Södra Harz
Herzberg ligger vid södra randen av
Harz vid den lilla floden Sieber. Den största sevärdheten är welferslottet,
som reser sig högt över staden. Slottet fanns redan under 1100-talet, men
brann ned och ersattes med det nuvarande, uppfört i en blandning av sengotik
och renässans. Slottet byggdes med korsvirkesteknik, vilket är ovanligt för
byggnader av detta slag. Det är Niedersachsens största korsvirkesslott och ett
viktigt byggnadstekniskt minne. I slottet finns flera museer inhysta.
Byn Scharzfeld är en del av staden
Herzberg och känd sedan 900-talet. Hit reser man framför allt för att få
lugn och avkoppling, då det omgivande landskapet med sina skogar inbjuder till
långa vandringar. På en hög klippa ovanför byn kan man se ruinerna efter
borgen Scharfelz, som är ett omtyckt mål för vandrare och varifrån man har
en vacker utsikt över den sydliga delen av Harz förland. Andra sevärdheter
är Stenkyrkan, som inte är en kyrka i egentlig mening utan en stengrotta, som
tidigt kom att användas för vissa religiösa riter, och Enhörningsgrottan,
där man har hittat "ben efter den mytiska enhörningen". Senare
undersökningar har visat, att det rör sig om grottbjörnar. Icke desto mindre
har enhörningen blivit symbol för Scharzfeld och ingår i ortens vapen.
Även luftkurorten Sieber är en del
av Herzberg, belägen i floden Siebers dalgång med skogklädda höga berg runt
om. Bland sevärdheterna kan nämnas ortens kyrka, som byggdes 1887 i nordisk
stil i trä och skiffer.
Bad Lauterberg är en känd kurort,
som använder sig av olika typer av hälsobringande kurer i sina talrika
sanatorier, kurhotell och specialkliniker. Tack vare sitt vindskyddade läge
råder här ett milt klimat. Staden är känd sedan 1183 och är därmed en av
de äldsta bergstäderna i Harz. Gruvdriften påbörjades redan 1402 och man
bröt då koppar-, bly-, zink- och järnmalm. Under 1800-talet tillkom så den
utökade kurverksamheten. Till stadens sevärdheter hör en gruva öppen för
besökare, där man kan bese historiska apparater och verktyg använda inom
gruvindustrin. Vidare finns i staden museer, som skildrar livet i och utanför
gruvan. I gamla stan finns en mängd vackra korsvirkeshus utefter de vinkliga
gränderna.
Vid utlöparna till det 659 m höga
Ravensberget ligger kurorten Bad Sachsa, som tillhör de äldsta
bosättningarna i Harz, grundad omkring 860.
Stadsrättigheter erhöll man 1525
och sedan 1905 har man rätt att kalla sig kurbad, men då hade man redan haft
kurgäster i mer än trettio år. Till stadens sevärdheter räknas
Nicolaikyrkan, som började byggas under den romanska perioden och inte stod
färdig förrän under gotiken. Senare byggdes den om, så att dess inre har
barockstil.
På en klippa ovanför staden ligger ruinerna efter borgen Sachsenburg, som finns omnämnd 1073. Troligen blev den aldrig färdigbyggd, eftersom man i ett fredsslut året efter måste förplikta sig att rasera den. För barnen finns en speciell attraktion: en sagopark. Den grundades 1910 och är en av Tysklands äldsta. Den skadades under andra världskriget men har byggts upp igen. I parken kan man se scener ur många bekanta sagor med elektriskt drivna figurer.
I Bad Sachsas grannort Trettenborn finns också det mycket sevärda gränslandsmuseet, som visar utvecklingen vid den tysk-tyska gränsen med hjälp av originalföremål, som användes för att förhindra flykt över gränsen, men också föremål, som användes för att kunna fly.
Strax norr om Bad Sachsa ligger den lilla
kurorten Wieda, som uppstod under 1200-talet genom att några munkar
grundade ett järnbruk. Orten har speciellt satsat på barnvänlighet, man har
inrättat äventyrslekplatser och också gjort det möjligt att kunna bese
utfordringen av hjortar, rådjur och vildsvin. Intressant för äldre kanske kan
vara att bese tillverkningen av likörer och andra brända och destillerade
drycker i Harz minsta spritfabrik. Tack vare den ökade efterfrågan har den
ursprungliga hammarsmedjan från mitten av 1200-talet blivit för trång och
produktionen kommer att flyttas över till närbelägna Benneckenstein.
Walkenried
är en kloster- och luftkurort strax öster om Bad Sachsa med ca. 2.600
innevånare, känd sedan 1085. Ortens historia är intimt förbunden med
cistercienserklostrets, som grundades under 1100-talet. Under medeltiden var
klostret maktcentrum för denna munkorden. Det är det äldsta
cistercienserklostret i Niedersachsen och ortens största sevärdhet. För ung.
850 år sedan förändrade munkarna landskapets utseende helt. De röjde stora
skogsarealer och torrlade många sumpmarker. Andra delen av ortsnamnet påminner
om hur trakten ursprungligen såg ut (ried=sumpmark). Idag är de kvarvarande
delarna av klostret, som renoverats under de senaste 15 åren, plats för
kulturella begivenheter.
Bland övriga sevärdheter kan nämnas fågel- och naturskyddsområdet, som är en verklig guldgruva för naturintresserade människor, med ett stort antal olika djur- och fågelarter.
Luftkurorten
Zorge (ej att förväxla med den nordligare belägna byn Sorge) ligger i
en dalgång öppen mot söder. Orten omges av bok- och blandskogar, som växer
tätt inpå ytterområdena. För den som vill vandra, finns väl skyltade och
bekväma vandringsleder för både bergs- och skogsvandring.
Några tidigare industrier har bidragit till att göra orten känd; i Zorge tillverkades under 1840-talet lokomotiv.
Den
lilla staden Stolberg präglas av de väl bibehållna korsvirkeshusen i
sengotik- och renässansstil utefter de små vinkliga gränderna. En ytterligare
sevärdhet är stadens rådhus, en byggnad i tre våningar, som inte har några
trappor inomhus. En annan kuriositet med byggnaden är dess symboliska karaktär
av kalender. Huset hade ursprungligen 12 dörrar (månader), 52 fönster
(veckor) och 365 fönsterrutor (dagar). Efter senare förändringar finns det
numera 53 fönster med vardera 8 rutor.
Över
staden tronar slottet i renässans- och barockstil. Inte långt från staden
finns på Auerberg världens största dubbelkors av järn - josefskorset.
Stolberg är en av de äldsta städerna i Sydharz och uppstod omkr. 1000 som bosättning för bergsmän. Men redan tidigare hade man brutit malm och utvunnit järn, koppar, silver och guld, vilket bevisas skriftligen i ett dokument från 794. Stadsprivilegier fick man före 1300 och under 1500-talet upplevde Stolberg höjdpunkten i sin utveckling. Gruvindustrin var stadens största inkomstkälla och utgjorde grunden för både stadens och grevarnas välstånd. När denna industri avtog i betydelse trädde linneväverier i dess ställe och uppnådde under 1700-talet sin höjdpunkt. Vid 1800-talets slut minskades betydelsen i och med industrialiseringens genombrott.
Städerna Duderstadt och Sangerhausen faller litet mellan två områden, men har ändå anknytning till Harz, varför de finns omnämnda på denna sida.
Som
de flesta städer i området är också Duderstadt mycket gammal.
Utgrävningar har visat, att det levde människor här under stenåldern. Det
första skriftliga beviset stammar från 929 i samband med den tidigare
kungaborgen. Sin historiska höjdpunkt fann Duderstadt under sen medeltid, då
staden omnämndes som en mycket rik stad. Under tiden därefter inträffade
flera händelser, som inverkade menligt på stadens utveckling. I slutet av de
s.k. bondekrigen förlorade man sin självständighet, handelsvägarna flyttades
sedan nya nya städer tillkommit, staden låg långt från maktcentrum i det
bildade kungariket Hannover, industrialiseringen slog igenom på en sen tidpunkt
och inte minst i nutid, då uppdelningen i zoner efter krigsslutet gjorde att
man hamnade alldeles intill den sovjetiska zonen och sedermera DDR, varför man
inte längre hade ett naturligt uppland längre.
Positivt
är att Duderstadt kunde bibehålla sin unika medeltida stadsbild, där gator
och gränder i stort sett fortfarande går som för 700 år sedan. I staden
finns runt 600 korsvirkeshus med vackert utsmyckade fasader från olika
stilepoker som tecken på en stor svunnen tid. Duderstadt hör till en av de
mest omtyckta platserna utefter den tyska korsvirkesvägen.
I
staden finns många sevärdheter: rådhuset är ett av Tysklands äldsta rådhus
och dessutom ett av de vackraste. En bastant underbyggnad av sandsten och
därpå en korsvirkeskonstruktion med tre torn. Eftersom huset byggdes i olika
etapper, uppvisar det stildrag från 1300-talet fram till 1700-talet. Trots den
långa byggnadstiden ger det ett intryck av slutenhet och harmoni. Vid sidan av
rådhuset är den katolska kyrkan St. Cyriakus ett av stadens äldsta
byggnadsverk. Den västra delen påbörjades redan 1240 och de dubbla tornen
uppvisar typiska kännetecken för tidig gotik. Kyrkans läge på den högsta
platsen i den medeltida stadskärnan vittnar om dess betydelse under gångna
tider.

Som en motsvarighet till St. Cyriakuskyrkan
finns vid gatans andra ände St. Servatiuskyrkan. Det är en sengotisk
treskeppig hallkyrka, som började byggas omkr. 1370. Denna kyrka är mindre än
sin systerkyrka och uppvisar till det yttre stilmässigt strängare former. 1714
byggdes den om inuti och fick en inredning i barockstil. Vid en brand 1915
förstördes den så gott som helt utom några få barockföremål. Vid
restaurationen utfördes allt träarbete i kyrkan i den då utgående
jugendstilen.
Ett kännemärke i Duderstadt, som man
inte kan ta miste på, är Västtornet med dess skruvade spets. Det uppfördes
som stadsport och hörde tillsammans med vallar och murar till stadens medeltida
försvarssystem. Oavsett från vilket håll man kommer till Duderstadt, ser man
tornet. Liknande torn är kända från andra platser i Tyskland, men detta anses
vara det mest harmoniskt utförda. I folkmun är historien bakom det skruvade
tornet, att det är ett verk av djävulen, som förledde stadens män till
dryckenskap. När han så jagades på flykten av kvinnorna, höll han sig fast i
tornets knopp, varvid denna vreds, innan han kunde försvinna över muren.
För den intresserade av nutidshistoria rekommenderas ett besök vid Grenzlandmuseum Eichsfeld, där man kan se hur ett övergångsställe på gränsen till DDR fungerade.
Staden Sangerhausen finns beskriven på annat ställe.

Önskar Du få ytterligare upplysningar om orterna ovan eller om andra orter inom området, vill jag gärna hänvisa till den svenska sidan hos www.harz-urlaub.de, som också har bidragit med karta och bilder på denna sida.
[Upp]