
Kartan ställs välvilligt till förfogande av Heimat-Verlag, Lübben
Området
Spreewald är ett flod- och strandängslandskap i södra delen av
Brandenburg och kan delas in i det sydliga Oberspreewald och det nordliga
Unterspreewald. Landskapet formades av den senaste istiden och
hör nu till Tysklands mest egenartade landskap, vilket inte
enbart beror på naturgeografiska egendomligheter utan också på den biotop,
som finns där. Ett stort antal rara djur- och växtarter har här sin hemvist. Spree
har inom detta område en mycket ringa fallhöjd, vilket har gjort, att det
uppstått många flodarmar, som en gång utgjorde enda möjligheten att
förflytta sig mellan olika platser. Dessa, tillsammans med de många kanalerna,
har en sammanlagd längd av 970 km. Nu är de ett kärt turistmål, eftersom
man på de båtfärder, som företas där, kan komma i nära kontakt med
naturen.
Seder och bruk spelar en stor roll i Spreewald
och vårdas sedan generationer tillbaka. Från början var de alla skydd mot
demoner och onda andar eller fruktbarhetsriter etc. De har både hedniska och
kristliga inslag men dessutom spelar också kraftmätning en stor roll.
Under hela året äger olika typer av fester rum, varvid man ofta klär upp sig
i de traditionella dräkterna. I och med att man återupplivade gamla
bytraditioner upplevde också dräkterna en renässans. Det är nu inte längre
möjligt att tänka sig festerna utan dessa dräkter, även om de är dyrbara i
inköp.
I Spreewald har man för att bevara områdets
karaktär grundat ett biosfärreservat 480 km² stort, där man beräknar att
man har ca 18 000 djur- och växtarter, av vilka många är mycket sällsynta
och finns uppförda på listan för utrotningshotade arter. Att åka båt på
Spree i Spreewald är helt annorlunda än att åka båt på Dahme. Under
sommarhalvåret kan man följa med på turer in i rena sagoskogen på de många
kanaler och flodarmar som finns där. Här kommer man naturen mycket nära och
ändå befinner man sig bara 8 mil från Berlin.
Områdets största stad är Cottbus
(ca 104 400 inv.) Staden kallas för den gröna staden vid Spree
och
är en traditionell parkstad tillika universitetsstad. Ungefär 1/3 av
stadens yta utgöres av park- och grönanläggningar. Numera satsar man också
på att göra den till en mäss- och konferensstad. Staden är
tvåspråkig, eftersom den utgör medelpunkt för den sorbiska
befolkningen. På en promenad genom stadens gator kan man se gatornas namn på
båda språken.
Cottbus uppstod i skärningspunkten mellan
två viktiga handelsvägar. Första skriftliga bevisen för stadens existens
går tillbaka till 1156, men historiskt kan man bevisa att den fanns redan för
3000 år sedan. På 200- och 300-talen bodde germaner inom det område som
utgör gamla stan och på 700-talet kom sorberna till området. Man tror att de
under 900-talet byggde en borgvall på en ö i Spree. I skydd av denna borg
anlade de en bosättning. Under den tyska östkolonisationen besattes borgen och
allt flera tyskar bosatte sig på platsen. Alltsedan dess bor tyskar och sorber
sida vid sida i staden. Under 1400- och 1500-talen utvecklades staden framför
allt inom det textila hantverket. Trettioåriga kriget och dess följder var ett
stort avbräck i stadens utveckling och inte förrän i början av 1700-talet
kom det till en ekonomisk uppgång i och med att franska
hugenotter bosatte sig
här. De förde med sig nya yrken och verksamheter, som väl lät sig förenas
med de redan existerande.
Under 1800-talet industrialiserades staden
ytterligare, vid sidan av textilindustrin fick nu brunkolsbrytningen stort
utrymme. Under DDR-tiden var Cottbus landets viktigaste kol- och
energileverantör. Efter den tyska återföreningen ändrades stadens
industriella struktur genomgående och Cottbus är numera ett centrum för
service, vetenskap och förvaltning.

Centrum i Cottbus präglas idag av två helt
olika stadsbyggnadskoncept: den historiska delen, som förstördes till stora
delar 1945 och nyutbyggnaden av centrum efter 1970. Ett genomgående drag i
innerstaden är den gröna ringen, som markerar de gamla vallarna och
befästningsanläggningarna och som avgränsar den gamla staden från de
nybyggda delarna. Av denna medeltida befästning, troligen från tidigt
1400-tal, finns bara enstaka delar kvar. Ett kännetecken för staden är det
s.k. Sprembergertornet, som en gång var en del av den södra stadsporten.
Bland övriga sevärdheter i staden kan
nämnas Mynttornet, stadens äldsta torn, som också ingick i
försvarsanläggningen. Man antar, att i slutet av 1400-talet stadens härskare
lät prägla sina mynt här, därav namnet. Slottskyrkan från 1419 förstördes
genom flera bränder och på dess grund byggdes 1714 en ny kyrka. Platsen
framför denna är arkitektoniskt intressant, då man här kan se fyra olika
byggnadsepoker. Den som vill studera den sorbiska kulturen närmare, bör
besöka det vendiska museet, där man kan se en utförlig
utställning. Runt
torget stod tidigare korsvirkeshus, som vid rekonstruktion har ersatts bl.a. med
hus i saxisk barockstil. Den största kyrkan i Niederlausitz är St. Nikolai, en
sengotisk treskeppig tegelstenskyrka från 1300-talet. Den har en mycket sevärd
inredning med ett högaltare från 1664 i alabaster. Klosterkyrkan, som också
kallas vendiska kyrkan, är resterna av ett franciskanerkloster från 1200-
1300-talen och är stadens äldsta kyrka. Stadens äldsta profana hus är från
1727 och återfinns vid "Mühlengraben". Det var en garvarverkstad
kombinerad med bostadshus.
För den som är intresserad av att besöka museer, finns ett mycket stort utbud i olika genrer: Fürst-Pückler-Museum, Wendisches Museum, Niederlausitzer Apothekenmuseum, Brandenburgische Kunstsammlungen, Flugplatzmuseum för att bara nämna några.
Staden Lübbenau
(ca 17 900 inv.) ligger alldeles i utkanten av
Spreewald och är också känd som den mest bekanta "Porten till
Spreewald". Staden med sitt historiska centrum och sin barocka Nikolaikyrka
är en mycket omtyckt startpunkt för utflykter till det turistvänliga
vattenlandskapet.
Bland övriga småstäder i regionen kan
nämnas Luckau (ca 10 600 inv.), som är känd från 1276. Eftersom det var en
välmående stad utvecklades den till att bli en av områdets viktigaste
städer. Under trettioåriga kriget byggde svenska armén ut staden till en
huvudstödjepunkt och som sådan utsattes Luckau för kraftig förstörelse.
Under ett senare krig kom Napoleon att övernatta här 1813, från vilket
tillfälle det finns minnen bevarade i det lokala hembygdsmuseet.
Innanför den historiska stadsmuren kan man på vissa ställen
oväntat se en sydländsk påverkan. Stadens
tidigare rikedom återspeglas i
italienskpåverkade rikt utsmyckade renässansfassader, torn och en mäktig
kyrka. St. Nikolaikyrkan
känns igen på håll genom den jättelika takytan. Den
gotiska kyrkan byggdes i etapper under 1200 - 1400-talen och har överlevt ett
flertal stadsbränder. Bland inredningsföremålen bör särskilt nämnas den
utmärkta barockorgeln. Den medeltida stadsmuren med de små inbyggda husen är
i stor utsträckning fortfarande intakt. En promenad på den anlagda vägen
utefter muren ger olika intryck beroende på årstid, eftersom de planterade
blommorna byts ut allteftersom.
Inte långt från Luckau ligger
ytterligare en liten stad, Lübben (ca 14 700 inv.), omnämnd som borg redan
1150 i en skrift. Troligen har staden uppstått i skydd av borgen. På området,
där borgen en gång stod, finns idag slottstornet. Från denna första lilla
bosättning växte snabbt ett centrum för handel och hantverk, då här
erbjöds goda möjligheter att korsa Spree. Det gynnsamma läget hade också den
nackdelen, att orten blev hett eftertraktad som en strategisk punkt vid olika
krig och således ofta brandskattades eller intogs. Men även
storbränder, som ofta härjade i staden, åstadkom stora skador. Efter varje
brand byggde emellertid innevånarna upp sin stad igen på ruinerna av den
gamla. På likartat sätt var det också efter andra världskriget, när 80 % av
den gamla stadskärnan hade förstörts.
Trots den stora förstörelsen finns några historiska
sevärdheter bevarade och har under senare år restaurerats. Hit hör framför
allt slottet, som förmodligen byggdes 1368 som en vattenborg. Byggnaden
förändrades flera gånger genom om- och tillbyggnad. Denna revs i
mitten av 1500-talet och ersattes med en byggnad, som är föregångaren till
dagens slott. Den plundrades och förföll under trettioåriga kriget och förnyades i slutet
av århundradet, så att den fick dagens utseende. Man byggde då till en tredje våning
med sadeltak och två senrenässansgavlar.
Under de senaste åren har slottet genomgått omfattande restaureringar och
tjänar nu som museum.
Stadens mest markanta byggnadsverk är Paul Gerhardtkyrkan
(tidigare St. Nikolai) vid torget. Det är en treskeppig sengotisk hallkyrka, som förmodligen uppfördes under första hälften av
1500-talet. Under historiens gång har den förstörts av bränder flera
gånger. Det anses att det västra tornet är den äldsta delen av kyrkan
(mitten av 1400-talet), det östra från 1666. Inredningen i kyrkan är som regel av gammalt datum och
hög konstnärlig klass. I denna kyrka verkade från 1669 till 1676 den
evangeliske psalmdiktaren Paul Gerhardt.
Stadsmuren byggdes under 1300-talet och omslöt den inre
delen av den nutida staden, den del som nu utgöres av gamla stan. Murens
genomsnittliga höjd var 4-5 m. Vissa delar av muren förstördes under
trettioåriga kriget och sedan den hade tjänat ut som skydd, användes delar av
den till att bygga upp ett av kyrktornen. Av den ursprungliga muren finns ca.
173 m kvar. Den sträcker sig utmed Spree, där man också kan se två torn.
[Upp]