Området Mellersta Mosel är tämligen omfattande och sträcker sig från Trier i väst till Briedel i öst med delavsnitt som Ruwerdalen, som också räknas till Moselområdet, Romerska vinvägen och Mittelmosel.
På grund av omfattningen har Trier brutits ut från denna sida och redovisats separat.
Floden
Ruwer har under senare tid blivit allt mera bekant, vilket inte enbart beror på
det kända vinodlingsområdet Mosel-Saar-Ruwer utan också på vad Ruwerdalen i
sig har att erbjuda. Trots att vinet producerat i Ruwerdalen numera
marknadsförs som moselvin, har allt flera lokala vinproducenter märkt sina
viner med den speciella symbol, som gör det lätt att identifiera vinet från
Ruwer. Det rör sig inte om några stora mängder globalt sett - ca 3 miljoner
flaskor. (Man bör vara medveten om, att Ruwerviner är litet
syrliga och att även i de bästa kvalitetsvinerna /Auslese/ den koncentrerade
fruktsyran tar överhanden över sötman.)
De flesta av de kända vinorterna ligger på Ruwers högra sida och i
deras närhet omväxlande blandskogar, som bjuder in till vandring bland ekar,
bokar, lärkträd och valnötsträd. Kanske frestas man att gå till Rösterkopf,
Ruwers källa på 708 m höjd över havet. En vandring längs floden kan också
vara klimatbetingat intressant. De olika höjdlägena främjar de harmoniska
färgerna i naturen och från utsiktspunkterna har man en härlig utsikt över
delar av Mosel, Eifel och Hunsrück.
Den största av vinorterna är Waldrach (ca 2 000 inv.), som också är en känd rekreationsort. Orten fanns med bland dem, som tidigt koloniserades och rester efter den romerska bosättningen har hittats bl.a. i närheten av kyrkan. Här har man funnit rester efter en vattenledning, som ledde vatten till Trier. Waldrachs kyrka är också känd för sina altare.
Den äldsta orten i området är Mertesdorf (ca 1 600 inv.), vars
historiska ortscentrum har utvecklats i en av Ruwers sidodalar, som sträcker
sig ett par kilometer i östlig riktning och slutar i ett utvidgat område. På
båda sidorna av dalgången sträcker sig vinodlingar uppför slänterna och
tillsammans med skogarna omsluter den lilla byn. Under 
romartiden passerades den
lilla dalgången av romarvägen från Trier till Mainz och åtskilliga
byggnadsrester från den tiden visar på en tidig bosättning (t.ex.
Karlskvarnen). Närbelägenheten till Trier har gjort att byn utvecklats från
att ha haft vinodling, jordbruks- och kreatursskötsel som förnämsta
inkomstkällor till att numera vara en "sovstad" till Trier. Härtill har det
natursköna läget och den friska luften bidragit. Mertesdorf är därför sedan
flera år tillbaka en godkänd rekreationsort.
www.ruwer.de/ www.mertesdorf.de/
Den mest bekanta vinorten vid Ruwer är Kasel (ca 1 200 inv.), som är känd för sina "blommiga, lätta viner", vars karaktär kommer från den för regionen typiska skifferrika marken. Under tidigare århundraden ägde flera av Triers kloster vingårdar i Kasel. Samtliga av dessa är nu i privat ägo och byggnaderna har till en del gjorts om till bostadshus.
Den del av Mosel, som börjar vid Kenn och sträcker sig fram till strax
efter Leiwen, brukar benämnas Romerska vinvägen. Då romarna fanns i området,
hade de sitt vin lagrat i Trier och skickade laster därifrån på säkrade
transportvägar till de olika militärlägren. Även om Mosel fanns som
transportled, uppstod problem med återkommande höga och låga vattennivåer,
vilket omöjliggjorde garantier för transporter året om. Därför byggdes vid
sidan av Mosel underhållsvägar, som sedan vid nedre delen av mellersta Mosel
delade sig och ledde vidare till Köln
och Mainz. På så vis fanns redan under romartiden en romersk vinväg. Utefter
detta vägavsnitt, där ungefär en tredjedel av allt Moselvin (framför allt
Riesling) framställs, finns nu 18 vin- och semesterorter. Landskapet inom
området är mycket varierat: från det pittoreska flodlandskapet och vinorterna
till de skogrika regionerna som är delar av Eifel och Hunsrück.
Största ort inom området är den tämligen unga staden Schweich (ca
6 500 inv.), som fick sina stadsrättigheter först 1984. Givetvis var även
Schweich bebott under romartiden, vilket bl.a. murarna från en romersk villa,
mynt, mosaikgolv, gravfält etc. visar. Bland ytterligare sevärdheter finns
Niederprümer Hof, det gamla färjetornet och kyrkan St. Martin.
Den minsta orten men en av de äldsta är Longen (ca 80 inv.), som
under lång tid ägdes av klostren Echternach och Prüm och därefter av
ärkebiskopen Balduin. Sevärt i den lilla byn är kapellet.
En ort med mycket kultur är Longuich (ca 1 200 inv.), som var en
viktig plats under romartiden. Hit förde inte mindre än nio vägar från den
gamla romarvägen. Påminnande om denna tid är en romersk villa, som har
återuppbyggts och delvis rekonstruerats bland vinbergen. Denna visar, att den
romerska badkulturen praktiserades inte bara i badhusen i Trier. Fram till
slutet av 1400-talet bodde olika riddarsläkter i Longuich, vilket idag bevisas
av "Alte Burg zu Longuich". Sevärd är också den vackra barockkyrkan
från 1771 med en bekant Mariabild.
Klüsserath (ca 1 100 inv.) hör till de små byarna, som, förutom
ett gott vin, också kan bjuda besökaren på litet mera fakta om både orten
och vinet. Om vinet kan man lära sig genom att följa en undervisningsstig med
olika klargörande stationer; om orten genom att besöka den tidigare
vattenborgen från 1300-talet med den bevarade valvkällaren och ortens kyrka
med dess sevärdheter. I normala fall brukar byar vara uppbyggda runt ortens
kyrka. Klüsserath är exempel på en annan sorts by, en s.k. "Strassendorf",
där husen har byggts utmed den väg som går genom byn. Detta gör att byn blir
ca 2 km lång men med obetydligt djup. Orten anses vara tillkommen under keltisk
tid och har sedan övertagits av romarna. Rester från denna tid kan ses i byns
västra delar, där det låg en romersk gård. Hur byns namn skulle ha
uppstått, råder delade meningar: antingen att det var en sank mark, där
bifloden Salm stöter samman med Mosel eller att det är en tidigare svedjemark.
Under alla omständigheter visade sig platsen vara utmärkt för vinodlingen
genom sina hang i söderläge. Knappast någon annan by i Moseldalen präglas
idag så starkt av vinodlingen som Klüsserath.
Alla bilder från Romerska vinvägen med vänlig tillåtelse av www.roemische-weinstrasse.de
Det egentliga Mellersta Mosel utgörs av den delen av Mosel, som befinner sig
mellan Leiwen och Briedel. Utefter denna sträcka ligger också Mosels mest
kända vinorter och vinodlingar med namn som Neumagen-Dhron, Bernkastel-Kues och
Traben-Trarbach. Landskapet är bekant för sin skönhet oavsett årstiden och
bjuder in till promenader eller cykelturer vid strandkanten eller på de
speciella lederna. Här ligger borgar och borgruiner tätt, orter fyllda av
intressanta byggnader vill förmedla sitt historiska förflutna och gemytliga
restauranger och vinstugor gör sitt för att ge gästerna en angenäm vistelse.
Och fördelaktigast av allt, det är inte långt mellan både orter och
restauranger.
Neumagen-Dhron (ca 2 200 inv.), som också kallar sig "Tysklands äldsta vinort", användes av romarna som en mellanstation på vägen mellan Trier och Konstanz, vilket innebar, att man har hittat en ansenlig mängd romerska kvarlämningar, ofta med anknytning till vin. Till de mest kända hör den avbildning av ett vinskepp, som ursprungligen var en gravvård för en romersk vinhandlare. Skeppet kan nu beses i Landsmuseet i Trier, men en kopia finns på orten.
Om man vill skaffa sig en uppfattning om orten under romarnas tid, kan man gå den rundvandring, som för till rester av den romerska kulturen och de tavlor, som beskriver föremålen. Fortfarande kan man se delar av murarna efter det senantika kastellet. Tyvärr förstördes mycket av den imponerande befästningen vid utgrävningar under 1800-talets slut. 1997 lyckades man dock hitta ett torn, som kunde friläggas.
Piesport (ca 1 900 inv.), den kommun vid Mosel som har den mest omfattande vinodlingen och känd i Sverige för sitt vita vin, var bebott av romarna och omskrivet av den romerske diktaren Ausonius. Redan då omslöt vinbergen orten "som raderna i en amfiteater". 1985 hittades den största romerska vinpressen norr om Alperna och rekonstruerades. Denna står nu i centrum för festligheter under andra veckoslutet i oktober, då man firar romerska vinpressningsfesten. Andra romerska fynd tyder på att orten var en betydelsefull hamn.
Rokokokyrkan St. Michael tillhör också det som man inte bör missa att bese vid ett besök i orten.
Vid Piesport ligger Moselloreley, motsvarigheten till Rhens Loreley. Här sluttar på sina ställen klipporna så brant ned i floden, att inte ens en liten gångstig ryms. Däremot finns en vandringsled uppe på berget.
Bernkastel-Kues (ca 6 700 inv.) tillhör de mest omtyckta orterna vid
Mosel och är också en centralort inom området Mellersta Mosel. Staden är
belägen på båda sidorna av Mosel och övervakas av borgruinen Landshut. På
de branta sluttningarna växer vinrankor på den för vinet så betydelsefulla
skiffergrunden och ger några av världens bästa viner. Under strövtåg genom
staden, som var bebodd för över 3 000 år sedan, kan man se de historiska
skeenden, som har satt spår i olika historiska byggnader. 1291 fick Bernkastel
stadsrättigheter.
Bland de äldsta byggnaderna är borgruinen Landshut, som omnämndes redan under
600-talet. Tidigt blev borgen en nagel i ögat på ärkebiskopen, som 1017 lät
inta och förstöra den. En ny släkt tillträdde som ägare och ville bygga upp
borgen igen. Ärkebiskopen motsatte sig detta, men under hans resa till Rom tog
ägaren chansen och byggde upp en stark fästning. När ärkebiskopen kom
tillbaka, lät han riva den nya borgen. 1277 lät ärkebiskopen bygga en ny borg
omgiven av starka murar, som gjorde den ointaglig vid den tiden. Under en period
av över 500 år fram till 1802 tillhörde staden och borgen stiftet Trier.
Trots 1600-talets krig förblev borgen intakt men förstördes fullständigt i
en eldsvåda 1692. Borgen är numera stadens egendom.
Stadsdelen Kues är mest känd för filosofen Nikolaus von Kues (Cusanus),
som under 1400-talet blev känd för sina åsikter om den medeltida teologin och
dess geocentriska världsbild. I hans födelsehus finns en ständig utställning
om Cusanus och hans liv och verk.
Den enda kvarvarande stadsporten av åtta från den gamla ringmuren är Graacher Tor. Sedan 1985 finns här hembygdsmuseet, som informerar om stadens över 700 år gamla historia. Stadens andra museum är tillägnat moselvinet. Detta är ingen inrättning, där gamla föremål bara är utställda. Samlingen av verktyg och apparater vill visa vinarbetarens arbete under årets lopp. Denna kompletteras med dokument om vinodlingens historia vid Mosel.
Väl värd ett besök är kyrkan St. Michael, som med sitt kraftiga 600 år
gamla torn behärskar stadsbilden. Kyrkan omnämndes 1177 men är i sin
nuvarande form i allt väsentligt från 1300-talets slut. Den treskeppiga kyrkan
är sällsynt rikt utrustad. Den gamla barockfasaden, som
restaurerades 1968, erbjuder en stark kontrast till det kraftiga tornet, som
troligen var ett försvarstorn, eftersom kyrkan låg alldeles intill den
tidigare stadsmuren.
Bernkastels historiska torg tillkom under medeltiden och återspeglar stadens
självmedvetna och stolta medelklass. Det utmärks av en grace och värdighet,
som inte många andra torg i Tyskland har, men samtidigt också av gemytlighet
och glädje. De 400 år gamla korsvirkeshusen, renässansrådhuset och "det
spetsiga huset" är en spegelbild av medeltiden och det välstånd, som
rådde i staden. Det första rådhuset byggdes troligen strax efter att staden
hade fått stadsrättigheter 1291 på samma ställe, där dagens rådhus finns.
Den nuvarande fasaden tillkom 1608 under senrenässansens tid och är ett verk
av en känd bildhuggare från Trier, R.H. Hoffmann. Vid vänstra hörnpelaren
kan man fortfarande se den skampåle, där missdådare fängslades offentligt.
Ytterligare två hus vid torget bör nämnas, "Heinz'sches Haus"
(huset till höger på bilden ovanför) och "Spetsiga huset". Det förra hör till stadens äldsta hus och är
det rikligast och vackrast utsmyckade korsvirkeshuset. Det vänder den smalaste
sidan mot torget med en smal och låg bottenvåning med tre ovanpå byggda
utskjutande våningar. "Det spetsiga huset" byggdes 1416 och är ett
exempel på medeltidens borgerliga bostadskultur i Moselområdet. På en
vinkällare byggd i skiffersten syns övervåningarna vilande på ekstockar
skjuta ut på källarens båda sidor och därpå ett högt vindsmagasin för
foder och husdjur.
Staden Traben-Trarbach (ca 6 000 inv.) består också av två tidigare
självständiga orter på var sin sida av Mosel. Traben är känd sedan 820 och
Trarbach sedan 1144. Området Traben sträckte sig på Mosels båda sidor och
hade till en början en inriktning mot jordbruk. Trarbach växte fram i en
dalgång och närmade sig Mosel långsamt. I samband med den franska
ockupationen av Rhenlandet 1794 infördes en nyindelning av området och de
båda orterna slöts samman till en förvaltningsenhet. Preussen övertog senare
indelningen men med geografiska förändringar. Trarbach, som alltid hade haft
en stadslik struktur, erkändes som stad 1856. Till detta bidrog
köpmannaskråets dominerande ställning och mångfalden företrädda yrken.
Traben fick större ekonomisk betydelse under 1800-talet, då området 
blev allt
mera intressant för Trarbachs vinhandlare. Senast 1857 efter stadsbranden i
Trarbach flyttade många av dem till Traben och grundade en grossistverksamhet
inom vinhandeln, vilket kom att bli av stor betydelse för orten. Under hela
1800-talet utvecklades Traben både i fråga om befolkningstillväxt och
skattekraft och under 1890-talet överträffades Trarbach. Genom anslutningen
till Preussen blomstrade handeln och som protestantisk enklav inom
ärkebiskopsdömet Trier månade man om förbindelserna med andra protestantiska
länder och områden. Som en följd av det ekonomiska uppsvinget växte också
det politiska självmedvetandet i Traben och 1904 kunde man komma överens om en
förening av de båda orterna.
På grund av stadsbränderna 1857 och 1879 förstördes de gamla
stadskärnorna nästan helt och hållet. I slutet av 1800-talet satte därför
en livlig byggverksamhet in och en stor del av de officiella byggnaderna tillkom
fram till 1910. Dessa byggnader är en blandning av historicistisk stil och
moselländsk korsvirkesarkitektur. En mängd privata byggnader, som tillkom
efter 1904, byggdes i jugendstil och är fortfarande väl bibehållna.
Som ett minne från den tid, då området tillhörde grevskapet Sponheim,
står ruinerna efter borgen Grewenburg, som uppfördes omkring 1350. Under de
många krigen under 1600- och 1700-talen bytte borgen ägare 13 gånger, innan
den 1734 erövrades av fransmännen och förstördes.
Den franske kungen
Ludvig XIV lät från 1687 uppföra en gigantisk
fästningsanläggning på ett berg ovanför Traben med plats för 12 000 man och
3 000 hästar som ett led i försörjningen av sin kedja av fästningar och för
att därifrån kunna behärska mellersta Rhenlandet. Men fransmännen kunde i
längden inte behålla en så dyrbar fästning och hellre än att låta fienden
få den, lät de 11 år senare själva förstöra den. Fynd från
utgrävningar, som genomfördes under 1930-talet, visas på Mittelmoselmuseet i
Trarbach tillsammans med planerna över fästningen. Av fästningens väldiga
murar, kasematter och källare finns endast små rester kvar.
Ett av de hus, som klarade den stora stadsbranden 1857, var den barockvilla
från 1755, som nu härbärgerar Mittelmoselmuseet. Huset uppfördes åt en
välbärgad köpmansfamilj i en barockstil, som var vanlig i Trier vid den
tiden. Här presenteras också det sätt att bo, som var vanligt för en
patricierfamilj under 1700- och 1800-talen och är därigenom en säregenhet
för Rheinland-Pfalz museilandskap. I museet visas inte bara värdefulla möbler
och konstföremål från tre århundraden utan också en omfattande samling, som
visar stadens egen historia med fynd från romarnas och frankernas tid lika väl
som från senare tiders bostadskultur och hantverkshistoria. Här kan man också
se en modell av den ovan omnämnda borgen Grewenburg.
Värd ett besök är också "Ikonernas hus", en samling uppbyggd av
den statslöse ikonografen Alexej Saweljew. Här visas med 115 av hans
"moderna ikoner" av Novgorodskolan den kristna kyrkans viktigaste
byggnadsstenar. Man får också en introduktion till ikonernas teknik, innehåll
och väsen liksom deras betydelse och användning.
Inom området Mellersta Mosel finns ett stort antal små orter och byar, som kan vara verkliga fynd för turisten. Här kan nämnas platser som Lieser, Graach, Ürzig, Kinheim, Kröv m.fl. De flesta av dem är, vare sig det gäller små hotell eller pensionat eller familjer, som hyr ut ett enstaka rum, helt inställda på att ta emot turister på bästa sätt. Här kan man också göra verkliga upptäckter hos mindre vinodlare, vars produkter säljs lokalt och aldrig når de stora orterna. Många av dessa orter har också en intressant historia för den som t.ex. vill följa upp romarnas vistelse i området. För bilburna turister gäller dock som vanligt att lämna de stora vägarna och i stället utforska de mindre, som leder till de små orterna. För att få närmare upplysningar om sådana platser bör man lämpligen kontakta den lokala turistinformationen eller tysk Internetguide.
Allt kartmaterial © Thomas Lutz, Lutzdesign.
Ingående beskrivningar av Moseldalen på tyska och engelska hos 
[Upp]
