Mecklenburgska östersjökusten

Kühlungsborn är den största Östersjöbadorten i Mecklenburg med övervägande havsvindar, som skapar ett typiskt öklimat. Sandstranden är ca 6 km lång. Mellan Kühlungsborn, Heiligendamm och Bad Doberan kan man åka med "Molli" på den smalspåriga järnvägen (bredd 900 mm), en sträcka av 15,4 km.

www.kuehlungsborn.de 

Ett intressant läge har den lilla staden Ribnitz-Damgarten (ca 16 000 inv.) (även kallad Bärnstensstaden) på vägen mellan Rostock och Stralsund. Just utanför kusten ligger halvön Darss och ger upphov till s.k. strandsjöar, och Ribnitz-Damgarten  ligger just vid södra änden av en av dessa. Detta gör att man på liten yta har ett mycket omväxlande landskap med skog, vatten och hedlandskap. 

Båda stadsdelarna har sitt ursprung i 1200-talet i en borg resp. fästning och bådas namn har slaviskt ursprung. De fick stadsrättigheter 1233 resp. 1258. Tidiga planer att etablera Ribnitz som ett handelscentrum mellan Rostock och Stralsund omintetgjordes 1490 av de båda hansestäderna genom att den naturliga förbindelsen mellan Ribnitzer See och Östersjön fylldes igen. På så sätt förblev Ribnitz bara en station på handelsvägen mellan Brügge och Königsberg. Under 1600- och 1700-talen var de båda orterna ofta utsatta för krigshandlingar, då omväxlande svenskar, danskar, sachsare, preussare och senare också fransmän och ryssar tågade igenom med sina trupper och fordrade underhåll. Under århundraden livnärde sig befolkningen framför allt på jordbruk, hantverk, handel och fiske och först med början omkring 1830 kom de första större industrierna i form av skeppsvarv och en glashytta. Då man i slutet av 1870-talet övergick till att bygga fartygen i metall i stället för trä försvann också varven från Ribnitz. Den ekonomiska krisen under 1920-talet fick så stor inverkan, att man 1932 var tvungen att sätta orten i konkurs. Genom förberedelserna inför andra världskriget kom de båda städerna att få ett visst ekonomiskt uppsving genom att en flygmaskinsfabrik förlades till Ribnitz och en flygbas till Damgarten. Trots de båda krigsviktiga objekten utsattes ingen av de båda städerna för allierade bombningar. 1 maj 1945 intogs Ribnitz av Röda Armén utan strid. 1950 förenades de båda städerna till en enda. 

Den näraliggande nationalparken utgör ett reservat för sällsynta växter och djur. Närheten till naturen betonas också genom det svampmuseum man öppnat. Förutom alla möjliga sorters svamp visar man också exotiska insekter och fjärilar liksom hur vilda djur lever. Från staden eller någon av de kringliggande småorterna kan man lätt göra utflykter i omgivningarna, både till fots och med cykel. Staden är också en omtyckt plats för fritidsseglare. Både i och strax utanför staden finns trevliga hotell och pensionat till en överkomlig kostnad.

Ett besök i staden bör också omfatta bärnstensmuseet, där man kan se olika typer av bärnsten, smycken och konstverk från skilda epoker. Möjlighet finns också att själv få arbeta med en bärnsten i en av museets verkstäder. I stadsdelen Pütnitz finns på den tidigare flygplatsen ett teknikmuseum med huvudsakligen militära fordon från DDR-tiden. Här finns också möjlighet att provköra olika typer av fordon, allt från enkla jeepar till (moderna) ledbussar.

www.ribnitz-damgarten.de 

Bad Doberan (ca 11 300 inv.) ligger ungefär en halvmil från kusten men kan genom stadsdelen Heiligendamm erbjuda badsemester i det som en gång var Tysklands första havsbad (1793). Namnet Doberan anses vara av slaviskt ursprung. Platsen finns belagd sedan 1171, då ett kloster grundades. Detta förstördes efter kort tid men byggdes upp igen. Efter reformationens införande i Mecklenburg stängdes klostret 1552. 1368 invigdes Doberans huvudkyrka, Münster. Under trettioåriga kriget skövlades orten genom de svenska och kejserliga trupperna. Under 1700-talet förbättrades ortens status väsentligt, då Mecklenburgs hertig Friedrich Franz I utsåg orten till familjens rekreationsort. Hans exempel följdes snart av andra adelsfamiljer och senare också av välbeställda borgare. På så sätt uppstod badorten Heiligendamm. Vid denna tid byggde ett antal kända byggmästare flera hus i klassicistisk, empir- eller kinesisk stil. Trots all utbyggnad var det Heiligendamm, som drog till sig besökarna och i Doberan förblev allt lugnt. Inte ens stadsrättigheterna från 1879 eller byggandet av järnvägen mellan Rostock - Doberan - Wismar kunde ändra på detta. 1921 fick Doberan rätt att kalla sig Bad Doberan.

Bad Doberans Münster var till mitten av 1500-talet klosterkyrka för cistercienserorden i klostret i Doberan och är idag evangelisk-luthersk huvudkyrka i Bad Doberan. Kyrkan räknas till de mest betydande tegelstensbyggnaderna i Mecklenburg och är känd under beteckningen "den nordtyska tegelstensgotikens pärla". Kyrkan har årligen ett stort antal besökande, som förutom att fira gudstjänst, kommer för att beundra den imponerande kyrkan eller delta i konserter eller guidade turer med olika teman.

En av de vackraste byggnaderna i Bad Doberan är det klassicistiska palatset vid Kamp. Detta tillkom 1806-10 som sommarhus för storhertigens familj. Idag är det förvaltningssäte för lantkretsen Bad Doberan. I ovala salen äger konserter och uppläsningar rum. Den tidigare salongsbyggnaden uppfördes 1801-02 och fick 1819-21 en stor empirsal tillbyggd mot trädgården. Denna sal ger en imponerande ram för klassiska konserter. Salongsbyggnaden används som förvaltningsbyggnad av lantkretsen Bad Doberan, men festsalen kan beses under förvaltningens öppethållandetider. 

Grundandet av badorten Heiligendamm drog med sig många gäster och en oproblematisk förbindelse till Östersjökusten fanns inte. Av den anledningen byggdes 1886 en järnvägsförbindelse från Bad Doberan till Heiligendamm, sedan vidare till Kühlungsborn, allt som allt en sträcka på 15,4 km. Sedan 1976 är "Molli" klassat som "tekniskt minne". Under senare år har vagnarna genomgått en originaltrogen restauration och 2009 kunde även ett ånglok byggt efter originalritningar tas i bruk.

www.bad-doberan.de 

Till samma distrikt som Bad Doberan hör också kommunen Sanitz (ca 5 700 inv.) även om de ligger på var sin sida om Rostock. Sanitz kan ses som en ganska typisk mindre ort, som efter de senaste händelserna i Tyskland vuxit genom sammanslagning med omkringliggande byar och moderniserats. Orten som sådan finns omnämnd redan 1248 och fick så småningom betydelse för samfärdseln, då den låg vid högt frekventerade vägar. Ett minne från denna tidiga tid är den gamla bykyrkan från ca 1250 med tidiga gotiska väggmålningar. Över 200 år är också bysmedjan, som fortfarande kan uppvisa gamla verktyg. Ortens nuvarande lockelse är annars den nära naturen med vidsträckta skogar, som har kvar sin karaktär av ursprunglighet genom att de hela tiden stått under skydd. Här finns väl utbyggda vandrings- och cykelleder, som man kan utnyttja på egen hand eller tillsammans med kunniga ledare. 

Inte långt från Sanitz ligger mitt på Rostockheden den lilla orten Neu Wendorf omgiven av vackra skogar. Här har man verkligen stora möjligheter att koppla av från all stress och det är ändå bara 20 minuters resa in till Rostock. Ortens storslagna gods har byggts om till pensionat med tydlig inriktning att passa handikappade besökande.

www.gemeinde-sanitz.de

Inte långt från Neu Wendorf ligger Kölzow (ingår i kommunen Dettmansdorf, ca 1 000 inv.), som är känt sedan 1233. Ortens äldsta byggnad är den 1205 byggda fältstenskyrkan, som sedan fick en barock påbyggnad. 1983 återupptäcktes fresker från byggnadstiden. Kyrkan hör till de äldsta fältstenskyrkorna i Nordtyskland. Kommunen är en typisk landsortskommun med huvuddelen av innevånarna sysselsatta inom olika jordbruksgrenar. 1900 uppfördes ett bränneri för kornbrännvin, vilket var det enda i regionen. 2004 upptogs denna tradition igen genom en nyetablering. 

Wismar (ca 44 300 inv.) är känt sedan 1229, då staden först omnämndes. Inte långt därefter förlade fursten Johann av Mecklenburg sin bostad till Wismar, som blev residensstad 1358. Tillsammans med Lübeck och Rostock slöt man 1259 ett fördrag, som skulle säkra handelsvägarna. Detta var början av Wismars tillhörighet till Hansan. 1276 påbörjades byggandet av stadsmuren, som senare kom att ha 5 stadsportar. Under 1300-talet byggdes stadens äldsta kyrka, Mariakyrkan, och Nikolaikyrkan påbörjades. 1404 påbörjades också S:t Georgskyrkan. 1524 hade reformationen kommit till Wismar. 1632 intogs staden av svenska trupper och vid fredsslutet 1648 tillerkändes Wismar Sverige. Drygt 25 år efter freden belägrades staden av danska, brandenburgska och kejserliga trupper, varpå man tvingades att kapitulera. Härefter följde en kraftig utbyggnad av staden, så att den blev Europas största fästning. Under nordiska kriget måste Sverige 1716 överlämna Wismar till de nordiska allierade och året efter förstördes fästningsanläggningarna i enlighet med danskarnas krav. Under sjuårskriget erövrades staden av preussiska trupper 1757. 1803 lämnade Sverige staden i pant under 100 år till storhertigdömet Mecklenburg och när tiden har utgått, avstod man från att lösa in panten, varför Wismar införlivades med Mecklenburg för gott. Under andra världskriget utsattes staden för 12 luftangrepp och i det sista av dem, i april 1945, förstördes det gotiska kvarteret med bl.a. Mariakyrkan och Georgskyrkan. Resterna av Mariakyrkan, förutom tornet, sprängdes 1960.

Trots att staden blev illa åtgången under kriget, finns förvånansvärt många sevärda byggnader kvar. Till dessa hör "Alter Schwede", som byggdes omkring 1380. Under medeltiden fanns i bottenvåningen bostads- och affärslokaler och i våningarna ovanför lager. Sitt nuvarande namn, som skulle erinra om svenskarnas tid 1648 - 1803 i Wismar, fick huset först 1878, då en restaurangverksamhet flyttade in.

Stora torget är med sina 10 000 m² ett av de största i Nordtyskland. På dess norra sida återfinns rådhuset, vars sengotiska föregångares vänstra flygel rasade 1807. En återuppbyggnad i klassicistisk stil påbörjades 1817, varvid de fortfarande brukbara gotiska byggnadsresterna, bl.a. i källarvåningen, kom till användning. I rådhuskällaren finns en ständig utställning med bilder från staden och upplysningar om dess historia.

Schabbelhuset byggdes omkring 1570 som bryggeri och bostadshus åt den senare borgmästaren Schabbel. Det är en av de tidigaste renässansbyggnaderna i Östersjöområdet, vilken uppvisar den i Nederländerna vanliga materialkombinationen tegel med inlagd sandsten som utsmyckning. Här finns idag stadens historiska museum, vars samlingar och utställningar återspeglar hansestaden Wismars och den omkringliggande regionens kultur och historia. En av Nordtysklands största medicinhistoriska samlingar utgör ett av museets specialsamlingsområden. 

Det 37 m höga mellanskeppet i S:t Nikolaikyrkan är det fjärde högsta i Tyskland. Dagens kyrka påbörjades under 1300-talet. Från början hade kyrktornet en smal takryttare, som föll ned under en orkan 1703. Genom att tornet rasade, förstördes också stora delar av den inre konstruktionen, som man ersatte med barocka element. S:t Nikolaikyrkan utgjorde sjömännens och de resandes kyrka. 

Vattenporten är den sista av de fem stadsportarna, som ingick i en 4 m hög stadsmur. Porten, som tillkom omkring 1450 efter en tidigare port, uppfördes i sengotisk stil. Medan porten in mot staden uppvisar en typisk sengotisk trappstegsgavel, visar den omkring 1600 ombyggda norra gaveln formen av en triangel. Båda gavelfasaderna utsmyckas av två vapen. 

Fürstenhof var säte för de mecklenburgska hertigarna. Dess nuvarande utformning utgörs av två nästan rätvinkligt mot varandra stående flyglar. Den västra flygeln, det s.k. "Altes Haus", byggdes 1512/13 enligt sengotiska principer för utförande. "Neues Haus" byggdes 40 år senare i italiensk renässansstil och är rikt försett med kalkstens- och terrakottautsmyckningar. De tre våningarna skiljs från varandra genom figurklädda friser. En rik utsmyckning uppvisar också portalerna över inkörsporten. Från 1653 till 1802 tjänade Fürstenhof som högsta svenska domstol för de svenska besittningarna i Nordtyskland, den s.k. tribunalen.

www.wismar.de 

Upp