Zschopautal - Striegistal     

Norr om Chemnitz ligger en landskapligt mycket förtjusande och intressant trakt, Zschopaudalen mellan Waldheim och Mittweida. Dalen är ett riktigt fynd för naturvänner och med landskapsskyddsområdena Talsperre Kriebstein och mellersta Zschopaudalen en klenod för dem som söker rekreation. Floden Zschopau har skurit in upp till 70 m i höjdplatån och bildar ett vilt romantiskt landskap där branta klippor, trånga dalar, skogbeväxta sluttningar och mjuka mader omväxlande erbjuder besökaren att da del av ett kontrastrikt landskap. Förutom naturen finns också talrika sevärda rester från det förgångna i form av borgar m.m.

Staden Waldheim (ca 8 900 inv.) har tack vare sitt läge på Erzgebirges norra rand (medelsaxiska högplatån) utvecklats till en centralt belägen turistort i regionen och betecknas ofta som "Zschopaudalens pärla". Staden är känd sedan 1198, borgen omnämns först 1271 och Waldheim betecknas som stad 1286. 1404 omformades borgen till ett augustinerkloster, som 1549 efter reformationen upplöstes och till vissa delar uppgick i kyrkans ägo. Det tidigare klostret byggdes 1555 om till ett slott och var inte längre så nära förbundet med borgen i Kriebstein och vann därigenom mera självständighet. Under 1580-talet byggdes slottet om till ett jaktslott och kyrkan till en slottskyrka. Under 1300-talet och ca 250 år framåt utvecklades flera hantverk som skomakeri, väverier för olika tyger, skrädderier m.fl. Under trettioåriga kriget uppstod stora skador genom plundringar, bränder och farsoter. Eftersom staden inte hade någon stadsmur eller andra skyddande byggnationer, hade befolkningen svårt att skydda sig mot anfallarna och över två tredjedelar av stadsbefolkningen förlorade livet. Förnyade krig och sjukdomar drabbar staden, men varje gång lyckas man resa sig ur den nöd, som de förde med sig. Först 1813 började en fredlig period, då staden utvecklades, delvis genom nya verksamhetsgrenar som träindustrier, tvål- och cigarrtillverkning. En följd av tvåltillverkningen var uppfinningen av tandkräm 1851. Under andra världskriget skonades staden från strider.

Den korta tiden 21 april till 29 juni 1950 kom att ge Waldheim ett mindre tilltalande rykte, då i tukthuset genomfördes de s.k. Waldheimprocesserna. Flera domstolar från distriktet Chemnitz förde där förhandlingar mot ca 3 400 personer, som beskylldes för att ha begått krigs- eller nationalsocialistiska brott. De anklagade kom från de tre kvarvarande interneringslägren Bautzen, Buchenwald och Sachsenhausen, där de till en del hade suttit fängslade sedan 1945. Då den sovjetiska kontrollkommissionen hade för avsikt att upplösa sina läger i Östtyskland, beslöt kommissionens ordförande att låta överföra fångarna till östtyska myndigheter. Vid genomförandet av domstolsförhandlingarna skedde svåra brott mot grundläggande rättsstatliga regler, då det stora flertalet av processerna ägde rum enligt ett snabbförfarande, där de enskilda rättegångarna ofta tog endast några minuter, innan dom meddelades. Ofta skedde detta utan hänsyn till det av de sovjetiska undersökningsorganen framlagda materialet och med några undantag utan att de anklagade kunde få hjälp av försvarsadvokater. Endast i tio fall lät domstolen döma klart belastade anklagade i offentliga skenprocesser. Processförloppet följde SED-ledningens planer och övervakades hela tiden av denna. Domarna och åklagarna var regimtrogna, som valts ut ur den krets av "folkdomare", som sedan 1946 hade utbildats i korta lärokurser för att säkerställa, att de avkunnade domarna skulle motsvara SED-ledningens och den sovjetiska ockupationsmaktens förväntningar. De avkunnade domarna skulle inte understiga fem års tukthus. Då processerna var över, hade 32 dödsdomar avkunnats, av vilka 24 verkställdes. Endast 14 dömda fick frihetsstraff under 5 år. (Man kan jämföra dessa rättegångar med de beryktade, som hölls under den nazistiska tiden.)  Efter att de avkunnade domarna hade lett till protester över hela världen, frigavs många dömda 1952 eller deras straff reducerades. Sedan DDR-staten hade upphört, rehabiliterades samtliga dömda och efter den tyska återföreningen ställdes några domare och åklagare inför rätta för rättskränkning och olaga frihetsberövande.

www.stadt-waldheim.de 

Mittweida (ca 16 500 inv.) grundades som by under 1100-talets andra hälft och omnämndes 1209 första gången. Redan 1286 betecknas Mittweida som stad och var tidigt oavhängig med eget råd och rättsväsende. Under medeltiden omgavs staden av en stadsmur med fyra portar. Stadens centrala delar kan bestämmas till 1300-talet. I början av 1400-talet fick textiltillverkningen fäste och staden blev så småningom ett centrum för linnehandeln. Stor betydelse fick också bryggerinäringen. 1800-talets industrialisering kom också textilindustrin till del liksom andra närstående industrigrenar. De båda världskrigen innebar inga stora skador för staden, som efter uppbyggnadsperioden fick industrier bl.a. inom elektronik, metallindustri och maskinbyggnad. Efter 1989 förändrades strukturen genomgående och den tidigare textilindustrin försvann nästan helt. Industrigrenar som kom i stället var möbeltyger, läder etc.

I stadens centrala delar finns ett antal äldre hus, bl.a. handels- och brygghuset, en renässansbyggnad, där fortfarande väsentliga delar härstammar från 1500-talets första hälft. Vapenstenen anger årtalet 1537 och bottenvåningen uppvisar sengotiska valv. Huset byggdes senare om under barocken. Till äldre sevärdheter hör också de uthuggna källargångarna under kyrkogården. Förmodligen tillkom dessa under 1300-talets andra hälft och något senare. Ursprungligen kunde de nås genom lagerutrymmen på kyrkogårdsmuren.

Stadskyrkan är en sengotisk hallkyrka, som uppfördes efter stadsbranden 1450, då också delar av den tidigare kyrkan togs i anspråk. Kyrkans dopfunt är från 1553 och predikstol och altare från 1660-talet.

Av den tidigare stadsmuren finns vissa rester kvar i de sydvästra delarna av den ursprungliga staden.

www.mittweida.de 

Frankenberg (ca 17 700 inv.), som är en småstad inte långt från Chemnitz, kan se tillbaka på en drygt 800-årig historia. Som första årtal för grundandet anges 1188. Tack vare mineraltillgångar i området utvecklades staden främst inom mineralbrytning och därtill anknutna industrigrenar. Trots dessa ekonomiska framgångar är Frankenberg mest känd som en ledande ort inom textilindustrin. Denna utvecklades ännu mera under 1800-talets industrialisering genom utbyggnad av närbesläktade verksamheter. Från 1800-talets mitt tillkom också tillverkningen av cigarrer som en viktig industri för hemarbetare.

Genom att staden inte utsattes för krigshärjningar under de båda världskrigen, finns många gamla byggnader bevarade, som återspeglar tidigare tidsepokers kultur. Omfattande saneringar pågår för att rädda byggnaderna till eftervärlden.

Borgen Sachsenburg, känd sedan 1197, fick sitt nuvarande slottslika utseende under 1400-talets senare del. Tillsammans med Albrechtsburg i Meissen räknas det som ett av de få återstående exemplen på ett komplett bibehållet bostadsslott. I slottet finns ständiga utställningar, som visar regionens utveckling, slottets historia och bergsbrytning. Dessutom en utställning om det koncentrationsläger, som fanns under tiden 1933-37 i Sachsenburg.

En särskild utställning utgör den avdelning, som visar den speciella verksamhet, som bedrevs i slottet under andra världskriget. Vid Nürnbergprocessen framträdde ett vittne, som hävdade, att man under kriget hade framställt biologiska stridsmedel i form av ett pestvirus. Förhållandet var emellertid det rakt motsatta. 1943 hade armén inrättat ett forskningscentrum, som skulle ta fram ett motmedel mot pest, som man fruktade skulle komma att användas som stridsmedel och som man inte hade något verksamt skydd emot. Trots dåligt understöd vid uppbyggandet av verksamheten lyckades man producera en viss mängd vaccin.

I staden finns också ett fordonsmuseum, som visar fordon byggda i regionen (Framo, Barkas). Stadens hembygdsmuseum visar utvecklingen av övriga industrier.

www.frankenberg-sachsen.de/ 

[Upp]