Niederlausitz har fått sitt namn genom en av de slaviska stammar, som befolkade territoriet på 700-talet. Man har under århundradenas lopp haft många olika herrar och upplevt de flesta av Europas krig.
Förutom jordbruk har de traditionella industrierna funnits inom bergs-, glas- och klädesindustrin. På många orter inom regionen kan man besöka museer, som belyser den tekniska utvecklingen inom olika industrigrenar som glas, järn, vattenkraft etc.
Området bebos av två nationaliteter -
tyskar och sorber. Detta märks
tydligt, om man tittar närmare på skyltningen i städerna. Kulturen i Lausitz
präglas i hög grad av sorberna. Tyvärr försvinner det sorbiska språket
från vardagslivet men inom kulturområdet hålls många seder och bruk vid liv.
Detta är ännu mera märkbart på landsbygden än inne i staden.
Geografiskt utgör området en del av det nordtyska låglandet och kännetecknas av det av istiden präglade skog- och sjörika landskapet med små kullar. Detta har gjort sig känt som en mycket attraktiv semesterregion med många olika typer av aktiviteter. Just Niederlausitz är den region i Brandenburg som har det bästa vädret, man har flera soldagar och högre genomsnittstemperatur än andra regioner. Utbyggda cykelleder längs med Spree och Neisse för till idylliska platser men också till intressanta ställen, där man kan besöka industrier eller museer.
Kartan över området ställs välvilligt till förfogande av Tourismusverband Niederlausitz e.V.
I sydöst vid polska gränsen omedelbart söder om Cottbus
ligger den lilla staden Drebkau, (ca 6 300 inv.), som bildades så sent
som 2001 tillsammans med omgivande kommuner. Det omgivande området är till
övervägande delen av lantlig karaktär, vilket har gjort att man behållit den
nära
kontakten med de omkringliggande småstäderna. Drebkau är känt sedan
slutet av 1200-talet under annat namn med många olika skrivsätt. Som i många
andra småstäder av liknande typ hade innevånarna ett hantverk som
kombinerades med ett mindre jordbruk strax utanför staden. Industrier kom
först i slutet av 1800-talet.
I staden finns också ett slott med anor till 1200-talet, då en borg redan fanns. Denna utgör grunden till det nuvarande slottet, som sedan byggts ut i etapper.
I den allra östligaste delen av Brandenburg vid polska gränsen ligger också Forst (ca 22 700 inv.). Staden spelar en stor roll i handeln med Polen och andra öststater, eftersom man har gränsövergång i staden.

Forst är känd sedan 1265, då man
påbörjade byggandet av St. Nikolaikyrkan. Under 1600-talet invandrade
schlesiska dukvävare, vilket skulle sätta sin prägel på staden i
fortsättningen. Utvecklingen inom detta område kan man se på ortens
textilmuseum. Ett besök i stadens rosenträdgård kan rekommenderas.
Guben (ca 21 000 inv.) är en av de allra äldsta
städerna i Niederlausitz och fick stadsrättigheter redan 1235. Tack vare sitt
goda läge utvecklades staden
snart till en betydande handelsstad med tyngdpunkt
på tyg- och hattillverkning. Under 1500-talet byggdes stadens försvarsverk ut
bestående av vallar, gravar och palissader. Under 1800-talets industriella
revolution
byggs textilindustrin ut ytterligare genom ett ullspinneri
och senare
genom den nygrundade hattindustrin. Under den därpå följande tiden kom 2/3 av
alla hattar, som producerades i Tyskland, från Guben. I den äldsta fortfarande
existerande hattfabriken finns ett museum, där man kan se hur hattindustrin har
utvecklats från 1500-talet och framåt. Vid början av andra
världskriget förlades en fabrik för tillverkning av vapen till staden, vilket
kan vara en av orsakerna till den kraftiga förstörelsen i krigsslutet, då 90%
av
centrum utplånades. Närheten till Polen märks tydligt i staden. Så t.ex.
ligger kyrkan på bilden ovan på andra sidan gränsen, som följer floden
Neisse (t.h.). Kyrkan till vänster är klosterkyrkan i Guben, invigd 1862. Den
är byggd i nygotisk stil med en intressant inredning i trä. Svårt skadad
under andra världskriget och nödtorftigt reparerad efter krigets slut.
Omgivningarna bjuder på vacker natur med sällsynta djur och växter och ett landskap som är väl ägnat för promenader och cykelturer.
Vad gäller staden Spremberg
(ca 25 400 inv.) i södra
delen av regionen är det svårt att med bestämdhet säga hur gammal den är.
Dess historia kan man bara rekonstruera med hjälp av andra städers arkiv,
eftersom stadens egna har försvunnit i samband med krig och bränder. Med
hjälp av gatunamn kan man se vilka typer av hantverk och industrier, som har
varit förhärskande i staden. Som i många andra städer i området har
textilindustrin spelat en stor roll samt i anknytning till denna också konsten
att färga tyger. Denna betydelse för staden märks också i det faktum att
undervisning inom textilindustrin förlades hit. Likaså arbetade många inom
glasindustrin. Numera intar dessa industrier en undanskymd ställning.
Den äldsta urkund som finns rörande staden
Spremberg är från 1301, men staden är äldre än så. Under de kommande
århundradena har staden bytt ägare många gånger och därvid utsatts för
krigiska handlingar och bränder, inte minst under trettioåriga
kriget, då
svenskarna plundrade staden, kyrkan och slottet.
Intressant är också den starka ställning
som sorberna har haft i staden. Redan 1591 valdes en sorbisk borgmästare och
1670 påbörjades byggandet av en sorbisk/vendisk kyrka. Stor betydelse har de
också spelat för det kulturella livet genom alla nedärvda traditioner och
seder. Deras närvaro i staden gör sig också märkbar på gatorna, eftersom
alla skyltar är både på tyska och sorbiska.
Spremberg ligger i ett lätt kuperat område, ett blandat skog- och sjölandskap, som bildar förutsättning för en vilsam semester. Utbyggda cykelnät leder genom skogar och fält till små byar i närheten. Man har nyligen tagit upp gamla traditioner och erbjuder nu båtfärder på vattenvägarna runt om. Inne i staden har man restaurerat många av de gamla husen från 1700-talet, som nu utgör små pärlor. I slottet, som nu tjänar som museum, kan man se utställningar med lokala motiv. En särskild utställning är tillägnad författaren Erwin Strittmatter, som föddes här 1912.
Första gången Calau (ca 9 300 inv.) omnämns är 1279, men många
fynd kan dateras till tiden långt dessförinnan. Stora stenar påminner om den
borg som byggts omkring år 1000. Runt omkring denna slog sig sedan under
1200-talet sorbiska och tyska invandrare ned. 1410 stod borgen utan ägare och
kom senare i förfallet tillstånd i stadens ägo. Från 1400-talet är också
den
sengotiska treskeppiga stadskyrkan. Mittemot ligger landskyrkan, som tillkom
1666. Namnet har den fått, då
man till in på 1800-talet höll gudstjänster
för dem, som bodde utanför staden och talade vendiska. Calau var tidigare ett
centrum för hantverksmässig skotillverkning, en verksamhet som helt har
upphört. Dessa skomakares rykte lever emellertid fortfarande, då de var goda
vits- och historieberättare. Med anspelning på stadens namn har man bildat
ordet "Kalauer", som är en kort ordlek. (Ex. Pappa,
ligger Stilla Havet stilla hela dagen? - Fråga hellre något klyftigare. -
Okej, pappa. Vad dog Döda Havet av?)
Senftenberg
(ca 29 000 inv.) är ett
semesterparadis i Niederlausitz. Bosättningen Senftenberg uppstod under
medeltiden i skydd av en borg. Tidigaste skriftliga belägg för ortens existens
går tillbaka till 1279 och härefter byggdes orten ut planmässigt. Medelpunkt
utgjorde marknadsplatsen och där finns också stadens äldsta byggnad, St.
Peter-
och Paulkyrkan. Under 1300- och 1400-talen bytte staden ägare ett flertal
gånger. Medeltidens stora krig med plundring, förstörelse och hungersnöd
inverkade mycket negativt på stadens ekonomiska liv och först under 1700-talet
fick man rätsida på ekonomin. Det verkliga uppsvinget kom omkring 1860, då
man började bryta brunkol. Denna brytning upphörde helt 1999. Tidigare
dagbrott hade omvandlats till en konstgjord badsjö, en av de största i Europa.
Sevärt är stadens historiska centrum, där man även kan
se många vackert renoverade sekelskifteshus förutom den ovan nämnda kyrkan.
Inte långt från centrum ligger den gamla renässansfästningen. I slottet
finns ett museum inrymt, där man bl.a. kan se föremål från ortens
kolbrytning. Den kompletta fästningsvallen räknas som en av Tysklands
rariteter bland fästningsanläggningarna.
I stadens närhet planerades sedan 1980-talet en ny motorsportanläggning, EuroSpeedway Lausitz. 1998 kunde byggandet startas officiellt och två år senare invigdes anläggningen. Här genomförs tävlingar för både bilar och motorcyklar i alla möjliga klasser men också stora musikevenemang.
Det finns inom regionen ett mycket stort antal städer, både gamla och nya, som alla har det gemensamt, att de alltid har något av intresse för den som kommer dit som turist. De flesta ligger så belägna, att det är nära till naturen, om man vill komma ifrån stadslivet en tid, men ändå vill ha staden inom räckhåll. Många av dem är så små, att man knappast skulle beteckna dem som städer. Kanske kan ett besök i någon av följande städer ge semestern ytterligare en dimension: Grossräschen, Lauchhammer, Ortrand, Ruhland, Schwarzheide
[Upp]