Weserbergland    

I sydvästra delen av Niedersachsen ligger området Weserbergland, sägnernas och sagornas land, som sträcker sig mellan orterna Hannoversch-Münden och Minden. Här visas upp en för Tyskland unik mosaik av ständigt växlande landskapsbilder och kulturellt intressanta företeelser. Inom området utvecklades under 1500- och 1600-talen en egen arkitektur, den s.k. Weserrenässansen med en mängd exempel på praktfulla byggnader. Inte för inte är det här landet, som blev berömt genom Bröderna Grimm och deras sagor. Därför är det också naturligt, att Deutsche Märchenstrasse (Sagovägen) går inom det här området. Området kännetecknas till större delen av sammanhängande skogar, där tall, ek och bok utgör största delen av skogsbeståndet. I de högre regionerna finns naturparker med ett rikt inslag av vilda djur, där också tvättbjörn och mufflonfår förekommer. Genom detta landskap rinner Weser som en förbindelselänk mellan historiska korsvirkesstäder och med slott och borgar, som övervakar flodens lopp. 

Av turistisk betydelse är förutom de historiska städerna och naturparken också den ca 50 mil långa cykelleden utmed Weser. Även turistande motorcyklister söker sig gärna till området och speciellt till Köterberg, som utgör en gärna besökt träffpunkt. Härifrån har man en utmärkt utsikt på upp till 80 km runt om i trakten.

www.weser.org 

I södra spetsen av regionen, där floderna Fulda och Werra förenas för att sedan kallas Weser, ligger Hannoversch-Münden, (ca 24 500 inv.), eller Hann. Münden som det numera officiellt heter, en stad med en mångfald korsvirkeshus, försvarstorn och ruiner från gamla befästningsmurar. Staden kan se tillbaka på en lång och intressant historia, som inkluderar såväl sjöfart som handel och hantverk och redan 1183 omnämndes den som stad i en officiell urkund. 1247 fick bekräftades rätten att vara stapelplats, en rätt som dock upphävdes 1824. Från 1495 fungerade staden som residensstad. Genom hertiginnan Elisabeth infördes reformationen 1542, vilket sedan under trettioåriga kriget fick till följd, att staden 1626 erövrades av Tilly, katolska ligans överbefälhavare. Från 1753 och hundra år framåt fanns en fajansfabrik med tillverkning av föremål i rokoko-, klassicism- och Biedermeierstil. Staden ligger utmed en av Tysklands många turistleder, Weserrenässansens väg (Strasse der Weserrenaissance). Munden

Till stadens sevärdheter räknas det väldiga gotiska slottet, som färdigställdes 1501. Det tjänade sedan som residens och förvaltningsbyggnad fram till 1560, då det nästan helt förstördes i en brand. Det byggdes sedan upp igen i tidig weserrenässansstil. Det nuvarande slottet är en intrycksfull kvarleva av tidigare herrskapssäten, som med tiden förlorade sin glans och bara tillfälligtvis tjänade som uppehållsplats för landsherrarna. 1849 förstördes den södra flygeln genom brand och återuppbyggdes inte. Fortfarande finns dock möjlighet att bese två av renässanssalarna med deras väggmålerier. I slottet kan man också bese ett av delstatens äldsta museer, där bl.a. fajansutställningen är av stort intresse. 

Man bör heller inte försumma att se närmare på stadens  vackra rådhus - en av de vackraste representativa byggnaderna från renässansens tid. Byggnaden är ursprungligen från 1300-talet, men byggdes om i början av 1600-talet och fick då den vackra fasaden, som den har ännu idag. Inne i rådhuset finns vackra väggmålningar, som skildrar delar av stadens historia.

Från 6 århundraden finns i staden över 700 korsvirkeshus, som har sanerats och numera gör, att staden räknas till de främsta företrädarna i Europa för denna typ av hus.

För att skaffa sig en bild av staden kan man besöka den s.k. Tillyskansen, uppkallad efter den kände härföraren under trettioåriga kriget, vilken ställde upp sina kanoner utanför staden och sköt en bräsch i stadsmuren. Från tornet har man en underbar utsikt över Gamla stan och de omkringliggande höjderna.

www.hann.muenden.de 

Inte långt från Reinhardshagen (norr om Münden, men i Hessen) ligger en gammal borg, som efter att ha tjänat ut som krigisk stödjepunkt kom att användas som logi för jaktsällskap. Ett nytt jaktslott byggdes emellertid, och detta kom senare att döpas till Sababurg. Här tillbringade Bröderna Grimm en tid med att samla sina sagor och just detta slott är det, som har fått stå modell i sagan om Törnrosa. De bibehållna delarna av slottet tjänar nu som slottshotell.

www.reinhardshagen.de 

Regionens största stad är Göttingen (ca 121 000 inv.), känd från 950-talet, då en by med detta namn först omnämndes. En näraliggande bosättning fick i slutet av 1100-talet stadsrättigheter och övertog också byanamnet för den nya staden. Staden utvecklades kraftigt både politiskt och ekonomiskt och kunde snart inta en självständig hållning gentemot den regerande landsherren. På grund av stark konkurrens från utlandet råkade staden i slutet av 1400-talet in i en ekonomisk kris. Under trettioåriga kriget belägrade, stormade och plundrade de inbrytande arméerna den besegrade staden. Under 1700-talet började staden ekonomiskt att hämta sig, framför allt inom textilindustrin. Det var emellertid inte industrin som skulle rädda staden utan det 1737 grundade universitetet, som kom att förknippas med stadens utveckling genom att det drog till sig ett flertal av den tidens berömda lärare. Detta gjorde att man vid 1800-talets början hade Tysklands mest berömda universitet. Sina namnkunnigaste lärare hade man inom naturvetenskapen, vilket har renderat universitetet ett stort antal nobelpris i kemi och fysik. Till de välkända storheterna hör också bröderna Grimm, mest kända för sina sagor men också som framstående språkforskare.

Bland kända sevärdheter i staden kan nämnas Gamla Rådhuset vid torget med ursprung från ca 1270 och sedan utvidgat till rådhus runt 1400. Hallens väggmålerier är från mitten av 1880-talet. Sevärd är också S:t Johanniskyrkan, en treskeppig gotisk hallkyrka från första hälften av 1300-talet. En kuriositet med kyrkan är att i dess norra torn har studentrum inrättats i det gamla tornväktarrummet, numera används det som andaktsrum. Den mest betydande gotiska kyrkan är emellertid S:t Jacobi (1361 - 1459) med dess värdefulla altare från 1402. I staden finns också ett stort antal vackra korsvirkeshus byggda mellan 1400- och 1700-talen. Till dessa hör bl.a. stadens äldsta daterade bostadshus från 1495. 

Stadens mest kända staty är annars den lilla Gänseliesel (Gåsalisa), som sedan 1901 står som kännemärke för Göttingen framför det gamla rådhuset. Ganska snart infördes traditionen att universitetets förstaårsstudenter skulle kyssa statyn, oftast som ett led i någon manlighetsrit. Då detta som regel var förbundet med ett övermått av oväsen förbjöds det av polisen. Traditionen fortlever emellertid hos nyutexaminerade doktorer.

www.goettingen-tourismus.de 

Några mil söder om Hameln ligger staden Bad Pyrmont (ca 20 700 inv.), känd för sina källor, som redan de gamla germanerna drack ur. Här tillbad de också sina gudar och offrade till dem genom att kasta ned klädesnålar av brons i källan. Också romarna var där och offrade på samma sätt mynt till sina gudar. Vid en utgrävning hittade man t.o.m. en vacker kåsa av brons, på utsidan ciselerad och emaljerad. 

1184 dyker namnet upp för första gången i skrift; tyvärr på två olika språk, latin och gammalhögtyska, vilket nu gör, att man inte kan bestämma, vilket av språken som ligger till grund för dagens namn. I mitten av 1500-talet spreds ryktet, att dessa källor hade en helande verkan, oavsett vilken sjukdom man led av. Folk reste långa vägar för att få dricka av det undergörande vattnet. Så hade man på sommaren 1556 10 000 besökare, innan det över huvud taget fanns någon lokal bosättning där. Däremot fanns det en nästan färdig fästning skyddad av en bred vattengrav, med slottet Pyrmont, byggt i weserrenässansstil. 1668 lät greven av Pyrmont uppföra ett brunnstempel och plantera en allé fram till det, för att brunnsgästerna skulle ha något att flanera i. Detta är världens första kurparkanläggning, som nu lockade till sig ett stort antal furstar och andra personligheter från in- och utlandet och när dessa sedan svek, efterträddes de av högre tjänstemän. Under 1900-talet har sedan en förändring skett, så att alla har varit välkomna och man har försökt anpassa utbudet av förströelser till den nuvarande tiden. För alla tillresande finns ett stort urval av hotell och pensionat att tillgå. För att undvika luftföroreningar har man konsekvent avstått från sådana fabriker och industrier, som skulle kunna förorena staden och dess omgivningar. 

Den historiska kurparken är 17 ha stor och med sitt strängt barocka allésystem en av Europas vackraste anläggningar. Den tillkom under åren 1667 - 72 och uppvisar många sällsynta träd, sammanlagt ca 300 arter. 

Slottet Pyrmont har efter omfattande restaureringsarbeten gjorts tillgängligt för allmänheten genom att det upplåtits som hembygdsmuseum. Redan de yttre anläggningarna från 1500-talet är mycket sevärda. Inne i slottet kan man följa stadens och dess omgivningars utveckling genom århundradena, varvid tyngdpunkten ligger på tiden från tidig medeltid och framåt. Speciellt sevärda är den stora festsalen och den östliga rokokosalen. 

www.bad-pyrmont.de

Bland andra intressanta platser inom området kan nämnas Hameln (ca 57 700 inv.). Stadens historia går tillbaka till stenåldern, från vilken tid man finner spår efter bosättningar. Däremot är det inte klart, från när man har en samlad bebyggelse. Med tiden bildades en bosättning, som runt 1200 kallades för stad. Något senare (1284) inträffade den händelse, som kom att bli känd över hela världen genom sagan om "Råttfångaren i Hameln", som har översatts till mer än 30 språk. Från 1426 och ca 150 år framåt var staden medlem av Hansan och ekonomin blomstrade. De rika köpmännen tävlade nu med adeln genom att bygga vackra hus i weserrenässansstil. 1664 påbörjades utbyggnaden av Hameln till en fästning, som skulle bli den starkaste inom furstendömet Hannover och som kom att kallas "Nordens Gibraltar". 1808 jämnades fästningen med marken på order av Napoleon, vilket möjliggjorde en utbyggnad av staden. 

Hameln, som numera är ett internationellt turistmål, har låtit sanera den gamla stan och man kan se en mångfald byggnader i weserrenässansstil, varav många är från tiden runt 1600. Vid sidan av dessa finns också många korsvirkeshus från 1500-talet liksom två medeltida stadstorn med stadsmur. Vid HefeHof finns ett bilmuseum för veteranbilar.

www.hameln.de

Bodenwerder (ca 5 500 inv.) grundades omkring 1245 på en ö i floden Weser och fick stadsrättigheter redan 1287. 1948 fylldes Wesers vänstra arm igen så att karaktären av ö försvann. Däremot kan man fortfarande känna igen strukturen av den medeltida bosättningen. Den lilla staden är mest känd som hemvist för Baron Münchhausen, en litterär och filmisk personlighet, som verkligen har existerat. Han föddes 1720, utbildades till officer och tjänstgjorde under en tid i den ryska armén. 1750 återvände han till hemstaden och ägnade sig resten av sitt liv åt att sköta familjegodset. Han fick tidigt ett rykte om sig som en briljant och humoristisk berättare och blev centralpunkt i ett par böcker. Dessa kom sedan att ligga till grund för hans berömmelse och odödlighet som "en fabuleringens mästare". 

Många av stadens sevärdheter är uppbyggda runt denne man, som t.ex. museum, brunnar, statyer etc. Så har t.ex. rådhuset (bild ovan t.h.), byggt strax efter 1600, en gång varit herrgård på det gods, där Münchhausen växte upp och sedermera förvaltade. I ett andra av tre hus på gården, Schulenburg (t.v.), har inrättats ett museum med personliga ägodelar efter "ljugarbaronen", bilder och dokument från hans levnad och inte minst boken om honom, utgiven på 30 olika språk.

www.muenchhausenland.de/ 

Bland de många intressanta orterna inom regionen kan också nämnas Bückeburg, (ca 20 400 inv.) en renässansstad med vackert slott, vars gyllene sal och stora festsal är särskilt imponerande. Också slottskapellet med sina förgyllda träsnideriarbeten är sevärt. Den evangeliska stadskyrkan, som byggdes 1611-15, hör till en av de vackraste och mest betydelsefulla från den tidiga barockperioden. Kyrkans speciella kännetecken är den praktfulla fasaden.

I den k-märkta historiska byggnaden Burgmanshof finns sedan 1971 det unika helikoptermuseet. På den 2 000 m² stora utställningen finns mer än 40 originalexponat omfattande olika typer av helikoptrar och ingående delar. Sedan sommaren 2011 visas också en utställning med 430 helikoptermodeller i miniutförande. 

www.bueckeburg.de 

Genom detta område passerar turistleden: Weserrenässansens väg

 [Upp]