Kurhessisches Bergland    

Kartan återgiven med vänlig tillåtelse av  www.reiseportal-hessen.de 

Det turistiska Kurhessisches Bergland ligger inom ett rektangulärt område, som i stort sett begränsas av orterna Bad Emstal (utanför området), Landefeld, Alsfeld och Gilsenberg. Den södra halvan av detta område har genom en sammanslutning av 16 kommuner inom området Schwalm-Knüll bildat turistregionen "Rotkäppchenland". Inom området utgör floderna Fuldas, Schwalms och Eders dalgångar liksom Knüllbergens vidsträckta blandskogar ett viktigt inslag i det omväxlande panoramat liksom också de många romantiska korsvirkesstäderna och idylliska byarna.

Inom regionen, speciellt omkring Fritzlar, har man gjort många fynd av föremål från den yngre stenåldern. Även i övrigt har området präglats av historiska skeenden som t.ex. maktkampen mellan Hessen och Mainz liksom grevskapet Ziegenhains historia. Av betydelse har också varit de gamla trafik- och handelsvägarna, som drog genom området, i nord-sydlig riktning "Nürnbergvägen" och i väst-östlig "Långa Hessenvägen". Området väster och öster om Melsungen är speciellt rikt på gamla slott och borgar i anslutning till floddalarna.

Fritzlar (ca 14 700 inv.) anses ha grundats under 720-talet av den angelsaxiske missionären Bonifatius, som här uppförde ett kloster. Omkring detta utvecklas sedan bosättningen, som låg vid en korsningspunkt mellan viktiga vägar under tidig medeltid, till en viktig uppehållsort i Hessen för tyska kungar och kejsare. Till detta bidrog troligen också, att Karl den Store hade låtit bygga en borg. På så vis kom Fritzlar att senare ingå i blickfältet för den tyska rikspolitiken. Under andra hälften av 1000-talet övergick Fritzlar i ärkebiskoparnas av Mainz ägo, ett tillstånd som varade fram till 1803. Om denna tillhörighet påminner än idag stadens vapen, som innehåller Mainz röda hjul. Under de följande århundradena kom Fritzlar att bli en hörnpelare i Mainz territorialpolitik i Nordhessen och en skådeplats för krigiska uppgörelser mellan lantgreven av Hessen och ärkebiskopen av Mainz. Under den första tiden var det fördelaktigt att tillhöra Mainz, eftersom ärkebiskoparna främjade handeln. Under 1400-talet kom ärkebiskoparnas slutgiltiga militära nederlag och under 1500-talet påbörjades reformationen. Efter freden i Augsburg 1555 förblev Fritzlar katolskt, medan det omgivande landet blev protestantiskt. Härmed lades grunden till en konfessionell och ekonomisk isolering av staden. Under trettioåriga kriget besattes staden av protestantiska trupper. I slutet av kriget drabbades staden också av pesten och endast en dryg fjärdedel av befolkningen överlevde. Det skulle dröja nästan 200 år, innan befolkningsmängden var den samma som före pestens utbrott. Ett stort tillskott till befolkningstillväxten utgjorde efter andra världskrigets slut de tillströmmande östflyktingarna, som i ett slag ökade på befolkningen med 1/3.

Bland stadens sevärdheter befinner sig domkyrkan St. Peter. Efter Fritzlars förstöring 1079 byggdes i stället för en tidigare kyrka en treskeppig basilika. Under de närmaste århundradena byggdes kyrkan till i olika etapper, varför den uppvisar inslag av flera stilar. Den domineras emellertid av romantikens och gotikens formspråk och anses som ett av de vackraste tyska exemplen från de båda stilarnas övergångsperiod. Sevärda är kyrkans kryptor, som hör till de äldsta delarna i kyrkan. Världsbekant är det stora romanska altarkorset, det s.k. "Henrikskorset", en gåva av kejsaren Henrik II.

Rådhuset i Fritzlar omnämndes redan 1109 och är därmed Tysklands äldsta rådhus. Det byggdes i slutet av 1000-talet av ärkebiskopen av Mainz som säte för förvaltningen. Vid en renovering i början av 1960-talet fann man, att delar av rådhuset hade förstörts av en brand under 1400-talets första hälft. Vid återuppbyggnaden hade det byggts ut, vilket troligen hade skett 1441. Vid denna återuppbyggnad hade huset fått en överbyggnad i gotisk korsvirkesstil och försetts med gavel- och hörntorn.

Ett av de äldsta och mest intressanta korsvirkeshusen i staden är den kontorsbyggnad, som uppfördes omkring 1475 för ett av stadens skrån, Mikaelsbrödraskapet, som är äldre än Hansan och en av de första tyska köpmanssammanslutningarna. Till detta skrå hade endast de rikaste borgarna och de som hade bott länge i staden tillträde, varför de kom att dominera stadens ekonomiska och politiska liv under senmedeltiden. Detta har också satt sina spår i byggnaden, som med sina fyra våningar och gaveltorn höjer sig över grannhusen.

Tysklands största försvarstorn i någon stad, grå tornet, är byggt i hästskoform och mäter på den raka insidan 10,5 m. Dess höjd är 38 m. Det omnämndes första gången 1274 som det stora tornet. Omfattande restaureringar i slutet av 1800-talet räddade det unika byggnadsminnet. I tornets undre våning finns en fängelsehåla, som bara kunde nås genom ett hål. Sedan 1541 är fängelset tillgängligt också genom en dörr från stadssidan. Staden har ytterligare ett flertal torn med tillhörande murrester. 

www.fritzlar.de 

Melsungen (ca 13 900 inv.) är känd sedan 800, men efterforskningar tyder på, att platsen var bebodd långt före Kristi födelse. Redan i slutet av 1100-talet hade Melsungen utvecklats till en liten stad. Denna var ofta skådeplats för krigshandlingar och en källa till stridigheter mellan kyrkliga och världsliga furstar. 1427 kom det till ett avgörande slag, där den hessiske lantgreven vann. Stadens hade vid den tiden stor betydelse, då den låg i korsningen mellan tre medeltida handelsvägar. Via dessa vägar transporterades inte bara varor till Melsungen, den var också omlastningsplats med regelbundna marknader. Många hantverkare slog sig ned i staden, framför allt fick textilindustrin stor betydelse. Under senare århundradens krig utsattes staden ofta för plundring av genomtågande trupper.

Melsungens innerstad är känd för sina korsvirkesbyggnader, som utgör en sluten enhet. Bland dessa finns rådhuset, som byggdes 1556, sedan det gamla rådhuset hade förstörts vid en brand. Det räknas som ett av de vackraste korsvirkesrådhusen i Tyskland. Det fristående rådhuset behärskar stadens torg och de bredvidliggande korsvirkeshusen helt genom utseende och storlek. Torget ligger på den plats, där tidigare den nord-sydliga handelsvägen korsade den öst-västliga och där också omlastningsplatsen låg.

Slottet i Melsungen byggdes i mitten av 1500-talet som jaktslott. Under 1600-talet  fick det ny funktion som garnison för de kurfurstliga ryttarna. Numera tjänar det som säte för olika förvaltningar. Speciellt sevärt är slottsträdgården med sina gamla träd och delar av den gamla stadsmuren.

www.melsungen.de 

Spangenberg (ca 6 500 inv.) är mest känd genom sitt jaktslott, som sedan 1235 tronar över staden. Dess uppgift då var att skydda handelsvägen, men även orterna i borgens närhet åtnjöt dess skydd. På så sätt utvecklades orten Spangenberg till stad 1309 och förde under ett par hundra år en blomstrande tillvaro. Ett avbrott i denna utgjorde trettioåriga kriget, som drabbade även Spangenberg. Efter kriget utvecklades framför allt linneväverierna, som kunde exportera en stor del av de producerade varorna. Genom tullar och den snabba maskinella utvecklingen i England måste i mitten av 1800-talet många linnevävare ge upp sin verksamhet och söka sig andra utkomster. Nästa stora tillverkningsgren blev handtillverkade skor, som gav många skomakare i staden levebröd intill dess att även detta yrke föll offer för den begynnande industrialiseringen. 1907 inrättades en skogsskola i slottet. Denna stängdes 1939 och slottet blev nu krigsfångeläger för franska och brittiska flygofficerare. Kanske var det denna omständighet som gjorde, att staden inte utsattes för några fientliga angrepp förrän på våren 1945, då det allierade flyget angrep med brandbomber och skadade slottet, som brändes ur totalt. Återuppbyggnaden var inte färdig förrän i slutet av 1950-talet. I slottet finns nu ett hotell samt i en sidobyggnad ett museum.

Gamla Stan i Spangenberg räknas till den vackraste medeltida korvirkesbebyggelsen i Hessen med hus från fem århundraden tätt intill varandra. Vid torget utgör bebyggelsen en slutet enhet och här ligger också stadens äldsta hus. I Gamla Stan finns fortfarande rester av den gamla stadsmuren, som ursprungligen omslöt området. Muren hade då nio stadstorn och -portar. Det enda helt bibehållna försvarstornet, Eulenturm, har restaurerats och från dess topp har man en härlig utsikt över staden. Härifrån kan man också följa stora delar av stadsmurens sträckning.

Borken (ca 14 700 inv.) är känd sedan 755, men fynd tyder på, att området var bebott tidigare. I motsats till många andra orter inom området hörde inte Borken till de städer, som satte sin prägel på den historiska utvecklingen utan mera till dem, som utsattes för utvecklingen i form av de återkommande striderna mellan Mainz och Hessen, brödrakrig och inte minst trettioåriga kriget. Det gynnsamma läget i förhållande till andra bosättningar och byar gjorde att man fick stadsrättigheter 1317. Trots detta fortsatte Borken att vara en stad bestående av en jordbrukande befolkning. Sedan 1500-talet har Borken dessutom haft brytning av brunkol både under jord och som dagbrott. Sedan denna verksamhet avslutades 1991 har man satsat på att återställa dagbrotten, bl.a. genom att vattenfylla dem. Så beräknas Gombether See vara färdig 2010.

Stadens äldsta byggnad är ett korsvirkeshus från 1473, som nu utgör ett kulturcentrum med bibliotek och museum, som visar hessiska brunkolets historia.

Kurorten Bad Zwesten (ca 4 200 inv.) ligger romantiskt belägen i det mjukt rundade landskapet i nationalparksregionen Kellerwald-Edersee. Orten är känd sedan 817 och dess kyrka byggdes omkring 1000. Omkring 1200 byggdes borgen Löwenstein, som behöll sin strategiska betydelse till mitten av 1400-talet. Murarna förföll under 1500-talet och på 1600-talet avlägsnades försvarsanläggningarna. Borgen var emellertid fortfarande bebodd. Under trettioåriga kriget inkvarterades ett rytteri på orten, befolkningen plundrades och mördades. I ett senare läge av kriget överfölls byn av de kejserliga trupperna och förstördes. Under sjuårskriget (1756-63) utgjorde orten en tid högkvarter för de franska och österrikiska trupperna, vilkas inkvartering och åtföljande plundringar innebar en stor påfrestning för den lantliga befolkningen. En likartad ekonomisk kris uppstod under den franska ockupationen av kurfurstendömet Hessen under 1800-talets början, då man var tvungen att bidra till underhållet av den franska armén. Under 1900-talets början påbörjades utbyggnaden till kurort och under 20-talet kom de första gästerna. Krigs- och efterkrigstiden satte stopp för ytterligare kurgäster och först 1955 upptogs verksamheten igen. Genom utbyggnader och förbättringar blev Zwesten allt högre klassat och har från 1992 rätt att kalla sig Bad Zwesten.

Storkommunen består av inkorporerade stadsdelar med åtskilliga gamla byggnader som sevärdheter. Inne i själva huvudorten kan förutom resterande delar av borgen (torn, delar av källarvalven, murar, vallar och vallgravar), som renoverades så sent som 2003, nämnas den evangeliska kyrkan, vars äldsta delar stammar från 1000-talet. Kyrkan byggdes då som försvarskyrka och fortfarande har tornet kvar sina skottgluggar. Kvar finns också delar av den omgivande 2-3 m höga muren. Sevärt inne i kyrkan är orgeln, altaret och det snidade altarkorset.

Även i stadsdelen Niederuff finns en försvarskyrka, som omtalas 1085. Tillsammans med den mittemot liggande borgen utgjorde den en försvarsenhet. Borgen och den omgivande parken är i privat ägo och kan inte besökas.

www.bad-zwesten.de 

Till "Rotkäppchenland", den södra delen av Kurhessisches Bergland.

[Upp]