Karta med vänlig tillåtelse av Touristikzentrale Paderborner Land e.V.
Paderborn med omgivningar ligger centralt i Tyskland i
regionen Teutoburgerskogen och kan enkelt nås med allehanda
fortskaffningsmedel. Landet fascinerar genom sina olikartade landskap med inslag
av skogar, vattendrag, hedar och höglänta områden. Allt flera cykelturister
upptäcker landet med dess 200 mil markerade cykelleder. Även för vandrare
finns en mängd markerade leder genom olika typer av landskap. För båda
kategorierna gäller, att lederna ofta för förbi överraskande sevärdheter,
där man kan ta en paus i vandrandet eller cykelturen och enbart njuta av
landskapet. Som avkoppling till mer eller mindre ansträngande turer finns
också möjligheten att besöka något av de statligt godkända kurbaden för en
uppfriskande behandling.
Den som semestrar i trakten av Paderborn bör inte avstå från kulturella njutningar, eftersom området är bekant för sina talrika historiska och kulturella skatter. Speciellt sommartid erbjuds många kulturella begivenheter, t.ex. vid slottsparken i Paderborn eller i kurparken i Bad Lippspringe eller Bad Wünnenberg. Paderborn har en mängd sevärda historiska byggnader liksom den mäktiga borgen Wewelsburg i närheten av Büren eller den imponerande klosteranläggningen Dalheim.
Hövelhof (ca 15 900 inv.) ligger i norra delen av
området i det skogrika Sennelandskapet vid foten av Teutoburgerskogen. För
besökare är orten lätt att hitta, eftersom den ligger vid floden Ems källor
inom naturskyddsområdet Moosheide. Inom detta naturskyddsområde finns det
ursprungliga Sennelandskapet med pittoreska dalgångar, dyner och hedvegetation.
Senne uppstod efter istiden för ca 12 000 år sedan och har ett högt
upplevelsevärde för naturintresserade. I utkanten av truppövningsplatsen
Senne finns en fårfarm med omkring 1000 hedfår (Heidschnucken).
Dessa betar året om på hedarna och bidrar således till att hålla dem öppna
och fria från buskar och träd.
Bad Lippspringe (ca 15 200 inv.) är mest känd som
kurort både tack vare dels sitt klimat och dels sina källor, vars vatten anses
ha en välgörande inverkan på personer med mag-, tarm- och
ämnesomsättningsproblem. Källornas vattentemperatur varierar mellan 15° och
28°.
Stadens äldsta sevärdhet är ruinerna efter Lippspringer Burg, som troligen byggdes i början av 1300-talet på tillskyndan av Paderborns domkapitel. Anläggningen bestod ursprungligen av en vattenborg (huvudborgen) och en palissadförsedd förborg. En rekonstruktion av hela anläggningen är inte längre möjlig, däremot kan man bestämma storlek och läge för huvudborgen, vars mått uppgick till 44 x 30 m. Borgen utsattes för stor förstörelse under trettioåriga kriget och senare under sjuårskriget. Förfallet fortsatte och byggnaderna revs delvis. Sedan 1946 ägs ruinerna av staden. Borgplatsen används ofta för fester.
Staden Delbrück (ca 30 000 inv.) är känd sedan
1200-talet, men dess mera intressanta historia ligger långt tidigare. För 2000
år sedan förde romarna krig mot germanerna, varvid under krigets gång
romerska militärläger uppstod vid floden Lippe, bl.a. i stadsdelen Anreppen.
Lämningar från detta läger dateras till tiden omkring Kristi födelse.
Utgrävningar i lägret har också visat, att där hade funnits ännu äldre
anläggningar, bl.a. en försvarsgrav. Bland de upphittade mynten finns inget
som sätts i samband med Varus, varför man utgår från att lägret utrymdes
sedan Tiberius avslutat sitt fälttåg år 5. Speciellt för lägret är det
stora militärbadet som man frilagt med bassänger för tre olika varma bad.
Genom området leder en lärostig med uppsatta informationstavlor om
lägret. (Bilden till höger visar /klicka!/ en schematisk
översikt över lägret, så som man har grävt ut det.)
Foto: Stadt Delbrück
Paderborn (ca 146 200 inv.) ligger vid övergången mellan två stora naturområden, (nordtyska låglandet och Mittelgebirge), som skiljer sig från varandra inte bara genom sin geografiska beskaffenhet, utan också som kultur- och bosättningsområden. Vid närmare betraktande kan man se ett terrängveck mitt igenom staden, som på så sätt delas av de båda naturområdena. Man brukar därför tala om "Unterstadt" och "Oberstadt" (på Paderborns högplatå). Motsatserna är stora mellan nord och syd i stadsområdet. Typiskt i söder är torrlagda dalgångar, i norr många källor och artesiska (med självtryck) brunnar. Flera av de små bäckarna samlar ihop sina flöden och rinner ut i floderna Pader (Tysklands kortaste flod) och Lippe. I söder är det öppna fältlandskapet förhärskande, avbrutet av bokskogar och torra dalgångar; i norr finner man omväxlande åker, äng, vatten och skog med många olika trädslag. I söder består bosättningsområdet av slutna byar, i norr av spridda gårdar med lundar och fruktträdgårdar.
I området runt Paderborn har man hittat fynd, som dateras till äldre stenåldern. Genom den germanska folkvandringen på 600-talet har området fått en historisk betydelse. Under 800-talet och framåt spelade de tyska kejsarna en stor roll för orten, som omkring år 1000 fick stadsrättigheter. Efter flera stadsbränder och återuppbyggnadsfaser fick Paderborn under 1000- och 1100-talen sin största utbredning under medeltiden. Först under 1800-talet växte staden ut över sin inneslutande mur. Från 1295 kan man visa, att staden var medlem i Hansan. Under början av 1500-talet hemsöktes staden av pest och storbränder. När reformationen gjorde sitt intåg i Paderborn, bestämdes vardagen av uppror och stridigheter. Under resten av århundradet tillhörde större delen av stadens innevånare den evangeliska läran, vilket bl.a. kan märkas på utsmyckningen av husen. Som exempel kan nämnas gaveln på Adam och Eva-huset. 1580 kallades Jesuitorden till staden för att åstadkomma en motreformation, vilket också lyckades efter flera år, sedan magistraten underkuvats med våld och borgmästaren avrättats. För staden betydde detta förlusten av alla rättigheter som man tidigare åtnjutit.
Under trettioåriga kriget belägrades, besattes och plundrades staden omväxlande av de båda sidornas härar. Det hela slutade med att den katolska sidan vann och överlevande protestanter förjagades från staden. Först 1802 kunde en ny protestantisk församling bildas. Ytterligare en nedgångsperiod i stadens historia inträffade under sjuårskriget 1756 - 63.
Under andra världskriget blev framför allt gamla stan illa åtgången genom bombangrepp och vid krigets slut hade ca 85 % av den historiska stadskärnan utplånats.
Alltsedan medeltiden har staden varit bekant för två
produkter: bröd och öl. Sammanbindande länk mellan dem är den goda
tillgången till vatten, resp. tillgången till gott vatten. Här fanns tidigare
minst 20 vattendrivna kvarnar, som malde säden, som man skördade på landet
runt Paderborn. Genom byggandet av järnvägarna fick staden en ny betydelsefull
industri, reparation av lok och vagnar. Efter första världskriget kom som en
betydande industri tillverkningen av cement. Genom att en stor del av den
bestående industrin nästan helt förstördes under andra världskrigets
bombningar, fick man tänka i nya banor vid uppbyggnaden av den nya industrin.
Till de klassiska företagen inom maskin-, verktygs- och stålindustrin kom nu
stora tillverkare inom möbelbranschen och livsmedelsindustrin. Under 70-talet
tillkom elektro- och datorindustrin, och sedan universitetet grundats 1972
tillkom en rad forsknings- och utbildningscentra.
Många av stadens sevärdheter finns beskrivna under
avsnittet Weserrenässans,
men följande kan nämnas dessutom: den karolingiska kejsarborgen med 
ursprung
från 700-talet. Här höll Karl den Store den första frankiska
riksförsamlingen på saxisk mark. Av denna borg finns endast grundmurarna kvar.
Bakom denna borg byggdes under 1000- och 
1100-talen en ny borg, som man under
1970-talet byggde upp på nytt på de gamla fundamenten. Denna hyser nu ett
museum. Bartholomeuskapellet, som invigdes 1017, räknas som den äldsta
hallkyrkan norr om Alperna och tillhörde den senare borgen som kungens kapell.
Kyrkan har en imponerande akustik. Imponerande är också domkyrkan,
huvudsakligen från 1200-talet. Det är en treskeppig hallkyrka med två
tvärhus och ett mäktigt romanskt torn. Senare om- och tillbyggnader har inte
nämnvärt förändrat helhetsintrycket.
Adam och Eva-huset är Paderborns äldsta och vackraste
korsvirkeshus byggt på 1500-talet. Vad man framför allt lägger märke till
är de snidade figurerna och färgglada målerierna på fasaden. Huset
restaurerades 1975 och härbärgerar sedan dess ett museum samt utställningsrum
för stadens konstförening.
Paderborn har ett stort antal museer förutom de ovan nämnda med vitt skilda tyngdpunkter. HNF, som har specialiserat sig framför allt på skriftlig kommunikation, är världens största datormuseum. Här finns också möjlighet att prova på äldre tiders apparater lika väl som de senaste datorspelen. Stiftsmuseet (Diözesanmuseum) har en omfattande samling sakral konst från 900-talet och framåt, vilken räknas till de mest betydande samlingarna i Tyskland. Tyska traktor- och modellbilsmuseet visar både traktorer och modeller av ångmaskiner och motorfordon.
Altenbeken (ca 9 200 inv.) är en
ganska liten kommun, som mest är känd för sin 482 m långa järnvägsviadukt,
som med hjälp av 24 bågar sträcker sig på 35 m höjd över floden Bekes
dalgång. Viadukten invigdes 1853 i närvaro av den preussiske kungen Fredrik
Wilhelm IV.
Staden Lichtenau
(ca 10 900 inv.) hörde alltsedan grundandet till stiftet Paderborns
världsliga egendomar fram till 1802, då det ockuperades av Preussen. Stadens
uppgift tillsammans med andra städer i området var att försvara stiftet mot
fientliga anfall från angränsande statsbildningar (framför
allt grevskapet Waldeck). I staden har under 1970-talet inkorporerats 14
kringliggande församlingar av som regel ganska ansenlig ålder. Detta 
innebär
att staden har ett stort antal gamla kyrkor och andra byggnader. Till de mest
kända hör det tidigare klostret Dalheim, som är skriftligt belagt sedan 1264.
Det första kvinnoklostret upplöstes 1429 men efterträddes av ett
augustinerkloster för män 1452. Under de följande åren byggdes klostret om
och en stor del av den sengotiska anläggningen består fortfarande. Från denna
tid (1470/80) finns också väggmålningar inne i kyrkan.
Sin blomstringstid hade klostret under barocken, då det hörde till de
vackraste klostren i regionen. I samband med sekularisationen 1803 upplöstes
klostret och övergick i statlig ägo. Sedan 2007 är klostret museum för
klosterkultur.
Büren (ca 21 500 inv.) blev stad redan 1095, men hade då redan under 300 år existerat som bondby. Grundandet av staden skedde efter ett fördrag mellan biskopen i Paderborn och de styrande adelsmännen i Büren. Omkring 1200 skedde en första utvidgning av staden, som därefter omgavs med en stadsmur. En andra utvidgning skedde under 1250-talet och även nu byggdes en stadsmur.
Till stadens sevärdheter hör slottet
Wewelsburg, Tysklands vackraste trekantsborg, som nu är hemvist för stiftet
Paderborns historiska museum liksom ett vandrarhem. Wewelsburg är ett slott,
som ursprungligen byggdes åt Paderborns biskopar i början av 1600-talet. I
slottet finns också en permanent utställning över temat "SS ideologi och
terror", som ger en omfattande information om SS historia under
nationalsocialismen. Museet är den enda minnesplatsen i delstaten över det i
staden upprättade koncentrationslägret.
Immaculatakyrkan i Büren är en av de
praktfullaste barockbyggnaderna i Westfalen. 1640 testamenterade den siste
adelsmannen i ätten Büren medel för uppförande av en kyrka genom
Jesuitorden. Kyrkan kallas därför Jesuitkyrkan och är en för den här
regionen unik barockkyrka, som stod färdig 1773. Kyrkan genomgick en
omsorgsfull renovering 1991.
Alla bilder på denna sida har välvilligt ställts till förfogande av "Touristikzentrale Paderborner Land e.V", om inte annat angivits.
Genom detta område
passerar turistleden: Weserrenässansens
väg  |
[Upp]
