Neuss

Neuss (ca 152 700 inv.) hör till Tysklands allra äldsta städer vid sidan av Augsburg och Trier. Dess historia går över 2000 år tillbaka i tiden. Redan före Kristi födelse upprättade romarna ett vidsträckt härläger söder om det område, som idag utgör Gamla stan. Belägg för detta finns i de keramikfynd som gjorts. Fortfarande kan man i det tidigare lägerområdet beundra en kultplats från 300-talet. Tillsammans med andra platser (t.ex. Bonn, Boppard, Koblenz) utefter Rhen hörde Neuss till romartidens viktigaste läger- och kastellorter. Under tidig medeltid växte Neuss kraftigt tack vare utmärkta förbindelser till lands och sjöss. I mitten av 900-talet kom Neuss att lyda under ärkebiskopen av Köln även om staden redan tidigare hade tjänat som kyrklig förort. Vid utgrävningar under Quirinuskyrkan under 1960-talet upptäcktes fundament från en tidigare kyrka från 800-talet, vilken sedan omkring 950 tjänstgjorde som gudstjänstlokal för benediktinernunnorna.

Stadens ekonomiska bärkraft var likaledes av stor betydelse för utvecklingen. De pelare, som handeln byggde på, var vinhandeln från Mosel och mellersta Rhen med Holland liksom handeln med djur och säd. Även om en marknad fanns tidigt kan den inte beläggas förrän 1138. 1190 fick Neuss stadsprivilegier. Under denna tid tillkom också stadens befästningar.  1474 utbröt ett krig med hertigen av Burgund, som belägrade staden under ett år. Innevånarna kämpade emot ett utträde ur det tyska riket, och de belägrande trupperna fick avtåga med oförrättat ärende. Kejsaren, Friedrich III, belönade staden med flera rättigheter, som gjorde den ännu mäktigare och mera oavhängig gentemot landsfursten. Dessutom förlänades staden ett nytt vapen med dubbelörnen och kejsarkronan, vilket var ovanligt för en stad.

Under sen medeltid uppnådde Neuss en ny ekonomisk höjdpunkt med sin utökade handel, som nu också omfattade ylle- och linneprodukter, bryggeriprodukter och lädervaror. Huvudsakliga avnämare var hansestäderna och olika regioner i Mellan- och Sydtyskland liksom Holland. Under 1500-talet blev staden indragen i kriget mellan Bayern och Spanien och erövrades av spanjorerna. Fortsatta krig under 1600-talet ledde till, att Neuss råkade i ett svårt finansiellt läge, som skadade stadens fortsatta utveckling. Först under 1800-talet kunde staden hämta sig ekonomiskt. Vid freden 1815 tillföll Rhenlandet Preussen och de tidigare franska kantonerna gjordes om till distrikt, där Neuss utgjorde ett av många. Antalet innevånare var vid denna tid ganska lågt och inte förrän efter första världskriget vidtog en markant ökning. Under 1800-talet utvecklades också industrin inom nya områden, speciellt oljeindustrin, som framställde olja av raps och rovor. Av stor betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen var hamnen, varifrån man kunde transportera tyngre eller utrymmeskrävande varor som kol, sten och trä.

Stadens äldsta sevärdhet är den romerska kultplatsen från 300-talet. 1956 upptäcktes vid grävning vid den s.k. Gepaplatz, en senantik stenkällare. Man förmodade då, att det rörde sig om en källare för bloddop, d.v.s. blodet från en slaktad tjur skulle droppa ned på den som skulle döpas för att på så sätt ge återuppståndelse och evigt liv. Detta betvivlas numera, eftersom ingen av de hittills kända Kybelehelgedomarna har en liknande dopkällare. Källaren är byggd av återanvända romerska stenar, som troligen kommer från en närliggande helgedom. I muren finns inbyggt ett altare med en inskrift till Jupiter, den högste romerske statsguden. Ovanligt är också att det finns två mittemot varandra liggande trappor och en liten murad bänk, vilket inte är känt från andra romerska källare. Den som vill bekanta sig med ytterligare föremål från den romerska tiden, kan göra så i Clemens Sels Museum, där man har en samling, som hänger samman med stadens romerska och medeltida förgångna.

Den ovan omtalade Quirinuskyrkan är en av de mest betydande sakrala senromanska byggnaderna inom området Niederrhein och staden Neuss speciella kännemärke. Basilikan byggdes 1209 - 1230, då man också använde sig av vissa äldre delar. Efter en brand 1741 byggdes på östra tornet en barockkupol med en staty av kyrkans skyddspatron St. Quirinus. Under lång tid var kyrkan vallfartskyrka och pilgrimer kom från hela Europa för att tillbedja Quirinus. Enligt gamla sägner skall hans ben ha förts till kyrkan 1050 från Rom och ligger nu bevarade i ett skrin bakom altaret.

www.neuss.de 

[Upp]