Bremerhaven

Staden Bremerhaven med sina ca. 120.000 innevånare är en ung stad. Däremot vet man, att de nordligaste delarna av stadens område var bebodda redan för 2.000 år sedan. De äldsta skriftliga urkunderna går tillbaka till 1139, då några av de byar, som numera ingår i staden, omnämndes. Som fristående byar fick de ingen betydelse. Däremot upprättade svenskarna 1672 en borg, Carlsburg, vid Lehe vid floden Geestes mynning, vilken skulle tjäna som skydd för en handelsplats. Projektet blev inte långvarigt. Svenskarna, som hade erhållit området i samband med westfaliska freden, förlorade det till danskarna som i sin tur efter en kort ockupation förlorade det 1719 till kurfurstendömet Hannover. Under napoleonkrigen började en ny utveckling som inom kort ledde till att både en stad och en hamn grundades vid Geeste. Bremen, som hade problem med sin egen hamn, som slammade igen, anlade på den plats där den tidigare Carlsburg hade legat, en yttre hamn med namnet Bremerhaven. 1851 fick denna plats stadsliknande rättigheter. På flodens södra sida grundade kungariket Hannover en konkurrerande hamn med namnet Geestemünde. Här uppfördes moderna hamnanläggningar och orten blev en betydande omlastningsplats för bl.a. trä, ris och petroleumprodukter. De båda hamnarna fick en delvis olikartad utveckling: den norra hade sin tyngdpunkt på passagerartrafik med framför allt Amerika och fick alltmer stigande befolkningstillväxt, den södra hade tyngdpunkten förlagd till fraktsjöfart. Härtill kom också, att många maskinindustrier och andra leverantörer slog sig ned på södra sidan. I slutet av 1800-talet kom dessutom en tredje hamn med egen infrastruktur, som betjänade fisket, att byggas.

Med tiden kom de båda orterna att utvidgas genom sammanslagningar med omkringliggande byar, något som för Bremerhavens del var svårare, eftersom landsgränser satte stopp för sådana planer. Först 1939 i samband med en nyindelning kunde de båda orterna förenas till en. Under slutet av andra världskriget utsattes staden för massiva bombangrepp, vilka i stor utsträckning förstörde innerstaden. Efter krigsslutet kom Wesermünde (den södra delen) tillsammans med Bremen att brytas ut ur den brittiska zonen och som en enklav tillhöra amerikanarna, som behövde hamnanläggningar för sina styrkor. 1947 döptes denna enklav om till Bremerhaven och ingick sedan som en del i den nya delstaten Bremen. Under 60-talet började en viss omstrukturering av ekonomin att göra sig gällande; passagerarfartygen till Amerika ersattes av flygplan och den nya containertrafiken kom i dess ställe. Havsfisket reducerades och varv lades ned. I stället kom bearbetning av livsmedel och utbyggnad av forskning inom det maritima området.

Med tanke på stadens historia är det kanske inte främst äldre byggnader man letar upp för att besöka. Staden är förknippad med havet och detta skildras på olika museer som t.ex. Atlanticum, Alfred-Wegener-Institutet, Tyska sjöfartsmuseet, Historiska museet, museumshamnen och olika museumsskepp. Man kan företa rundturer i hamnen både med buss och båt, och vill man tillbringa litet längre tid på vattnet, är en tur till Helgoland att rekommendera.

www.bremerhaven-tourism.de

[Upp]