Wiesbaden

Kartan återgiven med vänlig tillåtelse av www.reiseportal-hessen.de

Wiesbaden (ca 274 600 inv.) utgör en del av turistregionen Rheingau-Taunus men behandlas här fristående. Staden är mycket gammal och uppkallades av romarna efter mattiakerna (Mattiakernas vatten), som bodde här vid tiden för den romerska ockupationen. Mattiakerna var en stam germanska chatter, vars förfäder troligen mycket tidigt hade blandats med den ursprungligen keltiska befolkningen. Inom stadens område har spår hittats redan från yngre stenåldern omkr. 3000 f.Kr. Från tiden strax efter Kristi födelse har man funnit bevis för romarnas närvaro genom ett jordkastell, som tjänade som militär utpost. Eftersom romarna var intresserade av de varma källorna i området påbörjades kort därefter i och med med utbyggnaden av termer den första romerska civila bosättningen. Denna befästes med en mur omkring år 370, av vilken ännu finns rester kvar. I slutet av 300-talet övertogs staden av alemannerna och ca 100 år senare påbörjade frankerna sin bosättning i området. Redan 828-30 betecknades orten som "Wisabada", badet på ängarna. Alltsedan senmedeltiden tillhörde Wiesbaden grevarna av Nassau och var under 1200-talet riksstad fram till dess den förstördes genom ärkebiskopen av Mainz. I mitten av 1500-talet brann så gott som hela den medeltida staden upp, men från 1690 utvidgades och befästes staden. 1744 förlade fursten av Nassau-Usingen sitt residens till slottet Biebrich och Wiesbaden blev således säte för furstendömet, senare hertigdömet Nassau (1806-1866). Under 1800-talet utvecklades staden till en internationell kurort, vilket inte ens påverkades av den preussiska annekteringen av hertigdömet. Wiesbaden blev huvudstad inom förvaltningsområdet och en omtyckt plats, där officerare, högre tjänstemän och pensionärer slog sig ned för att leva på sina pensioner resp. räntorna på sitt kapital. Detta kom också att prägla stadsbilden, som uppvisade representativa bostadshus, hotellpalats och förnäma villor. Antalet innevånare steg snabbt och överskred 1905 gränsen 100 000. Första världskriget, den efterföljande franska och engelska ockupationen fram till 1930 liksom den finansiella världskrisen försvagade stadens ekonomiska kraft betydligt, vilket inte ens de företagna inkorporeringarna av närliggande förorter kunde ändra på. Stadens tidigare betydelse som "världens kurstad" hade gått förlorad. Alltsedan 1933 hade den dåvarande nationalsocialistiska regimen förlagt åtskilliga myndigheters kontor till Wiesbaden. Staden blev under världskriget förhållandevis lindrigt skadad och utsågs 1945 till huvudstad i landet Hessen. Dit lokaliserades nu förutom myndigheter bl.a. flera förlag, försäkringsbolag och företrädare för filmindustrin. Wiesbaden fick dessutom en roll som kur- och kongresstad och blev en av de populära bostadsorterna inom Rhen-Mainregionen.

De flesta äldre byggnader föll offer för två omfattande stadsbränder i mitten av 1500-talet, varför Wiesbadens äldsta hus är det gamla rådhuset från 1610, ursprungligen byggt i renässansstil. 1829 ersatte man den övre korsvirkesvåningen med en påbyggnad i sten, samtidigt som de fem trärelieferna föreställande de fem dygderna ersattes med kopior i sten. (Originalen kan ses i Wiesbadener Museum.) Byggnaden används idag som vigsellokal.

Några samverkande orsaker har bidragit till att Wiesbadens bebyggelse ser ut som den gör. Befolkningstalet steg kraftigt under en period under 1800-talet, vilket medförde ett ökat behov av bostäder, som uppfördes inom en begränsad tidsperiod med ett litet antal byggmästare. Många nyinflyttade hade ekonomiska möjligheter att bygga representativa bostäder. Innerstaden blev inte särskilt svårt skadad under andra världskriget, vilket gjorde, att en stor del av de under 1800-talet uppförda husen finns kvar oskadda. De under denna period förhärskande byggnadsstilarna ville återskapa tidigare byggnadsideal och förknippas ofta med de rådande politiska förhållandena.

Klassicism 1803-1835. Förbinds med bildandet av hertigdömet som en följd av Napoleons nyordning i Tyskland.
Romantisk historicism 1835-1866. Vändning från klassicismens formspråk och till "kristliga" stilar som gotiken.
Grundartiden 1866-1888. I och med Preussens intåg sker en förändring till större monumentalitet inom arkitekturen.
Sen historicism 1888-1914. Förknippad med kejsar Wilhelm II:s trontillträde. Förkärlek för monumentala praktbyggnader.
Jugendstil och nyklassicism 1895-1914. Wilhelm II uppskattade inte jugendstilen och motarbetade den.

Som representanter för de olika perioderna kan följande kända byggnader nämnas:

1. Arvprinsens palats (Erbprinzenpalais) vid Wilhelmstrasse byggdes 1813-17 och är en klassicistisk byggnad med en dominerande mittdel. Avsikten med byggnaden var, att den tillträdande arvprinsen skulle bo där, tills det var dags att överta regeringssysslorna. Oväntade dödsfall ledde emellertid till, att den unge arvprinsen fick tillträda sitt ämbete betydligt tidigare än avsett, och han flyttade därför ut ur det ännu inte färdigbyggda palatset, som i stället användes som bibliotek, museum och förvaltningsbyggnad. Efter andra världskriget hyrdes byggnaden av delstatsregeringen för att användas av justitieministeriet. 1968 inköptes den av industri- och handelskammaren, som efter en kostsam renovering kunde flytta in i lokalerna.

2. Stadsslottet (Stadtschloss) byggdes 1837-41 som residens för hertigarna av Nassau. Det uppfördes på en plats, där tidigare en borg med frankiskt ursprung hade stått och som troligen utgjorde den första början av den medeltida staden. Sedan Nassau 1866 hade annekterats av Preussen övergick äganderätten till den preussiske kungen, som ofta vistades i slottet. En ännu flitigare gäst var hans efterträdare, kejsar Wilhelm II. Sedan monarkin hade störtats, hade det representativa residenset tjänat ut och fick efter 1918 olika funktioner. Först flyttade arbetar- och soldatrådet in där för att följas av det franska överkommandot, som använde det som sina förvaltningslokaler, och som i sin tur 1925 avlöstes av den brittiska armén. 1930 övertogs slottet av den Preussiska statliga slottsförvaltningen som museum. Under andra världskriget övertogs det av tyska arméns generalkommando, vilket kan vara en orsak till att slottet bombades 1945 med begränsade skador. Efter kriget övertogs slottet av det allierade överkommandot och 1946 av den hessiska lantdagen. 1960 revs den tidigare ridhallen på innergården och en ny plenarsal byggdes i dess ställe. Denna användes fram till 2004, då den revs och ersattes med en ny. Slottets kvarvarande historiska rum används som representativ ram vid mottagningar och evenemang. Det egentliga klassicistiska slottet består av en till det yttre enkel men elegant anläggning bestående av två flyglar i tre våningar sammanbyggda i en trubbig vinkel. Byggnaden är infogad i den omgivande bebyggelsen utan speciella övergångar och kan därför vara svår att känna igen som ett slott. Slottets mest iögonenfallande kännemärke är utförandet av sammanfogningen av de båda flyglarna. Denna har gjorts i form av ett cylinderavsnitt, som framträder utanför flyglarnas raka linjer och som utgör byggnadens huvudentré. På ömse sidor om entrén finns tre pelare, som bär upp en balkong i andra våningen utanför den cylindriska utbyggnaden.

Ytterligare exempel från den romantiska historicismens tid är den ryska kyrkan, invigd 1855 som gravkyrka för den avlidna hertiginnan. Kyrkan används numera av stadens ryska församling.

3. Ett exempel på en villa från grundartiden är "Villa Clementine", byggd 1882, idag stadens litteraturhus. Villan används sedan 2001 i olika sammanhang i främjandet av litteraturen och förmedlingen av det kulturella arvet i form av utställningar, konserter och föredrag.

4. Hessiska statsteatern i Wiesbaden byggdes 1892-94 i en nybarock stil, som var speciellt omtyckt under den sena historicismens tid. Bygget tillkom på initiativ av kejsaren och främjades också av honom. Förebilder för byggnaden var bl.a. teatrarna i Prag och Wien. 1902 utökades teatern med en foajé, vars prakt överträffade teatersalongens. 1945 blev teaterns norra sida träffad av bomber. Vid reparationer efter krigets slut återuppbyggdes de skadade partierna i mycket förenklad form. 1975 påbörjades en sanering av teatersalongen och delvis en rekonstruktion efter historisk förebild.

Ytterligare ett exempel från denna tid finner man i Societetshuset (Kurhaus), som invigdes 1907. Detta räknas som en av Tysklands vackraste festbyggnader och är stadens sociala medelpunkt med talrika evenemang i en representativ ram. Bredvid festsalarna ligger inom societetshuset också ett casino. Då i början av 1800-talet kurverksamheten blev allt populärare bland överklassen, växte också stadens betydelse och ett första societetshus byggdes i klassicistisk stil. Allt eftersom stadens befolkning ökade, fordrades ett större och modernare societetshus, varför det gamla revs och ersattes med det nuvarande. Detta är byggt i neoklassicistisk stil med inslag av jugendstilmotiv. Under 80-talet renoverades byggnaden och utrustades med modern konferensteknik. Huset består av två lika stora flyglar förenade på mitten av foajén i form av en stor hall övertäckt av en 21 m hög kupol. Huvudingången pryds av sex joniska pelare, som bär upp en portik, som utgör höjdpunkten på den 128 m långa fasaden.

5. Som ett exempel på den tämligen sent introducerade jugendstilen i Wiesbaden kan nämnas Lutherkyrkan, byggd 1907-10. Det är framför allt inredningen som representerar denna stil. Kyrkans yttre har ett enkelt utseende, som med det 50 m höga tornet och huvudskeppets 20 m höga tak påminner om Lutherpsalmen "Vår Gud är oss en väldig borg". Genom sin placering på en höjd i innerstaden dominerar kyrkan de närmaste omgivningarna. Kyrkans inre överraskar med en storartad färgprakt. Genom placeringen av altare, predikstol och sångarnas plats riktas alla blickar framåt. Denna koncentration förstärks ytterligare genom en lätt sänkning av golvet i riktning mot altaret. Tak, väggar och läktare är prydda med ornament i jugendstil. Under lång tid var dessa övermålade men återställdes i sitt ursprungliga skick 1992. Kyrkan är utrustad med två stora orglar och är känd för sin goda akustik.

Slottet Biebrich är det barockresidens, som den tidigare fursten av Nassau lät bygga vid stranden av floden Rhen. Det hela började 1701 som ett lusthus, som byggdes ut allt mera till dess det bestod av en komplett barock slottsanläggning med två flyglar, trädgård och orangeri. 1730 tillkom en tredje flygel, som följdes av ytterligare bearbetningar av anläggningen. 1744 flyttade hertigen sitt residens från Usingen i Taunus till det färdiga slottet, som förblev huvudresidens fram till 1841, då stadsslottet stod färdigt. Därefter användes det som sommarresidens fram till 1866. Efter den preussiska annektionen ägdes slottet av hertig Adolf privat. Två år senare sålde han växthusen med det värdefulla beståndet av träd och plantor till Frankfurt am Main, där det nu utgör grunden i Palmträdgården. 1890 övertogs förvaltningen av slottet av Luxemburgischer Finanzkammer, som 1934 sålde det till den preussiska staten. 1945 förstördes den östra flygeln sånär som på de yttre murarna och återuppbyggdes först 1982 som en spegelbild av den västra flygeln. Slottet ägs nu av landet Hessen, som bl.a. använder det för delstatsregeringens mottagningar. Dessutom är ett antal myndigheter stationerade i slottet. Slottsträdgården i anslutning till slottet anlades 1817-23 och härbärgerar flera olika sorters fritt levande papegojarter.

Wiesbaden har ett stort antal museer med olika tyngdpunkter:

Stadtmuseum visar sådant som har anknytning till staden
Stadsdelsmuseer finns i alla stadsdelarna
Museum Wiesbaden: konst från 1400-talet och framåt, naturvetenskaplig samling, historisk samling
Frauen Museum: kultur och historia med kvinnliga förtecken
Harlekinäum (Skrattmuseet): ett humormuseum med bisarra idéer
Tysk-judiska museet visar den tysk-judiska historien i Wiesbaden
Nassauischer Kunstverein visar samtida konst
Museum för tysk TV-historia är ännu inte färdigt men samlingarna kan visas efter överenskommelse
Schloss Freudenberg vill på ett lekfullt sätt förklara naturfenomen

Förutom museerna finns många gallerier med växlande utställningar.