Staden Bad Salzuflen (ca 49 800 inv.) omnämns
först i mitten av 1000-talet och har uppstått ur en bosättning med
namnet "Uflon" och en där belägen saltgruva. Tack vare den lönande
handeln med salt utvecklades bosättningen snabbt till stad och fick under
1400-talet en ringmur med fyra portar och tre försvarstorn. Handeln med
"det vita guldet" blomstrade fram till det trettioåriga kriget och
inbringade stora rikedomar till staden. I och med att de stridande trupperna
tågade genom staden och fordrade inkvartering och pengar, upphörde stadens
blomstringsperiod. Salthandeln, som hade blivit grunden för stadens välstånd,
upphörde nästan helt. Drygt 100 år senare inträffade sjuårskriget, vilket
nästan ruinerade staden.1818 är födelseåret för det nuvarande badet,
första tiden användes saltlösningen också för badändamål direkt.
1800-talets ekonomiska uppgång är också starkt förknippad med den
stärkelsefabrik, som byggdes och som inom bara några årtionden växte ut till
Europas största producent av stärkelse. 1914 fick man rätt att använda
titeln Bad till namnet och även om både saltutvinningen och stärkelsefabriken
har upphört sedan lång tid tillbaka,
räknas ändå Bad Salzuflen som ett av
de mest betydande hälsobaden i
landet. Dess vidsträckta kurpark är direkt
förbunden med innerstaden och hör till de största och vackraste
anläggningarna i sin art. Förutom den äldre anläggningen finns också en rad
moderna terapiinrättningar, som sörjer för både förebyggande vård och
eftervård.
Gamla stan i Bad Salzuflen har också kunnat räddas undan förstörelse under krigen. Den ligger i floden Salzes dalgång och de praktfulla patricierhusen från weserrenässansens tid med de konstnärligt snidade gavlarna berättar om en förgången tids rikedomar. Till de vackra husen från denna tid hör också det 1545/47 uppförda rådhuset med dess rikt utsirade gavel och spetsbågade huvudportal.
[Upp]