Altmark utgör den allra nordligaste delen av
Sachsen-Anhalt och bildas av två förvaltningsdistrikt uppbyggda omkring
städerna Salzwedel och Stendal. Det är till ytan det största området, men
här bor bara ca. 244.000 invånare, vilket gör den norra delen omkring
Salzwedel till ett av de minst befolkningstäta områdena. Området präglas i
stor utsträckning av lantbruk.
Att det är en gammal bygd märker man, när
man kommer in i de många medeltida städerna och byarna med hus präglade av
romansk eller gotisk stil lika väl som senare tiders korsvirkeshus. Området med sina
många småorter hör till Tysklands äldsta kulturlandskap och kallas också
Preussens vagga. Från Altmark kommer flera av Tysklands äldre, betydande
personligheter. Tack vare sin rikedom på skog och vatten är Altmark ett
omtyckt mål för turister, som gärna cyklar, rider eller seglar.
Städerna i Altmark utvecklades från
900-talet i skydd av borgar, som det fanns gott om i området. Detta har sin
förklaring i, att det var det område, som utgjorde gränsen mellan det tyska
riket och slaverna. Under 1100-talet flyttade många kolonister in från
Holland, Flandern, Frisland och Rhenområdet. De ägnade sig bl.a. åt handel,
som fick städerna i området att börja blomstra. Under 1300-talet slöt de sig
samman och inträdde i Hansan. Kvar från denna tid är många praktfulla
stadsportar, rådhus och kyrkor. Många av de vackra byggnadsverken förstördes
under trettioåriga kriget,
då Altmark låg mittemellan fronterna. Efter dessa slag kunde städerna inte
uppnå sin ursprungliga betydelse, inte ens under den senare industrialismen.
Idag har de tidigare hansestäderna åter slutit sig samman och bedriver en gemensam politik som skall gagna alla städerna.
www.altmarktourismus.de www.sachsen-anhalt-tourismus.de www.romanikstrasse.de
Salzwedel ligger i den nordligaste
delen av Altmark alldeles vid gränsen till Niedersachsen. Staden har ca 22 000
inv. och kan se tillbaka på en omkring 800-årig historia. Stadens historia
sätts i förbindelse med en borg, i vars närhet en bosättning uppstod, som
1233 omtalas som stad. Under 1400-talet förlorade staden i betydelse och man
utträdde ur Hansan. Under 1500- och 1600-talen uppfördes ett flertal
storslagna byggnader, som klarade sig igenom trettioåriga kriget genom att de
krigförande använde staden att inkvartera trupperna i. Under lång tid hade
två stadsbildningar existerat vid sidan av varandra och först 1713 kunde man
enas om att av dem bilda en enda stad för att lättare komma till rätta med
det besvärliga ekonomiska läget.
Staden genomlevde 1900-talet utan alltför stora ingrepp av krigen. Av betydelse blev däremot bildandet av de båda tyska staterna 1949, eftersom man nu förlorade Niedersachsen som uppland, samtidigt som man låg inom ett gränsnära område med allt vad det innebar av restriktioner.
Av byggnader från medeltiden finns fortfarande kvar de
båda kyrkorna St. Marien och St. Katharinen. St. Marien är stadens äldsta
byggnad och påbörjades under 1100-talets andra hälft. Den började byggas i den
nordtyska tegelstensgotikstilen och färdigställdes under 1400-talet som
femskeppig basilika. Kyrkans inredning går tillbaka till 1500-talet och är av
stort historiskt värde. Speciellt bör man lägga märke till det sex meter
höga snidade altaret 
(1510). Även St. Katharinen är en basilika i samma
byggnadsstil och uppfördes under 1300- och 1400-talen. Under 1800-talet
genomgick kyrkans inre en genomgripande förändring, men trots detta finns
fortfarande utsökta föremål att beundra. Till dem hör det 1474 tillverkade 
snidade altaret liksom rester av sengotiska väggmålerier. Speciellt
värdefulla anses de medeltida fönstren med glasmålerier vara.
Typiskt nordtysk i stilen är också det gamla rådhuset från 1500-talets början, som lätt känns igen på trappstegsgavlarna. I staden finns också ett flertal vackra korsvirkeshus.
I nordöstra delen av Altmark, just där
Havel rinner samman med Elbe, ligger den lilla staden Havelberg, endast
7 500 innevånare. Staden är känd från tiden för den tyska östexpansionen
på 900-talet. Genom slavernas uppror mot de tyska kolonisatörerna 983
förlorades biskopsdömet och kunde inte återvinnas förrän under 1100-talet.
Det var också vid denna tid som stadens domkyrka, St. Marien, och det därtill
hörande klostret byggdes.
Fortfarande präglas stadsbilden av detta
byggnadsverk, som är en blandning av gotiska och romanska stilelement beroende
på att det förstördes och återuppbyggdes under olika tidsepoker. I domens
inre finns flera historiskt värdefulla föremål. Tack vare den goda akustiken
används kyrkan ofta till konserter.
I den lilla staden finns ytterligare intressanta byggnader i varierande ålder att besöka och de trånga kullerstensbelagda gatorna ger ett positivt intryck av att man kommit till en plats, där tiden stannat för länge sedan.
Den historiskt intresserade bestämmer sig
säkert för att göra ett besök i den lilla orten Schönhausen (2 300
inv.) vid Elbe. Det var här som Tysklands förste rikskansler Otto von Bismarck
föddes och här finns också ett museum, som belyser hans karriär.
Den lilla byn omnämns under medeltiden i
samband med Havelberg och man anser, att den grundades av inflyttade bosättare
från Rhenområdet. Under mitten av 1500-talet erbjöds familjen Bismarck att
byta till sig byn jämte några andra områden mot ett slott, som de ägde. 1642
kom svenska trupper och brandskattade byn. I samband med detta brann
huvudbyggnaden ned och ersattes med en ny i slutet av århundradet. I denna
byggnad föddes den 1 april 1815 Otto von Bismarck. Familjen Bismarck bodde kvar
här till 1944, då den övertogs av den svenska ambassaden i Tyskland. Under de
sista krigsdagarna tjänade den som nödlasarett för att efter kriget tas över
av den ryska kommendanturen. Samtidigt tjänade den också som upptagningsplats
för flyktingar. 1958 lät NVA (DDR:s armé) spränga huset med den officiella
motiveringen att "byggnaden befann sig i ett dåligt tillstånd". Kvar
blev emellertid husets sidoflygel, som nu är permanent plats för det nya
Bismarckmuseet.
www.bismarck-museum-schoenhausen.de
Tangermünde
(ca 10 000 inv.) hör
till de städer, som kunnat har bevara sin medeltida stadsbild fram till idag.
På en högplatå vid floden Tangers inlopp i Elbe
ligger den gamla borgen, i vars skydd den 800-åriga staden har växt fram. Runt
omkring St. Stephanskyrkan ligger flera torn och borgarhus och allt omges av en
tegelstensröd stadsmur. Under 1400-talet upplevde staden en blomstringstid. Det
vackra rådhuset byggdes liksom stadsportarna och St. Stephanskyrkan byggdes om
till gotisk hallkyrka. I början av 1600-talet är stadens blomstringsperiod
över. Stadsbränder, pest och trettioåriga kriget gick illa åt staden och
dess innevånare. Trots nöd och fattigdom kunde man under 1600-talet bygga
korsvirkeshus med vackra portaler och sevärda utsmyckningar.
Inte heller den begynnande industrialismen under 1800-talet kunde påverka stadens äldre bebyggelse och andra världskriget efterlämnade få spår. På så sätt har man kunnat bevara den ursprungliga stadsbilden.
Till stadens sevärdheter hör förutom St.
Stephanskyrkan med dess bekanta Schererorgel från 1624 (räknas som en av
Europas 10 mest värdefulla historiska orglar) också Neustädterporten. Denna hör
till Nordtysklands vackraste 
medeltida portanläggningar och uppfördes omkr.
1300. Det runda tornet och mellanbyggnaden tillkom omkring 1450. Över
genomfarten finns ett antal vapen målade. Stadens vackra rådhus tillkom omkr.
1430. Iögonfallande är den 24 m höga portalfronten. I översta våningen
finns rådhusets festsal och vigselrum, under det att bottenvåningen och
källaren används som museum.
På inre borggården finns ett enda hus kvar från 1300-talet, ett danshus. Detta omnämns under 1600-talet som skrivarstuga. Slottet, som byggdes under kejsar Karl IV, förstördes 1640 av svenska trupper och den byggnad som nu finns på platsen uppfördes omkr. 1700 av den preussiske kungen Friedrich I.
www.altmarktourismus.de www.romanikstrasse.de
Genom detta område
passerar turistleden: Romanska
vägen  |
