710 lät August den Starke här inrätta Europas första porslinsmanufaktur, som fram till 1863 använde sig av slottets samtliga rum. Tillverkningen medförde stora skador på slottet och 1863 förlades verksamheten till annan plats. Slottet reparerades och sedan 1881 är det som museum tillgängligt för allmänheten med både ständiga och tillfälliga utställningar, bl.a. om porslinets historia. I slottet erbjuds ett stort antal guidade turer med olika teman.

Sedan 1701 har porslinet spelat en avgörande roll för Meissen. Det var detta år som August den Starke lät ta fast apotekarlärlingen Johann Friedrich Böttger, då man misstänkte, att han tillverkade guld. Några år efteråt kunde man meddela, att man lyckats framställa brunt s.k. jaspisporslin, som sedan följdes av det vita porslinet. 1722 föreslogs, att man som kännetecken på meissenporslinet skulle använda sig av två lätt böjda, korsade svärd hämtade ur det kursaxiska vapnet. Detta blev sedan ett av världens äldsta, mest kända och använda märken. Under hela produktionstiden utvecklades både produktionen och det tekniska förfarandet i fråga om färg, glasyr och bränning. Meissenporslin består av kaolin (65%), kvarts och fältspat. Kaolinet hämtas ur en egen anläggning i Seilitz inte långt från Meissen. Kaolinet från denna gruva ger ett speciellt hårt och vitt porslin, som är grunden för de lysande färger, som man använder. Fabriken har över 10 000 (hemliga) recept på olika färger att tillgå. Fabriken håller öppet verkstäder och visningshallar, som visar besökande både hur tillverkningen går till och ett stort antal exponat ur tillverkningen.

Meissens domkyrka började byggas efter 1240, närmast som en ombyggnad av en basilika från 900-talet. Den utformades som en gotisk hallkyrka och räknas som en av de mest stilrena tysk-gotiska domkyrkorna. Under det resterande 1200-talet byggdes i snabb takt kor och korsgång, Maria-Magdalena kapellet, Johanneskapellet och kapitelsalen. Därefter gick det långsammare och långhuset stod inte färdigt förrän 1410. Under mellantiden slog dessutom blixten ned i den västra fronten, vilket fick de båda tornen att rasa. Dessa ersattes inte med nya torn förrän i början av 1900-talet, då de två neogotiska tornen tillkom. 1425 lät kurfursten av Sachsen bygga till det vackert utsmyckade s.k. Furstekapellet på den västra fronten, så att den tidigare västra portalen blev en inre portal. Till domens värdefulla inredning hör de omkring 1260 tillkomna stenstoderna föreställande domens grundare och donatorer. Från samma tid är också korskranket, under det att predikstol, korstolar, triptyk  och flera målningar är från 1500-talet. Av domkyrkans ursprungliga 30 altare försvann det stora flertalet under reformationstiden.

Ett besök vid Frauenkirche kan rekommenderas vid de tider, då det berömda klockspelet ljuder. Kyrkan är bekant sedan 1205, men den nuvarande går tillbaka på den under 1400-talet byggda sengotiska hallkyrkan. Tornet tillkom 1549 efter en brand. Till minnet av Meissens 1000-årsminne 1929 fick kyrkan världens första spelbara klockspel av porslin, vilket fortfarande kan beundras där. Det består av 37 klockor, som dagligen vid sex tillfällen hörs i olika psalmmelodier.

Stadens äldsta kyrka är S:t Afra, som uppstod 984 ur ett vägkapell tillhörigt Augustinerorden uppe på Borgberget. Under medeltiden bosatte sig där adeln och stadens högre prästestånd. Deras befästa hus och gårdar utgjorde en sluten enhet, där de boende var fria från stadens plikter och pålagor.

Slottet "Siebeneichen" byggdes omkring 1550 i en av stadens parker, som räknas till Sachsens äldsta landskapsparker. Slottet var tidigare en samlingspunkt för många betydande företrädare för det tyska frihetssträvandet vid 1800-talets början. Kända företrädare för denna riktning var t.ex. Novalis, Johann Gottlieb Fichte, Theodor Körner und Heinrich von Kleist. Slottet används sedan 1997 som utbildningsanstalt inom lärarfortbildningen.

Det sengotiska rådhuset är den mest imponerande byggnaden vid torget vid sidan av de restaurerade borgarhusen från renässansen. Huset började byggas 1470 och räknas som det äldsta i sitt slag i det saxiska området. Speciellt vackra är de tre takkuporna och det stora taket med den säregna takbeläggningen.

Även i övrigt finns ett stort antal äldre vackra hus som t.ex. Brauhaus (1460) och Bennohaus (1600).

www.stadt-meissen.de 

Strax söder om staden, med Coswig på andra sidan floden, ligger slottet Scharfenberg, en av de ganska typiska saxiska borganläggningarna från 1200-talet. Slottet byggdes i samband med den tyska kolonisationen i öster omkring 1200, vilket har kunnat bevisas genom fynd vid arkeologiska utgrävningar. Borgens äldsta delar utgörs av delar av ringmuren i nordvästra och sydvästra hörnen liksom det likaledes utgrävda runda vakttornet. Namnet Scharfenberg är ett typiskt borgnamn och har inget med 1200-talets silvergruvor att göra, vilket man trodde under 1800-talet. Slottet är känt sedan 1227 och ägdes först av biskoparna i Meissen. Under trettioåriga kriget erövrades borgen av svenska styrkor och förstördes delvis men byggdes senare om i renässansstil. Under det nordiska kriget belägrades slottet åter av svenskarna 1706, som dock inte lyckades inta det. 1783 brann den delen av slottet ned, som vetter mot Elbe och även delen mot berget är numera ruin. Under 1800-talets första del utgjorde slottet ett centrum för den litterära romantiska riktningen (den s.k. Scharfenbergerkretsen) med bl.a. de ovan omtalade författarna samt flera kända målare som Ferdinand Oehme, Christian Clausen Dahl och Caspar David Friedrich, som i slottet såg ett omtyckt motiv tack vare dess vilt romantiska läge. Slottet är nu privatägt, fungerar som hotell och renoveras successivt. Det är öppet för besök.

[Upp]