Området söder, sydväst och väster om Münster är speciellt bekant för de många vackra slotten och vattenborgarna. Särskilt färdigställda cykelleder för till många av dessa sevärdheter.
Karta med vänlig tillåtelse från www.muensterland-tourismus.de
Genom kommunsammanslagning bildades 1975 storkommunen Senden
(ca 19 900 inv.), där Senden utgör den största orten. Tack vare sitt läge
med orörd natur i närheten (Venner Moor) kan man erbjuda de närliggande
storstädernas innevånare rekreation i en varierad natur. Bland ortens
sevärdheter finns slottet Senden, beläget på en ö omgiven av vallgravar.
Slottet är bebott och kan bara beses från utsidan.
Lüdinghausen (ca 23 000 inv.) är känd sedan 800-talet men har inte spelat någon större roll i områdets historia. I staden finns tre vattenborgar, som alla omges av vattengravar. Borgarna är sinsemellan olika: Vischering är en borg med medeltida karaktär, Kakesbeck en typisk exponent för den münsterländska adeln och Lüdinghausen en renässansborg.
Borgen Lüdinghausen ligger direkt i centrum i omedelbar
närhet av rådhuset. Den uppfördes under 1100-talet och byggdes under
1500-talet om till en renässansborg. 1879 köptes borgen av staden, som numera
bl.a. använder den för sammanträden och kulturella begivenheter.
Borgen Vischering, allmänt känd i Tyskland genom
avbildningar i olika sammanhang, räknas som 
en av de vackraste vattenborgarna i
Westfalen. Den kan nås endast genom en lång bro, vilket ger ett intryck av en
medeltida försvarsborg, även om de yttre murarna är försedda med fönster,
något som tillkom under en senare ombyggnad. Större delen av murarna tillkom
efter 1521, då borgen härjades av brand. Borgen utgör numera ett
kulturcentrum för distriktet Coesfeld och förutom en ständig utställning om
böndernas liv och arbete, erbjuder man också plats för olika kulturella
aktiviteter. Borgens inre kan även beses.
I stadens nordöstra utkanter ligger borgen Kakesbeck, som man förmodar går tillbaka på en tidigare försvarsgård från 800-talet. Det nuvarande byggnadsbeståndet härrör sig huvudsakligen från perioden 1300 - 1500-talen. Borgen var mycket vidsträckt och förfogade över fem förborgar. Borgen är i privat ägo, men kan besökas efter föranmälan.
Till andra sevärdheter i staden hör den mäktiga St. Felicitaskyrkan, en sengotisk hallkyrka från första delen av 1500-talet i stadens södra delar. (Den kan endast nås till fots eller med cykel.) Kyrkan är byggd i sandsten från det närbelägna Baumbergen. De båda sandstenspelarna, som tornet vilar på, har en omkrets av 7,42 m och anses vara Europas tjockaste.
Nordkirchen
(ca
11 000 inv.) omfattar tre stadsdelar, Nordkirchen, Südkirchen och Capelle och
är en sammanslutning av typiska westfaliska byar. Dessa ligger i det
förtjusande münsterländska parklandskapet i 
centrum
av triangeln Münster-Dortmund-Hamm.
Det gynnsamma läget gör Nordkirchen till en omtyckt bostadsort och ett
välbesökt utflyktsmål. Här bör man inte
försumma att bese slottet Nordkirchen - även kallat det westfaliska
Versailles. Slottet, ett av de största barocka vattenslotten i NRW, ligger på en ö omgiven av fyrkantiga dammar i
mitten av en stor park, som i likhet med slottet anlades efter fransk förebild
i början av 1700-talet. I slottsanläggningarna kan man avnjuta utmärkta
konserter, som hör till stadens kulturella höjdpunkter. Sedan parken förfallit under 1920-talet har den rekonstruerats
och omfattar nu 72 ha med ung. 8 km alléer. Slottet, tillsammans med dess 
vidsträckta
parkanläggningar, har av UNESCO förklarats som en skyddsvärd anläggning av
internationell rang.
I
slutet av Slottsgatan ligger den katolska kyrkan St. Mauritius, byggd 1719, vid
dess sida ett tvåvånings korsvirkeshus med valmat tak byggt under 1700-talets
första hälft. Huset används numera som plats för seniorträffar. Längre ned
på Slottsgatan och i bildens förgrund ligger det s.k. Nepomukkapellet, vilket
tillkom strax efter kyrkan.
Under 800-talets början byggdes i Werne (ca 32
500 inv.) det kapell, som kom att utgöra början till staden. Runt detta
slog sig sedan bönder och hantverkare ned. Under 1300-talet började man omge
orten med vallar och gravar och senare också palissader. Sedan staden bränts
ned 1400, uppfördes 1415 en fullständig befästningsanläggning med murar, 
stadsportar och torn. Allt detta förstärktes senare med en vallanläggning. I
slutet av 1700-talet revs stadsmuren och de små tornen och något senare togs
även den sista stadsporten bort. 1873 upptäcktes en salthaltig källa, när
man borrade efter kol och detta utgjorde början av Wernes utveckling till
badort.
Bland de äldre byggnaderna i staden kan nämnas St.
Christophoruskyrkan, som troligen tillkom före 800, men som efter bränder har
nybyggts, bl.a. under mitten av 
1400-talet. Kyrkans inre restaurerades så sent
som 1995-98. Här finns ett flertal inredningsdetaljer sedan 1400-talet.
Intill kyrkan återfinns det historiska rådhuset, byggt 1512-14. Rådhuset hör till de äldsta stenbyggnaderna i staden, och genom dess storlek ville stadens borgerskap demonstrera makt och välstånd.
[Upp]
