Wesel

På det område, där staden Wesel (ca 64 300 inv.) nu ligger, har man hittat verktyg och gravfynd, som tyder på en bosättning under sten- och bronsåldern. Man tror sig också kunna bevisa att romarna omkring år 70 upprättade ett vakttorn för att skydda sig mot germanska anfall från den högra Rhenstranden. Under de kommande århundradena uppstod bosättningar, som också kom att tjäna som samlingspunkter för de arméer, som drog ut i krig mot saxare och daner. Omkring 800 fanns här också en kyrka, vilket bevisades genom fynd i Willibrordidomkyrkan vid utgrävningar 1956. Stadens namn finns belagt i en skrift från 1065, då det omnämns som "Wisele". Det nuvarande namnet finns använt under 1100-talet. 1241 fick Wesel stadsrättigheter och 1407 inträder man i Hansan. Sedan reformationen gjort sitt intåg i Wesel 1540, flydde många holländare dit undan spanjorerna, som hade besatt Holland. 1586 påbörjade spanjorerna en fyraårig belägring av Wesel, vilket betydde en ekonomisk nedgång för staden. 1614 besatte spanjorerna staden men befriades av holländarna 1629. 1800-talet domineras av militären, först genom den franska och sedan genom den preussiska, som använde Wesel som garnisonsstad. Härigenom missade man möjligheten till en ekonomisk anslutning till Ruhrområdet trots gynnsamma infrastrukturella betingelser. Inte förrän 1890, då staden började avlägsna befästningarna kunde den ekonomiska utvecklingen framskrida. Vid första världskrigets utbrott använde militären staden som samlingsplats för att sedan efter krigets slut lämna den helt, eftersom Wesel låg inom den del av Rhenlandet, som skulle demilitariseras. I samband med det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933 stationerades trupper ånyo i staden. I likhet med andra städer i området utsattes Wesel för kraftiga luftangrepp i andra världskrigets slutskede och 97 % av innerstaden lades i ruiner. Sedan den planerade återuppbyggnaden av staden påbörjats 1949, fick den ett helt nytt utseende och även näringslivet började blomstra.

Till stadens sevärdheter hör Willibrordidomkyrkan, som byggdes om med sitt nutida utseende som sengotisk basilika under första hälften av 1500-talet. Då hade tornet byggts redan 1478. I slutet av 1800-talet renoverades kyrkan fullständigt med hjälp av de preussiska  härskarna. Vid allierade bombangrepp 1945 fick kyrkan omfattande skador och en återuppbyggnad påbörjades 1947. Vid ett besök i kyrkan bör man lägga märke till det stora västfönstret i tornet och den nya, danskbyggda orgeln med 51 olika stämmor.

När Wesel 1680 åter överfördes till Preussen, planerade kurfursten Fredrik Wilhelm I att omedelbart bygga ut fästningen Wesel. Under detta arbete tillkom Berliner Tor (1718-1722) i preussisk barockstil. Flygelbyggnaderna, som halvcirkelformigt ledde fram till porten, påminde om det tidigare stadsslottet i Potsdam (sprängdes 1960). För att åstadkomma snabbare trafik demolerades de 1892. Efter första världskrigets slut förstördes i samband med demilitariseringen större delen av byggnaderna; endast ett fåtal lämnades kvar. Dessa används nu till att hysa museer, arkiv och en konst- och musikskola.

I Ginderich, en av stadens stadsdelar, finns den katolska kyrkan St. Maria Himmelsfärd, vilken delvis tillkom under början av 1300-talet. Redan under 1000-talet fanns på platsen en romansk kyrka, av vilken numera endast återstår det västra tornet. Övriga delar revs på 1300-talet och ersattes med nya. Anledningen till att den för en så liten församling väl tilltagna kyrkan byggdes var, att man i kyrkan hade en undergörande Mariabild, som man ville ge en lämplig omgivning och att man dessutom skulle kunna ta emot det stora antal pilgrimer, som vallfärdade till kyrkan. Den ursprungliga Mariabilden finns inte längre utan har ersatts med en gotisk madonna från omkring 1320. I kyrkan finns vidare en dopfunt från andra hälften av 1400-talet försedd med reliefer, som visar scener ur Jesu liv. I kyrkans förhall finns också fyra betydelsefulla gotiska figurer i ek föreställande fyra manliga heliga.

www.wesel.de 

[Upp]