Wittekindslandet

Wittekindslandet Herford sträcker sig mellan Wiehengebirge i norr, Weserbergland i öster och Teutoburgerskogen i sydväst. Områdets lugna läge med dess fascinerande landskap med skogar och mjukt böljande kullar, sjöar och floder, åkrar och ängar utgör idealiska förutsättningar för en vilsam semester. Namnet har landet fått efter den saxiske hertigen Wittekind, som i slutet av 700-talet gjorde motstånd mot Karl den Store och hans strävanden efter att kristna landet, till dess att han slutligen måste böja sig för den frankiske regenten.  

För vandrare och cyklister finns ett flertal leder, som för förbi naturbegivenheter, som man inte annars får se från bilen. Många besökare söker sig också till kurorterna i området för rekreation och lindring av speciella sjukdomar genom gyttjebad, svavel- och jodkällor. Historiska bad och kuranläggningar är försedda med modern kur- och spautrustning. Den goda tillgången till vatten gör också området till ett omtyckt badparadis med ett stort utbud av aktiviteter. 

För den som söker kulturella sevärdheter finns ett flertal museer med olika inriktningar att tillgå. Borgar, gods, kyrkor och kloster visar på ett rikt förgånget. Till de största konstskatterna i Wittelandet räknas ett handsnidat flygelaltare och en handskriven bibel på plattysk dialekt. Båda dessa finns i Bartholomeikyrkan i Rödinghausen.

Tobaksmagasin            Foto: Info Hecker

Haus Hurlbrink Foto: Museum Bünde

Staden Bünde (ca 44 700 inv.) ligger i Ravensbergsänkan mellan Teutoburgerskogen och Wiehengebirge och är känd som Tysklands cigarrstad. Orten är känd sedan 853 men blev inte stad förrän 1719. Betydelsefullt för stadens utveckling blev produktionen av cigarrer och röktobak 1842 liksom den därmed sammanhängande tillbehörstillverkningen. Att detta var en inkomstbringande industri märks på de praktfulla villor, som ägarna lät bygga åt sig i staden. I ett pittoreskt korsvirkeshus i staden grundades 1937 det tyska tobaks- och cigarrmuseet, som ger åskådaren en överblick över tobakens och rökningens utveckling genom århundradena. 

I stadens norra delar ligger vid foten av Wiehengebirge rekreationsorten Randringhausen i en skogrik omgivning. Här finns också delstatens enda statligt godkända jod-svavelkällor. 

Foto: Stadt Bünde

Till de äldre sevärda byggnaderna hör Laurentiuskyrkan, som räknas som en av de först grundade kyrkorna i Westfalen. Med hjälp av gamla urkunder har man kunnat räkna ut, att den fanns redan före 840. Efter ett flertal ombyggnader uppstod på 1200-talet den s.k. korssalen, som i allt väsentligt finns kvar. Det västra tornet är troligen ännu äldre. Vid en renovering av kyrkans inre gjordes också utgrävningar för att om möjligt kunna bestämma kyrkans ålder. Härvid fann man vad man tror vara rester av en grund, som troligen stammar från Karl den stores tid, alltså omkring år 800. 

www.buende.de 

Strax väster om Bad Oeynhausen ligger staden Löhne (ca 40 100 inv.), som är känd sedan 1150. Flera av de inkorporerade stadsdelarna är emellertid ännu äldre. Stadsrättigheter fick man dock så sent som 1969.

Bland äldre sevärdheter kan nämnas vattenslottet Ulenborg, som först omtalas 1299, den över 400 år gamla Rürupskvarnen och det lika gamla kvarnmuseet med en kvarn som var i bruk ända till 1991.

www.loehne.de 

Enger (ca 20 000 inv.) anses vara områdets "hemliga huvudstad", eftersom historia och tradition efter Wittekind här är mera levande än på andra platser. Han anses också vara begravd i den historiska Stiftskyrkan i staden. Enger omtalas för första gången i ett dokument från 948 och fick stadsrättigheter 1719. På grund av närheten till Frankrike besatte franska styrkor ofta staden, som inlemmades 1807 med det franska kungariket Westfalen och 1811 med det franska kejsarriket. Vid fredsslutet 1815 återfördes staden till Preussen. 

Stadens ursprungliga centrum markeras av den cirkelrunda bebyggelsen runt Stiftskyrkan. De många k-märkta byggnaderna ger området ett speciellt romantiskt utseende och de gamla träden skapar inbjudande skuggiga platser under sommaren. Stiftskyrkan i sin nuvarande form är från mitten av 1300-talet och restaurerades fullständigt under 1970-talet. I samband härmed utfördes arkeologiska utgrävningar, varvid man upptäckte, att det fanns fyra tidigare byggnader på platsen. Den äldsta kyrkan daterades till tiden omkring 800, då Wittekind levde. Under 1000-talet skedde en romansk tillbyggnad och under 1300-talet uppfördes den delvis förstörda kyrkan som en gotisk byggnad. Vid utgrävningar i koret upptäcktes tre gravar från tiden omkring 800 och av dessa antas den mellersta tillhöra Wittekind. Till kyrkans övriga sevärdheter hör det snidade flygelaltaret från 1525, som bl.a. återger Kristi lidandes historia, samt den praktfulla predikstolen från 1703.

I staden finns tre museer, som belyser Wittekind, garvning av läder och den lokala smalspåriga järnvägen.

Herford (ca 64 000 inv.) var ända från grundandet 789 ett betydande centrum inom religion och kultur och under dess mer än 1200-åriga historia har kloster och kyrkor spelat en viktig roll. Redan under tidigt 800-tal grundades ett kloster, som åtnjöt kejsarens beskydd och som utgjorde början till staden Herford 851, vilken emellertid förstördes 926 av ungerska trupper. Stadens första kyrka, Nikolaikyrkan, byggdes omkr. 1100 av köpmän och borgare. Nya stadsrättigheter fick man 1170. 1220  påbörjades bygget av Münsterkyrkan, den första stora sakrala hallbyggnaden i Westfalen, och under de närmaste 150 åren ytterligare tre hallkyrkor. Tillsammans med andra städer i närheten slöt man sig 1246 samman i ett av de första stadsförbunden, vilket från 1295 förde till ett deltagande i aktiviteter genomförda av Hansan och från 1342 som medlem i Hanseförbundet. Från 1530 infördes reformationen i Herford och ett stort antal religiösa (katolska) institut stängdes. Staden klarade sig undan förstörelse under trettioåriga kriget, men utarmades ändå som ett resultat av detta, vilket fick följder in på 1700-talet. I början av 1800-talet sekulariserades flera kyrkliga byggnader och t.ex. abbotsklostret gjordes om till ett spinneri som en följd av den inträdande industrialiseringen. Under mitten av århundradet byggdes stadens industrier ut även inom andra områden. Ända in på 1970-talet präglades staden av små och mellanstora företag inom trä- och textilbranscherna. Under de senaste trettio årens utveckling har många nya branscher fått fotfäste i Herford, som nu utgör en mindre stad med ett diversifierat utbud av företag kända även utomlands (t.ex. Poggenpohl).

Till stadens sevärdheter räknas den gamla befästningsvallen, som byggdes runt staden i en längd av ca 3,5 km. Dessutom fanns stadsmurar och -portar som skydd. 

Domkyrkan (Münster) i Herford var från början kyrka för det direkt under riket lydande kvinnliga stiftet och Herfords första församlingskyrka. Över den tidigare ottoniska byggnaden uppfördes från 1220 i senromansk stil den första stora hallkyrkan i Nordtyskland med mått som anstod en biskopskyrka. Sidoskeppen är lika stora som mittskeppet och ger därigenom ett intryck av imponerande rymd. Denna kyrka var förebild för många kyrkobyggnader av samma typ och gav väsentliga impulser till en utbredning av gotiken.

Den gotiska hallkyrkan S:t Johannis är församlingskyrka i den omkring 1220 grundade stadsdelen Neustadt och imponerar genom sina glasfönster, som hör till de äldsta i Westfalen. Under åren 1414 - 1810 var S:t Johannis också Dionysiusstiftets kyrka, där dopgåvor från Karl den Store till Wittekind förvarades. Dessa finns nu i Konsthantverksmuseet i Berlin. Typiskt för kyrkan är den rikliga inredningen från 1500- och 1600-talen med predikstol och snidade stolar för hantverksskråna. 

På Luttenberg skedde enligt sägnerna en Mariauppenbarelse i mitten av 900-talet. Detta var den första i sitt slag norr om Alperna. Som en följd av detta grundades ett kvinnostift och en första tidig romansk byggnad invigdes omkring 1017. En utvidgning i form av ett kors påbörjades 1150 och stod förmodligen färdig 50 år senare. Den gotiska utbyggnaden, som gav kyrkan dess nuvarande utseende, påbörjades 1290 för att stå färdig omkring 1350. Utvidgningen blev förebild för många andra hallkyrkor. Kyrkans stora fönster gör att den är mycket ljus. Vid en restauration under 1950-talet vidtogs vissa mindre välbetänkta åtgärder för att modernisera kyrkan, vilket fick till följd att att dess inre inte står i samklang med dess yttre.

I staden finns tre museer, av vilka MARTa Herford är det mest bekanta. Detta är ett museum för samtida konst och design med nya utställningar vid växlande tider. 

www.herford.de 

[Upp]