Spreewald     

Kartan ställs välvilligt till förfogande av Heimat-Verlag, Lübben

Området Spreewald är ett flod- och strandängslandskap i södra delen av Brandenburg och kan delas in i det sydliga Oberspreewald och det nordliga Unterspreewald. Landskapet formades av den senaste istiden och hör nu till Tysklands mest egenartade landskap, vilket inte enbart beror på naturgeografiska egendomligheter utan också på den biotop, som finns där. Ett stort antal rara djur- och växtarter har här sin hemvist. Spree har inom detta område en mycket ringa fallhöjd, vilket har gjort, att det uppstått många flodarmar, som en gång utgjorde enda möjligheten att förflytta sig mellan olika platser. Dessa, tillsammans med de många kanalerna, har en sammanlagd längd av 970 km. Nu är de ett kärt turistmål, eftersom man på de båtfärder, som företas där, kan komma i nära kontakt med naturen. 

Det platta landskapet är också utmärkt lämpat för cykelturer. Ett tätt nät av cykel- och vandringsleder, som har en sammanlagd längd av över 100 mil, har ställts i ordning. De asfalterade cykelvägarna lockar också många ungdomar med skateboard. 

Seder och bruk spelar en stor roll i Spreewald och vårdas sedan generationer tillbaka. Från början var de alla fruktbarhetsriter eller skydd mot demoner och onda andar etc. De har både hedniska och kristliga inslag men dessutom spelar också kraftmätning en stor  roll. Under hela året äger olika typer av fester rum, varvid man ofta klär upp sig i de traditionella dräkterna. I och med att man återupplivade gamla bytraditioner upplevde också dräkterna en renässans. Det är nu inte längre möjligt att tänka sig festerna utan dessa dräkter, även om de är dyrbara i inköp. 

Spreewald är tvåspråkigt och hör till ett bosättningsområde, som ursprungligen beboddes av ett litet slaviskt folk, sorberna/venderna. De odlade upp landskapet för mer än 1000 år sedan och deras seder, dräkter och modersmål lever fortfarande och är av stort värde för hembygden.

I Spreewald har man för att bevara områdets karaktär grundat ett biosfärreservat 475 km² stort, där man beräknar att man har ca 18 000 djur- och växtarter, av vilka många är mycket sällsynta och finns uppförda på listan för utrotningshotade arter. Att åka båt på Spree i Spreewald är helt annorlunda än att åka båt på Dahme. Under sommarhalvåret kan man följa med på turer in i rena sagoskogen på de många kanaler och flodarmar som finns där. Här kommer man naturen mycket nära och ändå befinner man sig bara 8 mil från Berlin.

Områdets (delstatens efter Potsdam näst) största stad är Cottbus (ca 101 800 inv.) Staden kallas för den gröna staden vid Spree och är en traditionell parkstad tillika universitetsstad. Ungefär 1/3 av stadens yta utgöres av park- och grönanläggningar. Numera satsar man också på att göra den till en mäss- och konferensstad. Staden är tvåspråkig, eftersom den utgör medelpunkt för den sorbiska befolkningen. På en promenad genom stadens gator kan man se gatornas namn på båda språken.

Cottbus uppstod i skärningspunkten mellan två viktiga handelsvägar. Första skriftliga bevisen för stadens existens går tillbaka till 1156, men historiskt kan man bevisa att den fanns redan för 3000 år sedan. På 200- och 300-talen bodde germaner inom det område som utgör gamla stan och på 700-talet kom sorberna till området. Man tror att de under 900-talet byggde en borgvall på en ö i Spree. I skydd av denna borg anlade de en bosättning. Under den tyska östkolonisationen besattes borgen och allt flera tyskar bosatte sig på platsen. Alltsedan dess bor tyskar och sorber sida vid sida i staden. Under 1400- och 1500-talen utvecklades staden framför allt inom det textila hantverket. Trettioåriga kriget och dess följder var ett stort avbräck i stadens utveckling och inte förrän i början av 1700-talet kom det till en ekonomisk uppgång i och med att franska hugenotter bosatte sig här. De förde med sig nya yrken och verksamheter, som väl lät sig förenas med de redan existerande. Under 1800-talet industrialiserades staden ytterligare, vid sidan av textilindustrin fick nu brunkolsbrytningen stort utrymme. Under DDR-tiden var Cottbus landets  viktigaste kol- och energileverantör. Efter den tyska återföreningen ändrades stadens industriella struktur genomgående och Cottbus är numera ett centrum för service, vetenskap och förvaltning.

Centrum i Cottbus präglas idag av två helt olika stadsbyggnadskoncept: den historiska delen, som förstördes  till stora delar 1945 och nyutbyggnaden av centrum efter 1970. Ett genomgående drag i innerstaden är den gröna ringen, som markerar de gamla vallarna och befästningsanläggningarna  och som avgränsar den gamla staden från de nybyggda delarna. Av denna medeltida befästning, troligen från tidigt 1400-tal, finns bara enstaka delar kvar. Ett kännetecken för staden är det s.k. Sprembergertornet, som en gång var en del av den södra stadsporten.

Bland övriga sevärdheter i staden kan nämnas Mynttornet, stadens äldsta torn, som också ingick i försvarsanläggningen. Man antar, att i slutet av 1400-talet stadens härskare lät prägla sina mynt här, därav namnet. Slottskyrkan från 1419 förstördes genom flera bränder och på dess grund byggdes 1714 en ny kyrka. Platsen framför denna är arkitektoniskt intressant, då man här kan se fyra olika byggnadsepoker. Den som vill studera den sorbiska kulturen närmare, bör besöka det vendiska museet, där man kan se en utförlig utställning. Runt torget stod tidigare korsvirkeshus, som vid rekonstruktion har ersatts bl.a. med hus i saxisk barockstil. Den största kyrkan i Niederlausitz är S:t Nikolai, en sengotisk treskeppig tegelstenskyrka från 1300-talet. Den har en mycket sevärd inredning med ett högaltare från 1664 i alabaster. Klosterkyrkan, som också kallas vendiska kyrkan, är resterna av ett franciskanerkloster från 1200- 1300-talen och är stadens äldsta kyrka. Stadens äldsta profana hus är från 1727 och återfinns vid "Mühlengraben". Det var en garvarverkstad kombinerad med bostadshus.

För den som är intresserad av att besöka museer, finns ett mycket stort utbud i olika genrer: Fürst-Pückler-Museum, Wendisches Museum, Niederlausitzer Apothekenmuseum, Brandenburgische Kunstsammlungen, Flugplatzmuseum för att bara nämna några.

www.cottbus.de 

Staden Lübbenau (ca 16 700 inv.) ligger alldeles i utkanten av Spreewald och är också känd som den mest bekanta "Porten till Spreewald". Lika känd är staden också för sina gurkor, eftersom den är födelsestad för den kända Spreewaldgurkan, som har funnits i Lausitz sedan 700-talet. Troligen förde de invandrande sorberna med sig frön från sin tidigare hembygd i Karpaterna. Riktigt populära blev gurkorna under 1500-talet, då holländska hantverkare började konservera livsmedel för att överleva. Häribland fanns också gurka inlagd i vatten och salt, vilket alltsedan dess har varit den stora favoriten bland gurkinläggningarna. För att få veta mera om gurkorna kan man besöka Tysklands enda gurkmuseum, där man efter museibesöket också kan avsmaka olika gurkinläggningar.

Staden med sitt historiska centrum och sin barocka Nikolaikyrka är en mycket omtyckt startpunkt för utflykter till det turistvänliga vattenlandskapet.

www.luebbenau.de 

Bland övriga småstäder i regionen kan nämnas Luckau (ca 10 000 inv.), som är känd från 1276.  Eftersom det var en välmående stad utvecklades den till att bli en av områdets viktigaste städer. Under trettioåriga kriget byggde svenska armén ut staden till en huvudstödjepunkt och som sådan utsattes Luckau för kraftig förstörelse. Under ett senare krig kom Napoleon att övernatta här 1813, från vilket tillfälle det finns minnen bevarade i det lokala hembygdsmuseet.

Innanför den historiska stadsmuren kan man på vissa ställen oväntat se en sydländsk påverkan. Stadens tidigare rikedom återspeglas i italienskpåverkade rikt utsmyckade renässansfassader, torn och en mäktig kyrka. S:t Nikolaikyrkan känns igen på håll genom den jättelika takytan. Den gotiska kyrkan byggdes i etapper under 1200 - 1400-talen och har överlevt ett flertal stadsbränder. Bland inredningsföremålen bör särskilt nämnas den utmärkta barockorgeln. Den medeltida stadsmuren med de små inbyggda husen är i stor utsträckning fortfarande intakt. En promenad på den anlagda vägen utefter muren ger olika intryck beroende på årstid, eftersom de planterade blommorna byts ut allteftersom. 

 www.luckau.de 

Inte långt från Luckau ligger ytterligare en liten stad, Lübben (ca 14 000 inv.), omnämnd som borg redan 1150 i en skrift. Troligen har staden uppstått i skydd av borgen. På området, där borgen en gång stod, finns idag slottstornet. Från denna första lilla bosättning växte snabbt ett centrum för handel och hantverk, då här erbjöds goda möjligheter att korsa Spree. Det gynnsamma läget hade också den nackdelen, att orten blev hett eftertraktad som en strategisk punkt vid olika krig och således ofta brandskattades  eller intogs. Men även storbränder, som ofta härjade i staden, åstadkom stora skador. Efter varje brand byggde emellertid innevånarna upp sin stad igen på ruinerna av den gamla. På likartat sätt var det också efter andra världskriget, när 80 % av den gamla stadskärnan hade förstörts.

Trots den stora förstörelsen finns några historiska sevärdheter bevarade och har under senare år restaurerats. Hit hör framför allt slottet, som förmodligen byggdes 1368 som en vattenborg. Byggnaden förändrades flera gånger genom om- och tillbyggnad. Denna revs i mitten av 1500-talet och ersattes med en byggnad, som är föregångaren till dagens slott. Den plundrades och förföll under trettioåriga kriget och förnyades i slutet av århundradet, så att den fick dagens utseende. Man byggde då till en tredje våning med sadeltak och två senrenässansgavlar. Under de senaste åren har slottet genomgått omfattande restaureringar och tjänar nu som museum.

Stadens mest markanta byggnadsverk är Paul Gerhardtkyrkan (tidigare S:t Nikolai) vid torget. Det är en treskeppig sengotisk hallkyrka, som förmodligen uppfördes under första hälften av 1500-talet. Under historiens gång har den förstörts av bränder flera gånger. Det anses att det västra tornet är den äldsta delen av kyrkan (mitten av 1400-talet), det östra från 1666. Inredningen i kyrkan är som regel av gammalt datum och hög konstnärlig klass. I denna kyrka verkade från 1669 till 1676 den evangeliske psalmdiktaren Paul Gerhardt.

Stadsmuren byggdes under 1300-talet och omslöt den inre delen av den nutida staden, den del som nu utgöres av gamla stan. Murens genomsnittliga höjd var 4-5 m. Vissa delar av muren förstördes under trettioåriga kriget och sedan den hade tjänat ut som skydd, användes delar av den till att bygga upp ett av kyrktornen. Av den ursprungliga muren finns ca 173 m kvar. Den sträcker sig utmed Spree, där man också kan se två torn.

www.luebben.de 

[Upp]