Rotkäppchenland  (Rödluvans land)    

Kartan återgiven med vänlig tillåtelse av  www.reiseportal-hessen.de 

Rödluvans land utgörs av en sammanslutning av 16 städer och kommuner i området Schwalm-Knüll i den södra delen av regionen Kurhessisches Bergland. Landskapet erbjuder stora möjligheter inom lant- och skogsbruk men också för rekreation och turism. Inom området finns bergsområdet Knüll med en högsta höjd av 634 m.

Att man valt beteckningen Rotkäppchenland har två olika förklaringar. Den ena skall föra tankarna till Grimms sagor, bl.a. den om Rödluvan, som utspelas i trakter som liknar just denna; den andra, att kvinnor med traktens folkdräkt också bär en röd liten kalott (Käppchen) till dräkten.

www.rotkaeppchenland.de 

Homberg (Efze) (ca 14 600 inv.) är känd som stad sedan 1231, även om platsen var bebodd tidigare. Den blev tidigt välmående tack vare sitt läge vid två handelsvägar, vilket också fick en negativ inverkan, då staden i stor utsträckning förstördes i slutet av trettioåriga kriget. Trots detta visar fortfarande många korsvirkeshus på de dåtida stadsbornas rikedom. Husen omkring torget hör till Hessens mest imponerande korsvirkesklenoder.

Namnet har staden fått från borgen Hohenburg, högt belägen ovanför staden. Borgen hade en viktig strategisk betydelse vid korsningen mellan handelsvägarna och man antar, att den föregicks av en gammalfrankisk försvarsanläggning. Redan under 1100-talet omtalas ägarna till borgen och att den ofta bytte ägare. I början av 1500-talet tillkom en palatsbyggnad i renässansstil och 1605 påbörjas byggandet av den bekanta borgbrunnen, som till slut blev 150 m djup, innan man nådde floden Efzes vattennivå. Därmed hade man grävt Tysklands djupaste brunn i basalt. 1636 angreps och belägrades borgen av kejserliga trupper, som först dock ej lyckades inta den. Sedan de dragit sig tillbaka, föll i trängseln en av kvinnorna ned i brunnen. Eftersom man inte kunde bärga det sargade liket, förgiftades vattnet och de återvändande angriparna kunde inta den vattenlösa borgen, där försvararna inte längre kunde bjuda motstånd. I slutet av kriget kunde borgen återerövras, men den fick inte längre någon större betydelse och man övergav den 1657. Brunnen fylldes igen och material från borgen användes till att bygga upp den nedbrända staden. Först under 1930-talet började man frilägga och bygga upp ruinerna och också tömma brunnen på stenar.

Sevärd är också den mäktiga, sengotiska stadskyrkan vid torget, St. Marien. Byggnaden går troligen tillbaka på ett före 900 upprättat träkapell. Omkring 1000 fanns ett romanskt kapell, på 1100-talet en romansk basilika, som rasade under 1200-talet. Denna ersattes med ett romanskt nybygge, som under 1300-talets första del byggdes om till en sengotisk hallkyrka. Denna skadades i samband med stadens förstöring under trettioåriga kriget och byggdes upp igen under de kommande 100 åren. Kyrkan har en speciell betydelse för protestantismen i Hessen, eftersom det var här som man 1526 på den s.k. Homberger Synoden bestämde, att hessiska församlingar skulle bli protestantiska.

www.homberg-efze-kreisstadt.de 

Schwalmstadt (ca 19 200 inv.) är en sentida stadsbildning genom en sammanläggning 1970 av de båda städerna Treysa och Ziegenhain med omliggande byar. Treysa fanns redan under 700-talet, då det förvaltades genom klostret i Hersfeld. Orten övertogs sedan under 1100-talet av grevarna av Cigenhagen och befästes. Treysa fick stadsrättigheter under mitten av 1200-talet och Ziegenhain 1274. 1450 tillföll de båda städerna Hessen, sedan den siste greven avlidit. Borgen i Ziegenhain byggdes nu om till slott och senare till vattenfästning. De båda städerna finns efter sammanläggningen kvar enbart som stadsdelar.

Stadsdelen Rommershausen är känd som den plats, där 1916 Tysklands största iakttagna meteorit slog ned. Den drygt 63 kg tunga och 36 cm breda meteoriten förorsakade en 1,5 m djup nedslagskrater. Undersökningar har visat, att meteoriten består av järn och nickel.

Stadsdelen Trutzhain är mest känd som fångläger under andra världskriget, där den mest kände fången var den senare franske presidenten Mitterrand. Efter krigets slut användes lägret som interneringsplats för medlemmar av olika tyska stridande förband samt NSDAP. Från augusti 1946 och ett drygt år framåt användes lägret som genomgångsstation för sådana personer, som skulle emigrera till andra länder. Det tidigare lägrets baracker finns fortfarande kvar utmed huvudgatan, eftersom de privatiserades och överlämnades till de östflyktingar, som kom i krigets slutskede. Av det tidigare lägret gjorde de en by, som sedan blev det första industriområdet i Ziegenhain, där ett stort antal arbetsplatser kunde skapas. Till minne av fånglägret har i stadsdelen inrättats ett museum och en minnesplats.

Museum der Schwalm visar framför allt upp broderier, som är typiska för området, men anslutet är också en avdelning, som visar upp kläder, verktyg och vardagsföremål från gångna tider. Bland mera speciella museer kan nämnas skrivmaskinsmuseet i Treysa.

www.schwalmstadt.de 

Neukirchen/Knüllgebirge (ca 7 500 inv.) är känt sedan 1142 men är troligen äldre. 1351 fick Neukirchen sina stadsrättigheter och vid den tiden har man också påbörjat byggandet av stadsmuren. Utvecklingen främjades genom greven av Ziegenhain och staden blev till en politisk och ekonomisk medelpunkt i området. Flera bränder härjade i staden under medeltiden och vid den värsta brandkatastrofen 1533 förstördes 3/4 av alla husen. Även under trettioåriga kriget förstördes och plundrades många byggnader. Neukirchen utvecklades efter hand till en typisk ort bestående av hantverkare och jordägande stadsbor. Efter andra världskriget påverkades staden positivt av såväl flyktingströmmen österifrån, som återuppbyggnaden efter kriget och 50-talets industriella uppsving. Även idag visar sig den nya högkonjunkturen i en livlig byggverksamhet och en ständig förbättring av den turistiska infrastrukturen.

Nikolaikyrkans historia är nära förbunden med stadens och man utgår från att kyrkan påbörjades kort efter 1142. Omkring 1350 byggdes det tvåskeppiga långhuset och de tre understa våningarna av tornet till. En inskrift över en av kyrkans portar anger att en om- och tillbyggnad skedde 1497, då kyrkan omformades till en treskeppig gotisk hallkyrka. Det 36 m höga tornet byggdes som ett försvarstorn med en gallerigång runt om längst uppe vid taket. (I bildens förgrund ses delar av den gamla stadsmuren.)

Alldeles vid kyrkan finns också sagohuset för små och stora barn. En tjock, blond Rapunzelfläta hänger ut från ett av fönstren i övre våningen i ett litet korsvirkeshus för att locka in besökare i sagohuset. (Rapunzel var en flicka med långt hår, som hon flätade för att kunna komma i kontakt med yttervärlden, sedan hon hade låsts in i ett torn av en elak häxa.) Här kan man se scener ur Grimms sagor liksom en omfångsrik samling exponat.

www.neukirchen.de 

Alsfeld (ca 17 400 inv.) grundades troligen under 700-talet, men omnämns inte skriftligen förrän 1069. Under 1180-talet byggdes vid handelsvägen en borg, vars läge var så gynnsamt, att Alsfeld från 1222 anges som stad. 1254 inträdde staden i det rhenska stadsförbundet. Alsfeld var tidvis residensstad för de hessiska lantgrevarna, som 1395 lät bygga ett slott. Att staden även i övrigt var välmående visar de praktfulla byggnader som tillkom under 1500-talet. Under trettioåriga kriget utsattes Alsfeld för ockupation och skövlingar och befolkningen halverades. Den ekonomiska och sociala nedgången bestämde strukturen av stadsbefolkningen, som vid sidan av handel och hantverk också bedrev jordbruk. Först under 1800-talet kom ett uppsving genom byggandet av järnvägarna och industrialiseringen, som medförde en genomgripande social förändring. Ytterligare industrilokaliseringar skyndade på utbyggnaden till centralort, men hela tiden kunde den historiska stadskärnan bibehållas som medelpunkt.

Till stadens sevärda byggnader hör Walpurgiskyrkan med dess ganska komplicerade byggnadshistoria, som återspeglas både inne och ute. Under sent 1200-tal tillkom en basilika i tidig gotisk stil med ett ganska lågt kor och västtorn. Från 1472 byggdes den om till ett slags hallkyrka genom att bl.a. höja och bredda sidoskeppen. Inne i kyrkan kan man njuta av en romansk dopfunt, sengotiska fresker, ett snidat altare och en sengotisk korsfästelsegrupp m.m. Utgrävningar under kyrkan har visat, att här tidigare fanns en romansk kyrka.

Idag anses Alsfeld vara ett föredöme vad gäller saneringen av de medeltida korsvirkeshusen. Mer än 250 korsvirkeshus från 1300-talet och framåt i Gamla Stan präglar stadsbilden. Till dessa pärlor hör rådhuset (1512-1516), som är ett av Tysklands mest betydande korsvirkesrådhus. (Dess konstruktion skiljer sig något från de vanliga, genom att man använt s.k. "Rähmbau", vilket innebär, att varje våning är självbärande och hela konstruktionen vilar på de balkar, som ingår i yttersidorna. Härigenom kunde man bygga de övre våningarna större, genom att de tilläts skjuta utanför den understa våningens yttersidor.) Understa våningen är byggd i sten i sengotisk stil och var en gång i tiden saluhall. Den praktfulla renässansdörren byggdes 1604 av en lokal finsnickare.

Augustinereremiternas tidigare klosterkyrka, Trefaldighetskyrkan, har sitt ursprung i 1300-talets andra hälft. Omkring 1435 byggdes till en asymmetrisk  hall med mellan- och sidoskepp. Kyrkan saknar torn, vilket är typiskt för kyrkobyggnader tillhöriga en tiggarorden.

Alfelds äldsta och ett av Tysklands äldsta korsvirkeshus är ett s.k. "Ständerhaus" beläget vid torget. (Ett "Ständerhaus" är byggt på pelare, oftast på husets långsidor.) Det byggdes i tre etapper,1350-51, 1403 och 1464/65 och uppvisar det typiskt medeltida sättet att foga samman trä. Husets underdel består av två välvda källare från ett föregående bygge från tiden för stadens grundande. Våningarna ovanför bottenvåningen uppvisar de typiska utskjutande utbyggnaderna.

www.alsfeld.de 

[Upp]