Steinfurter Land

Karta med vänlig tillåtelse från www.muensterland-tourismus.de

Staden Steinfurt (ca 33 900 inv.) består egentligen av två orter, som efter ett långt samarbete beslöt sig för att bilda en enhet. De äldsta kända delarna omnämns redan 890. De båda orterna hade en olikartad utveckling: Borghorst inom det andliga området med ett kloster för kvinnor, Burgsteinfurt inom det världsliga med en vattenborg, som skulle försvara köpmän, hantverkare och bönder i området. Borgen förstördes 1164 men byggdes åter upp. Av de äldsta delarna finns fortfarande kvar slottskapellet, ett dubbelkapell och riddarsalen.

Stor betydelse för staden hade inrättandet av linneväverier under 1500-talet, en näringsgren som blommade upp efter trettioåriga krigets slut. Dessa väverier blev grunden för den textilindustri, som fortfarande präglar stadsdelen Borghorst. Industrin i Burgsteinfurt tog en annan riktning genom att tyngdpunkten lades mycket mera på njutningsmedelsbranschen som t.ex. tobak och öl. Under senare tid har också företag inom telekommunikationsbranschen blivit en viktig del av industrin.

Det var också under 1500-talet som man lät uppföra rådhuset, som räknas till stadens byggnads- och konsthistoriska klenoder. Under samma tid tillkom också den Högre skolan, en inrättning, som uppstod i samband med att den reformerta läran antogs i stället för den lutherska. Detta var Westfalens första högskola och det enda som skiljde den från ett universitet var att den saknade promotionsrätt. Grevskapet Steinfurt låg som en isolerad protestantisk ö i ett annars katolskt område, och till skolan sökte sig ett stort antal protestantiska studenter, inte minst från det närliggande Holland. 1810 upphörde den Högre skolan och en ny högre utbildning fick man 1963 genom den statliga ingenjörsskolan, som sedan kom att bli en del av fackhögskolan i Münster.

Till stadens sevärdheter hör slottet Steinfurt, som är en av de äldsta och mäktigaste vattenborgarna i Münsterland. Den är också vackert belägen och har en ovanlig karaktär. Eftersom det saknades både höga berg och klippor, där borgen byggdes, lät de dåtida byggmästarna anlägga breda vattengravar med konstgjorda öar, där de kunde bygga fästningen. På grund av att fästningen förstördes vid olika tidpunkter men byggdes upp igen, finns flera stilriktningar som romansk, rokoko och klassicistisk representerade.

Till sevärda byggnader hör också det gamla rådhuset vid torget i Burgsteinfurt. Rådhuset ses som en protest mot den dåvarande grevens makt som den är manifesterad i det s.k. Vinhuset. På rådhusets gavelsida finns en sten med datum för tiden, när grundstenen lades (1561). Gavelsidan i sig är ett tecken på de uppåtsträvande borgarnas självmedvetenhet och visar genom de synliga balkarna en harmonisk indelning. Under gavelspetsen befinner sig stadsvapnet. Under 1800-talet restaurerades rådhuset flera gånger, sedan det hade börjat förfalla. Gavelsidan uppvisar alltjämt inflytandet från renässansen, medan den tredelade spetsbågiga hallen har förblivit gotisk. Huset klarade sig undan andra världskriget utan skador och fick sitt nuvarande utseende efter en renovering under 1980-talet.

Vid torget ligger också det tidigare vinhuset, som uppfördes av greven av Bentheim-Steinfurt. Med denna byggnad dokumenterade han sin ställning som härskare över staden. Den senaste forskningen daterar huset till 1445, vilket skulle göra det till en av de äldsta profana byggnaderna i Westfalen. Den ursprungligen i två våningar uppförda byggnaden uppvisar ett för Westfalen ditintills inte känt konstruktionssätt, som tydligen inte var helt utarbetat, eftersom man redan 1490 var tvungen att vidta åtgärder för att stötta takstolarna. 1638 betraktades huset som förstört men återställdes 1648. Det hade sedan olika funktioner fram till 1983, då det förvärvades av staden. 1988-90 genomgick det en grundlig renovering och används sedan dess som stadens bibliotek.

Stora kyrkan byggdes omkring 1100 och gjordes sedan om omkring 1370, då man använde sig av delar av den romanska kyrkan. Det stora huvudskeppet har ett sidoskepp och en tvärbyggnad och på västra sidan ett kraftigt torn med trappstegsgavlar och sadeltak, som uppfördes i slutet av 1420-talet. Kyrkans inre saknar utsmyckning på grund av den reformerta tron efter 1564. Från samma tid är korskranket av sten, det största i Västtyskland och det enda i Westfalen. En av kyrkans klenoder var renässansorgeln från 1658. Vid en restaurering 1964-65 beslöt man att byta ut orgeln men behålla orgelfronten. Orgeln räknas som en av de stora i Westfalen.

Lilla kyrkan uppfördes omkring 1470 och är en enkel sengotisk salskyrka. Kyrkan har en för regionen unik fasad genom att de båda pelarna på gaveln går samman i en spetsbåge, som bär upp ett litet åttkantigt torn. Vid ett bombangrepp under andra världskrigets sista dagar brann kyrkan upp men byggdes upp igen under 1950-talet, varvid några förändringar i förhållande till den tidigare kyrkan genomfördes.

[Upp]