Wuppertal

Staden Wuppertal (ca 365 000 inv.) är en tämligen ung stadsbildning, som tillkom 1929 efter en sammanslagning av flera kommuner, vilka i sig däremot är kända sedan långt tidigare. Elberfeld omnämndes 1161 som ett gods tillhörigt ärkebiskopen av Köln och fick stadsrättigheter 1610. Barmen tillhörde omkring 1070 klostret Werden men överfördes under 1300-talet i grevens av Berg ägo. 1527 fick dessa båda orter hertigens privilegium att bleka och sälja garner. Detta utgjorde startpunkten för samarbetet mellan de båda orterna. Blekeriet var början på utvecklingen inom textil- och beklädnadsindustrin och alla andra industrigrenar, som idag utgör tyngdpunkten: järn- och metallbearbetande industrier, kemi- och elektroindustrier, biltillbehör o.s.v. Andra orter, som ingår i stadsbildningen är t.ex. Vohwinkel, en trafikknutpunkt, Cronenberg, centrum för verktygsindustrin och Ronsdorf, medelpunkt för en mångfacetterad industri.

Tack vare att Wuppertal består av så många stadsdelar, finns ett stort antal byggnadsstilar representerade i staden: från de för Bergisches Land typiska korsvirkes- och skifferbyggnaderna via klassicistiska byggnader och jugendstil till helt moderna. Intressant är det s.k. Brillerkvarteret, som är ett av Tysklands största sammanhängande villakvarter, där Wuppertals fabriksägare under 1800-talets andra hälft lät bygga luxuösa villor. En helt annan stil återfinns i Nordstadt, där man under perioden 1870 - 1914 byggde arbetarbostäder för arbetarna i den blomstrande textilindustrin. Det var små lägenheter utan vare sig badrum eller toalett, värme eller ström. Efter 1970-talets restaurationer har området genom husens praktfulla fasader fått en egen charm, som har lett till att det emellanåt också fått tjäna som filmkuliss. Många vackra hus och byggnader kan man också se i Beyenburg, i östra delarna av staden.

För kulturen i staden är väl sörjt genom ett flertal museer med olika inriktningar såsom stadens judars historia, spårvagnar, biblar, naturkunskap, klockor och givetvis ett konstmuseum (von-der-Hydt-museum) med föremål från 1500-talet och framåt. Här finns betydande verk från holländskt 15- och 1600-tal, tyska och franska verk från romantiken till impressionismen liksom från alla -ismer under 1900-talet.

En speciell sevärdhet i staden är "svävarbanan", ett kommunikationsmedel, som är typiskt för staden och som man inte kan vara utan. Den invigdes 1900 och befordrar dagligen ca. 75.000 passagerare på den sammanlagt 13,3 km långa sträckan. Högsta hastighet är 60 km/tim. och hela sträckan tar knappt 35 minuter att tillryggalägga. Banan har alltid varit en stor favorit både bland den inhemska befolkningen och turisterna. Världsberömd blev den 1950, då man skulle göra reklam för en cirkus genom att transportera den unga elefanten Tuffi. Av okänd anledning beslutade sig Tuffi för att stiga av mellan två stationer, bröt sig igenom sidoväggen och hoppade av. Härvid råkade han vid hoppet hamna i floden Wupper. Enda blessyr efter hoppet var en skråma på stjärten.

www.wuppertal.de 

[Upp]