Harz i Sachsen-Anhalt    

Regionen Harz i Sachsen-Anhalt omfattar inte bara själva bergsområdet utan också stora delar av landet öster därom. Detta gör att regionen uppvisar mycket olikartade landskapstyper, allt från vilda berglandskap till slätter. Denna sida tar i första hand upp sådana städer och orter, som faller utanför själva bergsområdet Harz men ändock tillhör den större regionen Harz i delstaten. Själva bergsområdet fördelar sig på tre olika delstater - Niedersachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen - och jag har valt att under vardera av dessa delstater ta med hela området Harz för att på så sätt göra det enklare att navigera sig fram till de olika delarna.

Harz har sin högsta punkt på Brocken (1142 m), som hör till Sachsen-Anhalt. Hur namnet Brocken uppkommit är något oklart, men flera varianter är kända. Inte heller kan man med bestämdhet säga, varför häxorna skulle flyga till just Brocken, men en förklaring skulle vara, att när Karl den Store på sin tid skulle kristna befolkningen, skedde detta ganska våldsamt. Den del av befolkningen, som fortfarande ville tillbe sina gamla gudar, drog sig tillbaka till de oländiga trakterna runt Brocken, där de kunde få vara ostörda.

Även under senare tid har Brocken omgivits av viss mystik, då det under DDR-tiden var ett avspärrat område, eftersom man där hade satt upp lyssnarposter för att kunna avlyssna radio- och telefontrafik i väst. En god sak förde emellertid avspärrningen med sig. Under de dryga 40 åren kunde naturen utvecklas av sig självt och många ovanliga växter vandrade in och levde i en skyddad tillvaro. Om Brockens historia kan man ta del i det museum, som finns uppe på toppen. Den som inte känner för att vandra upp till toppen, kan ta den smalspåriga järnvägen (1 000 mm), som ingår i ett större nät omfattande 131 km.

Halberstadt (ca 42 600 inv.), eller "Porten till Harz", som den också kallas, är en gammal stad med anor från 804, då Karl den Store inrättade ett biskopsdöme i området. Sedan detta utvidgats motsvarade det ungefär hela det nuvarande Sachsen-Anhalt. Detta stift var det östligaste i det karolingiska riket och dess biskopar intog tidigt en framskjuten ställning. 989 förlänades Halberstadt ett flertal rättigheter av kungen, vilket främjade bosättningen av hantverkare och köpmän i området. Dessa rättigheter utökades 1068 med tullfrihet på alla kungliga marknader. Senare tillkom ytterligare rättigheter, vilka alla sammantaget ledde till ett fjärmande från den kyrkliga maktsfären. Trots krig under 1100-talets slut kunde staden blomstra och inträdde i Hanseförbundet under 1300-talets hälft för att under de närmaste 200 åren uppnå nästan samma status som en fri riksstad. 1433 uppfördes framför det nya rådhuset en stenstaty föreställande Roland, riddaren som i en mångfald städer avbildas som en sinnebild för en stads fri- och rättigheter. Stadens Roland är numera den äldsta fristående statyn i original. 

Under reformationstiden växte sig den evangeliska läran efter en motig början allt starkare, vilket medförde, att det katolska stiftet Halberstadt sekulariserades och 1648 efter 844 år övergick till att bli ett självständigt furstendöme under kurfurstendömet Brandenburg. Från 1806 stod området under fransk överhöghet genom kungariket Westfalen. Under denna tid försökte några fristående styrkor att befria staden, vilket firades under stor glädje bland befolkningen, men kastades ut igen efter en dags innehav. Efter freden 1815 överfördes området till Preussen, vilket medförde att Halberstadt för första gången i stadens historia inte längre var förvaltningscentrum över ett större område. 1835 började industrialiseringen av Halberstadt göra sig märkbar efter tillkomsten av sockerfabriker, oljeraffinaderier och garverier. Senare tillkom företag inom livsmedelsindustrin, som fortfarande är av betydelse för staden.

Sedan Halberstadt utsatts för en kraftig flygbombning under andra världskrigets slutskede intogs den illa åtgångna staden av amerikanska trupper. Efter att sovjetiska styrkor hade övertagit området, påbörjades så småningom återuppbyggnaden av bostadshus och samlingslokaler.

Bland stadens sevärdheter intar dess kyrkor främsta platsen. Domkyrkan, S:t Stephanus, är en av de vackraste gotiska kyrkobyggnaderna i Tyskland. På platsen fanns tidigare en kyrka, som dock förstördes i samband med det 1179 genomförda anfallet av Henrik Lejonet. Domkyrkan återuppbyggdes emellertid och kunde invigas 1220. Kort efter detta påbörjades den gotiska domen, som inte invigdes förrän 1491. På grund av den långa byggnadstiden kan i kyrkans yttre de olika tidsepokerna avläsas, däremot ger kyrkans inre ett harmoniskt helhetsintryck. En mängd mycket gamla inredningsdetaljer finns att se: dopfunt (1195), triumfkrucifix (1210), ljuskrona (1516), predikstol (1592) m.m. Domkyrkoskatten gäller för att vara den största samling medeltida konst i Europa, som har förblivit i en enda kyrka. Över 600 objekt företräder nästan samtliga kategorier och material, däribland en stor mängd historiskt eller konsthistoriskt betydande verk. I skattkammaren kan man se praktfulla guldsmedsarbeten, dyrbara verk i det lilla formatet och handskrifter. Det äldsta utställda föremålet är från 414, ett snidat elfenbensarbete, som användes som bokpärm. Till de mest betydande objekten hör en bysantinsk oblattallrik från 1000-talet. Av stort värde är också den samling av över 300 medeltida textilarbeten, som utgör en av världens mest betydande samlingar. Här kan framför allt nämnas tre unika romanska bildmattor från 1100- och 1200-talen.

Bland de andra kyrkorna kan nämnas Martinikyrkan, vars första byggnad förstördes 1179. Den började återuppbyggas 1186 och dess kyrkoskepp tillkom omkr. 1300 och har sedan blivit stadens kännetecken. Kyrkan känns igen på långt håll på sina båda olika långa torn, som en gång var vakttorn och är stadens egendom. Under sommarmånaderna används kyrkan ofta för utställningar och konserter. Bland kyrkans äldre inventarier kan nämnas dopfunt (1320), predikstol (1515), altare (1696) och orgel (1770). Kyrkan, som också kallas borgarkyrkan, tillkom ursprungligen som en politisk motpol till den biskopliga domen. 

Bland stadens museer finns ett stort och välkänt fågelmuseum, Heineanum, och Gleimhaus, ett museum för litteratur framför allt från 1700-talet. Man har också en stor porträttsamling av tyska lärda och diktare från denna tid. Sedan byn Ströbeck inkorporerats räknas också schackmuseet till stadens museer. Byn har en nära tusenårig schacktradition, vilket visas i detta Tysklands enda schackmuseum. 

Under andra världskriget inrättades i Halberstadt flera filialläger till koncentrationslägret i Buchenwald. Täcknamn för ett av dessa var "Malachit", vars fångar arbetade inom rustningsindustrin i ett 13 km långt tunnelsystem i Thekenbergen. 1949 uppfördes ett första minnesmärke över offren. Under den efterföljande tiden har området förändrats och byggts ut till en permanent utställning. Även en del av tunnelsystemet kan ses.

www.halberstadt.de

Wernigerodes (ca 34 300 inv.) historia går tillbaka till 1121, men troligt är, att det här fanns en bosättning redan tidigare. Stadsrättigheter fick man 1229. Genom att nya innevånare bosatte sig utanför murarna uppstod stadsbildningen Neustadt. 1410 upphöjdes denna bosättning till stad och förblev självständig fram till 1529, då den gamla och den nya staden förenades. Under trettioåriga kriget utsattes staden för omfattande plundringar och förstörelse genom brand orsakade svårt lidande för befolkningen. Från 1807 var staden integrerad med kungariket Westphalen fram till 1813, då den tilldelades Preussen. Under 1800-talets andra hälft påbörjades stadens utveckling dels genom turismen och dels genom industrialismen. Betydelsefulla för staden blev framför allt industrier, som ägnade sig åt maskin- och verktygsbyggnad, elektromotorer, medicinska produkter mm. Under andra världskriget tillverkades delar för rustningsindustrin på flera ställen i och under staden. Mycket av detta arbete utfördes av fångar från olika läger i staden eller dess omgivningar. 

Bland stadens kyrkor är den evangeliska S:t Johannis den äldsta. Kyrkan uppfördes under sista tredjedelen av 1200-talet som församlingskyrka i den historiska nya bosättningen i Wernigerode. Såväl på byggnaden som inredningen kan man se spår efter många århundradens byggnationer och både katolsk och evangelisk tro. Kyrkans värdefullaste objekt är det snidade altaret med fyra flyglar, på vars baksida man kan läsa tillverkningsåret 1415. Dopfunten från 1569 har en unik bild av reformatorn efter en bild av Lukas Cranach. 

Slottet i Wernigerode var ursprungligen en medeltida borg till skydd för de tyska kejsarna under medeltiden, då de befann sig på jaktutflykter. Under 1500-talet byggdes borgen om till en renässansfästning. Under trettioåriga kriget skadades den svårt, vilket föranledde greven att i slutet av 1600-talet låta bygga om den i barock stil till ett romantiskt residensslott. I slutet av 1800-talet skedde den mest betydande ombyggnaden i slottets historia, då det gjordes om i nordtysk historisk stil. 1946 inrättades ett museum i slottet - föregångaren till dagens Museum Schloss Wernigerode. Tyvärr visade sig inte alla i den sovjetiska ockupationsmakten ha historiskt intresse, eftersom man för säkerhets skull förstörde alla historiska vapen och rustningar liksom målningar av personer i uniform. I slottssalarna kan man till en del se originalinredning. 

Bland sevärdheterna i staden finns ett stort antal korsvirkeshus av ansenlig ålder. Stadens äldsta hus från 1400 är ett av de få som har klarat sig från stadsbränderna. Känt från 1277 är också rådhuset, en verklig pärla bland alla korsvirkesrådhus. Det byggdes om under 1550-talet. Av den medeltida stadsmuren finns i princip bara de fyra hörnportarna kvar, av vilka den 38 m höga Westerntor från 1356 är den mest imponerande.

Bland stadens alla museer finns också ett för luftfart och teknik, där man kan se flera moderna stridsplan som MIG och Starfighter. Även i Wernigerode fanns under världskriget ett filialläger till koncentrationslägret Buchenwald. I två originalbaracker visas en utställning över lägrets historia och fångarnas levnadsbetingelser. 

www.wernigerode.de 

Staden Oberharz am Brocken (ca 12 200 inv.) bildades 2010 av staden Elbingerode och ett antal kommuner. Tämligen omgående uppstod stridigheter om namnet, eftersom staden varken ligger i Oberharz eller vid Brocken. I staden ingår följande stadsdelar (tidigare enskilda kommuner): Benneckenstein (Harz), Elbingerode (Harz), Elend, Hasselfelde, Königshütte, Rübeland med Susenburg, Kaltes Tal, Kreuztal och Neuwerk, Sorge, Stiege, Tanne och Trautenstein. Frågan är dock, hur länge staden kan överleva, då man har akuta ekonomiska problem.

Söder om Wernigerode finner man den gamla gruvstaden Elbingerode (ca 4 200 inv.) känd från 1206. Numera är den mera känd som semester- och rekreationsort för turister, som gärna vandrar eller åker skidor. Stadens soliga och vindskyddade läge på 450-480 m höjd gör den attraktiv under alla årstider. Den som är intresserad av att lära mera om den gamla gruvdriften och geologi över huvud taget kan göra detta i bergsmuseet. Av den gamla borgen i staden finns bara en del rester av muren kvar.

Att rekommendera är också en liten avstickare till den lilla orten Rübeland för att bese droppstensgrottorna. I en av dem är en konsertsal inrättad, som framför allt låter vokalmusik komma till sin rätt.

Byn Elend ligger vid kanten av nationalparken Hochharz i ett landskapligt mycket lugnt och vackert läge i "Kalte Bodes" dalgång, omgiven av skogklädda berg. Namnet har inget med samma ord i dagens tyska att göra (elände, nöd), utan härstammar från ett gammalhögtyskt ord, som betydde "främmande land" eller "utland". Idag är Elend en omtyckt semesterort, som bl.a. har anslutning till Harz tvärbana och som också har flera markerade vandringsleder i omgivningarna.

Ortens största sevärdhet är kyrkan, som tillkom 1897. Detta är Tysklands minsta träkyrka, en korsvirkesbyggnad i nygotisk stil, 11 x 5 m med plats för 80 personer.

Staden Blankenburg (ca 21 900 inv.) vid foten av Harz är känd sedan tidigt 1100-tal, då borgen omnämndes. Denna borg kom senare att ge namnet till den bosättning, som utvecklades runt omkring. Under 1600-talet brann den gamla borgen och det nuvarande slottet byggdes. Under 1700-talet blomstrade bergsindustrin och stadens befolkning ökade markant under de närmaste 200 åren. Härtill bidrog inte minst uppkomsten av en mängd småföretag. Andra världskriget gick staden tämligen spårlöst förbi. Inte förrän under de sista krigsdagarna blev staden bombad.

Resterna efter den gamla borgen Regenstein från 1100-talet befinner sig på en klippa cirka 3 km norr om staden. Som speciellt för borgen anges den utarbetade arkitekturen i sandsten med bl.a. de ännu bibehållna 32 klipprummen, som fortfarande kan beses. De äldsta fynden från borgen dateras till tidigt 1000-tal. Efter att borgen hade stått som ruin i 200 år intogs den 1670 av Kurbrandenburg, som på kort tid uppförde en fästning. Denna riktade sig i första hand mot Braunschweig och skulle säkra Magdeburg och Halberstadt. I samband med sjuårskriget förstördes anläggningen 1758. Hela området förblev i preussisk ägo till 1945 och utgjorde en preussisk enklav inom Braunschweigs territorium. Hela anläggningen är utformad som friluftsmuseum och i några klipprum finns fynd från den tidiga tiden utställda. 

I staden finns två slott, det stora och det lilla. Det stora slottet ligger på ett 305 m högt berg och är byggt i enkel barockstil. Det ersatte ett tidigare renässansslott och fick ett mera funktionellt utförande vid ombyggnationen. Det är i stort sett oförändrat sedan det byggdes om i början av 1700-talet. Slottet kan beses vid guidade turer, slottsgården är fritt tillgänglig. Det lilla slottet ligger i stadens östra del i anslutning till en barock terrassträdgård. Det uppfördes omkring 1725 och tjänar nu bl.a. som museum. Museet är för tillfället stängt för reparationer.

Bergskyrkan - St. Bartholomäus - är till sina äldsta delar från omkring 1200. Den har sedan dess byggts till flera gånger och har många mycket gamla inredningsdetaljer.

Ett museum, som kan vara av intresse för musikintresserade, är museet i det tidigare klostret Michaelstein. 1977 började musikinstitutet i klostret att samla historiska instrument från framför allt 1700- till 1900-talet. Utställningen omfattar cirka 900 objekt och visar tydligt utvecklingen från barockinstrument till moderna instrument. Till rariteterna i samlingen hör en vattenhjulsdriven orgel.

www.blankenburg.de 

Wienrode (ca 900 inv.), som är en stadsdel i Blankenburg, ligger mellan Blankenburg och Thale på ca 230 meters höjd. Orten har många k-märkta korsvirkesbyggnader och ligger i ett förtjusande landskap. Stora blandskogar och frodiga ängar omger orten, som med sitt läge i en dalgång har ett påfallande milt klimat. Speciellt vackert är det i körsbärsblomningstider.

Bland många sevärda städer i Sachsen-Anhalt finns också Quedlinburg (ca 28 400 inv.), som är upptagen på UNESCO:s lista över världskulturarv. Vad som anses speciellt skyddsvärt i den över 1000 år gamla staden, är Gamla Stan, som utgör ett enastående exempel på en medeltida europeisk stad. Den historiska stadskärnan omfattar drygt 80 ha och här har över 600 år av tysk korsvirkesarkitektur kunnat bibehållas. Orten är känd från tidigt 900-tal och den äldsta delen av Gamla Stan uppstod omkring år 1000. Från att ha bestått av flera byar och bosättningar sammanfördes dessa till en större enhet under 1300-talet. Under de kommande århundradena byggdes det stora beståndet av korsvirkeshus upp, så att man fortfarande har kvar över 1300 hus i olika stilar. Den alldeles överväldigande delen av dem tillkom under 1600- och 1700-talen och det äldsta är från 1300-talet (museum). I museet informeras om korsvirkesbyggnadskonstens historia från 1300-talet till 1800-talet samt om restaurerings- och rekonstruktionsåtgärder i Quedlinburg. Med hjälp av modeller förklaras stilutvecklingen. 

På resterna av en tidigare kyrka byggdes och invigdes 1129 kyrkan S:t Servatius, som utgör ett mästerverk inom den romanska stilen. Såväl kyrkans yttre som inre utsmyckning är av enastående hög klass, huvudportalen med sina mäktiga romanska rundbågar och praktfulla kapitäler räknas som Tysklands äldsta. I kyrkans krypta finns kungliga gravar från 900-talet. Under kyrkans långa historia har den utsatts för flera övergrepp, av vilka två betraktas som svårare än andra. 1938 vanhelgades kyrkan av SS, som använde den som invigningsplats vid sina riter och 1945 stals de värdefullaste föremålen i kyrkans ovärderliga konstskatt av en amerikansk officer. Större delen av dem kunde emellertid efter hans död återföras till kyrkan 1992, sedan de bjudits ut på en auktion i Texas och därvid konstaterats utgöra stöldgods.

Stadens äldsta kyrka är troligen S:t Blasius. Sin nuvarande form fick den vid en ombyggnation 1715, men det romanska tornet tyder på att den fanns redan före 1231, då den första gången omnämndes. Redan dessförinnan skulle den ha utgjort medelpunkten i den bosättning, som senare kom att bli Gamla Stan. Kyrkan används numera inte längre som gudstjänstlokal utan som konsertsal. Dock genomföres var fjortonde dag Taizéandakter. 

Stadens rådhus vid torget finns omnämnt från 1310. Som många andra medeltida rådhus hade det inte enbart funktionen av en plats för politiskt arbete utan också som en samlingsplats för det ekonomiska och sociala livet. Således byggdes det för att passa lika bra för domstolsförhandlingar som för danstillställningar. Under en ombyggnation 1616 - 19 ersattes den ursprungligen gotiska byggnaden med en fasad i renässansstil, endast det gotiska tornet och det spetsiga sadeltaket behölls. Vid en senare restauration 1901 utvidgades rådhuset med en extra tillbyggnad.

Gernrode (ca 3 700 inv.), numera en av Quedlinburgs stadsdelar, ligger i en liten dal vid foten av Stubenberget. Det skyddade läget och det relativt höga antalet soltimmar sörjer för ett stadigt och angenämt klimat, vilket tillsammans med den rena luften utgör grunden för Gernrodes turism, som gäller som den viktigaste inkomstkällan sedan 1800-talet.

Orten är känd sedan 961, då den omnämns i en urkund utfärdad av kejsaren Otto I. Tidigare hade en av de lokala härskarna, Gero,  låtit uppföra en borg på ett svedjeområde, vilket gett upphov till det nuvarande namnet. Ungefär samtidigt beslöt han att instifta ett kloster. Detta var i full verksamhet till 1648, då det upplöstes, vilket innebar en byggnadsmässig nedgång, som varade ända in på 1800-talet. Omkring 1830 påbörjades en restauration av hela komplexet.

De båda världskrigen betydde en markant nedgång för stadens ekonomiska och turistiska utveckling. Genom statliga åtgärder kunde staden få en ekonomisk och kulturell uppgång, som dock kom av sig vid återföreningen. Dagens Gernrode är en ort med sanerad infrastruktur och moderna industriområden men ändå med historiska anknytningspunkter.

Hit hör stiftskyrkan St. Cyriakus, som torde ha påbörjats 959. Under 1100-talet byggdes den om och i mitten av 1800-talet restaurerades den helt. De båda världskrigen klarade den utan skador, och tack vare sin turistiska, kulturella och arkitektoniska betydelse samt många utländska sponsorer kunde den också hållas i stånd under tiden fram till återföreningen.

En omtyckt sevärdhet bland turister är den fabrik, som tillverkar gökur. Här finns också det största gökuret (14,5 m högt) utanför Schwarzwald att beskåda. Produktionen kan studeras vid guidade visningar.

Litet dolt, nästan skyddat ligger Bad Suderode (ca 1 800 inv.), en av Quedlinburgs stadsdelar, inbäddat i en dalkittel just där förlandet tar vid efter Harz sluttningar. Stilfulla hus med balkonger med utsökta filigranarbeten ger orten dess speciella karaktär. I denna miljö kan man få vatten från en av Europas starkaste kalciumkällor. Denna källa utgjorde grunden till den utveckling, som orten genomgick från 1179, då den först omnämndes, till 1827, då den fortfarande var en obekant by, och vidare till den kurort, som Bad Suderode är idag. Med byggandet av järnvägarna följde en enorm ökning av antalet sommargäster och för  att hysa alla dessa, började man bygga de typiska kurortshusen, som finns även i andra delar av Tyskland. Samtidigt erbjöds det helande vattnet som botemedel mot allehanda sjukdomar och sanatorier och kliniker med olika specialiteter inrättades. Återföreningen 1989 betydde också mycket för den fortsatta utvecklingen av klinikerna, som nu kunde få nya pengar till en välbehövlig upprustning.

Den äldsta byggnaden i Bad Suderode är troligen den gamla bykyrkan, vars grundmurar och torn härstammar från romansk tid. I det inre kan man fortfarande se en väl bibehållen, senromansk fris. Under trettioåriga kriget stacks byn i brand av svenska trupper och även kyrkan brann upp vid detta tillfälle. Efter kriget byggdes den upp igen och genomgick efter detta ytterligare renoveringar. Den gamla kyrkan används numera för konserter, utställningar mm. 

Den lilla orten Rieder (ca 1 900 inv.) (ytterligare en av Quedlinburgs stadsdelar), inte långt från Gernrode, är känd sedan 936. Bland gamla sevärda byggnader kan nämnas kyrkan, byggd omkr. 1000 och den näst äldsta i Sachsen-Anhalt, och "Gamla rådhuset", som båda är k-märkta.  Här kan man också se Tysklands näst äldsta kyrkklocka. Tack vare gynnsamma geobiologiska förutsättningar kom redan under renässansen trädgårdsanläggningar att spela en stor roll och före andra världskriget var Rieder Tysklands största blomsterby.

På Harz sluttningar ligger flera mindre städer och platser, som kan utgöra utmärkta utgångspunkter för vandringar i bergen eller utflykter i trakterna runtomkring. Här kan nämnas t.ex. Friedrichsbrunn, Strassberg, Harzgerode. Av dessa är Harzgerode den större orten och är drygt 1000 år gammal. I staden finns flera äldre byggnader, varav de flesta är från tiden efter 1635, då staden eldhärjades. Slottet är litet äldre, eftersom det omnämns redan 1384.

www.harzgerode.de 

Aschersleben (ca 29 000 inv.) är delstatens äldsta stad och finns omnämnd 753, men man antar att den existerade som bosättning redan under 400-talet. Under de närmaste århundradena växlade den ägare några gånger och kom så småningom att få betydelse som förvaltningsstad. Under 1300- och 1400-talen byggdes stadens befästningsanläggningar ut, något som man fortfarande kan se i staden. Stora delar av den 2,2 km långa stadsmuren, flera torn och portarna är bevarade. Fram till trettioåriga kriget utvecklades staden starkt för att sedan råka i stor nöd. Under 1800-talet utvecklades staden från att ha varit en typisk jordbruksort till att bli en industrialiserad stad med tonvikt lagd på verktygs-, byggnadsmaskins-, förpacknings- och textilindustri.

Bland stadens sevärdheter kan nämnas rådhuset, vars äldsta delar dateras till 1517. Under århundradenas lopp har det byggts om och till flera gånger och uppvisar en blandning av många olika stilar från gotisk och framåt. En kulturhistoriskt värdefull kyrka är S:t Margarethenkyrkan, - ursprungligen från 1100-talet. Sedan den helt förstördes under trettioåriga kriget byggdes  den upp igen. S:t Stephanikyrkan är en gotisk hallkyrka (påbörjades 1406 och stod klar 100 år senare), som behärskar stadsbilden.  Den har många vackra konsthistoriska objekt och är symbol för staden. 

I staden finns dessutom ett antal vackra renässansbyggnader. De annars så ofta förekommande korsvirkeshusen är sparsamt företrädda, eftersom staden flera gånger har drabbats av bränder. 

Inte långt från Aschersleben ligger Stassfurt (ca 24 000 inv.), känt sedan början av 800-talet. Stadens historia liknar Ascherlebens med undantag av att den industriella utvecklingen skedde inom det kemiska området. En stor del av de gamla byggnaderna i staden har rivits, sedan de inte längre var i reparabelt skick.

www.stassfurt.de 

Söder om Aschersleben ligger staden Hettstedt (ca 15 300 inv.) vid den lilla floden Wipper. Staden är känd sedan 1046 och har utvecklats i nära förbindelse med bergsbruk. 1199 hittade man kopparmalm på en plats, som idag ligger i stadens centrum. Som en följd av detta utvecklades flera industrier runt kopparmalmsbrotten och hyttorna, något som har satt sin prägel på staden ända in i modern tid. I centrum kan man se en kombination av gamla och nya byggnader, grönområden och trädbeväxta ytor. 

Inte långt från torget kan man bese de enda resterna av borgen Hettstedt: ett runt torn, ca 17 m högt och 8 m brett. Borgen byggdes under tidigt 1200-tal men skadades svårt under trettioåriga kriget. 1968 revs resterna så när som på tornet. Under 1430-talet byggdes ett skydd för staden bestående av murar med torn och portar. Av muren finns bara få rester kvar, medan däremot flera torn och portar har klarat sig.

På långt håll känner man igen kyrkan S:t Jakob, en sengotisk hallkyrka, som stod klar 1517. Efter en brand byggdes den upp på nytt 1706. Äldre än S:t Jakob är S:t Gangolf, som byggdes omkr. 1200 åt bergsmännen på Kopparberget. Byggnaden används inte längre för kyrkliga ändamål.

www.hettstedt.de 

Liksom Hettstedt är också Eisleben (ca 25 400 inv.) (sedan 1946 med tillnamnet Lutherstaden) känd som en stad präglad av kopparmalmsbrytningen. Mera känd har staden emellertid blivit tack vare att Martin Luther föddes här 1483 och avled 1546. Men även dessförinnan hade staden blivit en centralpunkt inom religionen, eftersom man valt orten som säte för stiftets diakoni. Eisleben var också platsen för flera kloster, där speciellt klostret Helfta är bekant. Detta grundades 1229 men förstördes och byggdes upp på en annan plats och förstördes igen, varpå egendomen indrogs till staten. 1998 kunde det återuppbyggas och återinvigas. Under trettioåriga kriget intogs staden omväxlande av kejserliga och svenska trupper, vilket ledde till svår förstörelse. Även i det s.k. nordiska kriget 1701-06 intogs staden av svenska trupper.

Bland stadens mera kända sevärdheter finns Martin Luthers födelsehus, som ligger alldeles bredvid kyrkan S:t Petri-Pauli, där han döptes. Kyrkan är en treskeppig hallkyrka med några sevärda inventarier, däribland ett sengotiskt altare. I likhet med födelsehuset är också det hus, där Martin Luther dog, tillgängligt för allmänheten. Huset befinner sig mittemot S:t Andreaskyrkan, där Luther höll sin sista predikan endast två dagar före sin död.

Även den lilla staden Mansfeld (ca 9 700 inv.) kallar sig Lutherstad, eftersom Martin Luthers föräldrar flyttade från Eisleben kort efter sonens födelse. Luther bodde i staden under sin uppväxttid fram till 1497, då han flyttade till Magdeburg. 

I regionens sydligaste delar inbjuder rosenstaden Sangerhausen (ca 29 600 inv.) till ett besök. Den mer än tusenåriga staden är ursprungligen en frankisk bosättning från 500-talet, men den omnämns inte skriftligt förrän i slutet av 700-talet. Stadens namn skulle tyda på, att de första bosättarna röjde genom att svedja skogen. Under de  kommande århundradena bytte staden ägare ett flertal gånger, vilket hade en viss inverkan på byggandet i och omkring staden. 1116 uppfördes i stadens södra delar Ulrichkyrkan, en romansk, treskeppig pelarbasilika, som är stadens äldsta byggnad. I stadens västra delar finns efter en utvidgning på 1200-talet många viktiga byggnader som t.ex. rådhuset (1431) och den sengotiska S:t Jacobikyrkan (1457 - 1542) med det starkt lutande tornet. 1263 byggdes stadsmurarna och borgen och omkring 1350 Mariakyrkan, som är stadens näst äldsta byggnad. I samband med reformationens införande 1539 överfördes stadens kloster i världslig ägo.

Byggnaderna i Gamla stan, som är k-märkt i sin helhet, härstammar till stora delar från 1400- 1700-talen. Till följd av flera stora bränder mellan 1204 och 1687 har det uppstått en spännande stilblandning i arkitekturen. Än idag uppvisar Gamla stans planritning så gott som oförändrat stadens historiska utveckling. Även om staden är fylld av gamla och vackra byggnader, bör man inte missa ett besök i rosenträdgården, som anlades 1903 och som har rykte om sig att vara världens mest betydande. En annan begivenhet i staden är Spenglermuseet, som förutom att visa upp den lokala historien också har ett mammutskelett.

www.sangerhausen.de 

Orten Wippra (ca 1 400 inv.), (stadsdel hörande till Sangerhausen) är känd sedan 840. Dess historia hänger intimt samman med den borg, som fanns där och som under lång tid tillhörde grevarna av Wippra. I början av 1300-talet gick den över till andra adelssläkter och omkring 1500 började de omfångsrika borganläggningarna att förfalla.

Större delen av befolkningen var verksam inom jord- och skogsbruk, men också inom industri och handel. Orten är speciellt känd för sin framställning av träkol. Tack vare sitt läge nära naturen, kan man erbjuda en mångfald olika vandringsleder.

Mariakyrkan uppstod omkring år 1000 ur det dåvarande kapellet, som var tillägnat Jungfru Maria. Kyrkans äldsta ägodelar är två 700-åriga klockor med gotiska skrifttecken och det värdefulla Mariaaltaret, som tillkom ca 1500.

Bland många småstäder i närheten av Sangerhausen kan nämnas Stolberg (ca 1 200 inv.), en omtyckt kur- och rekreationsort med vidsträckta skogar och frisk luft och som präglas av de väl bibehållna korsvirkeshusen i sengotik- och renässansstil utefter de små vinkliga gränderna. En ytterligare sevärdhet är stadens rådhus, en byggnad i tre våningar, som inte har några trappor inomhus. En annan kuriositet med byggnaden är dess symboliska karaktär av kalender. Huset hade ursprungligen 12 dörrar (månader), 52 fönster (veckor) och 365 fönsterrutor (dagar). Efter senare förändringar finns det numera 53 fönster med vardera 8 rutor.

Över staden tronar det över 800-åriga slottet i renässans- och barockstil. Under senare år har slottet till en del renoverats och är också delvis tillgängligt för allmänheten. Ännu återstår dock åtskilligt att åtgärda. Inte långt från staden finns på Auerberg världens största dubbelkors av järn - Josefskorset, från vars plattform man har en vidsträckt utsikt.

Stolberg är en av de äldsta städerna i Sydharz och uppstod omkr. 1000 som bosättning för bergsmän. Men redan tidigare hade man brutit malm och utvunnit järn, koppar, silver och guld, vilket bevisas av ett dokument från 794. Stadsprivilegier fick man före 1300 och under 1500-talet upplevde Stolberg höjdpunkten i sin utveckling. Gruvindustrin var stadens största inkomstkälla och utgjorde grunden för både stadens och grevarnas välstånd. När denna industri avtog i betydelse, trädde linneväverier i dess ställe och uppnådde under 1700-talet sin höjdpunkt. Vid 1800-talets slut minskades betydelsen i och med industrialiseringens genombrott.

Kelbra (ca 3 600 inv.) hör till de äldsta bosättningarna i området men har inte alls haft samma utveckling som andra städer belägna vid handelsvägar. Staden har blivit mycket omtyckt av turister, eftersom den ligger vackert belägen vid en uppdämd sjö, har ett gynnsamt klimat, väl tilltagen campingplats och badstrand. Kelbra är också en bra utgångspunkt för upptäcktsfärder i omgivningarna.

Historiskt traditionsbunden är staden Allstedt (ca 8 400 inv.), där furstarna förde ett hårt regemente under 1500-talet. Redan före Luther predikade här Thomas Müntzer på tyska för befolkningen och påtalade för adeln de fel och brister han såg i samhället. Detta gjorde att han var tvungen att fly och flera av hans likasinnade avrättades. Ett besök i Allstedt bör omfatta borgen och slottet Allstedt, en byggnad, som användes av många tyska furstar.

Staden Ballenstedt (ca 7 900 inv.) fick sitt namn efter en adelsman från Thüringen, Ballo, som troligen anlade bosättningen 531. Ortnamnet används skriftligt första gången 1030 i samband med en greve av Ballenstedt. Vid sidan av sin borg på det nuvarande Schlossberg grundade han en egen kyrka, som 1123 omvandlades till ett benediktinerkloster. Under bondekriget  plundrades klostret, men förstördes inte. 1525 sekulariserades klostret av furstarna av Anhalt för att under de följande 200 åren tjäna som jakt- och sommarresidens. 1543 fick Ballenstedt stadsprivilegier. Då staden låg långt från handelsvägarna, var lantbruket den ekonomiska basen. 

I början av 1700-talet föranledde fursten av Anhalt-Bernburg att det tidigare klostret skulle byggas om till en slottsanläggning för att möta hans behov av representation. I och med denna upphöjelse till residensstad slutade också Ballenstedts era som lantbruksstad och det följde en period av politisk uppvärdering och ekonomisk blomstring. Furstehuset främjade konst och kultur och staden utvecklades till ett kulturellt centrum i Anhalt. Som ett minne från denna period finns slottsteatern kvar. Den byggdes 1788 och är en av de få kvarvarande teatrarna från 1700-talet.

Under 1800-talet utvecklades staden till att bli en plats, där välbärgade pensionärer föredrog att bosätta sig. Detta märks fortfarande på villabeståndet inom vissa områden, där man mot slutet av 1800-talet uppförde ståtliga hus i den då rådande byggnadsstilen. Genom anslutningen till järnvägsnätet gynnades turismen, vilket förde till ett ekonomiskt uppsving, då man, i avsaknad av "smutsiga industrier", kunde presentera sig som luftkurort. Den första stora industrin kom 1936, då man lät bygga en gummifabrik vid sidan av alla små familjeföretag. Efter 1950 fick Ballenstedt också ett gott rykte om sig som skolstad, däremot spelade turismen inte längre någon roll. Efter återföreningen 1989 har man åter försökt arbeta upp stadens rykte som en kulturstad. Sedan 2010 är den statligt godkänd rekreationsort. 

Bland stadens sevärdheter kan, förutom det ovannämnda klostret/slottet och slottsteatern, också nämnas "Grosser Gasthof" och hembygdsmuseet samt ett antal hus utmed den allé, som leder från slottet till staden. De flesta av dessa är tillkomna under barocken och klassicismen.

Meisdorf (en av staden Falkensteins stadsdelar) (ca 1 100 inv.) ligger vid floden Selkes stränder, just där den har skapat en vidsträckt mad vid kanten av Harz. Platsen omnämns först 1184, men fynd visar att den var bebodd under yngre stenåldern och att en större germansk bosättning fanns här. I skogarna runt omkring finns bevis för tidig mineralbrytning. Idag utgörs den ekonomiska basen av medelstora företag och lantbruk. I slutet av 1700-talet byggdes ett slott i Meisdorf, vilket förändrade ortens karaktär. En allé binder samman byn med slottet, som numera är hotell. Vid ett besök i byn bör man inte försumma att bese Patronatskyrkan. Efter att ha blivit hårt åtgången under trettioåriga kriget, reparerades den och stod färdig 1686. Till det yttre ser den enkel ut, men inuti är den praktfullt utrustad.

Önskar Du få ytterligare upplysningar om orterna ovan eller om andra orter inom området, vill jag gärna hänvisa till den svenska sidan hos www.harz-urlaub.de 

[Upp]