Bad Oeynhausen (ca 50 000 inv.) ligger vid floden
Werres stränder just där den rinner in i Weser.
Staden omges av Wiehengebirge och Ravensberger Hügelland, ett biologiskt
intressant 
område i söder. Att staden grundades just här berodde på
upptäckten av saltförekomster i marken omkring 1745. 100 år senare stötte
man vid borrningar efter nya saltförekomster på en källa med varmt vatten,
vilken man snabbt utnyttjade som hälsokälla. Denna döptes då av den
preussiske kungen till Bad Oeynhausen, ett namn som senare antogs av hela
staden.
1945 innebar ett avbräck för staden som kurort, då den
blev 
huvudkvarter för den brittiska
rhenarmén. En mängd byggnader togs i
beslag och innevånare evakuerades. Sedan staden frigetts 1954 kunde
kurverksamheten tas upp i full utsträckning igen. Här finns ett antal kända
kliniker, som specialiserat sig på olika sjukdomar. 
Genom kommunreformen 1973 utökades staden med ytterligare sju kommuner, som tillförde den nya stadsbildningen ett flertal äldre korsvirkesbyggnader, ett vattenslott (i Eidinghausen), fält och ängar, som spelar en stor roll för erbjudandena om stadsnära rekreation. Förutom museumsgården finns också ett sagomuseum i kurparken.
[Upp]
