Mångfalden inom regionen Anhalt-Wittenberg
återspeglas av hela landskapet. Stora skogrika områden omväxlande med sjöar
och floder har blivit omtyckta utflyktsmål för turisterna. I Elbes närhet
finns gott om ängar och skogar, som har kommit att bli viktiga för både djur
och 
växter. Här finns naturreservat, som är hemvist för vita storkar och
bävrar. Över 50 mil vandringsleder och 20 mil cykelleder bidrar till en aktiv
semester. Under sina vandringar kommer man förbi många av de kulturmärken,
som har blivit så karaktäristiska för regionen: senromanska kyrkor, medeltida
städer, riddarborgar, jättestenar m.m. Men man får också en inblick i
förgångna tiders traditioner inom olika hantverk som mjölnarens, krukmakarens
och korgmakarens.
Men kanske är det vad som finns inom kulturens område, som drar de flesta turisterna till regionen. Wittenberg brukar anges som reformationens vagga. Här bodde och verkade Martin Luther under många år. Under hans tid utvecklades staden till en av medeltidens mest betydande universitetsstäder. Även andra orter är av olika anledningar förknippade med Luther och hedrar hans minne.
Anhalt-Wittenberg är av stor betydelse inom
musiken, eftersom många av musikhistoriens stora har levat och verkat inom
regionen. Störst av dem är J.S. Bach, som under en tid var hovkapellmästare i
Köthen och här skapade flera av sina odödliga verk. En av förra 
århundradets mest betydande komponister föddes i Dessau - Kurt Weill, känd
bl.a. som kompositören till Tolvskillingsoperan. I den lilla staden
Gräfenhainichen föddes under 1600-talet Paul Gerhardt, den tidens mest
betydande protestantiska psalmdiktare. Framför allt under sommaren äger det
rum många konserter och musikaliska fester, som lockar åhörare från hela
Tyskland.
Under medeltiden byggdes inom delstaten ett
stort antal kyrkor och kloster. Många av dem kan man se om man följer "Strasse
der Romanik". Exempel på kyrkor från denna tid finns bl.a. i Bernburg och
Leitzkau. Även andra epoker som gotik, klassicism, barock, rokoko och
renässans är frekvent representerade. Även den moderna Bauhaus-stilen finns
representerad, framför allt i Dessau.
Eftersom Sachsen-Anhalt alltid varit ett område känt för sin tekniska verksamhet, har man i regionen Anhalt-Wittenberg velat påminna om många av de tekniska landvinningar, som man gjort under tidigare århundraden. I östra Tyskland har brunkolsbrytningen varit en av de stora näringsgrenarna och till minne av detta har man inrättat ett museum kallat Ferropolis, Järnstaden. Här ställer man ut överblivna maskiner från tidigare dagbrott. Mera sofistikerat är Teknikmuseet i Dessau, där man bl.a. visar upp den legendariska flygplanet JU 52. I Wolfen kan man besöka ett industri- och filmmuseum och i Bitterfeld ett ädelstensmuseum. Det var nämligen i denna stad som man 1910 började tillverka syntetiska ädelstenar. Andra museer åter visar hur man under 1500-talet tillverkade kopparkittlar eller framställde träkol. Floden Elbe har naturligtvis också sina museer, i Aken och Rosslau.
www.dessau.de(bild Helbig) www.sachsen-anhalt-tourismus.de www.romanikstrasse.de
Största stad i regionen
är den numera sammanslutna staden Dessau-Rosslau (ca 89 700 inv.).
Dessau ligger vackert belägen vid floden
Muldes inlopp i Elbe, Rosslau strax norr
därom. Området omkring är till stora delar klassat av UNESCO
som biosfärreservat under namnet "Mellersta Elbe".
Orten är bevisligen känd från 1213, men
vissa skrifter gör gällande, att den existerade redan under 1100-talet.
Betydligt äldre områden inom staden tyder på att platsen skulle ha varit
bebodd tidigare. En första uppgång upplevde staden under 1500-talet, då det
omgivande 
landet torrlades och stadens område utvidgades. En bro över Elbe
byggdes och fursten av Anhalt lät uppföra praktfulla byggnader. Av dessa finns
bibehållet, förutom den återuppbyggda Mariakyrkan, en av flyglarna till stadsslottet, vilken
anses vara ett av de viktigaste byggnadsverken från renässansen i mellersta
Tyskland. Från denna tid stammar också den omfångsrika privatsamling av
reformationsskrifter, som ingår i Landsbiblioteket.
Efter det trettioåriga kriget utvecklades staden till ett ekonomiskt och kulturellt centrum. Till det senare bidrog verksamt furstens hustru, som vid giftermålet också medförde en stor samling konst av holländska och flamländska mästare. Denna utgör nu grunden i det stora konstmuseum, som finns i staden. Under det kommande århundradet utvecklades staden ytterligare inom den kulturella området, så att det kom att bli ett centrum för den tyska upplysningen. Här fanns vid denna tid J.B. Basedow, som ville omgestalta skolsystemet för hela Tyskland. Hans skola i staden gäller som den första modellen av en statlig skola, som bygger på naturvetenskap och praktiskt liv och där man införde gymnastik som skolämne.
När
industrialismen gjorde sitt intåg under 1800-talet ändrades staden helt. Den
kom nu att domineras av maskinindustri, kemisk industri och inte minst av den
flygplansfabrik, som Hugo Junkers startade. (Ett museum visar flera plan och
intressanta instrument.) Befolkningen växte snabbt och med
den också bostadsbeståndet, som fick inslag av den 
nya byggnadsstilen som
företräddes av Bauhaus-skolan utvecklad av Walter Gropius. (Kan besökas.) Denna skola var
verksam i staden fram till 1932, då den tvingades stänga av makthavarna. 1933
förstatligades flygplansfabriken, som nu blev ett rustningscentrum för
flygvapnet. Detta innebar, att staden blev ett utsatt mål för de allierades
bombningar och innerstaden förstördes till 84 %. Under efterkrigstiden
utvecklades staden till ett industriellt centrum i DDR. Sedan 1990 har man
restaurerat många historiska byggnader i staden och byggt flera nya
inköpscentra.
Bland stadens sevärdheter finns
trädgårdsanläggningen "Dessau-Wörlitzer Gartenreich", som tillkom
under 1700-talet. Den dåvarande fursten tog intryck från England, Italien och
Nederländerna, när han lät 
skapa detta "trädgårdsrike". Vid
skapandet fanns redan flera parker och anläggningar som t.ex. lustträdgården
vid slottet och parkerna vid slottet Mosigkau och Oranienbaum. Såväl
rokokoslottet Mosigkau som slotten Georgium (med den värdefulla holländska
konstsamlingen), Luisium och Oranienbaum är tillgängliga för allmänheten. De
båda kyrkorna Mariakyrkan och Johanniskyrkan förstördes under kriget men har
återuppbyggts.
Några kilometer norr om Dessau ligger
stadsdelen Rosslau
(knappt 15 000 inv.). Här kan man ta en titt på den
gamla borgen, som ursprungligen är en vattenborg från 1100-talet. Den byggdes
ut och beboddes så sent som på 1980-talet. Den är numera k-märkt och hör
till de få värdefulla kvarvarande byggnadsverken i stadsdelen. Den ursprungligen
1315 uppförda St. Mariakyrkan har efter brand byggts om två gånger, senaste
gången 1850-54 i nygotisk stil.
www.dessau.de (bilder Kaps, Kettmann) www.anhalt-wittenberg.de
I regionens västra
del återfinner man staden Bernburg (ca 35 000 inv.), en stad som har
växt samman av tre mycket gamla bosättningar. Många av stadens sevärdheter
är märkta av det gångna historieförloppet. Renässansslottet från mitten av
1500-talet med hörntornen, som anses vara slottets mest betydande delar,
slottskyrkan (St. Ägidien), byggd på grunden av en romansk basilika från
1100-talet och ombyggd 1752 i holländsk barrock.
En minnesplats förknippad med vår nutidshistoria kan man besöka i psykiatriska sjukhuset, där under den nationalsocialistiska tiden en av sex eutanasianstalter ("dödshjälp") var inhyst. Här mördades sjuka och handikappade människor lika väl som fångar från koncentrationsläger i närheten. Gaskammaren och vissa byggnader kompletterar en permanent utställning.
Mitt emellan Bernburg och Dessau ligger den lilla staden Köthen,
känd från 1100-talet. Slottet finns omnämnt 1396 och byggdes runt 1600 ut
till ett ståtligt renässansslott. Dess äldsta del är nu säte för
musikskolan under det att den näst äldsta delen hyser det historiska museet
och Bachs minnesplats. Sevärt är också slottskapellet i källarplanet.
Av stadens kyrkor betraktas St. Mariakyrkan som en av de bästa senklassicistiska byggnaderna i Tyskland. St. Agnuskyrkan, som uppfördes under 1690-talet i holländsk barockstil, har värdefulla målningar av Lucas Cranach.
Trots alla sevärdheter i staden är den väl
mest känd som en av de platser, där J.S. Bach verkade. Under åren 1717-1723
var han anställd som hovkapellmästare vid residensslottet och under denna tid
komponerade han några av sina mest bekanta verk, Brandenburgerkonserterna och
delar av "Das Wohltemperierte Klavier".
Ytterligare en gammal
stad i norra delen av regionen är Zerbst, (ca 17 000 inv.) känd från
948. Till vissa delar finns fortfarande den gamla befästa stadsmuren från 1430
kvar med torn och gångar. Till de verkligt gamla byggnaderna i staden hör
Francisceum, ett tidigare kloster, som grundades av franciskanermunkar 1235 och
som fortfarande är ganska väl bibehållet. Inte långt från klostret kan man beundra
en av stadsportarna, Heidetor, som är den bäst bevarade.
Mest kända personlighet med anknytning till staden torde vara Katarina den Stora av Ryssland, som ursprungligen var dotter till fursten av Anhalt-Zerbst-Dornburg och bodde på slottet under ett par år, innan hon reste till Ryssland för att gifta sig med den ryske tronföljaren.
På vägen mellan Dessau och Wittenberg kan man
göra ett stopp i Wörlitz, som ligger i en av Europas största
landskapsparker. Den anlades i slutet av
1700-talet och omfattar 112 hektar.
Området Dessau-Wörlitz är ett begrepp inom tysk trädgårdsanläggningskonst
och man har här utnyttjat allt vad naturen har att erbjuda, som människans
sinne förmår att ta till sig. Det är en parkanläggning som är unik och har
tjänat som förebild för många av de tidiga kända tyska
landskapsarkitekterna.
Wörlitz var ursprungligen
en slavisk borganläggning och den första urkund, som nämner den lilla staden,
härstammar från 1440. Som många andra städer i området härjades också 
Wörlitz av omfattande bränder, varför man inte ser så många av de gamla
korsvirkeshusen i staden. Värt ett besök är slottet, den tidigaste
klassicistiska slottsbyggnaden utanför England. Som förebild för slottet
tjänade olika byggnadsverk i England och Italien och byggdes 1769 - 1773.
Slottet fungerar idag som museum och kan besökas dagligen.
www.anhalt-wittenberg.de www.woerlitz-information.de
Ett besök i staden Wittenberg är nära nog ett
måste, när man är i området. Platsen omnämndes först omkring 1180, när
flamländska invandrare bosatte sig här. Under 1300-talet utvecklas staden tack
vare sitt läge till en viktig handelsplats. Sin betydelse som kulturstad får
den under 1500-talet, då man grundar ett universitet, som sedan drar till sig
flera av den tidens lärde. Till dessa hörde då Martin Luther och Philipp
Melanchthon och senare som stadens borgmästare, målaren Lucas Cranach.
Wittenberg var utgångspunkt för den lutherska reformationsrörelsen och var
ett av Europas historiska, andliga och kulturella centra. Under de kommande
århundradena 
blir Wittenberg ofta belägrat i olika krig och i det nordiska
kriget 1706-07 också intaget av svenskarna. 1873 bestämdes att staden skulle
avlägsna alla befästningar och i deras ställe anlades grönområden. 1938
får staden officiellt tillåtelse att till sitt namn foga beteckningen
Lutherstaden. Idag bor här ca. 50.000 innevånare.
Bland stadens sevärdheter kan nämnas det gamla
rådhuset, en renässansbyggnad från 1530-talet, som ersatte ett tidigare
korsvirkesrådhus. På torget framför rådhuset finns statyer av Luther och
Melanchthon. Man bör
inte försumma att besöka Slottskyrkan, som byggdes runt
1500. Kyrkan var berömd för sin konstnärliga utsmyckning och unika samling av
reliker. Den brann under sjuårskriget och återuppfördes 1892. Välkänd är
kyrkdörren, där Luther spikade upp sina teser, som var upphovet till
reformationen. Efter branden har dörren ersatts av en bronsdörr. Stadskyrkan
byggdes till sina äldsta delar redan under 1200-talet, men byggnationen
fortsatte fram till 1500-talet. 
Bland vackra och värdefulla inventarier kan
nämnas altaret tillverkat av Lucas Cranach d.ä. (1540) och dopfunten av brons
(1457). Den predikstol, som Luther använde, finns delvis kvar men har flyttats
till Lutherhallen. I övrigt finns få föremål från tiden före 1522, då
bildstormarna förstörde det mesta. Lutherhallen är världens största
reformationshistoriska museum med tusentals böcker, grafikblad, autografer,
mynt och medaljer från 1500-talet och framåt.
Ett besök i den lilla staden Jessen,
som egentligen inte är så liten, om man avser ytan, då den ligger på tredje
plats i delstaten, med sina ca 11 400 inv. i östra delen
av delstaten, där den stöter samman med Brandenburg och Sachsen, kan vara av
ett speciellt intresse förutom de vanliga turistiska. Staden ligger i ett
lantligt område, som tack vare geografiska betingelser är mycket lämpat för
frukt- och vindruvsodling.
Detta är faktiskt Tysklands nordligaste
odlingsområde (jfr. den näraliggande orten Schlieben)
och de druvor, som förekommer här, är av sorterna "Kerner", "Müller-Thurgau",
"Riesling", "Scheurebe", "Schwarzriesling", "Spätburgunder"
och "Weißburgunder". På vingårdarna kan man få se på
tillverkningen, provsmaka och handla direkt. Efter 1990 har antalet vingårdar
liksom arealen utökats. En utställning runt omkring vinet finns också att
bese på den nordligaste vingården.
Ingo Hanke www.jessen.de
Staden Gräfenhainichen
(ca
8 300 inv.) är känd
sedan 1285 men måste ha funnits långt tidigare tillsammans med slottet, som
liksom kyrkan och rådhuset, förstördes av de svenska trupperna 1637 under
trettioåriga kriget. Kyrkan, St. Maria, byggdes upp igen och var färdig 30 år
senare. De äldsta delarna av den har romanskt ursprung och det rektangulära
korrummet är gotiskt. I stället för det förstörda rådhuset byggdes ett
nytt korsvirkesrådhus, som stod 
färdigt 1699. Strax norr om staden kan man
besöka Ferropolis, Järnstaden, en utställning om kolbrytning och de maskiner
som förekom i samband med detta.
Staden Bitterfeld
(ca 16 800 inv.) i södra delen
av regionen är officiellt känd sedan 1224, även om den fanns långt
dessförinnan. Kraftiga bränder förstörde den vid flera tillfällen och den
utsattes för plundring av svenska trupper under trettioåriga kriget. Dessutom
drabbades den av pesten flera gånger. Under 1800-talet började stadens
industrialisering, som skulle komma att visa sig bli på både gott och ont.
Brytningen av brunkol följdes sedan av sten- och keramikindustri liksom av
maskinbyggnadsbranschen. I slutet av århundradet togs steget in i kemisektorn,
vilket innebar flera arbetsplatser och ökad befolkning. Under andra hälften av
1900-talet utökas stadens engagemang inom den kemiska industrin, vilket får
stora negativa konsekvenser för miljön. Efter 1990 började en omstrukturering
av näringslivet genom att miljöskadliga industrier stängdes och
brunkolsbrytningen upphörde. I samband med detta vidtogs också
miljöförbättrande åtgärder, där man bl.a. av de omfattande gruvhålen
gjorde konstgjorda sjöar, som ingår i det utbud av nära
rekreationsmöjligheter, som erbjuds innevånarna.
En sidogren inom kemiindustrin hade varit tillverkning av syntetiska ädelstenar. Denna, liksom slipningen av dem, har upphört, men musealt kan man fortfarande visa hur det gick till. Till de historiska sevärdheterna hör bl.a. den evangeliska St. Antoniuskyrkan, som tillkom under 1300- och 1400-talen och kapellet till kyrkan, byggt omkr. 1500.
Genom detta område
passerar turistleden: Romanska
vägen  |
[Upp]
