Regionen Köln - Bonn    

Trots att regionen fullständigt behärskas av de båda städerna Köln och Bonn finns i dessas närhet många andra sevärda städer och orter. Dessutom finns vid sidan av Rhen flera naturområden, som lockar till besök.

Karta från www.nrw-tourism.com

Staden Brühl (ca 45 800 inv.) ligger mitt emellan de båda storstäderna och fick stadsrättigheter 1285. Viktig för stadens ekonomiska utvecklingen var under 1800-talets andra hälft tillkomsten av järnvägar, som underlättade transporten av brunkol från området. Den ökande brunkolsbrytningen ledde till att andra därmed förknippade företag bildades och genom den inträdande industrialismen fick Brühl alltmer stadslika förhållanden. Även inom andra industriområden, t.ex. sockerindustrin och järnindustrin, startas nya fabriker. I samband med krisen för kolbrytningen lades också brytningen av kol i Brühl ned. På det tidigare gruvområdet anlades ett närrekreationsområde med skogar och sjöar. Dessutom öppnades Europas största nöjespark, "Phantasialand".

Stadens bild präglas idag av kultur och historia, där de största dragplåstren är de båda slotten Augustusburg och Falkenlust liksom nöjesparken.

Redan 1180 byggdes en borg, som snart blev av stor betydelse i området. Denna sprängdes emellertid av främmande trupper 1689 samtidigt som en stadsbrand förstörde nästa alla husen i staden. 1725 lät kurfursten Clemens August bygga slottet Augustusburg med det världsberömda trapphuset ritat av Balthasar Neumann, vilket tillkom några år senare vid en ombyggnad. 1768, efter drygt 40 års byggnadstid, stod slottet klart. Under Napoleonkrigen besattes det av franska trupper, som inte visade någon större aktsamhet med slottets inventarier och den franske marskalken Davoust, som fick det i gåva av Napoleon, lät det förkomma helt och hållet. Sedan området övergått i preussisk ägo genom freden 1815, kunde slottet restaureras efter ingripande av kungen Friedrich Wilhelm IV. Efter 1876/77 tjänade slottet åter som residens, när kejsaren, Wilhelm I, deltog i höstmanövrer i Eifel. Under andra världskriget skadades slottet åter 1944, men återuppbyggnaden sattes igång samma år.

Från Augustusburg leder genom parken en rak allé fram till jaktslottet Falkenlust. Detta påbörjades 1729 likaledes av kurfursten Clemens August. 1733 stod slottet färdigt så när som på vissa arbeten med inredningen. 1794 togs det över av revolutionstrupperna men kom åter i tyska händer 1807, då en tysk diplomat i fransk tjänst övertog det. Från 1832 och fram till 1960 var det i privat ägo för att sedan övertas av delstaten Nordrhein-Westfalen. I parken finns ett åttkantigt kapell, som påbörjades 1730. De båda slotten och parken finns upptagna på UNESCOs världsarvslista.

I omedelbar närhet till slottet Augustusburg öppnades 2005 ett nytt museum tillägnat konstnären Max Ernst, född 1891 i Brühl. Redan tidigare fanns ett utställnings-, forsknings- och dokumentationscentrum, som var verksamt över 20 år. Museet fick sin plats i en byggnad av stål och glas i en tidigare nöjeslokal från 1844. Med runt 300 exponat ges en överblick över Ernsts mångsidiga skapande. Ernst tillhörde pionjärerna inom dadaismen, i Frankrike, dit han flyttade, till protagonisterna av surrealismen och i Arizona till skaparna av monumentalskulpturer. 

www.bruehl.de 

Bad Godesberg (ca 69 900 inv.), beläget strax söder om Bonn, är känt sedan 722 men bebott långt tidigare. Orten spelade ingen stor roll under tidig tid. Först under 1200-talet fick Godesberg större betydelse genom den uppförda borgen Godesburg. När denna förstördes 1583 blev det också slutet på ortens betydelse. Under 1700-talets slut byggdes Godesberg ut till kurort, vilket utgjorde början av en ny epok. 1856 upptäcktes den fredliga orten av välbeställda industriägare och pensionärer, som började använda sig av den som semester- och bostadsort. Detta satte också sina spår i villabebyggelsen, som ännu idag visar det välstånd, som den tidens nyinflyttade hade. Under 1900-talets första 15 år införlivades ett flertal av ortens omgivande förorter med centralorten, som 1935 fick stadsrättigheter. Genom att Bonn blev förbundshuvudstad 1949, vann också Bad Godesberg i anseende som diplomatstad. Denna era tog slut, då regering, parlament och ministerier flyttade till den nygamla huvudstaden Berlin. Uppbyggnaden av en ny infrastruktur och inflyttande nya serviceföretag gör dock att Bad Godesberg kan se framtiden an med tillförsikt.

Till Bad Godesbergs sevärdheter hör de resterande delarna av den gamla borgen, byggd på en höjd av basalt i stadens norra delar. Under århundradena efter det att borgen började byggas 1210, utvidgades och förstärktes den, så att murarna till slut var 3 m tjocka. Intressant är den historia som ledde fram till förstörelsen av borgen. Ärkebiskopen av Köln, Gebhard Truchsess, hade övergått till protestantismen, vilket gav upphov till det s.k. "Truchsesska kriget", efter en kärlekshistoria och ett kort äktenskap (3 dagar). 1583 förskansade han sig inne i borgen, som omringades av 15 000 soldater under ledning av den bayerske hertigen Ferdinand. Sedan man utan framgång hade beskjutit och försökt storma borgen, grävde man en tunnel under den, fyllde denna med krut och sprängde borgen i luften. I och med denna seger hade den nye ärkebiskopen vunnit kampen och Köln förblev katolskt. 1960 restaurerades delar av borgen, då man tog bort vissa tidigare infogade delar, som nu har ersatts med en modern konstruktion innehållande en hotell- och restaurangavdelning. Från tornet har man en god utsikt över landskapet runt omkring. Även i Bad Godesberg för övrigt är tillgången till hotell god.

Vid bergets fot ligger Michaeliskapellet, som uppfördes samtidigt som borgen och också förstördes tillsammans med denna. 1660 återuppbyggdes det och försågs då med en vacker barockinredning.

Foto: Walter Voigt/ www.godesberg.info

På Rhens högra sida ligger Siebengebirge, ett skogrikt bergsområde, som domineras av det 321 m höga Drachenfels. Detta är dock inte den högsta punkten; denna finner man på Ölberg, som är 461 m högt, varifrån man har en vidsträckt utsikt, som vid klart väder kan uppgå till 5 mil. Att just Drachenfels har blivit den mest dominanta bland Siebengebirges drygt 40 höjder, hänger samman med den romantiska borgruinen och det sevärda slottet Drachenburg. Ruinen är resterna efter en borg, som började uppföras redan 1140. 1634 lät ärkebiskopen av Köln riva den, så att man numera ser enbart ruinerna. Enligt sägnerna skulle Siegfrieds kamp med draken ha ägt rum just här. Drachenburg är en klenod från den högromantiska tiden, och båda dessa byggnadsverk har gjort Drachenfels till ett omtyckt mål för turisterna. Slottet passeras av den över 100 år gamla smalspåriga järnvägen (Tysklands äldsta kugghjulsbana) från Königswinter upp till toppen.

Stora delar av Siebengebirge utgörs av naturskyddsområde och räknas som Tysklands äldsta. Berggrunden är till sin största del av vulkaniskt ursprung även om också andra bergarter förekommer. Just de många vulkaniska utbrotten anges som orsaken till de många kullarna i området. Om man betraktar Siebengebirge från t.ex. Bonn på andra sidan Rhen, kan man tydligt urskilja sju större kullar, vilket man har tagit som intäkt för områdets namn. Även andra fantasifulla förklaringar förekommer. Bland språkforskare anses det emellertid, att namnet kommer från "siepen/siefen", som betyder fuktiga dalar eller "sieves", bäck.

Från Oberdollendorf och på Drachenfels och vidare söderut kan man se de första vinodlingarna utefter Rhen. Odlingarna har här ett läge mot söder och väster, som gör att den skifferhaltiga jorden kan lagra solvärme, som sedan gör det möjligt för druvorna att mogna. I odlingarna används övervägande sorterna Riesling och Müller-Thurgau. Bland kända märken finns "Drachenblut", som framställs av druvor från trakten vid Rhöndorf. Den som vill skaffa sig en närmare uppfattning om vin och vinodling, kan i Oberdollendorf gå den lärostig, där man under en drygt 2 km lång vandring vid 15 olika stationer kan lära sig vad man behöver veta om vinodling. Givetvis finns i området ett flertal vinrestauranger, där man kan prova traktens vin.

Königswinter (ca 38 800 inv.) på Rhens högra sida är sedan den kommunala nyordningen 1969 en geografiskt rätt utspridd stad bestående av ett 50-tal tidigare småorter och byar. Gamla stan är belägen vid foten av berget Drachenfels, medan stadsdelar som Niederdollendorf och Oberdollendorf gränsar till Bonn. Stadens största utsträckning i öst-västlig riktning utgör ca. 15 km, medan den nord-sydliga uppgår till ca. 10 km.

Stadens historia går långt tillbaka i tiden. Bevis för att trakten var bebodd redan under 600-talet finns bl.a. i Dollendorf, där man har tidsbestämt en gravsten till år 680 och från 850 och ca. 150 år framåt omtalas de flesta orterna i olika skrifter. Av det tidigare namnet för Königswinter (Winetre) kan man dra slutsatsen att vinodling förekom i trakten liksom att orten senare var i kunglig ägo. Staden har som turistort en lång tradition, till vilket berget Drachenfels bidrog under romantiken, då många kom för att besöka borgruinen och slottet på vägen upp mot bergets topp. Inom stadens område finns ett flertal sevärdheter av äldre datum, speciellt många gamla kyrkor, kapell och kloster. Till dessa hör bl.a. den romanska kyrkan i Oberpleis med krypta och korsgång från 1100-talet. Stor betydelse har också stadsdelen Heisterbach, där omkring 1200 ett kloster grundades av cisterciensermunkar, vars kulturella verksamhet kom alla omkringliggande orter till godo.

Efter världskrigets slut har även Königswinter fått en plats inom storpolitiken, då man på Petersberg under åren 1946-51 använde sig av den hotellbyggnad från tiden efter sekelskiftet som högkvarter för de västallierades kommissariat. Här togs de första stegen till bildandet av den nya Förbundsrepubliken, genom att man undertecknade det s.k. Petersbergsavtalet med den nye förbundskanslern Adenauer.  Hotellet användes sedan som statens officiella gästhus, där mer eller mindre prominenta gäster inkvarterades under sina besök i Bonn. 1977 inköptes det av staten men ägs numera av en hotellkedja och används åter som hotell i lyxklassen.

Bad Honnef (ca 25 000 inv.) är känt sedan 700-talet, även om man inte har kunnat helt klarlägga, hur namnet har uppstått eller vad det betyder. Ända sedan frankernas tid (omkr. 500) har området ständigt lockat till sig nya folkgrupper. En av anledningarna var det milda klimatet och möjligheterna att bedriva vinodling. Under århundradenas lopp kom olika adliga ätter att härska över området, vilket gav upphov till komplicerade arvs- och rättstvister, vilka ofta slutade i strider. Under 1500-talet visade sig den regerande hertigen mycket öppen gentemot den nya lutherska läran och Honnef blev en av de platser som snabbt införde den nya tron. Eftersom Rhenlandet alltid har varit ett starkt katolskt influerat område, återtog den katolska kyrkan snart nog den religiösa makten. Under 1600-talet utsattes området för upprepade krigshandlingar, där också svenskarna deltog. De ständiga krigen medförde, att området utarmades och många flyttade därifrån. Under 1800-talets franska ockupation infördes fransk rätt och området indelades i distrikt enligt fransk förebild. Vid freden i Wien 1815 överfördes stora delar av Rhenlandet till Preussen, vilket först utlöste stor motvilja bland stadens befolkning. Denna lade sig snart och man kunde leva ett stilla liv på landet utan att besväras så mycket av de fortsatta oroligheterna inom det tyska riket. På det lokala planet hade man dock problem med grannstaden Königswinter, som man var underordnad. Efter många turer lyckades man få sin frihet och därmed också stadsrättigheter 1863. Detta blev också startskottet för den utveckling, som påbörjades i Honnef. Det angenäma klimatet gjorde, att många pensionärer men också köpmän och industrimän slog sig ned i staden. Dessutom visade sig klimatet vara av godo för lungsjuka, som kom för att söka bot eller lindring för sin sjukdom. Kort därefter upptäcktes också källor med mineralhaltigt vatten, vilket var det första steget till badorten Bad Honnef. 

Bland stadens sevärdheter finns den katolska kyrkan St. Johann Baptist vid torget. Denna stenkyrka har sitt ursprung i tidigt 700-tal. Den nuvarande treskeppiga hallkyrkan byggdes strax efter 1500 och utvidgades med ett stort tvärskepp 1914. Drygt femtio år tidigare hade tornet byggts om i åttkantig gotisk form.

Charmfulla är också de talrika gamla korsvirkeshusen och byggnaderna från den klassicistiska tiden liksom det sena 1800-talets stora parker och gamla trädbestånd.

Bad Honnef-bilder Hartmut Witte 

Utmed Rhen ligger den tidigare lilla byn Rhöndorf, Bad Honnefs mest bekanta stadsdel, som alltid förknippas med Konrad Adenauer, den förste tyske förbundskanslern efter kriget. Här finns hans lilla hus med den tillhörande rosenträdgården och utställningsbyggnaden, som dokumenterar allt vad man behöver veta om Adenauers liv och verk.

Vad man däremot först lägger märke till, när man kommer in i Rhöndorf, är det lilla kapellet. Det byggdes ursprungligen långt tidigare, vilket inskriften på en av klockorna (1624) visar på. Det förstördes 1689 men återuppbyggdes och stod färdigt 1716. Vad som skiljer detta kapell från alla andra kyrkliga byggnader, är dess placering. 1907 hade trafiken fått en sådan omfattning, att den befintliga vägen inte räckte till. Eftersom utrymmet begränsades av kapellet och de omgivande husen, beslöt man sig för att bygga på ömse sidor om kapellet, så att det numera tjänar som en trafikdelare på den livligt trafikerade genomfartsgatan. Under många år betraktades kapellet enbart som ett konstverk, men sedan 1982 används det också för gudstjänster.

Alla bilder från Siebengebirge, Königswinter och Rhöndorf med vänlig tillåtelse av Tourismus Siebengebirge GmbH

[Upp]