Oldenburger Münsterland     

Området Oldenburger Münsterland omfattar i stort lantkretsarna Cloppenburg och Vechta, en region som har över 600 års gemensam historia bakom sig. Regionen omfattar ett stort antal större eller mindre städer och kommuner med en kulturell inriktning mot städerna Münster och Oldenburg. I norra delen kan man besöka rekreationsområdet Barssel och Saterland, som satsar på vattensport. Saterland är också bekant för sin frisiska dialekt, som lever kvar som en ö i resten av området. Att det blivit så, tror man beror på att området under långa tider varit avskilt genom myrar från de omgivande trakterna.

Områdets största stad är Oldenburg (ca 158 000 inv.), vars stadsrättigheter går tillbaka till 1345. Rättigheterna var något begränsade, eftersom den regerande greven behöll de viktigaste för sig själv. Dit räknas rätten att utge mynt, uppbära tull, döma och sluta fördrag med utländska partner. Trots detta utvecklades staden positivt i ekonomiskt avseende: ett flertal skrån inrättades och man fick utökade handelsförbindelser med många länder. Härtill bidrog stadens utmärkta geografiska läge: en seglingsbar flod (Hunte), ett övergångsställe över floden, förbindelse mellan flod och landväg. De varor man framför allt handlade med var säd, kreatur, fisk och öl. 

Genom en skicklig diplomati lyckades det greven över grevskapet Oldenburg att hålla staden utanför det trettioåriga kriget, vilket gjorde, att i staden kom att utvecklas ett visst välstånd. Den gamla vattenborgen kunde 1607 ersättas av ett vackert renässansslott. Denna blomstringstid avbröts snabbt då greven dog 1667 utan några arvingar. Området övertogs av  danskarna, som inte visade något större intresse för det, utan stadens utveckling stagnerade. Först sedan området 1773 övergick till huset Holstein-Gottorp fick staden ett nytt ansikte. Man började uppföra en mångfald byggnader i klassicistisk stil, vilka fortfarande kan beundras, t.ex. mausoleet på Gertrudkyrkogården och rotundan i Lambertikyrkan. 

Under 1800-talet bestämdes stadsbilden av befolkningstillväxt, industrialisering och trafikutvecklingen. Genom bygget av kanalen Hunte-Ems fick staden större ekonomisk betydelse. Efter första världskriget gjordes Oldenburg till fristat med egen regering, men detta första försök till demokrati blev utan framgång. Det andra världskriget klarade man utan stora skador, vilket efter kriget medförde, att stora skaror flyktingar sökte sig till staden. Av den lilla staden blev det plötsligt en storstad med 120 000 innevånare. I den nya organisationen efter kriget upplöstes Fristaten Oldenburg och inordnades i Niedersachsen. Under de följande årtiondena kunde staden bygga upp sin ställning som kulturellt och ekonomiskt centrum i regionen. Det nya universitetet har redan över 13.000 studenter. 

Till stadens sevärdheter hör det grevliga slottet från 1607. Slottet är numera hemvist för landsmuseet för konst och kulturhistoria. Mittemot slottet befinner sig "Neue Wache" (Nya vaktlokalen), som tillkom 1839 som ett av de i staden typiska klassicistiska byggnadsverken och vid dess sida det gamla ministeriet i samma byggnadsstil. Vid torget syns St. Lambertikyrkan med sina fem torn. I närheten står också Degodehuset (1502) med en mycket vacker korsvirkesgavel. Huset tillhör de få bibehållna byggnaderna efter den stora stadsbranden 1676.

www.oldenburg.de

Rekreationsområdet Thülsfelder Talsperre hör till de vackraste landskapen mellan floderna Weser och Ems, där man förutom vackra naturscenerier också kan upptäcka ett flertal sevärda saker i omgivningarna, t.ex. Tysklands äldsta och största friluftsmuseum i Cloppenburg eller "djävulsstenarna" vid Bischofsbrück.

Bland de små städerna inom området kan nämnas Friesoythe (ca 20 300 inv.), som från början var ett litet furstendöme. Här anlades tidigt en borg och runt omkring denna slog sig hantverkare, handelsmän och gästgivare ned. Borgen befästes sedan så starkt, att den ansågs ointaglig. Denna anläggning, med Mariakyrkan i mitten, känns fortfarande igen i stadens centrum . Stadsrättigheter erhölls 1308. Redan tidigt utvecklades en småindustri baserad på den myrmalm, som kunde utvinnas i omgivningarna och som bearbetades till olika  verktyg, som också såldes till utlandet. Tack vare sitt för handeln gynnsamma läge blev staden medlem av Hansan 1470. Detta medlemskap gjorde, att staden tidigt blev en medelpunkt i området och så småningom kunde utveckla en mångsidig näringslivsstruktur med goda handelsmöjligheter. Från 1800-talets början utvecklades staden också inom förvaltningssektorn genom att flera regionala myndigheter förlades hit.

Andra världskriget innebar att staden förstördes till 90% och att den måste byggas upp på nytt. Senare tiders kommunreformer har utökat stadens yta med ett flertal av de närmast liggande orterna och byarna. Många av dessa var bebodda sedan mer än 1000 år och kan uppvisa många gamla byggnader. 

www.friesoythe.de 

Cloppenburg (ca 30 600 inv.) utgör centralort i Oldenburger Münsterland och har sitt ursprung i två till sin karaktär helt olika bosättningar. Den äldre av dem finns omtalad redan 819. Namnet Cloppenburg finns omnämnt först 1297, då en av grevarna lät uppföra en borg för att militärt säkra området. Efter drygt 100 år kom området runt Cloppenburg (liksom Friesoythe) att tillfalla biskopen i Münster, som 1435 tilldelade staden dess stadsrättigheter. Krig och sjukdomar under 1600-talet gjorde att stadens befolkning minskade liksom dess ekonomiska betydelse. Området runt omkring hade präglats av jordbruket och staden var den givna avyttringsplatsen för dessa produkter. Under de följande århundradena byggdes denna sektor ut, och Cloppenburg blev en viktig stapelplats. Under senare tid har sedan andra industrier etablerats i området, så att staden numera har ett mera differentierat näringsliv.

Bland stadens sevärdheter är nog Museumsbyn den mest bekanta. Detta är Tysklands äldsta friluftsmuseum med byggnader från 1500- till 1800-talet, vilka har byggts upp här i ursprungligt tillstånd. Här kan man se en gammal kyrka, skolan och bykrogen omgivna av gamla bondeträdgårdar. Här förevisas också yrken och hantverk, som de utövades för länge sedan. Stadens äldsta kyrka är St. Andreaskyrkan från första delen av 1700-talet. Från samma tid (barocken) är också inredningen med altaret liksom talrika figurer.

www.cloppenburg.de 

Foto:Kokenge

Sydöst om Cloppenburg ligger kretsen Vechta, där man även från städerna har nära till naturen. Störst är Vechta (ca 28 900 inv.), krets- och högskolestad i centrum av Oldenburger-Münsterland. Under medeltiden gick mellan Lübeck och Köln en handelsväg, som på den plats, där Vechta nu ligger, passerade de där befintliga myrmarkerna. (Den hade ungefär samma sträckning som den nuvarande A 1, även kallad Hansalinie.) För att        säkra övergången och vägen byggdes Vechtas första borg. Här bosatte sig sedan köpmän och  hantverkare och medverkade till att orten blomstrade. I slutet av 1200-talet instiftades den marknad, som idag är den största folkfesten i regionen, Stoppelmarkt. Brev från den tiden visar, att marknaden var att betrakta som en mässa med betydelse långt utanför regionen. Den goda utvecklingen bröts emellertid 1538, då staden överfölls, plundrades och stacks i brand. Detta upprepades sedan flera gånger, bl.a. 1647, då svenskarna besköt och erövrade staden. De utrymde den inte förrän 1654, sedan man fått ett krigsskadestånd. Alltsedan detta år håller man en tacksägelseprocession vid Kristi Himmelfärdshelgen. 

Från 1700-talet och framåt har Vechta utvecklat sig framför allt som en skol-  och tjänstemannastad med numera egen självständig vetenskaplig högskola. Under 1900-talets andra hälft har förutom den växande industrin och hantverksnäringen också olje- och gasfynden i stadens närhet bidragit till att göra Vechta till en dynamisk medelpunkt i området. 

Bland stadens sevärdheter finns några byggnader från 1700-talet, t.ex. Kaponier, en femsidig fästningsbyggnad från 1705; gamla rådhuset, en korsvirkesbyggnad från 1738; korsvirkeskvarn från 1724; dessutom området kring den 1150 grundade borgen.

www.mittelalter-zentrum.de   www.vechta.de 

Något mindre är staden Lohne (ca 25 800 inv.) sydväst om Vechta. Platsen omtalas första gången 980 men är betydligt äldre. Runt 1400 såldes den till biskopen av Münster och förblev under kyrklig överhöghet till 1667. Lohne var till en början en bosättning med övervägande bönder. Under 1600-talets krig klarade man sig ganska bra, men inkvartering av genomtågande arméer och påtvingade utgifter tillfogade innevånarna stor skada. Även Lohne i likhet med Vechta drabbades av svenskarnas ockupation. Sedan följde en relativt lugn period fram till sjuårskriget, då genomtågande trupper fordrade nya tributer av befolkningen. Samma förhållande inträffade vid de napoleonska krigen i början av 1800-talet. Ekonomin präglades under denna tid av jordbruket, som hade god avsättning för sina produkter till den franska armén. Efter 1820 följde en massiv nedgång för jordbruket och bondebefolkningen. Många kunde dock få arbeten inom den gryende industrin, eftersom Lohne utvecklades till den mest betydande industriorten inom regionen. Största sektor inom det tidiga 1900-talets industri blev korkbearbetningen. Vid början av kriget 1939 stod Lohne för tillverkningen av hälften av alla flaskkorkar i Tyskland.

Den 1928 påbörjade krisen inom jordbruket gjorde att många valde nationalsocialisternas extrema politik och redan fyra år efteråt hade de tagit den politiska makten i regionen. Under kriget fick staden små skador och 1945 kunde brittiska trupper inta den utan strid. Den efterföljande invandringen av fördrivna kom att utgöra en stor påfrestning för staden. Efter valutareformen fick industrin ett stort uppsving och den gamla korkbearbetningen som största industri ersattes av plastindustrin.

Till stadens sevärdheter hör Burg Hopen, som byggdes omkr. 1500 som vattenborg och sedan byggdes ut. Ett intressant besök kan man också göra i industrimuseet, som visar upp stadens industri från äldre tider.

www.lohne.de 

Dinklage (ca 12 700 inv.) ligger i ett låglandsområde väster om Lohne i ett mångskiftande landskap med inslag av trädalléer och häckar runt vallarna. Ortens uppkomst och utveckling är förknippad med borgen Dinklage, den s.k. Ferdinandssburg. Namnet Dinklage finns omnämnt 1231 och förmodas hänga samman med en bosättning på röjd mark, där det möjligen också fanns ett ting. Borgen förstördes vid en belägring men ersattes 1400 av fyra nya borgar på andra platser. Den äldsta och mest betydande och därtill en av de vackraste vattenborgarna i Oldenburger Münsterland är Dietrichsburg. De övriga tre borgarna har förstörts och delvis ersatts av andra byggnader. Så är fallet med Hugoburg, där nu det grevliga kapellet ligger. 1677 fick orten en form av självständighet med egen förvaltning och eget rättsväsende, vilket varade till 1827, då området införlivades med hertigdömet Oldenburg.

www.dinklage.de 

I naturlandskapet Dammer Berge har man en omväxlande natur, som tilltalar alla, som lämnar bilen och fortskaffar sig något långsammare. Området är en del av naturparken Dümmer, vars medelpunkt utgöres av Niedersachsens näst största insjö, Dümmer See.

Områdets enda stad, Damme (ca 15 300 inv.), har fått sitt namn tack vare sitt läge med tre omgivande myrar och ett skogsområde vid Dammer Berge. Fynd från 4000 f. Kr. och framåt visar, att området hela tiden varit bebott. Från tiden omkring 800 finns flera vallanläggningar och skansar. Från denna tid är också de s.k. förvaltargårdarna. Förvaltarna var ett slags förvaltningstjänstemän med stora fördelar gentemot den övriga befolkningen och fick som betalning stora gårdar. 1180 omnämns orten för första gången skriftligt, även om den funnits sedan lång tid tillbaka, men stadsrättigheter fick man först 1982.

Damme var sedan tidig medeltid tjänste-, handels- och hantverkscentrum och efter första världskriget också industricentrum. Idag finns industrier framför allt inom metall-, trä- och plastbranscherna.

www.damme.de 

Många gånger kan det vara bättre att slå sig ned på ett pensionat i en mindre ort och sedan göra utflykter till de större städerna eller intressanta platser runtomkring. En sådan mindre plats (egentligen två) är Neuenkirchen-Vörden (ca 7 800 inv.), som ligger ca. 30 km norr om Osnabrück. Kommunen har en intressant historia, som går tillbaka till 300-talet då saxiska stammar slog sig ned i närheten av Dammer Berge. Här kom det senare att stå blodiga slag med Karl den Stores styrkor, som lade under sig stora delar av Västeuropa. Under de efterföljande åren kom kyrkor och kloster att spela en stor roll, då landet skulle kristnas, vilket också innebar ett samspel mellan kyrka och kommun, som bestod ända in på 1900-talet.  Detta medförde vidare stridigheter mellan biskoparna i Münster och Osnabrück, som båda ville lägga under sig området. En något bisarr situation uppstod vid de tillfällen, då de båda städerna hade samma biskop. Dessa konflikter skärptes under reformationstiden och gjorde att protestantismen kunde få ett starkt fotfäste i området. En orolig tid var också 1700- och 1800-talen, då man ofta växlade landsherrar och t.o.m. statstillhörighet.

I kommunens närhet finns ett flertal intressanta platser, t.ex. Bramsche, där Varusslaget stod, Cloppenburg med sin museumsby m.fl. I närheten finns flera rekreationsområden med god luft, vatten och omväxlande natur.  

www.neuenkirchen-voerden.de 

Floden Hase slingrar sig från Osnabrück mot Ems genom ett parkliknande, skogrikt landskap. Flera sidobäckar gör detta område till ett verkligt paradis för vattenentusiaster. En resa med det historiska ångloket är också möjlig. Se vidare under Emsland.

[Upp]