Byn Sophienhof ligger inom kommunen Ilfeld på en högplatå 540 m ö.h. mitt i ett skogsområde. Sophienhof är en av de få kvarvarande typiska harzbyarna i Thüringen med ca 60 innevånare - alltså garanterat lugna omgivningar. På de vidsträckta ängarna betar fortfarande nötkreatur av den äkta harzrasen. Vandringsleder för till bisarra klippbildningar som t.ex. "Gänseschnabel" (gåsnäbben) eller "Nadelöhr" (nålsögat). I stenkolsgruvan "Rabensteiner Stollen" kan man följa, hur brytningen skedde förr i tiden. I en utställning kan man också ta del av vilka mineraler, som finns i Sydharz. Orten trafikeras också av Harz tvärbana med förbindelse till Brocken.
Redan för mer än 5000 år sedan fanns bosättare i
närheten av staden Thale (ca 19 100
inv.). Det var den ännu sprudlande källan "Weiberborn",
som gjorde platsen så attraktiv. 825 grundades klostret Wendhusen, vilket var
det första i Sachsenland. Efter 936 fick klostret ekonomiska problem och 1525
förstördes det av upproriska bönder. Redan i mitten av 1000-talet fanns det
vid sidan av klostret en bosättning, där hantverkare, bönder och
klosterarbetande bodde. Detta var den första grunden för den nuvarande staden.
Från 1400-talet och framåt tillkom ett flertal smedjor, som gjorde orten
bekant.
Det vilt romantiska landskapet gav snart den lilla orten
Thale ett rykte som omtyckt sommarnöje och snart byggdes hotell och
villakolonier för att ta hand om den begynnande satsningen på turism. En
sådan satsning utgör den 451 m höga klippan "Häxornas dansplats",
Hexentanzplatz, där man har byggt bl.a. en rodelbana, ett museum och en
djurpark. I museet kan man se mera om temat häxor. Platsen var troligen en
germansk kultplats, där framför allt under natten till 1 maj hedniska ritualer
och bruk genomfördes.
Stecklenberg,
en av Thales stadsdelar, är en vackert belägen ort i en
dalkittel vid mynningen av Wurmbachdalen. Trots att trakten var bebodd långt
tidigare, började ortens egentliga historia inte förrän under 1770-talet, då
"utländska" kolonister fick slå sig ned här. Tillsammans med de
redan bofasta utgjorde de grunden för den kommande befolkningen. Först under
1890-talet blev orten självständig. Som inkomstkälla tjänade fruktodling och
ölbryggning. Under 1800-talet upptäcktes en klor-kalciumkälla, som blev basen
för den 
kurverksamhet, som satte in framför allt efter 1950, då den
socialistiska rekreationsvågen
började och höll i sig till 1989.
Bland Stecklenbergs sevärdheter kan nämnas, förutom källan, den kurpark, som källan befinner sig i och ruinerna efter de två borgar, Lauenburg och Stecklenburg, som ligger på bergshanget ovanför staden.
Den
över 1000 år gamla luftkurorten Allrode (ca 700 inv.), en av Thales
stadsdelar, ligger i ett avskilt läge på
en högplatå mellan floderna Selke och Luppabode och är känd för sitt
milda klimat och lugna läge vid sidan av de annars hårt trafikerade vägarna i
Harz. Hit söker sig gärna gäster med luftvägsbesvär och hjärtsjukdomar,
eftersom det milda klimatet verkar lindrande. Många turister söker sig också
till hotell i Allrode, som utgör en central punkt för
utflykter till Harz sevärdheter. Ortens läge på ca 500 m höjd ger goda
vintersportmöjligheter samtidigt som sommarbesökare finner ett stort urval av
vandringsleder i skogarna.
Luftkurorten Treseburg
(ca 100 inv.), också en av Thales stadsdelar, ligger vid
floden Bode och har fått sitt namn efter en borg med samma namn. Förmodligen
fanns denna redan på 900-talet, men numera kan man bara ana sig till några
rester av grunden, sedan den förstörts under bondekriget. Några av husen vid
Bodes strand uppfördes med hjälp av stenar från ruinen. I likhet med den
närliggande orten Altenbrak präglades också Treseburg av brytning och
bearbetning av mineral. Spår av detta kan man delvis fortfarande se i form av dagorter
och gruvor.
I Treseburg finns ett intressant klockmuseum med generösa öppethållandetider.
Djur- och växtvärlden står under naturskydd sedan 1937, så att man kan uppleva ett nästan intakt flodlandskap med branta bergssluttningar och klippor. Genom naturskyddsområdet leder en geologisk lärostig med 22 informationstavlor.
Friedrichsbrunn
(ca 1 000 inv), en av Thales stadsdelar, ligger på Rambergets
sydvästsluttning och har fått sitt namn efter den källa, som sedan urminnes
tider kommer fram ur berget. För många år sedan kallades den "Otrogna
brunnen" och många berättelser har samband med denna källa. Den låg
utefter den dåtida rikshärvägen mellan Nordhausen och Quedlinburg och under
århundraden tjänade den som rastplats för 
genomresande. Till dessa resande
hörde också den preussiske kungen Fredrik II. Under en resa i Harz rastade han
också här, vilket skulle få en avgörande betydelse för orten. Några år
efteråt ansökte man om att få anta kungens namn både för källan och orten,
vilket beviljades.
Sedan slutet av 1800-talet kommer turister till Friedrichsbrunn för rekreation. Byn har blivit en omtyckt kur- och semesterort och tack vare sitt höjdläge är den snösäker vintertid. Runt orten finns många vandringsleder, som för till områden, där man kan se ett flertal ovanliga växtarter.
Enligt legenden skulle i Harzgerode (ca 4 500 inv.) tidigt ha grundats ett benediktinerkloster i ortsdelen Alexisbad, men orten omnämns först 994. 1338 fick man stadsrättigheter. Under 1530-talet började bergshanteringen, men först drygt hundra år senare tillkom de mest kända gruvorna i området.
Slottet i Harzgerode omnämns första gången
1384 och tjänar under de kommande århundradena som bostad eller
förvaltningsplats för olika adliga släkter. I mitten av 1500-talet byggdes
det om och gjordes större och kom nu att bestå av en trevåningar hög
renässansbyggnad med trapptorn, övertäckt försvarsgång och rundtorn.
Slottet är numera en kulturell medelpunkt med flera utställningsrum
återspeglande olika tider.
Till stadens äldsta byggnader hör St.
Mariakyrkan. Kyrkan resp. kapellet byggdes omkring 1000 men brann upp 1500,
varpå den restaurerades 1523. Ytterligare två bränder gjorde att den ombyggdes mot slutet av
1600-talet på murarna av den äldre kyrkan.
Anmärkningsvärd är inredningen, som stammar från denna tid: de tre läktarna
och furstestolen, 
som tar hela östra sidan i anspråk. Till äldre
byggnader hör också delar av det gamla rådhuset, som troligen tillkom under
slutet av 1400-talet. Det brann ned i den stora branden 1635, men
återuppbyggdes. 1899 var det i så dålig kondition, att det inte kunde
repareras, utan man lät bygga ett nytt ovanpå befintliga murar.
I den landskapligt sett vackraste delen av
Selkedalen ligger Alexisbad (ca 40 inv.), som är en stadsdel till Harzgerode. Orten
som sådan grundades 1810 och växte snabbt till en välbesökt kurort. Härtill
bidrog inte minst hertigens intresse för orten. Här lät han bl.a. bygga upp
den paviljong, som sedan skänktes av den sista hertiginnan till den evangeliska
församlingen i Harzgerode. Alltsedan dess tjänar den som
kapell, men också som konsertlokal, eftersom man
regelbundet på 
torsdagarna
har konserter. Det som
gjorde orten så omtyckt, var det jod-, fluor- och järnhaltiga vattnet, som
trängde upp ur flera orter. Under 1900-talet förmärktes en markant nedgång i
besökarantalet, men efter återföreningen har nya krafter satts in på att
konkurrera med övriga kurorter.
I likhet med Alexisbad är Mägdesprung
en av Harzgerodes stadsdelar. Namnet skall orten 
ha fått genom en klippa med en
fördjupning i. Denna har en likhet med en människas fotavtryck och ca 80 m
längre bort finns ytterligare en likartad fördjupning. Enligt sägnerna skall
dessa fördjupningar ha åstadkommits av en jungfru, som tog ett jättekliv. Men
det är en saga, verkligheten är något mindre prosaisk. Namnet härrör sig
från en källa, som låg vid foten av Zirlberget.
Orten har blivit bekant genom den järnhytta
som uppfördes där samt genom framstående insatser inom konstgjutningens
område. I den tidigare maskinfabriken Carlswerk finns ett dokumentationscentrum
för teknikhistoria.
Dankerode (ca 800 inv.), en av Harzgerodes stadsdelar, är känd sedan 992 och beläget på 420 meters höjd i Wipperdalen. På alla sidor är orten omgiven av härliga ängar och skogar med flera vandringsleder genom orörd natur. Ett besök i den senromanska kyrkan kan rekommenderas. Den har bl.a. ett predikstolsaltare från 1718 och krucifix och kalk sedan tiden runt 1500.
Strassberg,
som numera också hör till Harzgerode, ligger på en högplatå i
Selkes dalgång omgivet av ett växlingsrikt landskap. Det dagliga livet
bestämdes här tidigare av bergshanteringen, men har nu blivit en
rekreationsort långt borta från all industri. För att påminna om den gamla
tiden har man inrättat lärostigar om bergsbrytningen, vilka leder till gamla
schakt, slagghögar och k-märkta tekniska anläggningar. I orten finns också
ett över- och underjordiskt bergsmuseum.
Den lilla kurorten Neudorf
(ca 600 inv.) ingående i staden Harzgerode ligger på
en högplatå i floden Schmaler Wippers källområde sydväst om Harzgerode.
Genom sitt läge är orten utmärkt för promenader och vandringar i
omgivningarna.
Güntersberge
(ca 900 inv.), stadsdel i Harzgerode, ligger ca 12 km norr om
Stolberg vid stranden av Selke, där
naturen vid den smalspåriga järnvägen är som vackrast. Inne i orten kan man
besöka det ovanliga "Kuriosa- och råttfällemuseet". Sevärda är
också rådhuset och kyrkan.
(Güntersberge räknades under lång tid som den minsta staden i Sachsen-Anhalt med ca 1 000 inv.)
Önskar Du få ytterligare upplysningar om orterna ovan eller om andra orter inom området, vill jag gärna hänvisa till den svenska sidan hos www.harz-urlaub.de
[Upp]
