Karta (större upplösning) med vänlig tillåtelse av www.pfalz-touristik.de
Pfalziska berglandet sträcker sig litet slarvigt uttryckt mellan Naheland
och Kaiserslautern omkring floden Glan och präglas av skogar och fält, som
genomkorsas av bäckar och små floder. Floddalarna ger optimala möjligheter
för vandrare och cyklister att utforska landskapet och de små byarna utefter
vattendragen. Regionen är tämligen glest befolkad (140 inv. / km²) med en
tydlig profilering mot turism, som profiterar av närheten till Frankrike,
Luxemburg och turistiskt intressanta tyska städer. Ett tips bland 
tyskar är Ohmbachdalen, där man kan besöka den
uppdämda sjön och utforska gruvor eller besöka ädelstensmuseet i Brücken.
Mitt i regionen finns Pfalz högsta berg, Donnersberg 687 m. Högplatån omges
av rester efter en keltisk försvarsanläggning. På platån finns nu ett 250 m
högt TV-torn och ett utsiktstorn, varifrån man kan se mot Hunsrück, Odenwald
eller Taunus. Berget har fått sitt namn efter guden Donar, som germanerna
ansåg bodde där och också därifrån slungade ut sina blixtar mot jorden.
Städer och orter inom denna region är kanske inte så turistiskt frekventerade som många övriga i delstaten, men för de besökande, som söker ett boende med lugn och ro under sin semester och samtidigt ha nära till ett livligare semesterliv, kan de vara en bra kompromiss.
Foto: Fremdenverkehrszweckverband Landkreis Kusel
Kirchheimbolanden (ca 7 800 inv.), också kallat "Lilla residenset", ligger i det skogrika norra Pfalz och uppvisar en stadsbild av medeltida skönhet. Staden med anor från 700-talet ligger i anslutning till Donnersberg. Under 1100-talet ägdes byn av herrarna av Bolanden, vilket senare satte sina spår i stadsnamnet. Stadsrättigheter erhöll man 1368 och staden försågs med murar och torn. Trettioåriga kriget liksom det orleanska kriget i slutet av 1600-talet drabbade staden. Den största blomstringsperioden upplevde staden under 1700-talet, då flera av stadens vackra byggnader tillkom. Samtidigt förstördes emellertid stora delar av den medeltida stadsmuren för att ge plats åt nya byggnader. Den resterande halvan av muren har restaurerats.
På grund av sin sent uppnådda status som residensstad, var Kirchheimbolanden till största delen en tjänstemannastad och industrin fick fotfäste ganska sent.
I staden finns flera av de gamla tornen bevarade. Vid grå tornet kan man se hur den gamla stadsmuren med försvarsgången var konstruerad. Här kan man också bestiga muren och gå i den restaurerade försvarsgången.
Till stadens barocka sevärdheter hör bl.a. den protestantiska Paulskyrkan (tidigare slottskyrka), som stod färdig 1744. Den skiljer sig från andra kyrkor genom avsaknaden av torn och därmed saknar den också klockor. Kyrkan är mest bekant för sin s.k. Mozartorgel, som fortfarande är i originaltillstånd. Det rör sig här om den näst största orgeln av orgelbyggaren J. Michael Stumm. Under ett besök 1788 spelade Mozart på orgeln, vilket senare kom att rädda den 1943, då man stod i begrepp att smälta ned piporna i jakten efter metall.
Storkommunen Wolfstein består av staden Wolfstein (ca 2 000 inv.) och ett antal omkringliggande orter. Staden grundades 1275 av kung Rudolf av Habsburg. Strax efter grundandet uppfördes borgen Neu-Wolfstein, som blev plats för landets förvaltning. 1312 pantsattes staden och borgen fram till 1357, varefter staden tillhörde Kurpfalz. Troligen under 1100-talet hade en tidigare borg, Alt-Wolfstein, uppförts, vilken också i början av 1300-talet pantsattes. Den drogs senare in i det bayersk-pfalziska kriget och förstördes. Idag finns av de båda borgarna endast borgmurarna kvar, av Alt-Wolfstein dessutom ett vakttorn.
På Kreimberg vid Kreimbach-Kaulbach byggde ursprungligen kelter en ringvall utmed kanten av toppen. Talrika fynd från tiden omkring 400 f.Kr. bekräftar denna keltiska flyktborg. Romarna byggde senare ett bergkastell. Från den romerska tiden finns talrika fynd i Pfalz historiska museum (Speyer).
Zweikirche i Lautertal hör till de äldsta kyrkorna i Pfalz och byggdes vid sidan av en kyrka från frankisk tid. Kyrkan delades mellan flera byar, vilka numera har försvunnit. I mitten av 1200-talet utvidgades kyrkan och under 1400-talet byggdes den om. Kyrkan kan uppvisa flera olika byggnadsstilar som det romanska långhuset, det gotiska västtornet och det sengotiska koret. Vid senare restaureringsarbeten har man upptäckt konsthistoriskt betydande väggmålningar.
Kusel (ca 5 000 inv.) har en historia som sträcker sig över 1200 år tillbaka med ursprung i en frankisk kungsgård från 600- eller 700-talen. Gården kom senare genom gåva eller köp till ärkestiftet i Reims. Omkring 850 nämns stadens namn för första gången, då omfattande ett större område än nu. Omkring 1350 utfärdas stadsrättigheter för Kusel. Tre gånger blev staden eldhärjad av främmande styrkor, senast 1794 av fransmännen, varefter endast ett hus återstod. Efter branden skedde en återuppbyggnad efter den medeltida planritningen och med användande av ännu bestående senbarocka och klassicistiska stilformer. Speciellt framträdande är detta vid torget med rådhuset och dess klockspel och den evangeliska stadskyrkan. Kyrkan, med dess klara linjer och strängt symmetriska uppbyggnad, anses vara en av de vackraste klassicistiska kyrkorna i trakten.
En halv mil från staden, i Thallichtenberg, ligger Burg Lichtenberg,
Tysklands största borgruin, 425 m lång. Borgen byggdes omkring 1200 och
tillhörde greven av Veldenz. Den erövrades eller förstördes aldrig genom
anfall, däremot skadades den avsevärt genom eldsvåda 1799. Borgen är
k-skyddad sedan 1895. Från det kraftiga fyrkantiga tornet har man en vacker
utsikt över Kusel i söder och bergen i norr. I borgen finns förutom
restaurang och vandrarhem också två museer, "Urweltmuseum Geoskop"
och "Musikantenland-Museum".
Foto: Fremdenverkehrszweckverband Landkreis Kusel
[Upp]
