Regionen Elbe - Elster ligger i sydvästra delen av Brandenburg och har fått sitt namn efter två floder: Elbe, som utgör gränsflod mot delstaten Sachsen och Schwarze Elster, som rinner genom området. Den idylliska lantliga regionen är ett utmärkt utflyktsmål för naturvänner, vandrare och cyklister. Även för kultur- och teknikintresserade finns det mycket att se. Landskapet är format av istiden; mjuka kullar med vidsträckta tall- och blandskogar blandat med stora ängar och mader. En naturpark i södra delen erbjuder en hemvist för sällsynta djur och växter.
Inom regionen finns många bevis för att den var tidigt bebodd: gravfält, borgvallar och lantvärn. Från det 1165 grundade cistercienserklostret i nuvarande Doberlug-Kirchhain utgick kristendomen till de i området bosatta slaverna. Nuvarande Herzberg var ett centrum för reformationen och hade ett nära samarbete med Luther. Efter reformationen byggdes genom de saxiska kurfurstarnas inflytande flera slott. Efter 1815 fick nybyggnationen i städerna en preussisk karaktär
Inom regionen bor ca 122 000 innevånare på ca 1 900 km², som till allra största delen upptas av ytor för skogs- och lantbruk. Industrier finns koncentrerade i och omkring städerna, som alla är mycket små. Den största är Finsterwalde med ca 18 800 innevånare. De viktigaste industrigrenarna är bl.a. trä och träbearbetning, maskintillverkning och metallbearbetning, bearbetning av lantbruksprodukter, drycker.
Kartan ställs välvilligt till förfogande av Tourismusverband Elbe-Elster-Land e.V.
Schlieben (ca 6 500 inv.) är känt från 956. Omkring 1200
byggde cisterciensermunkar
det s.k. Martinskapellet. Kyrkan St. Martin tillkom troligen under 
1300-talet. 1510 omnämndes för första gången de bekanta 
vinkällarna. 1606
blev Schlieben stad men förstördes av både kejserliga och svenska trupper
under trettioåriga kriget. 1991 upptog man odlingen av vindruvor. Schlieben är
Tysklands nordligaste område för vinodling och de druvsorter som odlas är
"Müller-Thurgau" och "Bacchus". Medan den första druvsorten
är känd över hela världen, är den andra litet av en doldis. Den kom fram
under 1930-talet, är rikt bärande med en smak av muskot, är fruktig och
harmonisk.
Herzberg,
(ca 10 900 inv.) beläget i
västra delen, är huvudort i regionen trots att det inte är den största
staden. Enl. sägnen skall namnet ha uppkommit genom att en askanisk furste på
platsen nedlade en ståtlig hjort (återges i stadens vapen). Staden grundades omkring 1184 i
samband med den tyska expansionen österut. Stadsrätt fick man 1254. Tiden
efteråt byggdes Nikolaikyrkan, som tillsammans med övriga kyrkor på orten
gjorde Herzberg till katolsk vallfartsort.
Eftersom de ursprungliga innevånarna inom området var jägare, samlare och fiskare hade de bosatt sig i närheten av Elster. De invandrande flamländarna, friserna och brabanterna slog sig därför ned på de något högre belägna områdena. Så småningom växte staden ut till ett marknadscentrum och viktig knutpunkt för två handelsvägar. De viktigaste sysselsättningarna var tillverkningen av tyger och skor. Av betydelse för detta var den tullfrihet som infördes för vissa varor. Under 1800-talets andra hälft utvecklades industrin och man anlade fabriker för tillverkning av maskiner, möbler och armatur.
Bland stadens sevärdheter finns den
sengotiska stadskyrkan St. Maria, tidigare känd som Nikolaikyrkan, en
treskeppig hallkyrka från 1300-talet. Ursprungligen var den uppkallad efter
handelsmännens skyddshelgon, St. Nikolaus, men bytte sedan namn. Att ange
ett mera exakt årtal för tillkomsten låter sig inte göras, men man anser att
den bör ha påbörjats omkring 1350. Av stilen på takmålningarna i kyrkans
östra hälft att döma torde dessa ha tillkommit omkring 1410 och de i den
västra hälften efter 1430. Tornet skadades svårt vid en brand 1483 och rasade
1495. Först 1562 kunde det iordningställas igen. På kyrkans nordsida ansluter
sig ett litet sexkantigt kapell, som troligen fanns där, innan kyrkan började
byggas. Resterna av originalfönstren från 1370-80 är konsthistoriskt mycket
betydande och anmärkningsvärda. Under en restaurering i mitten av 1860-talet
byggdes bl.a. de nygotiska ingångshallarna i sidoportalerna.
Till
sevärdheterna hör också det 1616 byggda rådhuset i renässansstil. Typiskt
för den sena renässansstilen i Tyskland är de tvärstående små "takhusen"
med trekantiga gavlar mot husets långsida och de ornamenterade öst- och
västgavlarna. (Tornuret byggdes in några år efteråt, men är fortfarande i
funktion.) En stor restaurering ägde rum 1826-28 och igen 1849-53. Vid det
senare tillfället fick de båda öst-västgavlarna sina nuvarande svängda
former. Även senare har flera restaureringar och ombyggnationer ägt rum.
Till de större städerna i regionen hör Finsterwalde,
(ca 18 800 inv.) Staden var på 1400-talet ett beryktat rovriddarnäste och
borgen bestod troligen som andra likartade befästningsverk av sten och trä och
var försedd med palissader, vattengravar etc. I den nuvarande slottsbyggnaden
finns inga synliga rester av det tidigare slottet. Överhuvud taget finns inte
många gamla byggnadsverk i staden. Trinitatiskyrkan, som är en typisk
reformationskyrka, stod klar 1585 och är en treskeppig hallkyrka. Vid torget
kan man se byggnader från olika stilepoker. Till de äldsta hör "Ratsklause",
som på portalen har årtalet 1564.
Bad Liebenwerda
(ca 10 800 inv.), beläget i södra
delen av Brandenburg, är kurort alldeles vid gränsen till naturparken "Niederlausitzer
Heidelandschaft". Platsen är känd sedan 1231 och man antar att det fanns
en kyrka redan då. Troligen har orten spelat en stor religiös roll, eftersom
det fanns flera andra kyrkliga byggnader. Platsen drog till sig många
pilgrimer, vilket också var gynnsamt för handeln. Under trettioåriga kriget
härjade och plundrade svenska trupper i staden, som snart återuppbyggdes.
1800-talets industriella revolution gav också Liebenwerda ett uppsving. Ett
helt nytt område kom till 1905, när man öppnade kuranstalt. Denna skulle
egentligen stängas 1991, men efter privatisering kunde den fortleva och
dessutom utökas med en reumatikerklinik. 1994 fick man statligt godkännande
som kurort. Från andra världskrigets härjningar besparades man i stor
utsträckning, eftersom de bomber som fälldes, missade målet och 
hamnade i
stadens utkant.
Under senare år har stadskärnan fått ett nytt utseende men trots allt inte förlorat sin historiska charm. Brunnsparken har tagit ny gestalt och erbjuder nu avkoppling för både kropp och själ. Stadens sinnebild är Lubwarttornet, som man under sommarhalvåret kan bestiga för att njuta av utsikten över staden. Strax bredvid tornet finns ett museum med en av Tysklands största och vackraste samlingar av marionetter, där de äldsta dockorna är över 100 år gamla.
[Upp]
