Karta med vänlig tillåtelse av
Tourismusverband "Sächsisches
Burgen- und Heideland" e.V.
Den som söker efter lugn och avkoppling, är på rätt plats i Dahlener Heide, som har en lång semestertradition bakom sig. Redan för över 100 år sedan kom de första besökarna, som entusiasmerades av det goda sommarnöjet i en så skogrik omgivning så nära Leipzig. Området är ett paradis för vandrare och präglas lika mycket av den vackra naturen som konsthistoriskt värdefulla byggnader från alla tidsåldrar.
Som Dahlener Heide betecknar man det stora skogsområdet mellan Dahlen och Belgern vid Elbe. I hedlandskapet rinner upp en liten bäck, Dahle, som har gett staden och området deras namn.
Torgau (ca 19 400 inv.) är den nordligaste och största staden inom området. Namnet Torgau kommer från gammalslaviskan och betyder marknadsplats. Man kan alltså anta, att orten uppstod vid en gammal handelsväg, där en livlig handelsverksamhet utvecklades vid en flodövergång. Orten omnämndes första gången 973 i samband med att rikets östgräns skyddades av en rad borgar, däribland borgen Torgau. Ganska snart fick orten stor betydelse inom handeln och i området, där gamla stan ligger idag, uppstod en köpmannabosättning. De första stadsprivilegierna tillkom under mitten av 1200-talet. Under flera århundraden tillhörde Torgau den wettinska släkten och spelade därvid en betydande politisk roll. Under 1400-talet drabbades staden av två stora bränder, som förstörde den medeltida stadsbilden. Gamla stans byggnader tillkom efter dessa bränder. I mitten av 1500-talet hörde Torgau till Sachsens största städer och vid denna tid bodde ett flertal konstnärer och lärda i staden. Till dessa hörde också Martin Luther, som tillsammans med andra framstående protestantiska företrädare utarbetade de artiklar, som senare skulle bli kända som den Augsburgska trosbekännelsen. Under den senare konflikten mellan de protestantiska furstarna, som ingick i det Schmalkaldiska förbundet, och det katolska kejserliga riket under Karl V tillfångatogs kurfursten Johann Friedrich och därmed förlorade också Torgau sin funktion som residensstad. Under trettioåriga kriget förstördes stora delar av staden och ledde till slutet på stadens kulturella och ekonomiska blomstring. Även vid senare krig utgjorde stadens läge ett strategiskt mål för de krigförande makterna och varje gång drabbades innevånarna. Under Napoleons tid byggdes staden ut till ett nästan ointagligt fort och vid fredsslutet 1815 överfördes staden till Preussen, som utnyttjade den som gränsfästning mot Sachsen. Fästningen byggdes ut ytterligare och finns till största delen fortfarande kvar. I sin funktion som preussisk militär- och tjänstemannastad fick Torgau ingen del i den begynnande industrialiseringen. Först efter grundandet av kejsarriket 1871 förlorade Torgau sin militärstrategiska betydelse och efter sekelskiftet började också industrier att få fotfäste i staden. Under andra världskriget kom staden att få en mindre ärorik roll, då från 1939 de beryktade militärfängelserna Fort Zinna och Brückenkopf var förlagda här. I dessa förvarades bl.a. dömda soldater. Från 1943 var Torgau också hemvist för rikskrigsrätten, som under nazitiden var rikets högsta militärdomstol. Den dömde också civilister i vissa mål som t. ex. förräderi och vägran att göra krigstjänst. Efter krigets slut användes Fort Zinna och en närbelägen kasern av de sovjetiska styrkorna, dels för att hålla politiskt belastade internerade och dels som genomgångsläger för politiska fångar, innan dessa fördes vidare till sovjetiska arbetsläger. (Information om dessa läger kan man få genom foton, dokument, biografier och videointervjuer på en utställning på slott Hartenfels.) Strax före slutet av andra världskriget, 25 april 1945, blev Torgau känt över hela världen som den plats, där för första gången amerikanska och sovjetiska styrkor träffade på varandra, då två förpatruller träffades vid Elbe. Mötet rekonstruerades dagen efter, då fotografer fanns på plats för att föreviga händelsen.
Till stadens sevärdheter och som ett
kännetecken för staden räknas slottet Hartenfels, vars ursprung går tillbaka
till 900-talet. Under seklernas lopp förändrades byggnaden från att först ha
varit en försvarsborg till att bli ett slott, som användes för
bostadsändamål. Efter delningen av det saxiska furstehuset 1485 valdes slottet
till kurfurstligt residens och började byggas om till ett praktfullt
renässansslott. De sengotiska formerna trängdes undan och så uppstod mellan
1482 och 1623 Tysklands mest betydande ännu bibehållna slott från den tidiga
renässansen.
Omedelbart bredvid den kurfurstliga familjens
bostadsrum befinner sig slottskyrkan, som var den första protestantiska
nybyggda kyrkan i Tyskland. Tillkomsten av denna kyrka, som invigdes 1544 av
Martin Luther, var mycket betydelsefull, eftersom detta var den första kyrka,
som omsatte reformationens program i arkitektur och konst. Gudstjänstlokalens
enkelhet motsvarade helt Luthers vilja, eftersom kyrkan skapades helt efter hans
anvisningar. Kyrkan är bevarad så gott som oförändrad och kom att stå som
förebild för andra protestantiska kyrkor i Tyskland.
Stadens äldsta kyrka är
S:t Mariakyrkan,
som tillkom redan 1119 och förnyades omkring 1200. Från 1390 byggdes den
ursprungligen romanska basilikan om till en sengotisk hallkyrka. Kyrkans mest
värdefulla och bekanta målning är "De fjorton nödhjälparna"
(1505) av Lucas Cranach d.ä. I kyrkan ligger Martin Luthers hustru Katharina
begravd.
Sevärt i Gamla stan är också torget med
renässansrådhuset och de med gavlar vackert utsmyckade borgarhusen. Rådhuset
tillkom 1563 - 1579 och dess breda sida visar behovet av att markera den
borgerliga makten gentemot slottet Hartenfels. Iögonenfallande är rådhusets
tornliknande runda burspråk, som är utsmyckat med en mängd skulpturer.
Förutom den ovan nämnda utställningen om lägren finns i Torgau ett flertal andra museer och utställningar, Flera av dessa har anknytning till 1900-talet.
Fotograf Wolfgang Sens www.torgau.de
Staden Oschatz (ca
15 000 inv.) ligger
i ett område, där man har hittat fynd från den yngre stenåldern. Staden
började som en sorbisk befästning och tidig tysk borganläggning och namnet,
som betyder "förhuggning", "hinder", överfördes till den stadsliknande
bosättningen vid Gamla torget i östra delen av staden. Omkring 1200
utvecklades den tidiga bosättningen till en medeltida stad genom att den
understöddes av markgrevarna i Meissen. Det första skriftliga omnämnandet är
från 1238. Under den senare medeltiden genomgick staden en ekonomisk
blomstringsperiod, mycket tack vare dess klädesmakare och andra hantverkare
liksom den livliga varuförsäljningen. Under de följande seklerna växlade
blomstring och välstånd med tider av yttersta nöd och försakelser genom
stadsbränder och krigshändelser. Dock har staden alltid haft sina borgare att
tacka för, att den alltid har byggts upp igen och utvecklats.
Den väl bibehållna historiska stadskärnan
erbjuder mycket intressant och sevärt. Vackra borgarhus i renässansstil ligger
runt nya torget med den 1589 skapade brunnen. Rådhuset återuppbyggdes 1842
efter den stora branden av den berömde byggmästaren Gottfried Semper från
Dresden och är bekant för sin vackra renässansgavel. Högt över staden
höjer sig S:t Ägidienkyrkans 75 m höga dubbeltorn. Kyrkan förstördes vid
den senaste stadsbranden men återuppbyggdes i nygotisk stil. Unik är
altarbilden i olikfärgat glas. Genom att bestiga tornet får man en möjlighet
att dels bese tornväktarvåningen och dels se ut över staden och de närmaste
omgivningarna. En av stadens äldsta byggnader är den medeltida klosterkyrkan,
det enda kvarvarande byggnadsverket efter franciskanerklostret.
[Upp]
