Ahrdalen    

Karta med vänlig tillåtelse av www.ahrtal-reise.de

I norra delen av Rheinland-Pfalz ligger Ahrdalen utmed den ca 89 km långa floden Ahr, en av Rhens vänstra bifloder. Flodens speciella tjusning ligger i den omväxlande naturen. Efter att under några kilometer ha runnit i Nordrhein-Westfalen flyter den sedan i sin helhet inom Rheinland-Pfalz. Den mellersta delen av dalgången karaktäriseras av raviner och klippor och på flodens norra sida finner man de bekanta vinodlingsområdena med röda druvor, som ger det som ofta räknas som det bästa tyska rödvinet. Bidragande orsak till detta är det milda klimatet och det höga antalet soltimmar, som kan uppgå till mer än 1300 timmar. Här finns också Tysklands största sammanhållna odlingsområde för röda druvor. Mellan Rech och Marienthal blir dalgången mycket bredare för att sedan återigen smalna av. Från Bad Neuenahr-Ahrweiler vidgas den åter och övergår till ett fruktbart landskap av strandängar vid mynningsdeltat vid Remagen. Mellan Bad Bodendorf och Altenahr finns en 35 km lång markerad vandringsled (Rotwein-Wanderweg), som binder samman alla vinorterna utmed Ahr. Ledens popularitet gör att det under vinskördetiden är många som använder den för att komma till de bekanta vinorterna. Den som därför har tänkt utnyttja den enbart för vandringens skull, bör kanske i stället använda någon annan led, som inte direkt förknippas med vinet. I Ahrdalen upptas ca 540 ha mark av vinodlingar, till största delen röda druvor. De mest förekommande sorterna är Spätburgunder (62 %), Portugieser (10 %) och Riesling (7 %).

De mindre vinorterna utmed floden Ahr präglas av den romantiska dalgången med dess sluttningar med vinodlingar och Eifels höjder med de vidsträckta skogarna. Gamla kyrkor, kapell, borgar, hus och konstskatter visar på landskapets kulturella tradition. Utmed floden kan man besöka platser som Hönningen, Altenahr, Mayschoss, Rech och Dernau. På både större och mindre orter finns möjligheter att njuta av områdets goda röda och vita viner.

Altenahr (ca 1 600 inv.) utgör en av ändpunkterna för vandringsleden utmed Ahr och är ett omtyckt turistmål. Området omkring Altenahr var bebott redan under frankisk tid men orten uppstod först i samband med byggandet av borgen Are omkring 1100. 1246 skänktes borgen och grevskapet till ärkestiftet i Köln, där det nya landområdet kom att inta en viktig ställning. Borgen blev säte för förvaltningen och tidvis också ärkebiskoparnas fängelse. 1690 erövrades borgen för första gången och orten brändes ned. 1714 förstördes borgen av trupper från Köln, eftersom den användes av fribytare för överfall i närheten. Bland ruinerna kan man känna igen resterna av ett av de sällsynta dubbelkapellen från tiden omkring 1200. I förbindelse med borgen hade Altenahr en försvarsanläggning med tre portar, av vilka några rester av en av dem fortfarande finns kvar. Sevärd är också ortens romanska pelarbasilika från 1100-talet med det gotiska koret från 1326. Den som önskar se litet mera av utsikten över Ahr kan ta en tur med linbanan upp till 354 m höga Ditschhardt.

Mayschoss (ca 1 000 inv.) är känd sedan 1106 och är belägen i en vid dalkittel. Orten splittras av höjder, som gör att man kan få intrycket av att se flera olika vinorter, om man betraktar den från någon av de omgivande utsiktspunkterna (,av vilka en har namnet Schwedenkopf). I Mayschoss ligger också Ahrdalens äldsta borganläggning, Saffenburg, som är känd sedan 1000-talet. Borgen belägrades flera gånger under 1600-talet och förstördes slutligen 1704. Endast några få ruinrester återstår. I Mayschoss finns också världens äldsta vinodlarförening, som kom till stånd 1868, då några av vinodlarna slöt sig samman, vilket blev upptakten för bildandet av ett stort antal ytterligare föreningar. Föreningens källare är sevärda, gärna i samband med en vinprovning under sakkunnig ledning. Här finns också en utställning av historiska vinodlingsverktyg.

Rech (ca 570 inv.) ligger vid mellersta delen av Ahr ganska nära de vilda passagerna, där floddalen är som trångast. Här finner man också de brantaste vinodlingarna, där man erhåller förträffliga rieslingviner. Bidragande orsak till detta är att orten ligger i "regnskugga" från Eifel med ett milt klimat som resultat. Orten var under medeltiden en betydande vallfartsort med pilgrimer från när och fjärran. 1720 påbörjades byggandet av ortens kyrka, som är tillägnad den heliga Lucia. Något senare påbörjades en av de första stenbroarna över Ahr och är den enda som har motstått flodens översvämningar.

Dernau (ca 1 900 inv.) är nära förbundet med vinodling och kan se tillbaka på en lång tradition. Redan romarna slog sig ned på orten och vid utgrävningar har man funnit en romersk anläggning med flera rum och mynt från 300-talet. Till ortens sevärdheter hör ruinerna efter Marienthaler Kloster, som byggdes 1137. Det sekulariserades under Napoleons regeringstid och såldes. Här äger numera rum konserter och andra evenemang. Man bör heller inte försumma att bege sig upp på utsiktstornet på Krausberg, varifrån man har en utmärkt utsikt. Vid klart väder kan man till och med se Kölnerdomen.

Dernau är den största vinorten utmed mellersta Ahr med dominans för röda viner. Under sista veckoslutet i september firas den traditionella vinfesten med tusentals besökande, som gläder sig åt paraden med musikkårer, grupper till fots och festligt smyckade vagnar bland vackra korsvirkeshus.

Bad Neuenahr-Ahrweiler (ca 27 400 inv.) är en stad med två centra efter sammanslagningen 1969, dels den äldre orten Ahrweiler och dels den yngre Bad Neuenahr. De båda stadsdelarna är mycket olika varandra, där Ahrweilers romantiska korsvirkeshus och en bibehållen medeltida stadsmur står som kontrast till Bad Neuenahr med dess kuranläggningar, jugendstilhus, fitnessanläggningar och casino. 

Ahrweiler (ca 7 600 inv.) präglas i mångt och mycket av vinodlingen, som har funnits här i mer än 1100 år och som domineras av den blå druvan Spätburgunder. Orten omtalas för första gången 893 och tillhörde då grevskapet Ahrgau, som sträckte sig ända upp till Bonn. Från 1100 löd orten under olika grevar fram mot mitten av 1200-talet, då den övergick till ärkestiftet Köln, i vars ägo den förblev till 1794. 1248 förlänades Ahrweiler stadsrättigheter och kom tillsammans med andra städer att vara medhuvudstad i det kyrkliga landområdet Kurköln. Härigenom fick staden en ökad politisk och strategisk betydelse och den försågs med en befästningsanläggning bestående av stadsmur, vallgravar, portar och torn. Denna anläggning från 1200-talet är nästan helt bibehållen. Under trettioåriga kriget överfölls staden av fiender flera gånger och plundrades och brandskattades. Under franska rovkriget 1689 förstördes den nästan helt och det dröjde många år, innan den kunde återuppbyggas. Mellan 1794 och 1814 stod staden under fransk överhöghet för att sedan fram till 1945 höra till Preussen. De sista fientliga angreppen fick Ahrweiler utstå under de två sista åren under andra världskriget, då den södra delen av staden fullständigt lades i ruiner efter bombanfall.

Stadens förnämsta sevärdhet är den gamla stadsbefästningen, påbörjad 1248, som i sin konstruktion är starkt påverkad av det försvarssystem som fanns i Köln. Befästningen är unik i Tyskland, då den, förutom i två städer i Bayern, är den enda i sitt slag, som är så väl bibehållen (1800 m lång och upp till 8 m hög). Över vattengraven förde fyra broar till de fyra portarna ingående i torn i flera våningar med flankerande hörntorn. Portarna har under historiens lopp varit utsatta för förstörelse men återuppbyggts. I ett av tornen finns stadsmuseet. I anslutning därtill finns ett barockkapell från det tidigare riksklostret Steinfeld.

Sevärd är stadskärnan i sin helhet med både nya och gamla korsvirkeshus. I stadsvaktens gamla hus, ett senrokokohus från 1778 med mansardtak, finner man stadens turistinformation. Nästan 100 år äldre är Blanckartshof med den tillhörande ladan, numera konstateljé. Ännu äldre är innehållet i Museum Roemervilla. Vid grävningar för en ny väg 1980 upptäckte man lämningar efter en romersk praktvilla från 100- - 200-talen. Stora delar av villans anläggningar har bevarats, däribland värmeanläggning, bad, spis och väggmålerier. Lämningarna är mycket väl bibehållna och unika för ett område norr om Alperna.

I Ahrweiler finns också Rhenlandets (på flodens vänstra sida) äldsta hallkyrka, Laurentiuskyrkan. Denna började byggas 1269 och är en treskeppig gotisk kyrka. Till kyrkans mest värdefulla ägodelar hör de fresker från 1400-talet, som visar bibliska scener, heliga och kyrkans invigning.

Den som vill veta mera om vin och arbetet med druvorna kan besöka AhrWeinForum, som i en permanent utställning berättar allt om vinet och dess betydelse för regionen. Här sätts vinet och de som arbetar med det in i ett större kulturellt, sociologiskt och historiskt sammanhang.>

Vinfester hålls i Ahrweiler under de två första veckosluten i september.

Bad Neuenahr (ca 11 800 inv.) har ursprungligen fått sitt namn efter en borg belägen på berget Neuenahr söder om staden. Som många andra städer i Rhendalen låg Neuenahr inom det område, som besattes av de romerska styrkorna på 50-talet f.Kr. Fynd, som tyder på romersk närvaro, har daterats till 200-talet. Ursprunget till det nutida Bad Neuenahr var tre byar, av vilka den ena, Hemmessen, finns omnämnd 1108. Omkring 1222 byggdes borgen Neuenahr, som sedan förstördes 1372 genom kurfursten av Köln. Härigenom blev grevskapet ett omtvistat område mellan ärkebiskopen av Köln och hertigdömet Jülich. Under de följande århundradena avlöste olika ätter varandra som härskare över området, vilket avslutades med den franska ockupationen 1794. och övergången till Preussen 1815. 1852 återupptäcktes Apollinarisbrunnen, vilket ledde till den ovan omtalade sammanslutningen av byarna 1859. Sedan den tiden präglas staden av den öppnade badanläggningen och alla hotell och pensionat runt omkring anläggningen. Vid århundradets slut hade staden fått ett världsrykte och många prominenta personer sökte sig hit för att kurera sig. Grunden för baden är de 36° varma, alkaliska, saltfattiga källorna med en hög kolsyrehalt. De lämpar sig både till dryck och bad, och har visat sig ha god verkan vid sjukdomar som diabetes, mag- och tarmsjukdomar m.m. 1948 öppnades Västtysklands första casino efter valutareformen och tre år senare fick man stadsrättigheter. 1969 slöts staden samman med Ahrweiler och nio andra orter till en ny stad, Bad Neuenahr-Ahrweiler.

Turismen i Bad Neuenahr är huvudsakligen koncentrerad till kurverksamheten och casinot. Badanstalten är en av Tysklands få privata och tillsammans med ett flertal stora kliniker och hotell utgör verksamheten en stor arbetsgivare. För vanliga badande finns också en relativt nyanlagd thermalbadanläggning, som betecknas som en av Europas vackraste. Casinot är inrymt i det gamla societetshuset, som byggdes i början av 1900-talet i en stil som är väl företrädd i staden och som visar på den blomstringstid, som då rådde.

Alla bilder från Ahrdalen med vänlig tillåtelse av 'Archiv Ahr Rhein Eifel, Tourismus & Service GmbH'

[Upp]