Bottrop
Bottrop (ca 121 200 inv.) omnämns första gången
omkr. 1150 i en förteckning över ägodelar tillhöriga klostret Werden.
Troligen var det en gård, som lämnats som ett slags skatt för underhåll av
hären m.m. 1523 hade den tyska riddarorden grundat ett ordenshus, som fick 
sådan betydelse, att det tidvis hade patronatsrätt över Salvatorkyrkan i
Duisburg. Detta ordenshus bestod ända till1809, då det upplöstes och dess
omfångsrika ägodelar övergick till hertigen av Arenberg, som var landsherre
just då. Det ståtliga ordenshuset förstördes och återuppbyggdes flera
gånger, tills det förstördes fullständigt under andra världskriget. 1856
påbörjades kolbrytning, vilket medförde en kraftig utveckling för orten.
Befolkningen ökade från 4 000 till 68 000 1914. 1919 erhöll man
stadsrättigheter. Efter andra världskrigets slut fortsatte befolkningskurvan
att växa, så att man 1953 uppnådde 100 000, vilket är det tal som fordras
för att få beteckna sig 
som storstad. Senare inkorporeringar har gjort att
staden vuxit både till yta och folkmängd.
En stor del av stadsområdet består av grönområden, som
man trots de tidigare nedsmutsande industrierna har kunnat behålla intakta. De
utgör omtyckta utflyktsmål för stadens innevånare.
Ett
av dessa områden, stadsträdgården, härbärgerar Josef Albers Museum till
minne av stadens mest kände konstnär. Eftersom Albers tillhörde de
konstnärer, som ogillades av de nationalsocialistiska makthavarna, emigrerade
han 1933 till USA, där han var verksam i mer än 40 år. Efter hans död
skänktes stora delar av hans verk till staden.
Som
ett minne över den förgångna epoken har man sparat ett av de många torn, som
användes för att transportera upp det brutna kolet. Man bröt först i
dagbrott, men tvingades senare att gräva mycket djupare för att komma åt
kollagren. Då det gällde att lyfta upp enorma vikter, var de tidigare trä-
eller gjutjärnstornen inte tillräckliga, utan man övergick till murverk av
sten. Detta torn, Malakofftornet som det kallas, togs i bruk 1873, har en bas av
18x18 m och är över 30 m högt.
www.bottrop.de
[Upp]
sådan betydelse, att det tidvis hade patronatsrätt över Salvatorkyrkan i
Duisburg. Detta ordenshus bestod ända till1809, då det upplöstes och dess
omfångsrika ägodelar övergick till hertigen av Arenberg, som var landsherre
just då. Det ståtliga ordenshuset förstördes och återuppbyggdes flera
gånger, tills det förstördes fullständigt under andra världskriget. 1856
påbörjades kolbrytning, vilket medförde en kraftig utveckling för orten.
Befolkningen ökade från 4 000 till 68 000 1914. 1919 erhöll man
stadsrättigheter. Efter andra världskrigets slut fortsatte befolkningskurvan
att växa, så att man 1953 uppnådde 100 000, vilket är det tal som fordras
för att få beteckna sig 
som storstad. Senare inkorporeringar har gjort att
staden vuxit både till yta och folkmängd.
