Hagen

Området omkring Hagen (ca 202 200 inv.) var befolkat redan under förhistorisk tid. Man har hittat stenverktyg, keramikskärvor och andra arkeologiska fynd från tiden för den mellersta stenåldern för omkring 40 000 år sedan och kunnat fastställa, att de första bosättningarna kom till under den yngre stenåldern. Även från brons- och järnåldern finns bosättnings- och gravfynd. Ortens första kyrka uppfördes i slutet av 1000-talet, där numera Johanniskyrkan står. På den tiden utgjorde kyrkan ortens medelpunkt. Otvetydiga källbevis för orten Hagens existens finns först från tidigt 1200-tal, då den omtalas skriftligen. I Hagens omgivningar finns flera befästningsanläggningar från medeltiden, bl.a. Wallburg på Hohensyburg, dessutom flera som har förstörts, så att endast rester återstår. Området omkring Hagen blev en av impulsgivarna för industrialiseringen av regionen. Redan på 1400-talet använde sig smederna av vattenkraft för att driva sina hammarverk. Inte bara vattenkraften och de goda handelsvägarna gjorde platsen attraktiv, utan också närheten till järnmalm och kol. Detta gjorde att Hagen blev en plats, där industrier, som byggde på hanteringen av järnprodukter, utvecklades. 1746 fick Hagen stadsrättigheter, trots att man bara hade knappt 700 innevånare.

Under 1900-talet byggdes industrierna ut ytterligare, och en av dem blev ödesdiger för staden, speciellt under andra världskriget. Man hade börjat tillverka batterier, som levererades till krigsmakten för bruk bl.a. i ubåtar, torpeder och raketer (V2), dessutom viktiga delar för tanks, flygplan och vapensystem. För att hindra tillverkningen utförde de allierade ett stort antal flyganfall, som åstadkom stor förödelse i staden. Batterifabriken var emellertid en av de första industrierna, som kunde återuppta arbetet efter krigets slut. Man levererade nu sina batterier till de tre ockupationsmakterna.

Följande bilder förmedlar några impressioner från Hagen:

Bilder: Copyright: Karsten-Thilo Raab

[Upp]