Regionen Övre Mosel kan indelas i tre turistiska områden: Trerikshörnet, Luxemburgska vinleden och Saar-Obermosel.
ligger till största delen inom Saarland och behandlas där.
omfattar orter på Mosels vänstra sida och ligger i Luxemburg.
ligger sydväst om Trier och gränsar till Luxemburg och Saarland med huvudorterna Konz och Saarburg. Området är sedan länge väl känt bland cykelturister tack vare ett väl utbyggt cykelvägnät, som också sträcker sig in i grannländerna. Även för vandrare är det väl sörjt med markerade leder genom olika typer av natur. Regionen präglas av de båda floderna, som flyter samman vid Konz, men också av det kulturhistoriska arvet efter kelter och romare. Borgar, slott och museer finns i stor mängd.
För vinkännaren eller vinälskaren utgör detta område en möjlighet att utforska en i Sverige ganska okänd druva. Vid sidan av den vanliga Riesling växer här en äldre sort, Elbling, som efter en lång tids dominans sjönk i popularitet under 1600-talet för att nästan helt försvinna. Under 1990-talet blev den åter omtyckt och spelar nu på båda sidor av Övre Mosel en viktig roll, både i Luxemburg och i Tyskland. Detta anses vara Tysklands äldsta druvsort och odlades redan av romarna. Den odlas på en ganska liten yta, om man jämför med den tyska vinodlingen i stort, speciellt mellan orterna Metzdorf/Sauer och Palzem, där Mosel utgör gräns mellan de båda grannstaterna. Men inom detta område är den helt dominerande: 1 000 ha Elbling kan ställas mot 2 ha Riesling.
Palzem (ca 1 300 inv.) ligger i en halvcirkelformad slinga av Mosel
och är den sydligaste vinodlingskommunen i Rheinland-Pfalz. Ortens historia
går tillbaka till romartiden, då man här för romarnas gamla väg mellan Metz
och Trier byggde en bro över floden. På platån vid Palzem har man funnit
rester efter en romersk villa, som också har gett upphov till ortens namn.
Ortsbilden präglas än idag av de ståtliga lantliga byggnaderna från
1800-talet. Imposant är också "slottet Thorn", en borg byggd på
1200-talet på en höjd vid Mosel. Den storslagna byggnadsgruppen utvidgades
under 1500- och 1600-talen samt 1800 med en herrgårdsliknande byggnad. Slottet
är känt som det äldsta slottsvingodset vid Mosel och har Europas äldsta
vinpress av trä. I ortsdelen Kreuzweiler finns ett museum för lantlig kultur
och teknik med olika slags traktorer och bulldozrar från 1920-talet fram till
1950-talet. Palzem är också känt för att vara Tysklands centrum för barfota
vattenskidåkning.
Foto: Saar-Obermosel-Touristik
Wincheringen (ca 1 600 inv.) ligger med sitt centrum på ett hang en
bit från Mosel. Orten grundades bevisligen under stenåldern och hade redan då
ett bra läge. Under den frankiska bosättningsperioden grupperades ortens
centrum runt en tidigare vattenborg. Från denna borg härstammar det medeltida
rund- och försvarstornet, som är ett iögonenfallande kännemärke för
Wincheringen. Som en kuriositet kan nämnas, att kyrkan, som inte har något
torn, har sina klockor i försvarstornet. Kyrkan är känd för sina vägg- och
takmålningar. En broförbindelse över Mosel har lagt grunden till ett livligt
utbyte med Luxemburg. (Bl.a. är bensinpriset som regel lägre i
Luxemburg än i Tyskland och Frankrike.)
Foto: Saar-Obermosel-Touristik
Nittel (ca 2 000 inv.) vid en av Mosels otaliga krökar mellan höga
klippor. Den mediterrana växtligheten tyder på ett varmt klimat, som är
särskilt gynnsamt för vinodlingen. Inom två naturskyddsområden växer t.o.m.
orkidéer. Högt över byn står vallfartskapellet St. Rochus, känt sedan 1432.
Under årens lopp har det skadats genom krig väderpåverkan men alltid
renoverats eller byggts upp igen. Vid den senaste ombyggnaden försågs det med
spetsbågade portaler, som ger det ett nygotiskt utseende.
I området vid Nittel har många fynd gjorts, som visar på en romersk närvaro för ca 2000 år sedan. Orten omnämns år 1000 i en urkund från biskopen av Trier. Under årens lopp fick Nittel uppleva många växlingar i fråga om olika härskare och tillhörde såväl hertigdömet Lothringen som Frankrike, Luxemburg och Österrikiska Nederländerna innan orten 1815 tilldömdes Preussen.
Foto: Saar-Obermosel-Touristik
Wasserliesch (ca 2 200 inv.) är en omtyckt bostads- och semesterort
vid Mosel vid foten av "Liescher Berg" endast 12 km från Trier. Orten
är speciellt lämpad för sådana turister, som vill cykla eller vandra,
eftersom det finns 
väl utbyggda leder för båda kategorierna. Uppe på berget
finns också naturskyddsområdet "Perfeist", där man kan beundra en
mängd för trakten ovanliga växter och djur, som har acklimatiserat sig här
tack vare gynnsamma jord- och klimatbetingelser. Här finns bl.a. många
skyddade orkidéarter.
Uppe på berget finns också rester efter vad man tror är ett romerskt militärläger. Den tämligen omfattande anläggningen var försedd med stenvallar och gravar åt alla håll och på tre sidor dessutom säkrad av branta bergskanter. Arkeologiska utgrävningar har dock ej kunnat klargöra syftet med lägret.
På det nuvarande torget i Wasserliesch stod på romartiden ett romerskt
landställe byggt på 200-talet. Detta anses vara medelpunkten för den dåtida
orten. De första byggnadsresterna efter huset upptäcktes 1856, då omfattande
murrester och många inredningsföremål kom i ljuset. Stora delar av huset har
troligen förstörts tidigare, då på platsen fanns en sengotisk kyrka, som
byggdes på 900-talet på husets grund. När den gamla kyrkogården röjdes
undan, kom ytterligare delar av huset i dagen. Bl.a. kunde man säkra rester
efter en bekväm badanläggning med värmeanläggning.
Konz (ca 17 800 inv.) ligger vid Saars inflöde i Mosel och erbjuder ett centralt läge för utflykter på floderna och i de tre länderna. Platsen var viktig även för romarna med tanke på de goda skeppningsmöjligheterna och den viktiga härvägen. Förbindelsen över Saar underlättades av en stenbro befäst med två torn för att markera Konz viktiga strategiska läge. Platsens betydelse för romarna bevisas också av det sommarresidens, som byggdes åt den romerske kejsaren i mitten av 300-talet. Runt detta uppstod sedan den medeltida stadskärnan med kyrka, prästgård och borg. Även under senare tid har det strategiska läget förorsakat strider som t.ex. 1675, då en tysk armé slog en fransk vid bron.
För cykelturister är staden ganska perfekt som startplats, eftersom här korsas flera cykelleder. Det omgivande landskapet är också lämpligt för vandringar.
I stadsdelen Karthaus finns klostret Karthaus, vars barockfasad påminner om
ett slott. Klostret grundades 1680 och övergick i privat ägo 1794, sedan de
franska revolutionstrupperna hade övertagit makten. Under tiden därefter
skedde en rivning av vissa delar, men den södra flygeln kunde behållas av
kyrkan och förvärvades 1855 av franciskanersystrarna. 1963 gav de upp sitt
kloster, som övertogs av staden. Efter renovering används klostret idag som
medelpunkt för stadens kulturella aktiviteter som konstutställningar och
konserter.
Av det ovan nämnda sommarresidenset är idag bara ruiner kvar. Enligt
efterlämnade källor hade det ett mått av 84 x 38 m. Vid utgrävningar 1959
hittade man bl.a. ca 30 rum, remarkabla fynd av glas och en guldskatt. Då man
vid samma tid byggde kyrkan St. Nikolaus gick väsentliga delar av de
kvarlämnade resterna förlorade. I närheten av kyrkan finns fortfarande rester
av badhuset med badkar. I kyrkans krypta finns rester av muren bevarade liksom
en under kyrkan liggande värmegång. De friliggande murresterna är alltid
tillgängliga, fynden i kryptan kan beses efter kontakt med pastorsexpeditionen.
Bild: Saar-Obermosel-Touristik
Wiltingen (ca 1 300 inv.) ligger utmed en gammal arm av Saar, som
lämnades kvar, när en ny och kortare väg iordningställdes för
fartygstrafiken. Här flyter den gamla floden till fromma för naturvänner och
fritidsfiskare. Orten gäller som centrum för odlingen av Riesling vid nedre
Saar. Namnet Wiltingen tyder på en tidig frankisk bosättning, men fynd visar
på, att här tidigare måste ha funnits en romersk ort. Halva byn står på
romerska ruiner och allt som oftast upptäcks rester efter byggnader. Man har
tidigare hittat delar av en badinrättning och ca 25 m² mosaikgolv. Inget av
dessa fynd finns emellertid kvar. Under medeltiden och den första delen av den
nyare tiden utgjorde Wiltingen tillsammans med Kanzem en luxemburgsk exklav i
kurfurstendömet Trier.
Foto: Saar-Obermosel-Touristik
Saarburg (ca 6 200 inv.) grundades 964 av greven Siegfried av
Luxemburg i och med byggandet av borgen på ett berg högt ovanför Saar och
hade 1291 växt så pass, att kejsaren förlänade orten stadsrättigheter.
1500-talet innebar krig och förstörelse, som sedan följdes av trettioåriga
kriget och pesten. 1700-talet innebar ständiga krig mellan habsburgare och
fransoser, då staden också växlade ägare, allt eftersom de respektive
parterna vann krigen. Efter Wienkongressen 1815 överfördes kantonen Saarburg
till Preussen. Under 1850-talet revs stadsbefästningens gamla torn och portar
och endast två lämnades kvar. Vid denna tid inköpte staden också ruinerna
efter borgen. 1938 blev Saarburg garnisonsstad, vilket kan ha bidragit till att
den bombades 1944, då bl.a. Saarbron och Laurentiuskyrkan förstördes. Idag
är den romantiska medeltida staden en erkänd rekreationsort och dessutom ett
centrum i regionen Saarburger Land.
Till stadens sevärdheter hör borgruinen med vakttornet, som under sin mer än 1000-åriga historia aldrig förstördes. Från tornet har man en härlig utsikt över Saars dalgång.
Stadens huvudattraktion är vattenfallet, som mitt i staden störtar sig ned
i djupet och där driver kvarnhjulen på det kvarnmuseum, som inrättats där. I
museet finns utställda föremål och verktyg, som förknippas med kvarnar och
malning.
Foto: Saar-Obermosel-Touristik
Allt kartmaterial © Thomas Lutz, Lutzdesign.
Ingående beskrivningar av Moseldalen på tyska och engelska hos 
[Upp]
