Saxiska Elbelandet

Det Saxiska Elbelandet är ett område utefter floden Elbe, vilket inte är helt klart avgränsat. Det sträcker sig från Elbes sandstensberg i söder mot Riesa i norr med ett antal bekanta städer inom området. Området är ungefär det samma som också kallas Oberelbe, d.v.s. den tyska del av Elbe, som ligger närmast källorna.

Landskapet är ett av Europas nordligaste vinodlingsområden, men det saxiska vinet utgör endast 1 % av Tysklands samlade vinvolym och är det minsta självständiga vinområdet. De mest förekommande druvsorterna är Müller-Thurgau, Riesling och Weissburgunder.

Inom området ligger förutom mindre städer utefter Elbe också de större städerna Meissen och Dresden.

Till de gamla orterna hör också Coswig (ca 22 000 inv.), som hyste människor redan under stenåldern. Från brons- och järnåldern finns talrika fynd, som tyder på att området redan då var tätt befolkat. Under 600-talet invandrade slaviska stammar, som sedan besegras ca 900 av Henrik I, som inför kristendomen i området. Många av de mindre orterna i närheten finns tidigt omnämnda, Coswig först 1350. 1451 omnämndes för första

gången att man odlade vin i området. Denna verksamhet pågår fortfarande (Sörnewitz), även om omfattningen inte är så stor, sedan odlingsområdena härjades av ohyra 1886. 50 år senare införs också rätten att brygga öl efter en hård kamp. Under trettioåriga kriget stacks staden i brand av svenska trupper 1637. Den efterföljande pesten dödade mer än en tiondedel av befolkningen. Städer utefter Elbe översvämmas med jämna mellanrum och detta har drabbat även Coswig. Vid översvämningen 1845 låg staden nästan helt under vatten. Samma högvattenmärke nåddes 2002, men följdverkningarna blev värre på grund av stadens tillväxt, innevånarantal etc. 1901 fick industrin fotfäste, då man började tillverka Sachsens första bil av märket COSWIGA. Även om Coswig befolkades tidigt, är det en ung stad. Först 1939 fick man stadsrättigheter.

	Till stadens sevärdheter hör den gamla sengotiska kyrkan, som räknas som en av Sachsens vackraste kyrkor. Kyrkan påbörjades 1497. 1612 höjdes kyrkan och försågs med ett sadeltak. Typisk för renässansen är bl.a. kyrkans färgrika inre bemålning. Ett stort antal snidade bilder pryder kyrkan. Till de värdefulla inventarierna hör också orgeln, som anges vara från ca 1620.
Foto Thomas Adler		Foto Thomas Adler

Lika känd är kyrkan i närbelägna byn Brockwitz. Denna är omnämnd redan 1205 men förstördes till stor del i en brand 1571. Kvar fanns tornet med dess avslutande del från renässansen. Den nuvarande kyrkan tillkom i dess barocka form 1737, medan predikstolen byggdes 1620.

Staden Radebeul (ca 32 500 inv.) består av ett tiotal tidigare fria kommuner, där just Radebeul var en av de minsta. Den största var orten Kötzschenbroda, som är känd som den plats, där vapenstilleståndet mellan Sverige och Sachsen undertecknades före Westfaliska freden. I Lindenau bodde framför allt vinodlare och Wahnsdorf var känt för sitt meteorologiska observatorium.

Området präglades redan tidigt av vinbergen, som har gett staden binamnet "Saxiska Nizza". Böndernas odlingsområden låg långt från den egentliga stadskärnan. Under 1500- och 1600-talen bytte dessa områden ofta ägare, eftersom många fann det ståndsmässigt att kunna odla sitt eget vin och traktera sina gäster. Detta skedde framför allt efter trettioåriga krigets slut. I samband härmed byggdes många herrgårdar, som tjänade som sommarbostäder för ägarna av vinodlingarna. Många bosatte sig också för gott i de nya bostäderna, som gav upphov till nya villaområden. Senare slöt sig de olika kommunerna samman och så småningom uppstod 1935 staden Radebeul.

Slottet Wackerbarth är säte för saxisk vinodling och ligger omgivet av vinberg utefter vägen mellan Radebeul och Meissen. Det byggdes i slutet av 1720-talet, vilket också var slutet av barocktiden. Huvudbyggnaden ändrades

delvis 1853. Speciellt kan nämnas Belvedere, som ligger halvvägs upp mot slottet. (Belvedere förekommer i många sammanhang i Tyskland och kommer från italienskan med betydelsen 'vacker utsikt'. Oftast avses en byggnad på en utsiktsplats, mestadels ett lustslott.) Byggnaden är förenad med slottet genom en friliggande trappa. Slottet är berömt för sina viner, speciellt Riesling, Weissburgunder och Traminer. Sedan 1958 tillverkas också sekt, ett mousserande vin. Slottet har guidade visningar varje dag, provsmakningar och försäljning.

Vingodset Hof Lössnitz är känt sedan 1401, då det förvärvades av ätten Wettin. Efter trettioåriga krigets slut byggdes lusthuset för att ingå i den dåvarande gården, som tjänade som uppehållsplats för de saxiska kurfurstarna och kungarna under festligheter eller i samband med jakter. Flera rum är utrustade med tak- och väggmålningar, som till en del framhäver de saxiska kurfurstarnas ställning i riket. I festsalens tak finns 80 avbildningar av brasilianska fåglar skapade av den holländske målaren Eyckhout. Godset fungerar också som museum och visar "Vinodling i Elbes dalgång". Här kan man lära sig om vinodling i regionen och dessutom avsmaka viner från området. Godset används dessutom för kulturella evenemang som konserter etc.

Även om mycket i Radebeul är centrerat runt vin och vinodling finns också andra intressanta upptäckter att göra. Hit hör det museum, som uppmärksammar en av Tysklands mest lästa författare, Karl May (1842 - 1912). Hans böcker om de ädla indianerna har lästs av ungdomar över stora delar av världen och utkommit i miljonupplagor på ett stort antal språk. Förutom själva Karl Maymuseet, finns på området också ett indianmuseum, som visar de nordamerikanska indianernas liv. Grunden till samlingarna har lagts av Karl May själv.

Öppet för besök är också observatoriet, där man förutom att se på stjärnor även kan se utställningsföremål från meteoriter till mångrus och astronomiska exponat.