Düsseldorf  Dusseldorf

Storstaden Düsseldorf (ca 571 700 inv.) är känd sedan 1135, då den först omnämndes, även om platsen var bebodd långt tidigare. Bl.a. fanns från 100-talet romerska gods på Rhens vänstra sida och i slutet av 300-talet attackerades den högra sidan av romerska härar. Gravfynd från 600 - 700-talen bevisar att staden var befolkad av franker. Under de kommande århundradena verkar platsen ha varit ett mål för flera folkslag, som kommit för att plundra och förstöra. Härvidlag nämns saxare, normanner och ungrare. 1288 erhöll Düsseldorf stadsrättigheter och när sedan knappt 100 år efteråt grevskapet Berg blev hertigdöme, upphöjdes staden till residensstad. I början av 1500-talet förenades flera hertigdömen och grevskap och Düsseldorf blev nu huvudstad. Omkring 1700 byggdes det kurfurstliga residenset ut och i mitten av 1700-talet tillkom slotten Benrath och Jägerhof. Mot slutet av århundradet besattes staden av franska trupper och under åren 1806-13 var Düsseldorf huvudstad i det franska storhertigdömet Berg. Efter Wienkongressen 1815 fick Düsseldorf allt större betydelse inom handel och industri, speciellt sedan Rhen hade internationaliserats 1831 och åstadkommit att Düsseldorf fått en frihamn. Trafiken över Rhen underlättades genom att broar för tåg- och biltrafik byggdes, vilket i sin tur ledde till att industrierna också utvecklades. Under andra världskriget blev staden svårt skadad och ett stort antal civila dödades genom bombningarna. När Tyskland efter krigets slut omstrukturerades, skapades den nya staten Nordrhein-Westfalen med Düsseldorf som huvudstad. Anledningen var i huvudsak stadens betydelse som förvaltningscentrum för industrin i Ruhrområdet.

Till stadens speciella sevärdheter hör slottet Benrath, som byggdes som lust- och jaktslott för kurfursten Karl Theodor under 1700-talets andra hälft. Slottet med sin konstnärliga enhet av byggnad, inredning och trädgård räknas som ett av de i Europa sällsynta exemplen på ett helhetsverk från den utgående rokokotiden. Såväl slott som trädgård kan besökas. I trädgården finns ett unikt museum för europeisk trädgårdskonst. (Platsen Benrath har en speciell betydelse inom tysk språkhistoria, eftersom den s.k. Benratherlinjen utgör språkgränsen mellan de nordtyska regionalspråken och det hög- resp. mellantyska språkområdet. Den tänkta linjen går från Benrath österut mot Magdeburg och Berlin.)

Stadens rådhus går till sina äldsta delar tillbaka till 1570. Rådhuskomplexet består av tre olika gamla byggnader: det gamla rådhuset på torgets nordsida, omgestaltat 1749, den wilhelminska byggnaden från 1875 uppförd på den plats, där den gamla stadsteatern stod, och det s.k. Grupello-huset på torgets västsida.

Ett besök i Gamla stan i Düsseldorf är ett måste, om man vill ta del av stadens atmosfär. Här finns trånga gränder och gamla kyrkor, ursprungliga bryggerier och ölkaféer blandat med moderna barer och diskotek, pommes frites och exklusiva restauranger. I Gamla stan finns också Heinrich Heines födelsehus. Heine (1797 – 1856) gäller som Tysklands mest betydelsefulle diktare mellan romantiken och realismen och är hos oss mest känd som författaren till visan om jungfrun på klippan Loreley.

Bland de gamla kyrkorna märks den katolska St. Lambertus-Basilikan, som började byggas 1208 och sedan utvidgades under åren 1288 - 1394. Den är en treskeppig hallkyrka byggd i rhenländsk tegelgotik. Dess sneda, vridna kupol räknas till stadens sevärdheter.

www.diakonie- duesseldorf.de

Den evangeliska Berger Kirche tillkom under 1680-talet som en följd av att kurfursten Jan Wellem tillät sina undersåtar att fritt utöva sin religion. Men då det var förbjudet att bygga protestantiska kyrkor direkt vid gatan, måste man passera en gång genom ett av husen för att komma till en liten innergård, där kyrkan är belägen. Kyrkan hålls öppen endast vid speciella tillfällen. Kyrkan är numera en diakonikyrka, som utnyttjas framför allt för sociala ändamål i form av föredrag, debatter etc. av alla de 68 diakonala inrättningarna i staden. 1943 brann kyrkan upp som en följd av kriget och först i början av 1960-talet kunde man påbörja återuppbyggnaden. Eftersom kyrkan inte hade någon egen församling, ställdes den till förfogande för vissa utländska kristna grupper. Blickfång i kyrkan utgör altaret i vitt akrylglas. Med hjälp av datateknik kan man överföra akustiska aktiviteter från tre kyrkor i staden och förvandla dessa till ljusimpulser, som ger altaret olika grader av ljusstyrka.

Foto:Norbert Schnitzler

I samma stil som basilikan byggdes också den tidigare (Kreuzherren-)klosterkyrkan, som var en tvåskeppig hallkyrka med dubbla koranläggningar. Sedan kyrkan sekulariserades 1803, tjänstgjorde den bl.a. som häststall, vapen- och dokumentförråd. På kyrkans västra sida kan man i gatubeläggningen se markeringen efter den tidigare stadsmuren.

Düsseldorfs internationellt mest kända gata är Königsallee, också känd som Kö. Detta är en av världens stora lyxboulevarder med en längd av ca. en kilometer. Den tillkom under 1800-talets början, då man i stället för de befintliga befästningsanläggningarna ville anlägga en vattengrav med alléer. Efter två år var anläggningen färdig och omfattade en 31 m bred och 5 m djup vattengrav. För att förse denna med vatten behövde man leda om floden Düssel. Över vattengraven ledde två träbroar, vilka utrustades med två vaktkurer, för att man där skulle kunna inkassera tullavgifter. De planterade träden gav allén dess namn, Kastanienallee, vilket dock 1848 ändrades till det nu använda Königsallee. Utefter allén finns mängder av fashionabla affärer, gallerier, restauranger, caféer och hotell. Även om man inte har ett överflöd av pengar med sig, kan det vara intressant att fönstershoppa.

 Karta från www.nrw-tourism.com Bilder från www.duesseldorf.de om inte annat anges.

[Upp]