Harz    

Regionen Harz i Sachsen-Anhalt omfattar inte bara själva bergsområdet utan också stora delar av landet öster därom. Detta gör att regionen uppvisar mycket olikartade landskapstyper, allt från vilda berglandskap till slätter. Denna sida tar i första hand upp sådana städer och orter, som faller utanför själva bergsområdet Harz men ändock tillhör den större regionen Harz i delstaten. Själva bergsområdet fördelar sig på tre olika delstater - Niedersachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen - och jag har valt att under vardera av dessa delstater ta med hela området Harz för att på så sätt göra det enklare att navigera sig fram till de olika delarna.

Harz har sin högsta punkt på Brocken (1142 m), som hör till Sachsen-Anhalt. Hur namnet Brocken uppkommit är något oklart, men flera varianter är kända. Inte heller kan man med bestämdhet säga, varför häxorna skulle flyga till just Brocken, men en förklaring skulle vara, att när Karl den Store på sin tid skulle kristna befolkningen, skedde detta ganska våldsamt. Den del av befolkningen, som fortfarande ville tillbe sina gamla gudar, drog sig tillbaka till de oländiga trakterna runt Brocken, där de kunde få vara ostörda.

Även under senare tid har Brocken omgivits av viss mystik, då det under DDR-tiden var ett avspärrat område, eftersom man där hade satt upp lyssnarposter för att kunna avlyssna radio- och telefontrafik i väst. En god sak förde emellertid avspärrningen med sig. Under de dryga 40 åren kunde naturen utvecklas av sig självt och många ovanliga växter vandrade in och levde i en skyddad tillvaro. Om Brockens historia kan man ta del i det museum, som finns uppe på toppen. Den som inte känner för att vandra upp till toppen, kan ta den smalspåriga järnvägen (1.000 mm), som ingår i ett större nät omfattande 131 km.

Halberstadt (ca 40 000 inv.), eller Porten till Harz, som den också kallas, är en gammal stad med anor från 804, då Karl den Store inrättade ett biskopsdöme i området. Sedan detta utvidgats motsvarade det ungefär hela det nuvarande Sachsen-Anhalt. Detta stift var det östligaste i det karolingiska riket och dess biskopar intog tidigt en framskjuten ställning inom riket. 989 förlänades Halberstadt ett flertal rättigheter av kungen, vilket främjade bosättningen av hantverkare och köpmän i området. Dessa rättigheter utökades 1068 med tullfrihet på alla kungliga marknader. Senare tillkom ytterligare rättigheter, vilka alla sammantaget ledde till ett fjärmande från den kyrkliga maktsfären. Trots krig under 1100-talets slut kunde staden blomstra och inträdde i Hanseförbundet under 1300-talets hälft för att under de närmaste 200 åren uppnå nästan samma status som en fri riksstad. 1433 uppfördes framför det nya rådhuset en stenstaty föreställande Roland, riddaren som i en mångfald städer avbildas som en sinnebild för en stads fri- och rättigheter. Stadens Roland är numera den äldsta fristående statyn i original. 

Under reformationstiden växte sig den evangeliska läran efter en motig början allt starkare, vilket medförde, att det katolska stiftet Halberstadt sekulariserades och 1648 efter 844 år övergick till att bli ett självständigt furstendöme under kurfurstendömet Brandenburg. Från 1806 stod området under fransk överhöghet genom kungariket Westfalen. Under denna tid försöker några fristående styrkor att befria staden, vilket firas under stor glädje bland befolkningen, men kastas ut igen efter en dags innehav. Efter freden 1815 överförs området till Preussen, vilket medförde att Halberstadt för första gången i stadens historia inte längre var förvaltningscentrum över ett större område. 1835 började industrialiseringen av Halberstadt göra sig märkbar efter tillkomsten av sockerfabriker, oljeraffinaderier och garverier. Senare tillkom företag inom livsmedelsindustrin, som fortfarande är av betydelse för staden.

Sedan Halberstadt utsatts för en kraftig flygbombning under andra världskrigets slutskede intogs den illa åtgångna staden av amerikanska trupper. Efter att sovjetiska styrkor hade övertagit området, påbörjades så småningom återuppbyggnaden av bostadshus och samlingslokaler.

Bland stadens sevärdheter intar dess kyrkor främsta platsen. Domkyrkan, St. Stephanus, är en av de vackraste gotiska kyrkobyggnaderna i Tyskland. På platsen fanns tidigare en kyrka, som dock förstördes i samband med det 1179 genomförda anfallet av Henrik Lejonet. Domkyrkan återuppbyggdes emellertid och kunde invigas 1220. Kort efter detta påbörjades den gotiska domen, som inte invigdes förrän 1491. På grund av den långa byggnadstiden kan i kyrkans yttre de olika tidsepokerna avläsas, däremot ger kyrkans inre ett harmoniskt helhetsintryck. En mängd mycket gamla inredningsdetaljer finns att se: dopfunt (1195), triumfkrucifix (1210), ljuskrona (1516), predikstol (1592) m.m. Domkyrkoskatten gäller för att vara den största samling medeltida konst, som har förblivit i en enda kyrka. Över 600 objekt företräder nästan samtliga kategorier och material, däribland en stor mängd historiskt eller konsthistoriskt betydande verk. I skattkammaren kan man se praktfulla guldsmedsarbeten, dyrbara verk i det lilla formatet och handskrifter. Det äldsta utställda föremålet är från 414, ett snidat elfenbensarbete, som användes som bokpärm. Till de mest betydande objekten hör en bysantinsk oblattallrik från 1000-talet. Av stort värde är också den samling av över 300 medeltida textilarbeten, som utgör en av världens mest betydande samlingar. Här kan framför allt nämnas tre unika romanska bildmattor från 1100- och 1200-talen.

Bland de andra kyrkorna kan nämnas Martinikyrkan, vars första byggnad förstördes 1179. Den började återuppbyggas 1186 och dess kyrkoskepp tillkom omkr. 1300 har sedan har blivit stadens kännetecken. Kyrkan känns igen på långt håll på sina båda olika långa torn, som en gång var vakttorn och är stadens egendom. Under sommarmånaderna används kyrkan ofta för utställningar och konserter. Bland kyrkans äldre inventarier kan nämnas dopfunt (1320), predikstol (1515), altare (1696) och orgel (1770). Kyrkan, som också kallas borgarkyrkan, tillkom ursprungligen som en politisk motpol till den biskopliga domen. 

Bland stadens museer finns ett stort och välkänt fågelmuseum, Heineanum, och Gleimhaus, ett museum för litteratur framför allt från 1700-talet. Man har också en stor porträttsamling av tyska lärda och diktare från denna tid.

www.halberstadt.de

Den krets som närmast förknippas med Harz är kretsen Wernigerode, där staden med samma namn och drygt 35 000 innevånare är störst. Dess historia går tillbaka till 1121, men troligt är, att det här fanns en bosättning redan tidigare. Stadsrättigheter fick man 1229. Stadens slott var ursprungligen en medeltida borg, där kejsaren skulle kunna ta in på sina jaktutflykter. Under 1500-talet byggdes borgen om till en renässansfästning. Den skadades kraftigt under trettioåriga kriget och byggdes under slutet av 1600-talet om i barockstil till ett romantiskt residensslott. Slottet är till vissa delar öppet för offentligheten och man kan se över 40 rum  med till dels originalinredning.

Bland stadens alla museer finns också ett för luftfart och teknik, där man kan se flera moderna stridsplan som MIG och Starfighter. Bland sevärdheterna i staden finns ett stort antal korsvirkeshus av ansenlig ålder. Stadens äldsta hus från 1400 är ett av de få som har klarat sig från stadsbränderna. Känt från 1277 är också rådhuset, en verklig pärla bland alla korsvirkesrådhus. Det byggdes om under 1550-talet. Av den medeltida stadsmuren finns i princip bara de fyra hörntornen kvar, av vilka det 38 m höga Westerntor från 1356 är det mest imponerande.

www.wernigerode.de 

Söder om Wernigerode finner man den gamla gruvstaden Elbingerode (ca 4 200 inv.) känd från 1206. Numera är den mera känd som semester- och rekreationsort för turister, som gärna vandrar eller åker skidor. Stadens soliga och vindskyddade läge på 450-480 m höjd gör den attraktiv under alla årstider. Den som är intresserad av att lära mera om den gamla gruvdriften och geologi över huvud taget kan göra detta i bergsmuseet. Av den gamla borgen i staden finns bara en del rester av muren kvar.

Att rekommendera är också en liten avstickare till den lilla orten Rübeland för att bese droppstensgrottorna. I en av dem är en konsertsal inrättad, som framför allt låter vokalmusik komma till sin rätt.

Staden Blankenburg vid foten av Harz är känd sedan tidigt 1100-tal, då borgen omnämndes. Denna borg kom senare att ge namnet till den bosättning, som utvecklades runt omkring. Under 1600-talet brann den gamla borgen och det nuvarande slottet byggdes. Under 1700-talet blomstrade bergsindustrin och stadens befolkning ökade markant under de närmaste 200 åren. Härtill bidrog inte minst uppkomsten av en mängd småföretag. Andra världskriget gick staden tämligen spårlöst förbi. Inte förrän under de sista krigsdagarna blev staden bombad.

I staden finns två slott, det stora och det lilla. Det stora slottet ligger på ett 305 m högt berg och är byggt i enkel barockstil. Det ersatte ett tidigare renässansslott och fick ett mera funktionellt utförande vid ombyggnationen. Det är i stort sett oförändrat sedan det byggdes om i början av 1700-talet. För tillfället kan man bese slottet bara från utsidan. Det lilla slottet ligger i stadens östra del i anslutning till en barock terrassträdgård. Det uppfördes omkring 1725 och tjänar nu bl.a. som museum.

Bergskyrkan - St. Bartholomäus - är till sina äldsta delar från omkring 1200. Den har sedan dess byggts till flera gånger och har många mycket gamla inredningsdetaljer.

www.blankenburg.de 

Bland många sevärda städer i Sachsen-Anhalt finns också Quedlinburg, som är upptagen på UNESCOs lista över världskulturarv. Vad som anses speciellt skyddsvärt i den över 1000 år gamla staden, är Gamla Stan, som utgör ett enastående exempel på en medeltida europeisk stad. Den historiska stadskärnan omfattar drygt 80 ha och här har över 600 år av tysk korsvirkesarkitektur kunnat bibehållas. Orten är känd från tidigt 900-tal och den äldsta delen av Gamla Stan uppstod omkring år 1000. Från att ha bestått av flera byar och bosättningar sammanfördes dessa till en större enhet under 1300-talet. Under de kommande århundradena byggdes det stora beståndet av korsvirkeshus upp, så att man fortfarande har kvar över 1300 hus i olika stilar. Den alldeles överväldigande delen av dem tillkom under 1600- och 1700-talen och det äldsta är från 1300-talet (museum).

På resterna av en tidigare kyrka byggdes och invigdes 1129 kyrkan St. Servatius, som utgör ett mästerverk inom den romanska stilen. Såväl kyrkans yttre som inre utsmyckning är av enastående hög klass, huvudportalen med sina mäktiga romanska rundbågar och praktfulla kapitäler räknas som Tysklands äldsta. I kyrkans krypta finns kungliga gravar från 900-talet. Under kyrkans långa historia har den utsatts för flera övergrepp, av vilka två betraktas som svårare än andra. 1938 vanhelgades kyrkan av SS, som använde den som invigningsplats vid sina riter och 1945 stals de värdefullaste föremålen i kyrkans ovärderliga konstskatt av en amerikansk officer. Större delen av dem kunde emellertid efter hans död återföras till kyrkan 1992, sedan de bjudits ut på en auktion i Texas och därvid konstaterats utgöra stöldgods.

Stadens äldsta kyrka är troligen St. Blasius. Sin nuvarande form fick den vid en ombyggnation 1715, men det romanska tornet tyder på att den fanns redan före 1231, då den första gången omnämndes. Redan dessförinnan skulle den ha utgjort medelpunkten i den bosättning, som senare kom att bli Gamla Stan. Kyrkan används numera inte längre som gudstjänstlokal utan som konsertsal.

Stadens rådhus vid torget finns omnämnt från 1310. Som många andra medeltida rådhus hade det inte enbart funktionen av en plats för politiskt arbete utan också som en samlingsplats för det ekonomiska och sociala livet. Således byggdes det för att passa lika bra för domstolsförhandlingar som för danstillställningar. Under en ombyggnation 1616-19 ersattes den ursprungligen gotiska byggnaden med en fasad i renässansstil, endast det gotiska tornet och det spetsiga sadeltaket behölls. Vid en senare restauration 1901 utvidgades rådhuset med en extra tillbyggnad.

På Harz sluttningar ligger flera mindre städer och platser, som kan utgöra utmärkta utgångspunkter för vandringar i bergen eller utflykter i trakterna runtomkring. Här kan nämnas t.ex. Friedrichsbrunn, Strassberg, Harzgerode. Av dessa är Harzgerode den större orten och är drygt 1000 år gammal. I staden finns flera äldre byggnader, varav de flesta är från tiden efter 1635, då staden eldhärjades. Slottet är litet äldre, eftersom det omnämns redan 1384.

www.harzgerode.de 

Aschersleben (ca 27 000 inv.) är delstatens äldsta stad och finns omnämnd 753, men man antar att den existerade som bosättning redan under 400-talet. Under de närmaste århundradena växlade den ägare några gånger och kom så småningom att få betydelse som förvaltningsstad. Under 1300- och 1400-talen byggdes stadens befästningsanläggningar ut, något som man fortfarande kan se i staden. Stora delar av den 2,2 km långa stadsmuren, flera torn och portarna är bevarade. Fram till trettioåriga kriget utvecklades staden starkt för att sedan råka i stor nöd. Under 1800-talet utvecklades staden från att ha varit en typisk jordbruksort till att bli en industrialiserad stad med tonvikt lagd på verktygs-, byggnadsmaskins-, förpacknings- och textilindustri.

Bland stadens sevärdheter kan nämnas rådhuset, vars äldsta delar dateras till 1517. Under århundradenas lopp har det byggts om och till flera gånger och uppvisar en blandning av många olika stilar från gotisk och framåt. och katolska kyrkan vid torget - stadens äldsta kyrka med anor från 1200-talets slut. Stephani-kyrkan är av yngre datum (påbörjades 1406 och stod klar 100 år senare) men har många vackra konsthistoriska objekt. 

I staden finns dessutom ett antal vackra renässansbyggnader. De annars så ofta förekommande korsvirkeshusen är sparsamt företrädda, eftersom staden flera gånger har drabbats av bränder. 

Inte långt från Aschersleben ligger Stassfurt (ca 24 000 inv.), känt sedan början av 800-talet. Stadens historia liknar Ascherlebens med undantag av att den industriella utvecklingen skedde inom det kemiska området. En stor del av de gamla byggnaderna i staden har rivits, sedan de inte längre var i reparabelt skick.

www.stassfurt.de 

Söder om Aschersleben ligger staden Hettstedt (ca 16 100 inv.) vid den lilla floden Wipper. Staden är känd sedan 1046 och har utvecklats i nära förbindelse med bergsbruk. 1199 hittade man kopparmalm på en plats, som idag ligger i stadens centrum. Som en följd av detta utvecklades flera industrier runt kopparmalmsbrotten och hyttorna, något som har satt sin prägel på staden ända in i modern tid. I centrum kan man se en kombination av gamla och nya byggnader, grönområden och trädbeväxta ytor. 

Inte långt från torget kan man bese de enda resterna av borgen Hettstedt: ett runt torn, ca. 17 m högt och 8 m brett. Borgen byggdes under tidigt 1200-tal men skadades svårt under trettioåriga kriget. 1968 revs resterna så när som på tornet. Under 1430-talet byggdes ett skydd för staden bestående av murar med torn och portar. Av muren finns bara få rester kvar, medan däremot flera torn och portar har klarat sig.

På långt håll känner man igen kyrkan St. Jakob, en sengotisk hallkyrka, som stod klar 1517. Efter en brand byggdes den upp på nytt 1706. Äldre än St. Jakob är St. Gangolf, som byggdes omkr. 1200 åt bergsmännen på Kopparberget. Byggnaden används inte längre för kyrkliga ändamål.

www.hettstedt.de 

Liksom Hettstedt är också Eisleben (sedan 1946 med tillnamnet Lutherstaden) känd som en stad präglad av kopparmalmsbrytningen. Mera känd har staden emellertid blivit tack vare att Martin Luther föddes här 1483 och avled 1546. Men även dessförinnan hade staden blivit en centralpunkt inom religionen, eftersom man valt orten som säte för stiftets diakoni. Eisleben var också platsen för flera kloster, där speciellt klostret Helfta är bekant. Detta grundades 1229 men förstördes och byggdes upp på en annan plats och förstördes igen, varpå egendomen indrogs till staten. 1998 kunde det återuppbyggas och återinvigas. Under trettioåriga kriget intogs staden omväxlande av kejserliga och svenska trupper, vilket ledde till svår förstörelse. Även i det s.k. nordiska kriget 1701-06 intogs staden av svenska trupper.

Bland stadens mera kända sevärdheter finns Martin Luthers födelsehus, som ligger alldeles bredvid kyrkan St. Petri-Pauli, där han döptes. Kyrkan är en treskeppig hallkyrka med några sevärda inventarier, däribland ett sengotiskt altare. I likhet med födelsehuset är också det hus, där Martin Luther dog, tillgängligt för allmänheten. Huset befinner sig mittemot St. Andreaskyrkan, där Luther höll sin sista predikan endast två dagar före sin död.

Även den lilla staden Mansfeld (ca 4 000 inv.) kallar sig Lutherstad, eftersom Martin Luthers föräldrar flyttade från Eisleben kort efter sonens födelse. Luther bodde i staden under sin uppväxttid fram till 1497, då han flyttade till Magdeburg. 

I regionens sydligaste delar inbjuder rosenstaden Sangerhausen (ca 26 000 inv.) till ett besök. Den mer än tusenåriga staden är ursprungligen en frankisk bosättning från 500-talet, men den omnämns inte skriftligt förrän i slutet av 700-talet. Stadens namn skulle tyda på, att de första bosättarna röjde genom att svedja skogen. Under de  kommande århundradena bytte staden ägare ett flertal gånger, vilket hade en viss inverkan på byggandet i och omkring staden. 1116 uppfördes i stadens södra delar Ulrichkyrkan, en romansk, treskeppig pelarbasilika, som är stadens äldsta byggnad. I stadens västra delar finns efter en utvidgning på 1200-talet många viktiga byggnader som t.ex. rådhuset (1431) och den sengotiska St. Jacobikyrkan (1457 - 1542) med det starkt lutande tornet. 1263 byggdes stadsmurarna och borgen och omkring 1350 Mariakyrkan, som är stadens näst äldsta byggnad. I samband med reformationens införande 1539 överfördes stadens kloster i världslig ägo.

Byggnaderna i Gamla stan, som är k-märkt i sin helhet, härstammar till stora delar från 1400- 1700-talen. Till följd av flera stora bränder mellan 1204 och 1687 har det uppstått en spännande stilblandning i arkitekturen. Än idag uppvisar Gamla stans planritning så gott som oförändrat stadens historiska utveckling. Även om staden är fylld av gamla och vackra byggnader, bör man inte missa ett besök i rosenträdgården, som anlades 1903 och som har rykte om sig att vara världens mest betydande. En annan begivenhet i staden är Spenglermuseet, som förutom att visa upp den lokala historien också har ett mammutskelett.

www.sangerhausen.de 

Bland många småstäder i närheten av Sangerhausen kan nämnas Stolberg (ca 1 600 inv.), en omtyckt kur- och rekreationsort med vidsträckta skogar och frisk luft. Stadens speciella tjusning är den historiskt slutna stadsbilden med korsvirkeshus och vinkliga gator. Merparten av bostadshusen i staden är från 1600- och 1700-talen.

Kelbra (ca 3 200 inv.) hör till de äldsta bosättningarna i området men har inte alls haft samma utveckling som andra städer belägna vid handelsvägar. Staden har blivit mycket omtyckt av turister, eftersom den ligger vackert belägen vid en uppdämd sjö, har ett gynnsamt klimat, väl tilltagen campingplats och badstrand. Kelbra är också en bra utgångspunkt för upptäcktsfärder i omgivningarna.

Historiskt traditionsbunden är staden Allstedt (ca 3 400 inv.), där furstarna förde ett hårt regemente under 1500-talet. Redan före Luther predikade här Thomas Müntzer på tyska för befolkningen och påtalade för adeln de fel och brister han såg i samhället. Detta gjorde att han var tvungen att fly och flera av hans likasinnade avrättades. Ett besök i Allstedt bör omfatta borgen och slottet Allstedt, en byggnad, som användes av många tyska furstar.

Önskar Du få ytterligare upplysningar om orterna ovan eller om andra orter inom området, vill jag gärna hänvisa till den svenska sidan hos www.harz-urlaub.de 

[Upp]