Karta med vänlig tillåtelse av
Tourismusverband "Sächsisches
Burgen- und Heideland" e.V.
Det förtjusande flodlandskapet utefter floderna Zwickauer
Mulde, Freiberger Mulde och Förenade
Mulde omges av branta klippor ovanför böljande strandängar och vidsträckta
skogar. Mellan dessa skogar, ängar och fält ligger små byar runt staden Colditz
(ca 5 200 inv.), som är belägen på ömse sidor om Zwickauer Mulde med den
historiska stadskärnan på flodens högra sida. Strax utanför stadens portar
ligger ett av Sachsens största skogsområden, Colditzer und Glastener Forst.
Detta område erbjuder förnämliga vandringsleder. Orten är känd från 1046,
då den först omnämndes som ett område med en borg. Under 1100-talet
påbörjades byggandet av St. 
Nikolaikyrkan samtidigt
som en
köpmannabosättning uppstod runt kyrkan. 1265 omtalas Colditz som stad. 1504
härjades staden av en storbrand, varefter man lät bygga om borgen Colditz till
slottet Colditz. 1500-talet blev en framgångsrik tid för framför allt
hantverkare inom olika textila branscher. Under 1700-talet gjorde sig staden
också känd inom porslinstillverkningen, då det på kurfurstlig anmodan skulle
användas lera från Colditz i tillverkningen av det kända Meissenporslinet.
Från 1804 användes denna lera också som material i en fabrik i Colditz.
På en klippa högt ovanför staden höjer sig slottet
Colditz, som har blivit en turistisk höjdpunkt och ett kännetecken för
staden. Detta beror inte minst på slottets betydelse under det andra
världskriget. Ursprungligen en borg skänktes denna samt omliggande områden av
kejsaren Heinrich III till sin maka 1046. Efter detta övergick borgen flera
gånger till andra ätter fram till 1430, då den intas av hussiterna, som
sätter både stad och borg i brand. 1464 påbörjades uppbyggnaden av slottet,
men 1504 brann på nytt både stad och slott upp. Återuppbyggnaden vidtog 1506
och 20 år senare omgestaltades slottet, då de övre våningarna på
byggnaderna i den bakre delen av slottet byggdes till. Fram till slutet av
1600-talet användes slottet både som bostad och som jaktslott av olika
furstliga 
personer. Nu hade barockens blomstringstid satt in och i Sachsen
byggdes nya och vackrare slott, vilket ledde till, att staden och slottet
försummades allt mera. Från 1700-talets mitt börjar slottet att förfalla och
möbler och tavlor auktioneras bort, om de inte redan har transporterats till
Dresden. Från 1800 tjänar slottet som fattighus och senare som anstalt för
obotligt mentalsjuka. Denna senare funktion upphör 1924. 1933 inrättas ett
läger, som under ett år tog emot ca 600 regimmotståndare. Sin verkliga
berömmelse fick slottet under andra världskriget, då det fungerade som
krigsfångeläger för allierade officerare under beteckningen "Oflag IVc".
Lägret betraktades som helt 
rymningssäkert, eftersom det låg på ett berg med
branta klippor runt om, var omgivet av taggtråd, hade ett stort antal
vaktposter och belystes av strålkastare. Trots detta lyckades över 30
flyktförsök, vilket gav lägret namnet "flyktakademin". Det första
lyckade försöket ägde rum i april 1941, då en fransk officer lyckades fly
och ta sig över den schweiziska gränsen. Varje nation hade sin egen
flyktofficer, och den brittiske skrev senare en bok om lägret, vilken, liksom
andras, senare har legat till grund för flera filmatiseringar. Efter kriget
gjordes slottet om till sjukhus och tjänstgjorde som sådant under 50 år.
Numera används det delvis som stadens museum.
(Foto: Cornelia Kasten) www.schloss-colditz.com www.colditz.de
Största stad inom
området är Grimma (ca 18 000 inv.), som omkring 600 befolkades av
slaviska folk. Under 900-talet uppfördes utefter Mulde ett nät av borgar och
då Grimma inte var något eget område med en borg som skydd, kom det att lyda
under närliggande borgar. I närheten av den nuvarande gamla kvarnen fanns
under 1100-talet ett vadställe genom Mulde och där bildades också en
bosättning av hantverkare. En annan bosättning med handelsmän uppstod i
området omkring Nicolaikyrkan. Från 1200 berättas dock, att en borg skulle
finnas i området. 1232 har staden en stadsmur, som kan erbjuda skydd mot
överfall, plundring och högvatten. Omkring 1240 nämns också, att Mariakyrkan
började byggas i stället för en tidigare träkyrka. 1305 omnämns stadens
rådhus, som dock 
förstördes vid en brand 1442 men återuppbyggdes. Sitt
nuvarande utseende fick det vid ombyggnader 1538/85 och räknas nu till Sachsens
viktigaste renässansrådhus. Fram till 1400-talets mitt skedde en ekonomisk
blomstring i staden, vilket i första hand tillskrivs hantverkare som t.ex.
vävare, bagare, slaktare och skomakare. 1632 överfölls och plundrades staden
av svenska trupper, träbron över Mulde förstördes, vilket lämnade staden
utan fast förbindelse med den andra sidan av floden under 80 år. Dessutom
följde inkvarteringar i staden, vilket ruinerade den fullkomligt. Under
1700-talet tillkom ny verksamhet i staden - tillverkning av lerpipor och
tryckeriverksamhet. I slutet av 1800-talet raserades resterna av stadsmuren utom
den del som vätte mot Mulde. Denna behöll man som ett översvämningsskydd mot
floden.
Nästan i mitten av området ligger den lilla staden Trebsen
(ca 4 300 inv.) vid Muldes strand. Orten är känd från 991, då borgen
omtalas. Stadsbilden präglas av slottet och kyrkan. Kyrkan byggdes under 1100-
och 1200-talen och runt denna utvecklades den gamla stadskärnan. 1631 byggdes
tornet till. 1701 omgestaltades kyrkans inre enligt de då härskande barocka
stilidealen. Efter en brand i tornet byggdes detta om och fick 1731 det för 
trakten säregna lökkupolförsedda tornet, vilket påminner om de former, som
man kan se i Sydtyskland.
Stadens vackra rådhus tillkom först 1925, även om det gör intryck av att vara äldre.
Stadens andra sevärdhet är slottet, som uppstod som
vattenborg på Muldes västra strand efter en tidigare slavisk anläggning med
uppgift att skydda det närbelägna vadstället. Denna vattenborg finns omtalad
1161. I slutet av 1400-talet sätter en livlig byggverksamhet in, då stora
delar av de gamla borganläggningarna rivs och den första delen av en
slottsanläggning med fyra flyglar påbörjas med den östra flygeln. Slottet
stod färdigt 1527 och de för slottet typiska trappstegsformade gavlarna är
också från denna period. 1756 påbörjades en ny byggperiod och slottet
förändrades enligt den barocka smaken. Exempel på detta syns t.ex. i
sydflygeln. Efter andra 
världskriget omfattas slottet och dess ägor av den
genomförda jordreformen, vilket blev förödande för en stor del av slottets
inredning, bibliotek och dess omfattande arkiv. Taken över västra och norra
flyglarna bröts bort för att återanvändas, vilket innebar att att den norra
flygeln förföll. 1992 påbörjades arbeten för att säkra de båda flyglarna
och tre år senare hade de försetts med nya tak. Vid samma tid pågick också
arbeten med att nygestalta slottsparken.
[Upp]
