Römerberg vid Paulsplatsen domineras av den sandstensröda Paulskyrkan, som är en klassicistisk centralbyggnad, som började uppföras 1789. Den var stadens evangeliska huvudkyrka och då den hade stadens största sal, valdes den som säte för den första tyska nationalförsamlingen 1848 och har därefter förblivit symbol för den tyska demokratin. Även efter parlamentets upplösande ägde här nationella minnessammankomster rum. 1913 proklamerades den som minnesplats 100 år efter frihetskrigen. Kyrkan förstördes helt vid bombanfallen 1944 och en återuppbyggnad påbörjades kort efter krigsslutet. Vid restaureringen fick den en övervägande modern interiör. Sedan återinvigningen 1948 fungerar den enbart som minnesmärke över den tyska demokratins början och visar en ständig utställning till temat. På fasaden finns minnestavlor över stadens berömda politiker och hedersmedborgare uppsatta och på nordsidan erinrar ett minnesmärke om nationalsocialismens offer.

Foto: K. Neder

Högt över innerstaden ses domkyrkans 95 m höga torn. Domkyrkan, som egentligen inte är en domkyrka, eftersom man aldrig har haft någon biskop, är en korsformad gotisk hallkyrka med ett dominerande torn i väster. Långhuset byggdes under 1200-talets andra hälft och kor och tvärskepp tillkom under första hälften av 1300-talet. Tornet byggdes under 1400-talet och fullbordades 1880 efter en brand i kyrkan. Domen tillhör inte de största kyrkorna i Mellaneuropa utan dess betydelse hänger samman med den politiskt-historiska rollen den hade under tyska rikets period. Under tiden 1562 - 1792 kröntes här tio tyska kejsare. Domen gäller för att vara byggnadstekniskt intressant, inte för sin storhet eller konsthistoriska roll, utan för den långa byggnadshistorien och några ovanliga arkitektoniska lösningar.

Stadens tredje äldsta kyrka är Leonhardskyrkan helt nära Mainstranden. Kyrkan har en speciell historisk betydelse för staden och tillhör pärlorna bland stadens sakrala byggnader. Den fungerade under lång tid som pilgrimskyrka, eftersom den var belägen utmed två viktiga pilgrimsleder. Utsmyckningar på och invid kyrkan påminner om detta. Kyrkan grundades 1219 som en senromansk basilika med tvillingtorn. Från denna tid stammar två portaler med romanska gavelfält. Under 1400-talet byggdes delar av kyrkan över med en sengotisk hallkyrka och 1515 tillkom ett kapell direkt vid norra tornet. Detta räknades redan på 1600-talet till stadens sevärdheter. 

Foto: T.Schäfer

Frankfurts mest bekante son är tvivelsutan Johann Wolfgang Goethe (1749-1832). Det hus i Gamla stan, som var familjens bostad till 1795, totalförstördes vid en bombraid 1944, men har återuppbyggts i enlighet med originalet. Inredning och möbler motsvarar senbarockens borgerliga bostadskultur. Här kan man se hans arbetsrum, som är utrustat som det en gång var. I huset finns också Goethemuseet med en omfångsrik samling målningar, grafik och byster från senbarocken fram till och med Biedermeierepoken. Utställningen visar Goethes förhållande till konsten och konstnärerna. I huset finns också arkiv och forskningsbibliotek. I specialutställningar kan visas värdefulla dokument och tryck från samlingarna, handskriftsarkivet och biblioteket.

På grund av de häftiga bombningarna under kriget finns inte så många äldre privata hus kvar i Gamla stan. Ett enda korsvirkeshus från 1600-talet, Haus Wertheim, mitt emot historiska museet överlevde kriget. Utmärkande för huset är den arkadliknande bottenvåningen i sten och de utskjutande våningarna ovanför. Inte långt därifrån ligger Steinernes Haus, ett gammalt handelshus från 1464, som är ett av de få gotiska borgerliga husen, som byggdes i slotts- eller borgstil. Arkaden är byggd med tanke på affärer, försvarsgången längst upp ev. enbart som utsmyckning. Huset är inte original, eftersom det till största delen brann upp under bombningarna. De kvarvarande yttre murarna var så svårt skadade, att de måste rivas vid återuppbyggnaden. Det nuvarande huset, i likhet med Goethehuset, är en rekonstruktion av det tidigare.

Foto: T.Schäfer

Foto: T.Schäfer

I östra delarna av Gamla stan i Höchst ligger det präktiga Bolongaropalatset, som byggdes 1772-80 av bröderna Bolongaro, två italienska tobaksfabrikanter. Byggnaden är en senbarock treflygelanläggning med tillhörande romantisk terrassträdgård, paviljonger och mur mot Main. Interiören består av samtida möbler, tapeter och målerier. Palatset används av stadsförvaltningen, men också här finns en porslinsutställning.

I Kronberger Haus kan man se runt 1000 utställningsobjekt av porslin och fajans från Tysklands näst äldsta porslinstillverkare i Höchst. De utställda objekten omfattar stilperioderna från rokoko till klassicism.