Staden Kleve
(ca 49 400 inv.)
kan man se på långt håll genom Schwanenburg, kännetecknet för den tidigare
hertigliga kurstaden. Eftersom borgen låg på en upphöjning (Kliff) gav detta
upphov till namnet Kleve. Den medeltida staden växte samman av fyra delar:
borgen, den bosättning som utvecklades i skydd av borgen, staden Kleve
(stadsrättigheter 1242) och den nya stadsbildning, som växte fram under
1300-talet. Inte minst tack vare en klok giftermålspolitik kom hertigdömet att
förenas med andra områden i trakten. Men denna politik sträckte sig även
utanför Tysklands gränser, då hertigens syster Anna von Kleve som nr. 4 i
raden gifte sig med den engelske kungen Henrik VIII. Av alla hans hustrur var
hon den som kom bäst undan. Efter ett kort äktenskap förklarades detta för
ogiltigt och Anna kunde dra sig tillbaka med livet i behåll och ett kungligt
årligt understöd.

Då ätten Kleve dog ut 1609, övertogs
området Kleve och Mark av kurfursten av Brandenburg. Genom en ny ståthållare
1647 började en konstnärlig blomstringstid för staden genom att den
konstintresserade fursten bl.a. lät bygga om Schwanenburg i nederländsk
barockstil. Borgen och staden omges av parkanläggningar, som ansluter sig till
det befintliga landskapet. I detta parklandskap låter han anlägga alléer,
trädgårdar och vattenspel, som kom att göra honom till en av de största
landskapsgestaltarna under 1600-talet och vars anläggningar kopierades på
åtskilliga ställen i Europa.
Genom upptäckten av en källa med
mineralvatten 1742 utvecklades staden till kurort och ännu idag påminner
stadens societetshus om de gamla badtraditionerna. Första världskriget satte
slutpunkten för kurverksamheten i staden. Under 1990-talet byggdes
societetshuset om och tjänstgör nu som konstmuseum. Under andra världskriget
förstördes staden starkt genom två kraftiga luftangrepp och många av stadens
sevärdheter förstörs, däribland borgen, som emellertid senare byggdes upp
igen.
Kleve har efter kriget växt ut till en plats
för myndigheter och domstolsväsen lika väl som till en kulturell medelpunkt i
området. Stadens industristruktur består traditionellt av livsmedels- och
skoindustri, men till dessa har också fogats metallbearbetande
industri och
servicesektorn.
Till stadens sevärdheter hör också den
katolska kyrkan St. Maria Bebådelse, som byggdes under 1400-talets första
hälft. Kyrkans praktstycken utgörs av en korstol från 1474 och predikstolen
från 1698.
Stiftskyrkan St. Maria Himmelsfärd stod klar 1426, men då hade koret invigts redan 1356. Vid de franska truppernas inmarsch 1794 skadades kyrkan svårt men reparerades. 1944 förstördes den igen till stor del men återuppbyggdes under 1950-talet. Kyrkans rymd med dess huvudskepp och två sidoskepp imponerar. Särskilt sevärda är det restaurerade Mariaaltaret i högkoret och korsaltaret (från 1500-talet) i högra sidoskeppet.
[Upp]