Köln

Foto:U.Ernser

Köln (ca 1 020 600 inv.) är den äldsta av de tyska storstäderna och dess historia går nästan 2000 år tillbaka i tiden. Kanske är det tack vare den långa utvecklingstiden, som staden i sig har kunnat förena en karaktär av både intimitet och storstad, gammalt och nytt. Namnet Köln kommer från det latinska Colonia. Kejsar Claudius maka, Agrippina, som var född vid Rhen lät upphöja sin födelseplats till stad redan år 50 e. K.

Fortfarande finns det  överallt i Köln spår efter romarna: den vackra Dionysosmosaiken i Romersk-germanska museet, delar av den romerska stadsmuren och den romerska vattenledningen, som ledde in friskt vatten till staden från det närliggande Eifel. Under rådhuset har man frilagt fundamenten av den romerske ståthållarens residens, som man kan besöka, om man tar hissen ned till "Romartiden". 

Foto: R. Barten

Med romarna kom också kristendomen till Köln och redan tidigt blev staden biskopssäte tack vare sin betydelse. 785 grundade Karl den Store ärkestiftet Köln, som förutom sin kyrkliga värdighet också tillfördes ansenlig världslig makt, vilket gjorde det till en av de mäktigaste feodalherrarna inom det Heliga Romerska Riket. Sedan 1100-talet för Köln som en av fyra kristna metropoler beteckningen "helig" i stadsnamnet. 1164 fördes reliker efter de heliga tre konungarna till Köln och för dessa skulle en mäktig katedral byggas, som skulle vara det största byggnadsverket norr om Alperna. Grundstenen till det som skulle bli Kölner Domen lades i augusti 1248 men inte förrän 1880 var byggnadsarbetena klara, sedan de ställts in under mitten av 1500-talet. Förutom domen byggdes också tolv stora romanska stifts- och klosterkyrkor. Sedan 1985 har alla kyrkor nästan helt och hållet restaurerats.

Foto: G. Ventur

Snart nog hade Kölns innevånare fått nog av kyrkans världsliga makt och 1288 slog de den ärkebiskopliga hären och fördrev ärkebiskopen som världslig herre från staden. 1396 beslöt stadens skrån att instifta en egen författning med borgmästare och stadsråd, men det skulle  dröja till 1475, innan Köln fick status som fri riksstad. Vid denna tidpunkt hade staden blivit en av de folkrikaste och mest välmående städerna inom det tyska språkområdet och dessutom ett ledande mässcentrum samt spelade en viktig roll inom Hansan. 1388 byggdes här det första stadsuniversitetet i Europa. Om denna tid påminner fortfarande byggnader som Overstolzenhaus (t.h.), ett romanskt borgarhus, som nu är säte för en konsthögskola, det gotiska rådhuset och Gürzenich (t.v.), en 1400-talsbyggnad, som var representations- och dansbyggnad för den dåtida befolkningen. Till den tidens mörka sidor hör religiösa förföljelser av sådana grupper, som inte var katoliker. 1423 flydde judarna över till Rhens högra sida, under 1500-talet förföljdes protestanter och under 1600-talet många av Kölns kvinnor under de pågående häxprocesserna.

Sedan staden intagits av de franska revolutionstrupperna 1794 avslutas Kölns historia som helig och fri riksstad, universitetet stängs och kyrkans egendomar dras in. Kloster och kongregationer (katolska samfund) sekulariseras, protestanter jämställs med katoliker och judar får ånyo bosätta sig i staden. Vid fredsslutet 1815 överförs Köln till kungariket Preussen. Under de följande årtiondena blir Köln vid sidan av Berlin den största och viktigaste staden i Preussen. 1822 får staden för första gången sedan romartiden en bro över Rhen, även om den var provisorisk.

Genom anslutningen till Preussen inträder Köln i industrialismens tidsålder även om det är något försenat. Ett flertal namn, som fortfarande förknippas med Köln, står för det ekonomiska uppsvinget: Stollwerck (choklad), Klöckner Humboldt Deutz (motorer), Helios (elektriska apparater och anläggningar). Under denna tid utvecklas Köln också till en trafikknutpunkt för trafiken till lands och sjöss. 1881 tas de medeltida stadsmurarna bort och i deras ställe anläggs nya representativa boulevarder.

Foto: G.Ventur

Under första världskriget bromsas Kölns utveckling, men den stoppas inte. Genom flera sammanslagningar med omkringliggande kommuner har befolkningen växt till över 600.000 innevånare. Från 1917 till 1933 utövas ämbetet som överborgmästare av Konrad Adenauer, som senare blev den nya förbundsrepublikens förste kansler. Under hans ämbetstid nygrundades universitetet samtidigt som Kölnmässan byggdes upp. Många av stadens  parkanläggningar tillkom under denna tid. Det var också nu, som Köln fick sitt rykte som tysk mediestad genom att västtyska radion förlade sin verksamhet hit. Senare kom flera radio- och TV-anstalter att använda sig av Köln som utgångspunkt för sina sändningar. 1930 kom ytterligare en betydelsefull verksamhet till staden, då grundstenen lades till Fords fabriker i Köln.

I mars 1933 stormades rådhuset av nationalsocialisterna och Adenauer avsattes som överborgmästare. Som ett minne av den nationalsocialistiska tiden har ett museum inrättats i EL-DE-Haus, där man i en utställning kan se belägg för deras förbrytelser. Under de följande åren förstördes flera synagogor och många judar, romer och motståndare mot regimen föll offer för systemet.

Under våren 1940 samlades delar av den tyska västliga armén inför angreppet på Holland, Belgien och Frankrike. Sedan offensiven påbörjats blir Köln för första gången mål för de allierades bombangrepp, vilka fortgick under hela kriget. Det sista och svåraste ägde rum 2 mars 1945. Vid krigsslutet var ca. 90 % av innerstaden förstörd och antalet innevånare hade sjunkit från 800.000 till ca. 40.000. Först 1959 kunde Köln uppnå samma befolkningstal som före kriget. Direkt efter krigsslutet påbörjades återuppbyggnaden; broarna över Rhen reparerades, i innerstaden byggdes nytt på de platser, där bomber hade jämnat bebyggelsen med marken och i Gamla stan sanerades gamla hus. Det historiska rådhuset stod emellertid inte färdigt förrän 1972. Mycket snabbt drevs reparationen och utbyggnaden av gator och vägar i och till Köln. Redan 1965 fanns den färdiga motorvägsringen runt staden och tjänade som en föregångare inom den europeiska vägbyggnadskonsten.

Efter kriget har Köln utvecklats till en stad med ett mycket stort antal museer, gallerier och utställningslokaler. Till de kända museerna hör det ovan nämnda Romersk-germanska museet, Wallraf-Richartz-Museum/Museum Ludwig och Stadsmuseet med dess Tutankhamonutställning. Till de nyare museerna hör Stollwercks Chokladmuseum.

Foto: R. Barten

Kölns mest bekanta sevärdhet är utan tvekan den mäktiga domkyrkan (Kölner Dom), som med sina två 157 m höga torn sedan århundraden har varit sinnebild för staden. Den torde också vara Tysklands mest kända byggnadsminne. Sedan den påbörjades 1248 med franska förebilder dröjde det 632 år, innan den stod färdig 1880. Omkring 1530 inställdes arbetet på kyrkan, dels på grund av penningbrist och dels av ointresse. Inte förrän under den tyska romantiken i slutet av 1700-talet med dess begeistring för medeltiden vaknade intresset igen. Den preussiska statskassan bidrog med pengar och bygget kunde slutföras. 

Foto: R. Barten

I domen finns ett stort antal konstskatter, av vilka en del fanns redan i den kyrka som fanns på platsen Uföre den nuvarande, som t.ex. Gero-korset och skrinet med relikerna efter de tre kungarna. nder andra världskriget träffades kyrkan av 14 tunga bomber men klarade sig trots allt förvånansvärt bra. Reparationsarbeten började kort efter krigets slut, men har ännu ej helt slutförts. Till krigsskadorna har under senare tid också kommit skador som orsakats av väder och påverkan genom miljön. Eftersom stora delar av domen är byggd i sandsten, vittrar denna och måste kontinuerligt ersättas. Speciellt viktigt är detta för de pelare, som har bärande funktioner.

Foto: Skylife

Köln är kyrkornas stad. Ingen annan stad hade under den tidiga medeltiden så många kyrkor och kloster som Köln. Under perioden 1150 - 1250 nybyggdes ett stort antal, av vilka det fortfarande finns tolv ståtliga romanska basilikor bevarade. Av dessa hör några till de yppersta verken från den tiden, t.ex. St. Maria im Kapitol, som räknas till de första under den romanska tiden. De övriga stora kyrkorna tillkom under den sena romantiken och utgör med sitt formspråk en egen stilgrupp. Trots att kyrkorna skadades svårt under andra världskriget och sedan inte alltid återuppbyggdes i enlighet med originalet, kan Köln berömma sig av att ha Tysklands mest betydande byggnader från den romanska tiden. (Den som vill se bilder från alla dessa kyrkor kan klicka på munken till höger och använda sig av den tyska sidan om de tolv romanska kyrkorna.)

Foto: G. Ventur

Stadens rådhus byggdes ca. 1330 men kompletterades under 1400- och 1500-talen. Under kriget skadades det svårt och återuppbyggdes under åren fram till 1972. Rådhuset är numera mest känt för den ovan omtalade frilagda mosaiken, nästan 75 m² stor och bestående av ca. 1,5 miljoner mosaikstenar, som var och en är 1 cm² stor. Mosaiken upptäcktes 1941, då man skulle gräva en bunker i anslutning till Domen.

Foto: I. Decker

Av den medeltida stadsbefästningen finns tre av de sammanlagt tolv små borgarna vid stadsportarna kvar och används fortfarande för olika ändamål. Den mindre Ulreporten och restaurerade delar av stadsmuren kan man se vid Sachsenring. Bilden visar Severinstor vid Chlodwigplatz. 

Till de ofta besökta moderna byggnaderna hör det nygotiska huset på Glockengasse (mittemot operan), där den kända "eau-de-colognen" (Kölnisch Wasser) 4711 började produceras. Numret 4711 uppstod därigenom att den franska ockupationsmakten 1795 beslöt sig för att räkna och numrera alla privathus från 1 till 7.404 för att kunna orientera sig bättre.

För den som vill undersöka de olika tidsåldrarnas mest framträdande sevärdheter eller andra saker, som är utmärkande för Köln, rekommenderas att gå de vägar, som finns beskrivna i speciella broschyrer, där det också berättas, vad man ser utmed den rekommenderade vägen, som t.ex. "Römer-Route", "Mittelalter-Route" och "Entlang der Ufer". Dessa broschyrer och många andra kan hämtas i turistinformationen.

Den turist, som besöker Köln under karnevalstid, får verkligen uppleva något speciellt. Den världsberömda karnevalen är en glad folkfest, som innevånarna själva kallar "den femte årstiden". Festligheterna utbryter alltid den 11/11 kl. 11.11, har sin höjdpunkt på "Rosenmontag" (blåmåndag, måndagen före fastan) och avslutas på "Aschermittwoch" (askonsdagen). På måndagen äger de bekanta karnevalstågen rum, då man kan göra sig lustig över sig själv och hela världen. Besökare rekommenderas att ta med sig en påse att samla alla godsaker i, som kastas från de deltagande vagnarna.

Mat i Köln är ett kapitel för sig, speciellt om man beslutar sig för att äta den i någon av de många ölstugorna (Kneipen). Den som försöker översätta matsedeln ordagrant, kan råka ut för sitt livs överraskning.

Foton: Stadt Köln Karta från www.nrw-tourism.com

[Upp]