Waldhessen

Kartan återgiven med vänlig tillåtelse av www.reiseportal-hessen.de

Semesterområdet Waldhessen har med rätta fått sitt namn, eftersom nära hela området är täckt av skog eller grönområden med inslag av sjöar och vattendrag. Området är också känt för sin rikedom av vilt och sällsynta växter. Landskapet präglas av medelhöga berg som Knüllgebirge, Stölzinger Gebirge, Richelsdorfer Gebirge och Kuppenrhön. Bergen är lätta att vandra i tack vare ett väl utbyggt system av vandringsleder. Även för cyklister finns ett väl utbyggt nät av både lokala och regionala cykelleder. De vidsträckta skogarna gör klimatet milt, vilket är en förutsättning för många hälsoterapier. I området finns många hälsokällor och specialkliniker med inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar.

Inom gränsområdet mellan Hessen och Thüringen finns ett stort antal kyrkor byggda i en stil, som brukar kallas östhessisk bondbarock. Det rör sig då om protestantiska landskyrkor med ett ursprung i medeltiden och byggda före reformationen. Dessa förstördes sedan mer eller mindre under trettioåriga kriget och förföll. I början av 1700-talet byggdes de åter upp och deras inre byggdes om enligt den då härskande barockstilen med tonvikt på träsniderier. Ofta skedde detta med slottskapellen i Rotenburg och Schmalkalden som förebilder. Vackra exemplar av sådana kyrkor finner man på den hessiska sidan av gränsen i Wildeck-Richelsdorf, Nentershausen, Bebra-Weiterode, Ronshausen, Hohenroda-Ausbach, Hohenroda-Mansbach och Haunetal-Odensachsen.

Rotenburg (an der Fulda) (ca 13 900 inv.) är beläget vid Fuldadalens trångaste ställe. Några av de äldsta stadsdelarna, som då bestod av bara enstaka hus, finns omnämnda redan 769 i klostret Hersfelds förvärvsregister. Omkring 1150 uppfördes borgen Rodenberg på Hausberg. 1248 anges Rotenburg som stad även om mycket tyder på, att den uppstått tidigare. I slutet av århundradet förnyas och förstärks stadens murar och portar. 1470 låter lantgreven Ludwig II uppföra ett slott alldeles intill Fulda, inte långt från den tidigare borgliknande byggnaden. Vid en brand 1478 förstörs slottet nästan helt men återuppbyggs snart. Ett nytt renässansslott byggs på den plats, där fortfarande den södra flygeln och hovstallet finns. 1656 byggdes det rådhus, som fortfarande finns kvar. Under 1700-talets andra hälft revs olika delar av slottet och ersattes med nybyggnationer i andra stilar.

Den historiska stadskärnan med slottet, korsvirkeshusen och kyrkorna sätter sin prägel på staden. Medelpunkten i staden utgörs av torget med rådhuset, en präktig renässansbyggnad, som uppfördes 1597-98. Efter att det hade skadats under trettioåriga kriget, byggdes det upp på nytt och försågs med en korsvirkesgavel.

Efter stadsbranden 1478 uppfördes St. Jakobikyrkan som en tvåskeppig hallkyrka, däremot var inte tornet helt färdigt förrän 1816. Till kyrkans mest iögonenfallande inredning hör ett 1581 tillverkat altarbord av alabaster buret av sex korintiska pelare. Den barocka predikstolen tillkom 1663 och orgeln 1682.

Det lantgrevliga slottet byggdes med fyra flyglar omkring en kvadratisk innergård intill Fuldas strand. Det nuvarande slottet påbörjades 1579 och stod färdigt 37 år senare i renässansstil. Av den ursprungliga anläggningen med fyra flyglar och fyra trapptorn i vinklarna mellan huskropparna, återstår bara tre flyglar, sedan den östra rivits. Byggnaderna har tre eller fyra våningar. Av flyglarna är den södra den, som bäst har bevarat renässansstilen. Slottet ägs sedan 1951 av landet Hessen och används efter en grundlig restaurering för utbildningsändamål.

I anslutning till slottets förgård finns det s.k. "Vita huset", i vilket hembygdsmuseet är inhyst. I den geografiska utställningen kan man bl.a. se sandstensplattor med fotavtryck efter små dinosaurier från permtiden. Museet visar också vapen och en omfattande samling kartor från 1600-talet. En av tyngdpunkterna i utställningarna är att dokumentera levnadsförutsättningarna i området och visa upp skillnaden mellan godsherrar och arbetare. Staden har också ett omfångsrikt dock- och leksaksmuseum.

Av den tidigare stadsbefästningen finns rester av stadsmuren från tiden omkring 1290 kvar. Även två torn har bevarats. Efter att det ena av tornen, Hexenturm, inte längre behövdes som försvarstorn, tjänade det som fängelse för förbrytare och 'häxor'.

www.rotenburg.de

Bebra, med ursprungsbetydelsen "byn vid bäverfloden ", (ca 14 600 inv.) är känd sedan 786 som ett område tillhörigt klostret i Hersfeld. Bosättningen förblev under de närmaste århundradena en betydande bondby, där man förutom att bedriva jordbruk också odlade och vävde lin. Bebra har alltid varit en skärningspunkt för olika betydelsefulla vägar. I och med järnvägarnas tillkomst i Tyskland ökades denna betydelse, då orten kom att utgöra en knutpunkt för flera av de viktigaste järnvägslinjerna. Genom ortens tillväxt förlorade den sin tidigare lantliga karaktär och präglades nu av handel och hantverk. 1935 fick man stadsrättigheter. Befolkningsutvecklingen fortsatte, med ett avbrott för andra världskriget, till in på 1970-talet och några större industrier slog sig ned i staden tack vare de goda kommunikationerna. Sedan mitten av 80-talet har staden förlorat sin betydelse som knutpunkt för järnvägen, vilket har medfört en tydlig minskning av godstrafiken och antalet anställda vid järnvägen.

I stadens gamla vattentorn, som betjänade ånglokomotiven, befinner sig ett järnvägsmuseum, som visar allehanda föremål, som har med den äldre tågtrafiken att göra. Museets öppethållandetider är emellertid något knappt tilltagna (första söndagen i varje månad april - september + ytterligare några dagar), vilket gör spontana besök svåra. Grupper kan få tillträde också under andra dagar genom hänvändelse till turistbyrån.

I stadsdelen Solz befinner sig ett leksaksmuseum, som framför allt visar traditionella träleksaker från olika tyska områden och hur de tillverkades. Dessutom visas i en särskild utställning typiska pojk- och flickleksaker från tiden omkring 1900.

www.bebra.de

Heringen (Werra) (ca 8 900 inv.) uppstod i sin nuvarande form 1968 - 72, då ett antal ditintills självständiga kommuner inkorporerades. 1977 fick den nya storkommunen stadsrättigheter. Ekonomiskt präglas Heringen sedan över 100 år av brytningen av kalibergsalter, men även andra industrier är av betydelse. Heringen ligger i floden Werras dalgång eller i någon sidodalgång.

Bergsbrytningen har gett upphov till en av stadens sevärdheter, "Monte Kali", som är en av de bästa utsiktsplatserna i regionen. Det 530 m höga berget består av sådana restprodukter efter kalibrytningen, som inte har kunnat användas vid förädlingen. Berget utökas för varje dag som brytningen fortsätter. Ett museum dokumenterar den tekniska utvecklingen, den geologiska uppbyggnaden och de i samband med industrialiseringen sammanhängande sociala och kulturella förändringarna i området. Detta är det största specialmuseet i sitt slag i Tyskland. Utställningen är också gjord med tanke på besökande barn.

www.heringen.de/

Bad Hersfeld (ca 30 500 inv.) är en gammal bosättning, som kan dateras tillbaka till 736. Däremot finns spår från tidigare bosättningar redan från ca 2000 f. K. 769 tillkom benediktinerklostret i Hersfeld som en motvikt mot klostret i Fulda. Bosättningens betydelse framhävs av Karl den Store, som 775 upphöjer klostret till riksklosterdöme. För att skydda klostret mot ungerska anfall, omges klosterborgen ca 930 av en mur, av vilken det fortfarande finns rester. I mitten av 1000-talet tillkom här Tysklands äldsta gjutna klocka, som finns bevarad i Katarinatornet (efter den tidigare stiftskyrkan). 1170 omnämns Hersfeld som stad. 1648 omvandlas riksklosterdömet till ett världsligt furstendöme och ingår en personalunion med lantgrevskapet Hessen-Kassel. Under sjuårskriget intogs staden av franska trupper och stiftskyrkan brändes ned, då senare trupperna flydde från staden. 1904 skapades förutsättningar för uppkomsten av den senare kurorten, då man borrade för en källa med hälsobringande vatten. Sedan 1949 har man rätt att kalla sig Bad Hersfeld och 1963 blev staden hessiskt statsbad. Slutet av andra världskriget betydde ett avbrott i stadens historia. Genom delningen av Tyskland hamnade Hersfeld i ett randläge med avbrutna förbindelser österut. Den ekonomiska strukturen förändrades helt, eftersom den tidigare viktiga klädesindustrin var nästan helt inriktad på tillverkning av uniformstyg.

I Gamla Stan finns ett stort antal k-märkta byggnader (staden ingår i tyska korsvirkesbyggnadsvägen) med rådhuset som en av de mera bemärkta. Den äldsta delen av rådhuset är från 1371. Den ursprungligen gotiska byggnaden fick efter 1600 en påbyggnad i renässansstil och försågs med fantasifulla utsmyckningar, som var typiska för weserrenässansen. Även i byggnadens inre finns denna stil representerad i form av väggbemålningar och intarsiainläggningar. Den gotiska ursprungsstilen kan märkas på rådhusets framsida i form av en spetsbågad dörr bakom huvudportalen. En likartad dörr på gårdssidan har gjorts om till fönster.

I staden hyllas speciellt två personligheter, Konrad Duden (se vidare under Schleiz) och Konrad Zuse. Duden är framför allt känd som den, som ville skapa en enhetlig tysk rättskrivning. Till hans minne har man i det hus, där han tidigare bodde, 1999 öppnat ett museum, som belyser hans verksamhet. För att se det museum som skildrar Zuses verksamhet som "datorns fader", måste man bege sig till Hoyerswerda i Sachsen.