Karta: Geobasisdaten LKVK, Lizenznummer U-07/2008 
Regionen Merzig-Wadern ligger i nordvästra Saarlandet och kallas också den "gröna" regionen med dess vidsträckta skogar (naturparken Saar-Hunsrück) och kuperade landskap med sevärdheter och kulturminnesmärken. Eftersom området har varit bebott sedan "urminnes tider" är det ett av Saarlandets äldsta bosättningsområden med minnen från såväl förhistorisk som romarnas och frankernas tid. I hela regionen vid nedre delen av Saar och i Moseldalen har romarna efterlämnat sina spår bl.a. i form av hus. Till de mest bekanta hör villan i Nennig, en gång en slottsliknande praktbyggnad, vars festsal smyckades av den största och bäst bibehållna golvmosaik som frilagts norr om Alperna. Den mest bekanta sevärdheten är annars Saarslingan vid Mettlach-Orscholz. Inom området finns flera borgar och slott, mer eller mindre restaurerade. På berghangen längs Obermosel växer det saarländska vinet och vid mellersta Saar präglas landskapsbilden av utspridda fruktodlingar. Med naturskyddsområdet "Wolferskopf" har man också Saarlandets största sammanhängande skyddade naturområde.
Kommunen Perl (ca 6 900 inv.),
bestående av 16 idylliskt belägna byar, är den nordvästligaste kommunen i
Saarlandet med Mosel som statsgräns mot
Luxemburg. Kommunen ligger i det område som brukar kallas
"Trerikshörnet" (Dreiländerecke), där gränserna mellan Tyskland,
Frankrike och Luxemburg möts. Moseldalens öppning mot söder gör att klimatet
är milt och gynnsamt för 
vinodlingen. Ursprungsorter för bekanta
kvalitetsviner är bl.a. vinbyarna Perl, Sehndorf och Nennig. Perl är
Saarlandets enda vinodlingskommun och kan se tillbaka på en lång tradition
inom vinodlingen. Redan romarna använde området för att odla Elbling.
Kommunen ligger inom vinodlingsområdet Mosel-Saar-Ruwer och marknadsförs under
områdesbeteckningen "Moseltor". Det milda klimatet är också
gynnsamt för fruktodlingen, speciellt stenfrukter som körsbär, bigarråer
etc., som används vid framställningen av olika likörer.
1733 byggdes i Perl ett ståtligt palats, som
senare övergick i familjen von Nells ägo (kallas numera von Nells palats).
Byggnaden är 24,3 m lång med högt mansardtak. Framför palatset ligger en
park, som inom projektet "Trädgårdar utan gränser" har gjorts om
till en barockträdgård. Huset är i privat ägo, men parken är upplåten för
allmänheten.
För turisterna finns rätt många
sevärdheter att tillgå, framför allt från romartiden. Till dessa räknas
mosaikgolvet i Nennig, som en gång i tiden prydde festsalen i en romersk villa.
Omfattningen och utseendet av denna mosaik överträffar det mesta av de
romerska lämningar, som kan ses i Moseldalen i fråga om palats och villor.
Huvudbyggnaden hade en bredd av 140 m och hela anläggningen en längd av 650 m.
Av hela denna anläggning finns bara mosaikgolvet kvar. Med sin 15,65 m x 10,30
m stora, ornamentalt utsmyckade yta räknas detta som det största och bäst
bibehållna norr om Alperna.
På en höjd ovanför Nennig kan man se
slottet Berg, som egentligen består av två borgar. Det handlar här om två
med varandra förbundna vattenborgar, som byggdes under 1100-talet. Den undre
borgen är i privat ägo, den övre, som under senare århundraden byggdes om
till renässansslott, är idag ett lyxhotell.
I ortsdelen Borg har man i en rekonstruktion
byggt upp en trogen kopia av en rustik lantvilla med vestibul, badanläggningar,
trädgårdar och en romersk taverna. I tavernan kan man äta och dricka efter
romerska originalrecept. Här finns också utställningsskåp med fynd från
keltisk och romersk tid samt en audiovisuell visning av villans historia.
Den som vill köpa med sig hem någon lämplig flytande produkt, kan besöka byarna Sehndorf och Wochern. Den förra är känd som en utmärkt vinby med många odlare, den senare för att ha den högsta tätheten av brännerier per capita i Tyskland. Här kan man med fördel prova sig fram till vilken sorts fruktdryck man vill ta med sig hem.
Kommunen Mettlach (ca 12 400 inv.)
består av 10 sammanslutna orter med Mettlach och Orscholz som de största.
Kanske är kommunen mest bekant genom sitt geografiska läge vid Saar, där
floden gör en sväng om 180°. Allra bäst kan man se denna från
utsiktspunkten Cloef i Orscholz.
Mettlach har sitt ursprung i ett kloster
från 600-talet och rester av klostrets kyrka utgör den äldsta bevarade
kyrkobyggnaden i Saarlandet. Den klosterbyggnad, som man kan se, byggdes under
1700-talet, men plundrades av 
franska trupper 1792. 1809 köptes
byggnaderna in av J. F. Boch-Buschmann, som inrättade en keramikfabrik i dem
och som snabbt skulle bli ett världsberömt företag, som numera är känt
under namnet Villeroy & Boch. Företaget har ett eget museum med
multimediashow, som visar företagets historia och produkter.
Fabriksutförsäljning finns också för köplystna. Mettlach har för övrigt
ett stort antal kända företag med fabriksutförsäljning inom olika branscher.
Till sevärdheterna hör också Burg Montclair, ruiner efter en borg från 1400-talet. Borgen restaurerades 1993 och i borgkällaren har ett museum inrättats, där borgens och dess två föregångares historia skildras.
Staden Merzig (ca
30 900 inv.) består av den tidigare staden Merzig (knappt 11 000 inv.) samt 16
omkringliggande stadsdelar (=inkorporerade kommuner) längs Saar. Historiskt
går stadens ursprung tillbaka till den keltiska och romerska tiden och några
av stadsdelarna grundades under frankernas tid på 600-talet. Redan under
medeltiden var Merzig ett centrum i området men fick vänta till 1825 på sina
stadsrättigheter.
Ett av de vackraste husen i Merzig är
stadshuset, som byggdes 1649 som kurfurstligt slott efter franska förebilder.
Iögonenfallande är de två hörntornen, som skjuter ut framför byggnaden i
övrigt och är en våning högre. Efter en brand i början av 1700-talet
omgestaltades byggnaden i barock stil vid restaurationen, vilket bl.a. märks
på det förstörda ursprungliga trapptornet, som ersattes med en fristående
trappa med portal. Inne i stadshuset finns en speciell sevärdhet, 16
terrakottafigurer, som ursprungligen var avsedda som fasadutsmyckning för
slottet Herrenchiemsee. Dessa hade tillverkats av firman Villeroy & Boch
1879, då den bayerske kungen Ludwig II byggde sina slott, men sedan glömts
bort, då kungen avled och byggnationen ställdes in. Efter förhandlingar med
bayerska slottsförvaltningen lyckades staden och firman att som ständigt lån
återfå en del av konstverken till Merzig. Stadshuset används av
förvaltningen och kan beses under vanliga öppethållandetider.
Som det mest betydande byggnadsverket i
staden och den enda bibehållna romanska sakralbyggnaden anses kyrkan. St. Peter
vara. Trots många förändringar på grund av brandkatastrofer,
krigsförstörelse och ombyggnader, har kyrkan till stor del kunnat bevara sitt
ursprungliga utseende. Kyrkan byggdes omkring 1200 som klosterkyrka av munkar,
som kommit till orten 1182. Kyrkan är en treskeppig basilika med tvärhus,
sidoabsider och ett västligt torn. Det gotiska korsvalvet tillkom efter en
brand på 1500-talet. Även vid senare restaurationer har förändringar i
kyrkans utseende gjorts. I kyrkans inre finns ett flertal konstverk från tiden
omkring 1700.
Ett byggnadsminne från senare tid utgör den bunker, som tillkom före andra världskriget som ett led i försvaret av Västvallen. Bunkern är av s.k. B-klass, vilket innebär att tak och väggar skulle ha en tjocklek av minst 1,5 m stålbetong. Utmed Västvallen uppfördes 32 liknande bunkrar, varav detta är den enda, som har klarat sig oskadd och fortfarande är i originalutförande. Av själva bunkern syns bara ingången och kupolerna för pansarvapnen. Den k-märkta anläggningen består av 44 rum fördelade på tre våningar och skall enligt planerna bli museum.
Staden Wadern (ca 16 800 inv.) är uppbyggd på likartat sätt som Merzig med ett antal inkorporerade byar med sammanlagt ca 17 500 inv. Stadens namn anses komma från ett tidigt keltiskt ord med betydelsen "fuktig". Trots att en av romarvägarna ledde genom trakterna, finns få rester från romartiden och orten är inte känd förrän 950 i förbindelse med klostret i Mettlach. Områdets utveckling präglades av ätten Dagstuhl, som under 1200-talet lät uppföra en borg åt sig. Genom arv splittrades deras besittningar, som först 1635 kunde sammanföras igen för att 1698 övergå i grevens av Öttingen ägo. 1760 lät den grevliga familjen bygga ett nytt slott i Wadern. För Wadern fick den franska revolutionen positiva följder, eftersom orten fick nya administrativa uppgifter, som sedan också kunde behållas under den efterföljande preussiska tiden. Vid kommunreformen 1974 blev Wadern säte för den nya förvaltningen för 14 tidigare självständiga kommuner. Ett vidare steg i utvecklingen togs 1978, då Wadern fick stadsrättigheter.
Borgen Dagstuhl uppfördes omkring 1270 och var över 300 m lång inberäknat förborg i norr och försvarsanläggning med vallgrav, vall och två bastioner i söder. På grund av arvsförhållanden splittrades ägarbilden under 1300-talet och först genom kurfursten och ärkebiskopen av Trier, P. C. von Soetern, kunde delarna 1635 sammanföras i en ägarhand. Under 1400-talet och 1600-talets första hälft skedde intensiva ombyggnader. Under 1700-talet sköttes borgen illa av en insatt förvaltare och demolerades systematiskt. Under senare tid har ruinerna till stora delar frilagts och vetenskapliga utgrävningar har genomförts.
Slottet Dagstuhl byggdes 1760 av greven av Öttingen som säte för familjen. Huvudbyggnaden och slottskapellet är förbundna med varandra genom en nygotisk hörnbyggnad med torn. Kapellet används fortfarande för kyrkliga ändamål, framför allt bröllop. Den till slottet hörande trädgården är öppen för allmänheten.
[Upp]
