Landskapet i Prignitz kännetecknas av de
många vattensystemen med förbindelse med
floderna
Elbe och Havel, vilket
också bidrar till att många hotade växtarter har
en chans att överleva.
Löv- och barrskog finner man omväxlande, beroende på om marken är ler- eller
sandartad. Lika omväxlande är också blandningen av åar, älvar, små sjöar,
fält och ängar, vilket utgör den speciella tjusningen hos landskapet.
Prignitz gäller som äldsta region i Mark Brandenburg och har haft en orolig historia. Tecken på detta finner man i de många borgarna, herrgårdarna och kyrkorna. Många byggnader uppvisar en typiskt nordtysk prägel, mycket beroende på att vissa städer tillhörde Hansan. Inte heller denna region sparades under det trettioåriga kriget. På många platser kan man se monument och minnesmärken, som påminner om händelserna under denna tidsperiod. De flesta städerna i området är kända från 1200-talet.
Kartan ställs välvilligt till förfogande av www.dieprignitz.de (Archiv Tourismusverband Prignitz, Karte: LLB Informatik GmbH)
I områdets nordvästra hörn ligger den
lilla staden Lenzen (ca 5 000 inv.) vid Elbe. Området är speciellt omtyckt av
naturälskare, eftersom det ingår i en naturpark. Här har man bevarat ett av
de sista stora naturliga sanka
flodängsområdena, som utgör hemvist för
många sällsynta växter och djur. På håll känner man igen stadens tre
karaktäristiska torn: kyrktornet, det mindre rådhustornet och det runda tornet
på borgen. I kyrkans inre kan man fortfarande se ursprungliga byggnadsformer
från tiden runt 1300.
På många ställen finns ännu rester av gotiska
fresker.
Även i omgivningarna finns flera
sevärdheter, bl.a. en av de största megalitgravarna i Mark Brandenburg,
minnesplats för gymnastikens fader Friedrich Ludwig Jahn och det vackra slottet
i Gadow.

Den
största staden i Prignitz är Wittenberge (ca 20 000 inv.), som fram till i mitten av 1800-talet förde en ganska anonym
tillvaro. I och med industrialiseringen kom staden att bli industriellt centrum
i regionen. Gatornas indelning och de ståtliga borgarhusen visar på ett
tidigare välstånd. Sevärda byggnader är hamnmagasinen, rådhuset och
vattentornet. Här finns också Europas näst största tornur på den tidigare
symaskinsfabriken Singer. I stadens äldsta bostadshus, Alte Burg, finns ett
symaskinsmuseum, som påminner om en nittioårig verksamhet i staden. I
innerstaden
kan man också beundra många vackra hus från runt 1900 i s.k.
Jugendstil.

Bad Wilsnack
(ca 2 900 inv.) är känt sedan
1900-talet som luftkurort med milt klimat och utomordentligt ren, syremättad
luft och är ett omtyckt utflyktsmål. Staden ligger i ett område som sällan
är utsatt för dimma och extremt varma dagar, vilket hänger samman med det
stora skogsområde, som omger den. Sedan man upptäckte att myrarna innehöll
järnoxid, satsade man också på
helande bad. Detta kom att bestämma stadens
utveckling under 1900-talet. Utseendemässigt präglas staden av korsvirkeshus
och parkanläggningar.
Inte långt från staden kan man se Nordtysklands äldsta vattenborg, Plattenburg, som finns omnämnd redan 1319. Det är samtidigt en av de största. Idag är den ett kulturellt centrum i Prignitz och tjänar som museum. Den inre konstnärliga gestaltningen är tecken på vacker senrenässans, som den utvecklats i regionen. Under trettioåriga kriget erhöll borgen skyddsbrev av den svenske kungen 1631, vilket däremot inte hindrade svenskarna från att belägra den 1675.

Perleberg
(ca 13 100 inv.) fick stadsrättigheter redan
1239 och hade utvecklats ur tre bostadsområden till en viktig handelspunkt.
Handelsförbindelserna med de östligt belägna områdena liksom med de stora
hamnstäderna i norr gjorde staden till en ansedd handelsstad. Tecken på den
dåtida borgarklassens välstånd utgörs av några värdefulla borgarhus. Vid
stora torget, där också St. Jacobikyrkan (1294) och rådhuset (1347)
återfinns, kan man beundra sevärda korsvirkeshus.
Den ursprungliga staden omgavs av en
meterhög stadsmur med torn, varifrån man kunde försvara sig. På några få
ställen finns fortfarande rester av denna mur.
Till stadens berömda personligheter räknas den i Tyskland omåttligt populära sångerskan Lotte Lehmann, som här har fått en festival uppkallad efter sig.
Under tiden som slaverna befolkade Prignitz,
erbjöd Pritzwalk (ca 13 400 inv.) goda förutsättningar för ett nytt bostads- och
odlingsområde. Staden blev snart en ständig marknadsplats och förlänades
stadsrättigheter 1256. Pritzwalk låg i skärningspunkten av viktiga handelsvägar
och var medlem i Hansan. Detta förde under 1300- och 1400-talen till ett
avsevärt välstånd, som emellertid gick förlorat med Hansans förfall.

Pesten och
trettioåriga kriget drabbade
staden hårt och den behövde ett århundrade för att hämta sig. Under årens
lopp har den flera gånger hemsökts av bränder, vilket gör att det finns
knappast några byggnader, som är från tiden före 1821. Från tiden därefter
är bl.a. rådhuset, saltmagasinet och Nicolaikyrkan, som hör till de äldsta
byggnaderna i staden. Rester av den gamla kyrkan från 1200-talets mitt finns i
tornets underbyggnad. Av den gamla stadsmuren från 1300-talet finns ca 150 m
kvar samt ett av vakttornen.
I slutet av 1800-talet började en ny ekonomisk uppgång, där speciellt jordbruksprodukter kom att utgöra ryggraden. Bekant är staden också för sin textilindustri.
Fotos från www.prignitzinfo.de , www.burg-lenzen.de om inte annat angivet. www.pritzwalk-info.de
Mitt i det som kallas Wittstocker Land ligger
staden Wittstock (ca 16 500 inv.) omgiven av skogar och ängar, små älvar och bäckar.
Megalitgravar, borgar och slott inbjuder till upptäcktsresor i det förgångna.
I det närbelägna klostret Stift zum Heiligengrabe kan man sommartid avnjuta
konserter både i kapellet och i klosterkyrkan. Inne i den över 1000 år gamla
biskopsstaden är trånga gränder med korsvirkeshus blandade med stora
affärsgator. Resterna av den gamla biskopsborgen hyser ett museum som
behandlar trettioåriga
kriget, det första museet i sitt slag i Europa. I den
gamla delen av staden finns ytterligare ett minne av detta krig. På den plats
som Johan Banér höll sin tacksägelsegudstjänst efter att ha vunnit vid
slaget vid Wittstock 1636, finns den s.k. svenskstenen. Sevärd är också den
treskeppiga gotiska Mariakyrkan, delvis från 1200-talet, med sin värdefulla inredning.
Enligt
en gammal krönika var staden omgiven av en mur 1244. Den 2472 m långa muren
bestod med undantag av en liten sockel i norr helt av tegelsten, vilket är
ovanligt i Tyskland. Ursprungligen hade den en höjd av 9 - 11 m, nu 4 - 8 m.
Muren restaurerades helt under 1990-talet. Runt muren finns med regelbundna
avstånd knappt 40 kvadratiska eller halvrunda försvarshus, s.k. Wiekhus.
Den som bestämmer sig för att övernatta i Wittstock och vill ha en känsla av Norden kan göra så i det finskinspirerade pensionatet, där man också kan avnjuta en äkta finsk bastu.
www.wittstock.de www.wittstocker-land.de Foto www.ostprignitz-ruppin-kultur.de/
Till turistregionen Prignitz räknas också
den lilla staden Havelberg, endast 7.500 innevånare i nordöstra delen
av Altmark i Sachsen-Anhalt,
just där Havel
rinner samman med Elbe.
Staden är känd från tiden för den tyska östexpansionen på 900-talet. Genom
slavernas uppror mot de tyska kolonisatörerna 983 förlorades biskopsdömet och
kunde inte återvinnas förrän under 1100-talet. Det var också vid denna tid
som stadens domkyrka, St. Marien, och det därtill hörande klostret byggdes.
Fortfarande präglas stadsbilden av detta byggnadsverk, som är en blandning av
gotiska och romanska stilelement beroende på att det förstördes och återuppbyggdes
under olika tidsepoker. I domens inre finns flera historiskt värdefulla föremål.
Tack vare den goda akustiken används kyrkan ofta till konserter.
I den lilla staden finns ytterligare intressanta byggnader i varierande ålder att besöka och de trånga kullerstensbelagda gatorna ger ett positivt intryck av att man kommit till en plats, där tiden stannat för länge sedan.
www.havelberg.de Foto www.romanikstrasse.de