Sauerland
Även om staden Hagen
ligger i Ruhrområdet, räknas den som inkörsporten till Sauerland. Det är den
enda storstaden i väster och ligger omsluten av Sauerlands första bergskedjor,
"de tusen bergens land". En officiell räkning ger som resultat 2.300.
Högst av
dem är Langenberg (843 m). Landskapet i övrigt är ganska varierat
med skogar, dalgångar, sjöar och ängar. Det finns dessutom drygt 20
uppdämningsanläggningar, som bidrar till att göra Sauerland till ett av de
mest besökta turistområdena i Nordrhein-Westfalen. Speciellt för området är
de mer än 800 grottorna, kvarlevor efter den brytning av skiffer, som ägt rum
här. Kilometerlånga gångar för till dessa "brottsplatser" och
resultatet av brytningen kan man se på tak och husväggar, som i Sauerland ofta
är klädda med skiffer.
I många av städerna kan man se gamla rådhus, kyrkor, torn och museer; utanför städerna också borgar och herresäten dolda i de pittoreska omgivningarna.
Sauerland är inte känt bara för sin landskapliga och kulturella skönhet, det är också en ekonomiskt viktig region, där man tillverkar lampor, sportartiklar, möbler och träprodukter. En viktig gren inom produktionen utgör öltillverkningen, som representeras av ett antal mycket kända märken, Warsteiner (Warstein), Veltins (Grewenstein), Iserlohner (Iserlohn), Westheimer (Marsberg-Westheim) m.fl. I de allra flesta bryggerier kan man göra besök för att se produktionen och kanske smaka.
Karta från www.nrw-tourism.com
I likhet med Hagen ligger Soest
(ca 48 500 inv.) i gränslandet mellan Ruhrområdet och Sauerland och var under
medeltiden Westfalens största och mest betydande stad. Redan tidigt blev
området omkring Soest ett viktigt bosättningsområde tack vare den bördiga
jorden och de många källorna. I slutet av 700-talet uppfördes Petrikyrkan i
ett vidsträckt missionsområde i anslutning till Hellweg.
Området runt omkring kyrkan säkrades genom en befästningsanläggning och
fortfarande kan man se rester efter ett
torn uppfört under 900-talet. Under
1000- och 1100-talen fick Soest ett kraftigt uppsving och området utvidgades
väsentligt. Under 1200-talet fordrades en ny 3,8 km lång mur försedd med 27
vakttorn, av vilka ett finns kvar. Vallen bakom muren tillkom under 1400-talet,
då innevånarna hade märkt, att de nya vapnen kunde demolera deras mur.
Sedan murbygget avslutats tillkom en rad kyrkor, kapell och
klosterbyggnader.
Redan från 900-talet deltog köpmän från Soest i handeln med Norden och blev på så vis medlemmar i Hansan. Deras viktigaste handelsvaror var salt, som utvanns i trakten, vin, anskaffat i Köln, metallvaror och jordbruksvaror.
Innevånarnas självmedvetande
och rikedom gjorde att de allt oftare kom i konflikt med sin länsherre,
ärkebiskopen av Köln. I mitten av 1400-talet lyckades det dem att skaka av sig
detta herravälde och funktionen som huvudstad i hertigdömet Westfalen var
slut. När man sedan 1531 övergick till den evangeliska tron, låg området
tämligen isolerat mitt bland inte alltid så vänligt sinnade katolska
områden.
Trettioåriga kriget och sjuårskriget gjorde att stadens utveckling nådde sin lägsta punkt, av storstaden blev en ganska obetydlig småstad. Under det preussiska herraväldet fick man lämna från sig alla de speciella rättigheter, som t.ex. skattefrihet, fritt val av rådsherrar och borgmästare etc., som man tidigare tillkämpat sig. Även om 1800-talet innebar en viss förbättring genom industrier, var det också en tid, då många av de gamla byggnadsverken förstördes.
En liknande förstörelse skedde
under andra världskriget, då bombplanen missade sitt mål, den i stadens utkant belägna
omlastningsbangården, och i stället träffade de gamla byggnaderna i centrum. Vid återuppbyggnaden har man försökt att återskapa
det gamla Soest, så att man fortfarande har intrycket av en medeltida stad.
Till stadens sevärdheter hör de gamla kyrkorna med värdefulla konstskatter. Soest har ovanligt många, väl bibehållna kyrkor, där som regel de protestantiska är betydligt äldre än de katolska.
Den lilla staden Warstein
(ca 30 500 inv.) (själva staden har 1/3 av
innevånarna, resten bor i orter
runt omkring) ligger inom ett stort naturområde, Arnsberger Wald, ett lätt
bergigt rekreationsområde med många egenartade geologiska besynnerligheter.
Här finns grottor (t.ex. Wildpark Tropfsteinhöhle), stenbrott med
kvartsförekomster osv. Warstein, liksom de många förorterna, går historiskt
tillbaka till ca. 900-talet med intressanta byggnader från medeltiden och
framåt. Det kända bryggeriet tar gärna emot besökare för visning.
Bildrättigheter hos staden Warstein www.warstein.de
Arnsberg
(ca 81 700 inv.)
är Sydwestfalens historia, sedan ca. 1060 plats för greven av Arnsberg, sedan
huvudstad i den del av Sauerland, som tillhörde kurfursten av Köln, därpå
preussisk regeringsplats och idag säte för distriktsförvaltningen. Alla dessa
epoker har präglat staden och lämnat spår efter sig. Stadsrättigheter har
man haft sedan 1238.

Arnsberg ligger inom naturparken
Arnsberger Wald, ett av Tysklands största sammanhängande skogsområden.
Speciellt sevärd är den medeltida gamla stan, belägen på en bergsrygg, med
sina romantiska gränder och en imponerande slottsruin. Preussens inflytande kan
ses i det rätlinjiga "Preussenkvarteret", som i sin klassicistiska
stil intar en särställning i hela regionen.
Iserlohn
(ca 102 300
inv.) är känt sedan ca. 1000-talet och stadsrättigheterna bekräftades 1278.
1394 omnämns första gången, vad som
senare skulle bli en av stadens större
industrinäringar, tillverkningen av metalltråd. Under 1930-talet ändrades
inriktningen, så att man nu hade Europas största fabrik för tillverkning av
kätting. Flera av de tidigare smedjorna och fabrikerna kan besökas efter
anmälan. Besök kan också göras i stadens bryggeri liksom i de brännerier,
som tillverkar likör etc.
Till stadens sevärdheter hör
Pankratiuskyrkan, ursprungligen en korsformad
romansk pelarbasilika från
omkring 1000. Eftersom kyrkan har byggts om flera gånger, uppvisar den flera
olika stildrag. Strax utanför staden ligger den s.k. Dechenhöhle, en grotta
som en gång har uppstått ur ett tropiskt hav. Inneslutna i väggar och tak
finns talrika musslor, koraller och andra havsdjur.
Meschede (ca
34 900 inv.)
var under 800-talet platsen för en försvarsanläggning och låg i närheten av
en viktig övergångsplats över floden Ruhr. Då det fanns gott om
naturrikedomar och orten hade ett bra läge vid handelsvägarna, slog sig många
hantverkare och handelsmän ned här. Under 1600-talet blomstrade framför allt
textilbranschen och under 1700-talet tillkom ett kombinerat skrå för snickare,
skomakare, skräddare och smeder. I modern tid fick Meschede ett uppsving genom
byggandet av järnvägen liksom uppförandet av några större
fabriksanläggningar vid 1800-talets slut. Efter förstörelsen under andra
världskriget har staden byggts upp enligt moderna principer och utvecklats till
ett förvaltnings- och försörjningscentrum.

Till stadens äldre byggnader
hör stiftskyrkan St. Walburga, som tillkom ca. 900. Från denna tid är tornet,
under det att resten av kyrkan måste nybyggas efter trettioåriga kriget.
Även om Lüdenscheid
(ca 80 300 inv.) är en modern stad, är den också känd sedan 800-talet. Under
1300-talet omnämns staden i samband med järnprodukter, som tillverkades i
området. Den senare anknytningen till Hansan gjorde det möjligt att med dessa
produkter driva handel med andra städer och länder. Den nuvarande
näringslivsstrukturen visar upp medelstora industrier inom framför allt
elektroteknik, järn-, plåt- och metallbearbetning. Här finns också en av
världens största bilfabriker, även om det bara gäller leksaksbilar.

Lüdenscheid är samtidigt också
den kulturella medelpunkten i området med bl.a. ett stadsmuseum, som visar upp
sådana produkter som staden är bekant för. Staden ligger i ett stort
skogsområde, som erbjuder goda rekreationsmöjligheter. Direkt utanför stadens
portar finns dessutom talrika sevärdheter som t.ex. vattenslottet Neuenhof,
borgen Altena, smidesmuseet Bremecker Hammer.
Foton med vänlig tillåtelse av staden Lüdenscheid
Den gamla hansestaden Attendorn (ca 25 100 inv.) ligger i anslutning till den uppdämda sjön Biggesee. Staden har en sevärd gammal stadskärna med många historiska byggnader, som påminner om stadens växlingsrika historia. Till de kända byggnaderna hör Sauerländer Dom - Johannes Döparens kyrka - med ett romanskt torn från tiden omkring 1200 och ett gotiskt långhus från 1300-talet. I gamla rådhuset, som är den enda bibehållna profana gotiska byggnaden i södra Westfalen, har man inrättat ett museum, som belyser Sydsauerlands historia.
Borgen Schnellenberg byggdes vid samma tid som staden befästes med syftet att säkra "Heidenstrasse", en av de vid den tiden viktigaste handelsvägarna i Sauerland. Ett viktigt år i borgens historia var 1594, då familjen von Fürstenberg köpte borgen med alla ägor och omedelbart började att bygga ut den. Även senare har den byggts om, och den period som börjar 1686 var den som gav borgen dess nuvarande utseende. Nu tillkom också den nedre borgen, som var tänkt som ett jaktslott med plats för gäster och hästar. Denna del av borgen förstördes vid en brand 1889. Under 1900-talet genomfördes flera restaurationer och borgen gjordes om till hotell.

Stadens mest kända sevärdhet är
Attagrottan, en av Tysklands största och vackraste droppstensgrottor, som
upptäcktes av en tillfällighet 1907 vid sprängningar i kalkbrottet. Av
grottans 6 670 m är 1 800 tillgängliga för allmänheten vid guidade
visningar. Grottan är lätt åtkomlig och har en konstant temperatur av 9° C
oavsett tid eller årstid. 1986 upptäcktes ytterligare en obekant del av
grottan, en 5 000 m lång labyrint med säregna droppstensbildningar. Till denna
del har allmänheten inte tillträde. För flera underbara bilder från grottan
rekommenderas ett besök på hemsidan.
Bilder med vänlig tillåtelse av www.atta-hoehle.de och www.attendorn.de

Olpe
(ca 26 200 inv.)
hör till de sydligast belägna orterna i Sauerland. Troligen uppstod staden
omkring 800 runt en frankisk riksgård i korsningen mellan två vägar och
förlänades stadsrättigheter 1311. Olpe ligger vid Westfalens största
uppdämda sjö, Biggesee, och är en vacker stad med hög livskvalitet. Bland
sevärdheterna kan nämnas rester av den gamla stadsbefästningen, St.
Martinuskyrkan och ett par kapell.
[Upp]