Schweriner Land / Västra Mecklenburg

Schweriner Land är inte bara Schwerin (ca 102 300 inv.), även om det är delstatens huvudstad och kulturellt och ekonomiskt centrum i området.

Schwerin är delstatens äldsta stad, efter Lübeck den näst äldsta öster om Elbe inom den nuvarande tyska staten. Namnet är av slaviskt ursprung, Zuarin (djuriskt område). 1160 grundade hertigen Henrik Lejonet (se Braunschweig) staden efter att ha besegrat obotriternas furste Niklot. Strax därefter blev den också säte för områdets biskop. Till minne av Henrik Lejonet uppställdes 1995 vid norra sidan av domkyrkotornet en kopia av det kända lejonet i Braunschweig.

Stadens äldsta delar finner man i stadsdelen Schelfstadt, där man kan glädja sig åt åsynen av imponerande historiska korsvirkeshus.

Domkyrkan, i närheten av torget,  är den enda medeltida byggnad, som har klarat sig genom alla orostider.

Det 117 m höga tornet byggdes till under 1800-talet och kom att ge kyrkan den markanta siluetten. Från tornet har man en imponerande utsikt över staden och sjöarna runt omkring.

Bland stadens historiska byggnader intar slottet den förnämsta platsen. Det började byggas på 1400-talet på den plats, där den tidigare slaviska borgen stod.

En storbrand i mitten av 1600-talet gjorde, att man kunde bygga upp staden på nytt på ett modernare sätt med en bättre stadsplanering än tidigare, när små och vinkliga gator genomkorsade staden. På 1800-talet kom Mecklenburg att dras in i koalitionskrigen mot Napoleon och olika arméer inkvarterades i eller marscherade genom staden; även svenska trupper passerade igenom här.

www.schwerin.de

Ludwigslust (ca 13 800 inv.) ligger ca 35 km S Schwerin mitt i det som brukar kallas det grå området. Denna beteckning står symboliskt för det tråkiga omgivande landskapet i denna del av Mecklenburg och det enahanda liv som erbjöds här. Staden har sitt ursprung i det riddargods i Klenow, som först omnämndes 1399. 1616 sålde familjen sitt gods till den mecklenburgske härskaren. Efter trettioåriga kriget var orten förödd och övergiven. Men den omgivande trakten med sina skogar och ängar fulla av vilt fick storhertigen Christian Ludwig II att allt oftare komma hit för att jaga. I början av 1700-talet lät han bygga ett litet jaktslott. Till hans ära kallade man orten "Ludwigs Lust". Vid hertigens död 1756 flyttade den efterföljande hertigen Friedrich Franz II steg för steg över till Ludwigslust för att 1765 helt ha Ludwigslust som sitt residens. Därmed började en period av skapande byggnadsverksamhet för orten. Man byggde en 28 km lång kanal, stadskyrkan och slottet. Dessutom mängder av bostäder för tjänstemännen. I över 200 år var Ludwigslust militärstad, vilket präglade stadsbilden. Vid Friedrich Franz död 1837 flyttade den tillträdande hertigen Paul Friedrich tillbaka till Schwerin med sitt hov, vilket kom att avbryta den ekonomiskt fördelaktiga utvecklingen, som orten hade haft. 1876 fick Ludwigslust stadsrättigheter.

Slottet (1772-1776) byggdes omedelbart bakom det tidigare uppförda jaktslottet och skulle bli de mecklenburgska hertigarnas residensslott. Sedan slottet blivit färdigt flyttade hertigen in och lät demontera det gamla slottet. Slottets salar är rikt dekorerade och har värdefulla möbler och målningar.

Slottsparken är ca 120 ha stor och erbjuder besökaren en mångfald olika träd, buskar och blommor liksom vackra vyer. Parken anlades vid tiden för byggandet av jaktslottet och  eftersom det inte fanns tillräckligt med vatten i trakten för en så stor park, byggdes en kanal för att förse alla de vattenspel som finns vid slottet med vatten och även kaskaderna får sitt tryck genom kanalens naturliga fallhöjd. 

  (Foto: Böttcher)    www.stadtludwigslust.de 

Inte långt från Ludwigslust ligger staden Neustadt-Glewe (ca 6 900 inv.). Staden ligger vid randen av Lewitz, ett av Mecklenburgs största landskapsskyddsområden. Stadsnamnet kan få en att tro, att det rör sig om en nybyggd stad, men alla städer med detta namn är mellan 700 och 900 år gamla. (Det finns flera städer i Tyskland med detta namn.) Anledningen till namnet är, att de grundades vid sidan av en redan bestående bosättning. Redan omkring tiden för Kristi födelse fanns temporära bosättningar vid floden Elde av nomadiserande germanska och slaviska stammar. Under tiden 500 - 800 fanns här en stadigvarande slavisk bosättning, som omkring 700 gav upphov till den slaviska borgen Brenz. Det första skriftliga omnämnandet av borgen och landet däromkring finns i en urkund från 946, staden däremot omtalas först 1248 som ingående i grevskapet Schwerin. 1619 påbörjades byggandet av slottet för att ställas in redan efter fem år. 1626 besatte svenskarna landet under trettioåriga kriget. 1720 färdigställdes slottet och 1725 flyttade hertigen Christian Ludwig in i det. 1806 besattes staden av franska trupper.

Man är ganska säker på, att den gamla försvarsborgen är stadens äldsta byggnad. Borgens äldsta delar anses ha tillkommit i mitten av 1200-talet och omnämndes sedan 1331 första gången. Efter återföreningen har omfattande utgrävningar ägt rum, som besvarat en hel del frågor men som också har gett upphov till nya frågor, som ännu ej har kunnat besvaras. Då borgen byggdes var det viktigt att kunna säkra grevskapets södra och sydvästra gränser, eftersom ägarförhållandena i förhållande till de omkringliggande områdena var något förvirrande. Borgen uppfördes på en ö i Elde. Den kvadratiskt anlagda borgen (ca 50 x 30 m) omslöts av en kraftig ringmur, som försågs med små utbyggda hus, varifrån man kunde skjuta mot fienden. Borgen uppvisar en växlingsrik historia och hade vid sidan av sin funktion som försvarsanläggning också en uppgift som plats för förvaltningen. Mycket av det som en gång hörde till borgen har gått förlorat. Av den Eldearm, som en gång tjänade som borggrav, har det blivit en damm och många av de tillhörande husen har försvunnit. Borgen är numera en mötesplats för den nuvarande befolkningen. 

Jaktslottet Friedrichsmoor uppfördes mitt i Lewitz (ett slaviskt ord med betydelsen "viltrikt område") åt hertigarna att användas vid deras jakter. Slottet är byggt i korsvirkesstil och därifrån till residensslottet Ludwigslust leder en spikrak allé. I slottet finns idag bl.a. ett café. 

Det slott, som efter över hundra års byggtid kunde färdigställas 1720, är byggt på hundratals ekpålar. Efter andra världskriget tjänade det som nödlogi för flyktingar och blev sedan skola. Efter nödvändiga saneringsarbeten, som omfattade såväl fundament som tak, murar och rum, används det nu som hotell och restaurang. Den som hellre vill bo litet mera familjärt kan välja något av ortens mindre pensionat.

 Foton med vänlig tillåtelse av Pension am See   

[Upp]