Området karaktäriseras av den naturpark, som utbreder
sig norr om Ruhrområdet. Till ytan är det delstatens fjärde största
naturpark och hyser inom sig omväxlande typer av landskap, där skog, ängar
och vattendrag är markanta inslag. Inom området finns också stora
möjligheter att bilda sig kulturellt genom de många museer och slott, som man
kan besöka. Eftersom detta var ett uppmarschområde för romarna, har man
hittat mängder av fynd, som nu visas i museer, bl.a. i Haltern.
Karta med vänlig tillåtelse från www.muensterland-tourismus.de
Turistinformationen i områdets största stad, Bocholt, har meddelat, att man inte önskar en presentation på svenska på denna hemsida. Alla nordiska besökare ombedes därför att vid intresse läsa stadens egen hemsida på tyska, franska eller holländska.
Die Tourist-Info in Bocholt, der grössten Stadt dieses Gebietes, hat mitgeteilt, dass man keine Präsentation der Stadt auf dieser Homepage wünscht. Alle nordischen Besucher werden daher gebeten, bei Interesse die stadteigene Homepage auf deutsch, französisch oder holländisch zu lesen.
Staden Dülmen
(ca 47 300 inv.) i områdets östra
del är känd sedan slutet av 800-talet och fick stadsrättigheter redan 1311.
Strax därefter befästes staden och till denna befästning hör Lüdingerporten,
som fortfarande finns kvar. Speciellt under 1500-talet utvecklades stadens
ekonomiska liv genom deltagande i Hansans affärer med städerna i
Östersjöregionen.
Under andra världskriget förstördes staden till 90%, vilket gör att inte särskilt många gamla byggnader finns kvar. Hit hör dock stadstornen som del av den gamla befästningen.
Dülmen med omnejd är mest känd för två saker:
rododendron och uppfödning av vildhästar. Besöker man staden under maj-juni
bör man söka upp den plantskola, som har specialiserat sig på rododendron,
och promenera genom deras rododendronpark. Området med vildhästar ligger ca.
12 km utanför staden och där tas gärna besök emot för visning av hästarna.
Foto: Stadt Dülmen www.duelmen.de
Haltern
(ca 37 700 inv.) hör till de städer som
har ett romerskt förflutet genom att platsen vid tiden för Kristi födelse
utgjorde en stödjepunkt för den romerska hären. I det westfaliska romarmuseet
kan man bese fynd från nästan 100 års arkeologisk forskning, som genom text
och bilder tillsammans med de aktuella fynden ger en levande bild av hur man
föreställer sig livet omkring Kristi födelse.
Av äldre bebyggelse finns inte mycket kvar. Som ett bevis att det har funnits en stadsmur på 1500-talet finns en del rester liksom ett torn byggt 1502 med namnet de "sju djävlarnas torn". Hur detta namn har uppstått är okänt.
Kommunen Raesfeld
(ca 11 300 inv.) och slottet
Raesfeld har en gemensam historia, som sträcker sig många århundraden
tillbaka. Ursprungligen byggdes slottet som en borg mitt bland ett
otillgängligt vatten- och myrområde som skydd mot fientliga angrepp.
Anläggningen befästes allt starkare och under 1300-talet byggdes en ny borg
med två hörntorn. Omkring 1650 byggdes slottet om till det representativa
renässansslott, som det är idag. Nu bor här ingen adlig familj längre, utan
hela anläggningen tjänstgör som en utbildningsplats för hantverkare.
Riddarsalen i 
slottet används dessutom för konserter och andra kulturella
tillställningar. Runt slottet finns en liten bosättning med till dels
k-märkta byggnader, som har bibehållit sin medeltida struktur.
Även i den levande naturen förekommer mycket gamla föremål. Ett vackert exempel är den ca. 1.500 år gamla eken i ortsdelen Erle.
Staden
Borken (ca 41 400 inv.) är skriftligen känd sedan 1000-talet men
på platsen fanns då redan en församling i förbindelse med en kungsgård.
1226 utfärdades stadsrättigheter. 1274 omnämns för första gången borgen i
Gemen. Under 1300-talets början ingick Borken i ett stadsförbund med andra
städer i regionen och 1391 omtalas att staden hade murar och torn som skydd.
Några år in på 1400-talet byggdes Heilig-Geist-kyrkan färdig. Kyrkan och
klostret köps senare av kapucinermunkarna, som hade slagit sig ned i staden.
Efter att under några år ha tillhört det franska kejsarriket, kom Borken
från 1815 att tillhöra den preussiska provinsen Westfalen. Mot slutet av andra
världskriget förstördes den gamla stadskärnan.
Gemens
tillblivelse hänger nära samman med vattenborgens historia. Här har också
mycket av den medeltida stadsstrukturen bibehållits. Borgen är utan överdrift
stadens turistiska medelpunkt och är en av de vackraste vattenborgarna i
Münsterland.
Av
den gamla stadsmuren från 1300-talet finns fem torn kvar samt rester av muren.
I ett av tornen, der Diebesturm, har man inrättat det borgerliga
vigselrummet.
Borken
erbjuder flera sevärdheter, inte bara inom det konsthistoriska området,
utan också i landskapet med bibehållna myr- och hedlandskap, som utgör en
särskild naturupplevelse. Naturskyddsområdet Burlo-Vardingholter Venn omfattar
74 ha och i myrarna kan man träffa på många djurarter och växter, som finns
bara där. Mitt genom området går gränsen mellan Tyskland och Nederländerna.
I Isselburg vid
holländska gränsen kan man se vattenborgen Anholt, en av de största
vattenborgarna i Münsterland med ett omfattande museum, belägen i en stor
parkanläggning uppbyggd efter engelsk förebild. Museet är bekant framför
allt för sin porslinssamling, men också för sitt bibliotek och sin
konstsamling.
[Upp]
