
I sydvästra delen av Niedersachsen ligger området
Weserbergland,
sägnernas och sagornas land, som sträcker sig mellan orterna
Hannoversch-Münden och Minden. Här visas upp en för Tyskland unik
mosaik av ständigt växlande landskapsbilder och kulturellt intressanta företeelser.
Inom området utvecklades under 1500- och 1600-talen en egen arkitektur,
den s.k. Weserrenässansen
med en mängd exempel på praktfulla byggnader. Inte för inte är det här landet, som blev berömt genom Bröderna Grimm
och deras sagor. Därför är det också naturligt, att Deutsche Märchenstrasse
(Sagovägen) går inom det här området. Området kännetecknas till
större delen av sammanhängande skogar, där tall, ek och bok utgör
största delen av skogsbeståndet. I de högre regionerna finns
naturparker med ett rikt inslag av vilda djur, där också tvättbjörn
och mufflonfår förekommer. Genom detta landskap rinner Weser som en
förbindelselänk mellan historiska korsvirkesstäder och med slott och
borgar, som övervakar flodens lopp.
Av turistisk betydelse är förutom de historiska städerna och naturparken också den ca 50 mil långa cykelleden utmed Weser. Även turistande motorcyklister söker sig gärna till området och speciellt till Köterberg, som utgör en gärna besökt träffpunkt. Härifrån har man en utmärkt utsikt på upp till 80 km runt om i trakten.

I
södra spetsen av regionen, där floderna Fulda och Werra förenas för
att sedan kallas Weser,
ligger Hannoversch-Münden, (ca 24 500 inv.), eller Hann. Münden
som det numera officiellt heter, en stad med en mångfald korsvirkeshus, försvarstorn
och ruiner från gamla befästningsmurar. Staden kan se tillbaka på en lång
och intressant historia, som inkluderar såväl sjöfart som handel och
hantverk och redan 1183 omnämndes den som stad i en officiell urkund.
1247 fick bekräftades rätten att vara stapelplats, en rätt som dock
upphävdes 1824. Från 1495 fungerade staden som residensstad. Genom
hertiginnan Elisabeth infördes reformationen 1542, vilket sedan under
trettioåriga kriget fick till följd, att staden 1626 erövrades av
Tilly, katolska ligans överbefälhavare. Från 1753 och hundra år
framåt fanns en fajansfabrik med tillverkning av föremål i rokoko-,
klassicism- och Biedermeierstil. Staden ligger utmed en av Tysklands många turistleder, Weserrenässansens
väg (Strasse der Weserrenaissance). Munden

Till
stadens sevärdheter räknas det väldiga gotiska slottet, som färdigställdes
1501. Det tjänade sedan som residens och förvaltningsbyggnad fram till
1560, då det nästan helt förstördes i en brand. Det byggdes sedan upp
igen i tidig weserrenässansstil. Det nuvarande slottet är en
intrycksfull kvarleva av
tidigare herrskapssäten, som med tiden förlorade sin glans och bara
tillfälligtvis tjänade som uppehållsplats för landsherrarna. 1849 förstördes
den södra flygeln genom brand och återuppbyggdes inte. Fortfarande finns
dock möjlighet att bese två av renässanssalarna med deras väggmålerier.
I slottet kan man också bese ett av delstatens äldsta museer, där bl.a.
fajansutställningen är av stort intresse.
Man bör heller inte försumma
att se närmare på stadens vackra rådhus - en av de vackraste representativa byggnaderna från renässansens
tid. Byggnaden är ursprungligen från 1300-talet, men byggdes om i början
av 1600-talet och fick då den vackra fasaden, som den har ännu idag.
Inne i rådhuset finns vackra väggmålningar, som skildrar delar av
stadens historia.
Från
6 århundraden finns i staden över 700 korsvirkeshus, som har sanerats
och numera gör, att staden räknas till de främsta företrädarna i
Europa för denna typ av hus.
För att skaffa sig en bild av staden kan man besöka den s.k. Tillyskansen, uppkallad efter den kände härföraren under trettioåriga kriget, vilken ställde upp sina kanoner utanför staden och sköt en bräsch i stadsmuren. Från tornet har man en underbar utsikt över Gamla stan och de omkringliggande höjderna.
Inte långt från Reinhardshagen
(norr om Münden, men i Hessen) ligger en gammal borg, som efter att ha tjänat ut som
krigisk stödjepunkt kom att användas som logi för jaktsällskap. Ett
nytt jaktslott byggdes emellertid, och detta kom senare att döpas till Sababurg. Här tillbringade Bröderna Grimm en tid med att samla sina
sagor och just detta slott är det, som har fått stå modell i sagan om
Törnrosa. De bibehållna delarna av slottet tjänar nu som slottshotell.
Regionens största stad är Göttingen (ca
121 000 inv.), känd från 950-talet, då en by med detta namn först omnämndes.
En näraliggande bosättning fick i slutet av 1100-talet stadsrättigheter
och övertog också byanamnet för den nya staden. Staden utvecklades
kraftigt både politiskt och ekonomiskt och kunde snart inta en självständig
hållning gentemot den regerande landsherren. På grund av stark
konkurrens från utlandet råkade staden i slutet av 1400-talet in i en
ekonomisk kris. Under trettioåriga
kriget belägrade, stormade och plundrade de inbrytande arméerna den
besegrade staden. Under 1700-talet började staden ekonomiskt att hämta
sig, framför allt inom textilindustrin. Det var emellertid inte
industrin
som skulle rädda staden utan det 1737 grundade universitetet, som kom att
förknippas med stadens utveckling genom att det drog till sig ett flertal
av den tidens berömda lärare. Detta gjorde att man vid 1800-talets
början
hade Tysklands mest berömda universitet. Sina namnkunnigaste lärare hade
man inom naturvetenskapen, vilket har renderat universitetet ett stort
antal nobelpris i kemi och fysik. Till de välkända storheterna hör också
bröderna Grimm, mest kända för sina sagor men också som framstående
språkforskare.
Bland kända sevärdheter i staden kan nämnas Gamla
Rådhuset vid torget med ursprung från ca 1270 och sedan utvidgat till rådhus
runt 1400. Hallens väggmålerier är från mitten av 1880-talet. Sevärd
är också S:t
Johanniskyrkan, en treskeppig gotisk hallkyrka från första
hälften av 1300-talet. En kuriositet med kyrkan är att i dess norra torn
har studentrum inrättats i det gamla tornväktarrummet, numera används
det
som andaktsrum. Den mest
betydande gotiska kyrkan är emellertid S:t Jacobi (1361 - 1459) med dess
värdefulla altare från 1402. I staden finns också ett stort antal
vackra korsvirkeshus byggda mellan 1400- och 1700-talen. Till dessa hör
bl.a. stadens äldsta daterade bostadshus från 1495.
Stadens mest kända staty är annars den lilla Gänseliesel
(Gåsalisa), som sedan 1901 står som kännemärke för Göttingen framför
det gamla rådhuset. Ganska
snart infördes traditionen att universitetets
förstaårsstudenter skulle kyssa statyn, oftast som ett led i någon
manlighetsrit. Då detta som regel var förbundet med ett övermått av oväsen
förbjöds det av polisen. Traditionen fortlever emellertid hos
nyutexaminerade doktorer.
Några mil söder om Hameln ligger staden Bad
Pyrmont (ca 20 700 inv.), känd för sina källor, som redan de gamla
germanerna drack ur. Här tillbad de också sina gudar och offrade till
dem genom att kasta ned klädesnålar av brons i källan. Också romarna
var där och offrade på samma sätt mynt till sina gudar. Vid en utgrävning
hittade man t.o.m. en vacker kåsa av brons, på utsidan ciselerad och
emaljerad.
1184 dyker namnet upp för första gången i skrift;
tyvärr på två olika språk, latin och gammalhögtyska, vilket nu gör,
att man inte kan bestämma, vilket av språken som ligger till grund för
dagens namn. I mitten av 1500-talet spreds ryktet, att dessa källor hade
en helande verkan, oavsett vilken sjukdom man led av. Folk reste långa vägar
för att få dricka av det undergörande vattnet. Så hade man på
sommaren 1556 10 000 besökare, innan det över huvud taget fanns någon
lokal bosättning där. Däremot fanns det en nästan färdig fästning
skyddad av en bred vattengrav, med slottet Pyrmont, byggt i weserrenässansstil.
1668 lät greven av Pyrmont uppföra ett brunnstempel och plantera en
allé fram till det, för att brunnsgästerna skulle ha något att flanera
i. Detta är världens första kurparkanläggning, som nu lockade till sig
ett stort antal furstar och andra personligheter från in- och utlandet
och när dessa sedan svek, efterträddes de av högre tjänstemän. Under
1900-talet har sedan en förändring skett, så att alla har varit välkomna
och man har försökt anpassa utbudet av förströelser till den nuvarande
tiden. För alla tillresande finns ett stort urval av hotell
och pensionat att tillgå. För att undvika luftföroreningar har man konsekvent avstått från
sådana fabriker och industrier, som skulle kunna förorena staden och
dess omgivningar.
Den historiska kurparken är 17 ha stor och med sitt strängt barocka allésystem en av Europas vackraste anläggningar. Den tillkom under åren 1667 - 72 och uppvisar många sällsynta träd, sammanlagt ca 300 arter.
Slottet Pyrmont har efter omfattande
restaureringsarbeten gjorts tillgängligt för allmänheten genom att det
upplåtits som hembygdsmuseum. Redan de yttre anläggningarna från
1500-talet är mycket sevärda. Inne i slottet kan man följa stadens och
dess omgivningars utveckling genom århundradena, varvid tyngdpunkten
ligger på tiden från tidig medeltid och framåt. Speciellt sevärda är
den stora festsalen och den östliga rokokosalen.
Bland andra intressanta platser inom området kan nämnas
Hameln (ca 57 700 inv.). Stadens historia går tillbaka till stenåldern,
från vilken tid man finner spår efter bosättningar. Däremot är det
inte klart, från när man har en samlad bebyggelse. Med tiden bildades en
bosättning, som runt 1200 kallades för stad. Något senare (1284)
inträffade
den
händelse, som kom att bli känd över hela världen genom sagan om "Råttfångaren
i Hameln", som har översatts till mer än 30 språk. Från 1426
och ca 150 år framåt var staden medlem av Hansan och ekonomin
blomstrade. De rika köpmännen tävlade nu med adeln genom att bygga vackra
hus i weserrenässansstil. 1664 påbörjades utbyggnaden av Hameln till en
fästning, som skulle bli den starkaste inom furstendömet Hannover och
som kom att kallas "Nordens Gibraltar". 1808 jämnades
fästningen med marken på order av Napoleon, vilket möjliggjorde en
utbyggnad av staden.

Hameln,
som numera är ett internationellt turistmål, har låtit sanera den gamla
stan och man kan se en mångfald byggnader i weserrenässansstil, varav många
är från tiden runt 1600. Vid sidan av dessa finns också många
korsvirkeshus från 1500-talet liksom två medeltida stadstorn med
stadsmur. Vid HefeHof finns ett bilmuseum för veteranbilar.
Bodenwerder
(ca 5 500 inv.) grundades omkring 1245 på en ö i floden Weser
och fick stadsrättigheter redan 1287. 1948 fylldes Wesers vänstra arm
igen så att karaktären av ö försvann. Däremot kan man fortfarande
känna igen strukturen av den medeltida bosättningen.
Den lilla staden
är mest känd som hemvist för Baron Münchhausen, en litterär och
filmisk personlighet, som verkligen har existerat. Han föddes 1720,
utbildades till officer och tjänstgjorde under en tid i den ryska armén.
1750 återvände han till hemstaden och ägnade sig resten av sitt liv åt
att sköta familjegodset. Han fick tidigt ett rykte om sig som en briljant
och humoristisk berättare och blev centralpunkt i ett par böcker. Dessa
kom sedan att ligga till grund för hans berömmelse och odödlighet som
"en fabuleringens mästare".
Många av stadens sevärdheter är uppbyggda runt
denne man, som t.ex. museum, brunnar, statyer etc. Så har t.ex. rådhuset
(bild ovan t.h.), byggt strax efter 1600, en gång varit herrgård på det
gods, där Münchhausen växte upp och sedermera förvaltade. I ett andra
av tre hus på gården, Schulenburg (t.v.), har inrättats ett museum med
personliga ägodelar efter "ljugarbaronen", bilder och dokument
från hans levnad och inte minst boken om honom, utgiven på 30 olika
språk.

Bland de många intressanta orterna inom regionen
kan också nämnas Bückeburg, (ca 20 400 inv.) en renässansstad
med vackert slott, vars gyllene sal och stora festsal är särskilt
imponerande. Också slottskapellet med sina förgyllda
träsnideriarbeten
är sevärt. Den evangeliska stadskyrkan, som byggdes 1611-15, hör till
en av de vackraste och mest betydelsefulla från den tidiga
barockperioden. Kyrkans speciella kännetecken är den praktfulla fasaden.
I den k-märkta historiska byggnaden Burgmanshof finns sedan 1971 det unika helikoptermuseet. På den 2 000 m² stora utställningen finns mer än 40 originalexponat omfattande olika typer av helikoptrar och ingående delar. Sedan sommaren 2011 visas också en utställning med 430 helikoptermodeller i miniutförande.
| Hotell
med svensk hemsida:
|
| Städer och orter med svensk hemsida: |
Genom detta område
passerar turistleden: Weserrenässansens
väg ![]() |
[Upp]