
Orterna i området Baumbergen präglas sedan lång tid
tillbaka av sandstensförekomsten. I Havixbeck finns t.o.m. ett museum
tillägnat denna lysande gula stenart. Inom området finns också en "sandstensled",
som för genom landskapet. Till det vackraste som har byggts i sandsten hör
slottet Darfeld i venetiansk renässansstil.
Karta med vänlig tillåtelse från www.muensterland-tourismus.de
Billerbeck
(ca 11 500 inv.) i områdets norra del
har en lång historia bakom
sig. Vid arkeologiska undersökningar i St.
Johanniskyrkan kom man fram till att denna delvis funnits redan 780, varför
orten måste vara ännu äldre. Under 1200-talet utvecklades orten från att
först till övervägande delen ha varit en plats med bondebefolkning till en
plats också för hantverkare och handelsmän. Under hela sin uppbyggnadsperiod
stod orten under starkt kyrkligt inflytande, då olika sorters representanter
för kyrkan var de bestämmande, vilket var både på gott och ont. Positivt
för Billerbeck var att biskopen, som i likhet med andra landsherrar var
invecklad i fejder, var tvungen att säkra sina områden med borgar och andra
befästa platser. Detta medförde indirekt, att man 1302 erhöll stadsrättigheter. De många krigen
och bränderna under 1500 - 1700-talen hade en förödande
inverkan på den lilla staden: vederdöpare sätter staden i brand, delar av den
sprängs och halva staden ligger i spillror, 500 holländska ryttare överfaller
och plundrar staden 1589 som en följd av det spansk-holländska frihetskriget,
trupper inkvarterades under trettioåriga
kriget, som sedan följdes av sjuårskriget, innan staden hade hunnit hämta
sig, och senare också napoleonkrigen. 1667 förstörde en storbrand en stor del
av staden, däribland också rådhuset med stadsarkivet. Under åren 1802-1815
kom Billerbeck att höra till Frankrike för att sedan överföras till
Preussen.
Den ovan nämnda St. Johanniskyrkan är av stor
konsthistorisk betydelse. Den är byggd i den typiska senromanska kvadratiska
münsterländska stilen, där det mellersta större skeppet inte har något
direkt ljusinsläpp, utan får sin belysning genom de mindre sidoskeppen. Den
äldsta delen av kyrkan är från 1074, då den ersattes av den
nuvarande treskeppiga hallkyrkan. Från detta tidigare bygge finns kvar de undre
delarna av tornet
och
grundstenen, som nu befinner sig i det högra sidoskeppet. Den nuvarande kyrkan
tillkom 1234. En ombyggnad i gotisk stil följde 1425, vilket också märks på
fönstren. Från samma tid är också flera inredningsdetaljer. Det franska
inflytandet märks i utformandet av interiören, som till en viss del verkar
vara efterbildningar från vissa franska kyrkor. Det rekommenderas att ägna tid
åt att se närmare på interiören, som är av stort konsthistoriskt värde.

Den betydligt större Ludgerusdomen har blivit stadens
kännetecken. Den byggdes i form av en nygotisk basilika under 1890-talet på grundmurarna efter en tidigare
romansk kyrka på en plats, där enligt legenden den helige Liudger dog 809. Det mest iögonenfallande är de två 100 meter höga
tornen, där det högra hyser kyrkans fem klockor. Dessa tillkom 1946 i stället
för de tidigare, som man hade måst lämna ifrån sig under andra
världskriget. Arkitektoniskt bygger kyrkans utseende på den medeltida gotiska
stilen. Fönstren, som turligt nog klarade sig från förstörelse under kriget,
är gjorda efter gotiska förebilder och väcker berättigad beundran.
Trots sin relativa litenhet har staden många intressanta byggnader av både historiskt och kulturhistoriskt värde att erbjuda en besökare, varför man gör bäst i att kontakta stadens information för närmare upplysningar och beskrivningar.
I likhet med de flesta orterna i området har staden Coesfeld
(ca 36 500 inv.) en historia som är känd sedan 800-talet. Oftast hänger
detta ihop med de kloster som grundades under denna tid. Ordet Coesfeld
uppträder däremot inte förrän 845. (Observera uttalet av
stadens namn. Normalt brukar kombinationen -oe- ge uttalet ö, men här tjänar
e som ett förlängningstecken för det föregående o-et. Detta gäller för
uttalet av många orter i Westfalen och företeelsen kallas därför westfaliskt
förlängnings-e.) Redan 1197 erhöll man stadsrättigheter
av biskopen i Münster, under vilken Coesfeld lydde. Under 1200-talet anslöt
man sig till det stadsförbund, som fanns i området, något
som senare ledde fram
till medlemskap i Hansan. Från denna tid är också "Walkenbrückentor",
som var en port i den medeltida stadsbefästningen. Numera härbärgerar
byggnaden stadsmuseet och en konstutställningslokal. Under 1600-talets krig mellan Spanien och
Nederländerna kom Coesfeld ofrivilligt att utgöra part i målet, genom att
spanjorerna under en tid residerade i staden och härifrån startade militära
straffexpeditioner mot sådana städer, som motsatte sig deras koloniala
förvaltning. Alltsedan denna tid utsågs staden som befälscentrum för
allehanda överhögheter.
Efter 1816 utvecklades distriktsstaden till ett centrum i
Münsterland och blev en idealisk plats för industri, handel, hantverk och
förvaltning under de närmaste 115 åren. Den nationalsocialistiska eran
förändrade staden liksom alla andra småstäder i området genom
det
genomförda programmet avseende judeutrotningen. Först med andra världskrigets
slut och sedan staden hade förstörts till närmare 80% kunde man sätta punkt
för den nationalsocialistiska regimen i staden. Den anslutande
återuppbyggnaden och den lyckade strukturförändringen gjorde att
man fick ett differentierat utbud av industri- och hantverksverksamhet. (Bilden
t.h. från stadens största stadsdel, Lette.)
Tyvärr innebar förstörelsen under krigets slutskede att
inte särskilt många verkligt gamla byggnader finns kvar. Det mesta av de gamla
kyrkorna, slottet och bostadshusen har byggts upp på samma plats som tidigare,
men med mycket litet av det gamla sparat. Av St. Jacobikyrkan, som ursprungligen
byggdes under slutet av 1100-talet, lyckades man efter kriget gräva fram en
romansk triumfbåge (1200-talet) ur ruinerna. Den ingår nu som en del av
kyrktornet. St. Lambertikyrkan har varit utsatt för många ombyggnationer under
åren. Av den ursprungligen romanska kyrkan har det blivit en gotisk hallkyrka
och det barocka tornet har drag av holländsk klassicism. I kyrkan
förvaras bakom altaret det s.k. gaffelkorset, som lär innehålla en relik i
form av en bit av det kors, som Jesus spikades fast på.
[Upp]