Muldenland Colditz     

Karta med vänlig tillåtelse av Tourismusverband "Sächsisches Burgen- und Heideland" e.V.

Det förtjusande flodlandskapet utefter floderna Zwickauer Mulde, Freiberger Mulde och Förenade Mulde omges av branta klippor ovanför böljande strandängar och vidsträckta skogar. Mellan dessa skogar, ängar och fält ligger små byar runt staden Colditz (ca 9 300 inv.), som är belägen på ömse sidor om Zwickauer Mulde med den historiska stadskärnan på flodens högra sida. Strax utanför stadens portar ligger ett av Sachsens största skogsområden, Colditzer und Glastener Forst, som erbjuder förnämliga vandringsleder. Orten är känd från 1046, då den först omnämndes som ett område med en borg. Under 1100-talet påbörjades byggandet av S:t Nikolaikyrkan samtidigt som en köpmannabosättning uppstod runt kyrkan. 1265 omtalas Colditz som stad. 1504 härjades staden av en storbrand, varefter man lät bygga om borgen Colditz till slottet Colditz. 1500-talet blev en framgångsrik tid för framför allt hantverkare inom olika textila branscher. Under 1700-talet gjorde sig staden också känd inom porslinstillverkningen, då det på kurfurstlig anmodan skulle användas lera från Colditz i tillverkningen av det kända Meissenporslinet. Från 1804 användes denna lera också som material i en fabrik i Colditz. 

På en klippa högt ovanför staden höjer sig slottet Colditz, som har blivit en turistisk höjdpunkt och ett kännetecken för staden. Detta beror inte minst på slottets betydelse under det andra världskriget. Ursprungligen en borg skänktes denna samt omliggande områden av kejsaren Heinrich III till sin maka 1046. Efter detta övergick borgen flera gånger till andra ätter fram till 1430, då den intogs av hussiterna, som satte både stad och borg i brand. 1464 påbörjades uppbyggnaden av slottet, men 1504 brann på nytt både stad och slott upp. Återuppbyggnaden vidtog 1506 och 20 år senare omgestaltades slottet, då de övre våningarna på byggnaderna i den bakre delen av slottet byggdes till. Fram till slutet av 1600-talet användes slottet både som bostad och som jaktslott av olika furstliga personer. Nu hade barockens blomstringstid satt in och i Sachsen byggdes nya och vackrare slott, vilket ledde till, att staden och slottet försummades allt mera. Från 1700-talets mitt började slottet att förfalla och möbler och tavlor auktionerades bort, om de inte redan hade transporterats till Dresden. Från 1800 tjänade slottet som fattighus och senare som anstalt för obotligt mentalsjuka. Denna senare funktion upphörde 1924. 1933 inrättades ett läger, som under ett år tog emot ca 600 regimmotståndare. Sin verkliga berömmelse fick slottet under andra världskriget, då det fungerade som krigsfångeläger för allierade officerare under beteckningen "Oflag IVc". Lägret betraktades som helt rymningssäkert, eftersom det låg på ett berg med branta klippor runt om, var omgivet av taggtråd, hade ett stort antal vaktposter och belystes av strålkastare. Trots detta lyckades över 30 flyktförsök, vilket gav lägret namnet "flyktakademin". Det första lyckade försöket ägde rum i april 1941, då en fransk officer lyckades fly och ta sig över den schweiziska gränsen. Varje nation hade sin egen flyktofficer, och den brittiske skrev senare en bok om lägret, vilken, liksom andras, senare har legat till grund för flera filmatiseringar. Efter kriget gjordes slottet om till sjukhus och tjänstgjorde som sådant under 50 år. Numera används det delvis som stadens museum.

(Foto: Cornelia Kasten) www.schloss-colditz.com     www.colditz.de 

Kurstaden Bad Lausick (ca 8 300 inv.) är känd från 1106, då den omnämndes skriftligen första gången. Samma år påbörjades också uppbyggnaden av S:t Kilianskyrkan och redan 1158 anges, att orten är befäst. Från 1600-talet finns noterat, att flera stora bränder härjade i staden och vid ett tillfälle ödelade den helt. Trettioåriga kriget innebar för stadens del, att den plundrades av de kejserliga trupperna. Runt 1800 började man bryta kol, och 1878 hade denna nått sin höjdpunkt. Kolbrytningen ledde 1820 till upptäckten av en hälsokälla, som sedan utgjorde grunden för den fortsatta utvecklingen till kurort. Från 1882 utvecklades badet till att bli ortens dominerande inrättning. 1950 underställdes det det statliga hälsovårdsväsendet och sjukhus och kurbad integrerades i ett objekt. I slutet av 50-talet rekonstruerades byggnaderna och kurbadet satsade nu på järnvitriol- och gyttjebad. En ytterligare specialisering skedde 1972, då kurbadet blev sanatorium för hjärt- och kärlsjukdomar.

Till stadens sevärdheter hör S:t Kilianskyrkan, som räknas till de äldsta nästan fullständigt bevarade kyrkorna i Sachsen och är också det äldsta byggnadsverket i Bad Lausick. Den började byggas 1105 som medelpunkt för byar grundade i omgivningarna. Av denna anledning är kyrkan också betydligt större än vad en normal bykyrka har behov av. Kyrkan är uppkallad efter de frankiska bosättarnas skyddshelgon, S:t Kilian. Den treskeppiga, en gång tornlösa romanska basilikan har i stor utsträckning behållit sitt utseende. Under 1700-talet försågs sidoskeppen med barocka korsvalv och kyrkan fick sitt barocka torn. Det sengotiska flygelaltaret i kyrkan har man fått överta från bykyrkan i Witznitz vid Borna, sedan denna måste vika för ett dagbrott. Alltsedan den stora restaurationen 1957, då kyrkan återfick sitt romanska utseende, har man också haft ytterligare en klenod: en Silbermannorgel, som ursprungligen skapades för en kyrka i Chemnitz. 

www.bad-lausick.de 

Största stad inom området är Grimma (ca 27 500 inv.), som omkring 600 befolkades av slaviska folk. Under 900-talet uppfördes utefter Mulde ett nät av borgar och då Grimma inte var något eget område med en borg som skydd, kom det att lyda under närliggande borgar. I närheten av den nuvarande gamla kvarnen fanns under 1100-talet ett vadställe genom Mulde och där bildades också en bosättning av hantverkare. En annan bosättning med handelsmän uppstod i området omkring Nicolaikyrkan. Från 1200 berättas dock, att en borg skulle finnas i området. 1232 hade staden en stadsmur, som kunde erbjuda skydd mot överfall, plundring och högvatten. Omkring 1240 nämndes också, att Mariakyrkan började byggas i stället för en tidigare träkyrka. 1305 omnämndes stadens rådhus, som dock förstördes vid en brand 1442 men återuppbyggdes. Sitt nuvarande utseende fick det vid ombyggnader 1538/85 och räknas nu till Sachsens viktigaste renässansrådhus. Fram till 1400-talets mitt skedde en ekonomisk blomstring i staden, vilket i första hand tillskrivs hantverkare som t.ex. vävare, bagare, slaktare och skomakare. 1632 överfölls och plundrades staden av svenska trupper, träbron över Mulde förstördes, vilket lämnade staden utan fast förbindelse med den andra sidan av floden under 80 år. Dessutom följde inkvarteringar i staden, vilket ruinerade den fullkomligt. Under 1700-talet tillkom ny verksamhet i staden - tillverkning av lerpipor och tryckeriverksamhet. I slutet av 1800-talet raserades resterna av stadsmuren utom den del som vätte mot Mulde. Denna behöll man som ett översvämningsskydd mot floden.

www.grimma.de 

Nästan i mitten av området ligger den lilla staden Trebsen (ca 4 000 inv.) vid Muldes strand. Orten är känd från 991, då borgen omtalas. Stadsbilden präglas av slottet och kyrkan. Kyrkan byggdes under 1100- och 1200-talen och runt denna utvecklades den gamla stadskärnan. 1631 byggdes tornet till. 1701 omgestaltades kyrkans inre enligt de då härskande barocka stilidealen. Efter en brand i tornet byggdes detta om och fick 1731 det för trakten säregna lökkupolförsedda tornet, vilket påminner om de former, som man kan se i Sydtyskland. 

Stadens vackra rådhus tillkom först 1925, även om det gör intryck av att vara äldre.

Stadens andra sevärdhet är slottet, som uppstod som vattenborg på Muldes västra strand efter en tidigare slavisk anläggning med uppgift att skydda det närbelägna vadstället. Denna vattenborg finns omtalad 1161. I slutet av 1400-talet satte en livlig byggverksamhet in, då stora delar av de gamla borganläggningarna revs och den första delen av en slottsanläggning med fyra flyglar påbörjades med den östra flygeln. Slottet stod färdigt 1527 och de för slottet typiska trappstegsformade gavlarna är också från denna period. 1756 påbörjades en ny byggperiod och slottet förändrades enligt den barocka smaken. Exempel på detta syns t.ex. i sydflygeln. Efter andra världskriget omfattades slottet och dess ägor av den genomförda jordreformen, vilket blev förödande för en stor del av slottets inredning, bibliotek och dess omfattande arkiv. Taken över västra och norra flyglarna bröts bort för att återanvändas, vilket innebar att att den norra flygeln förföll. 1992 påbörjades arbeten för att säkra de båda flyglarna och tre år senare hade de försetts med nya tak. Vid samma tid pågick också arbeten med att nygestalta slottsparken.

www.trebsen.de 

Foto: K.Just

Wurzen (ca 16 700 inv.) är områdets näst största stad belägen på pendelavstånd från Leipzig. Sedan orten först omnämndes 961, har den haft en orolig historia med krig och fred, fattigdom och välstånd för innevånarna. Efter att under 1400- och 1500-talen ha varit en politiskt och ekonomiskt blomstrande residensstad under biskoparna av Meissen, förföll den till betydelselöshet under tider präglade av krig och sjukdomar. Staden har växt upp historiskt med en stadskärna, som är värd att behålla och väl värd att ses. Den präglas av den högre belägna delen med domkyrkan och slottet. Överallt träffar man på renässans- och barockbyggnader vid sidan av nyare bostadshus och affärshus i jugendstil. Wurzens omgivningar karaktäriseras av naturen, både i form av skyddsområde (Wachtelberg, skyddat sedan 1911) och helt vanliga skogar och ängar, som i sitt naturliga tillstånd uppskattas av naturvänner.

Foto: K.Hussock

Den 1114 som Mariakyrka invigda romanska domkyrkan är en av de äldsta och mest intressanta kyrkobyggnaderna i Sachsen och den äldsta byggnaden i staden. Kyrkan har genomgått många förändringar sedan sin tillkomst. 1470 brann den upp så när som på grundmuren och tornens fundament. Efter en återuppbyggnad stod den färdig 1513. Efter trettioåriga kriget fick tornen sina kupoler i barockstil. 1817 skedde en förnyelse av domen i nygotisk stil och 1932 fick den sitt nuvarande utseende, då man bl.a. förlade ingången till tornet.

Foto: K.Just

Stadkyrkan S:t Wenceslai på Sperlingsberg reser sig högt över staden och sätter sin prägel på omgivningen. Kyrkan invigdes i mitten av 1200-talet och är skriftligen känd sedan 1275, då den avlöste en äldre kyrka. 1637 förstördes kyrkan nästan helt men byggdes åter upp och stod färdig 1673. Något senare tillkom tornets barocka överdel. En inre restauration skedde 1926, då kasettaket målades. På grund av vanskötsel störtade delar av taket in 1975 och kyrkan stod under en längre tid oanvänd. Efter renovering 1997 kunde även tornväktarvåningen i det 52 m höga tornet göras tillgänglig för allmänheten. 

Foto: K.Just

Slottet i Wurzen befinner sig norr om domkyrkan och byggdes under 1490-talet i en korsning av saxisk sengotik och tidig renässans. Slottet är ett övergångsverk mellan medeltida försvarsborg (vattengrav och vindbrygga) och residensslott. Två kraftiga torn och en djup vattengrav ger byggnaden än idag en trotsig karaktär. Delar av det inre påminner om Albrechtsburg i Meissen. Fram till 1581 var slottet residens för biskoparna av Meissen.

www.wurzen.de

[Upp]